Ledningsfrågan central för digitaliseringen i svenskt näringsliv – och skola

Det har kommit en mycket intressant Vinnova-rapport om utmaningar och möjligheter för svenskt näringsliv som skapas av digitaliseringen. Man konstaterar entydigt att det inte är tekniken som är problemet, inte heller den tekniska kompetensen. Istället är det organisation, ledning och affärsmodeller som behöver utvecklas för att kunna dra nytta av de tekniska landvinningarna.

Detta liknar i hög grad resonemangen och forskningen under 1980-talet Då var det en rad ekonomer som upptäckte att, trots stora investeringar i ny teknik, så kunde man se några tydliga produktivitetsvinster. En forskare uttryckte det så att ”man kan se IT-eran överallt utom i produktivitetsstatistiken”. (Solow 1987) Paradoxen förklarades delvis av att det tog tid för investeringarna att slå igenom i alla led i produktionsprocessen. Det fanns fördröjande faktorer i arbetarnas kunskaper, i hur man strukturerade arbetet och organisationen och i företagens strategier.

I Vinnovarapporten skriver forskarna nu att:

”Våra observationer visar tydligt att digitalisering, eller digital transformation, inte främst handlar om teknisk utveckling. Utveckling av teknologi är visserligen en förutsättning och möjliggörare för digital transformation. Men att enbart implementera digital teknologi kommer inte att resultera i en framgångsrik digital transformation. Anledningen är att digitaliseringens framgång handlar om att omstrukturera företag så att de effektivt kan dra nytta av data, skapa nya värden och slutligen tillägna sig en del av det ekonomiska värde som skapas – ofta genom att öka den interna effektiviteten eller förändra och bredda existerande affär. Detta kräver ofta nya sätt att leda, organisera och samarbeta, och nya sätt att utveckla produkter och tjänster samt nya stödjande kompetenser. Digitalisering är helt enkelt mer än teknik, då digitaliseringen påverkar hela företagets värdekedja och flera av dess funktioner.”

Detsamma tycks gälla inom andra organisationer, t.ex. skolan. Ska man kunna dra nytta av alla de investeringar som gjorts i teknik och infrastruktur så måste lednings- och organisationsfrågorna komma i centrum.

Andelen jobb som försvinner är sannolikt lägre än väntat

En ny rapport från OECD tittar närmare på hur AI, robotik och automatisering påverkar arbetsmarknaden i olika länder (här en kortversion och här hittar du hela rapporten). Det sker mot bakgrund av tidigare rapporter, som Frey & Osborn (2013) och i Sverige Fölster (2014), som uppskattat att omkring hälften av alla jobb på t.ex. den amerikanska och svenska arbetsmarknaden riskerar att försvinna inom 20 år.

Den nya OECD-rapporten tittar inte bara på rubrikerna på de olika jobben utan försöker se till vad som döljer sig för arbetsuppgifter bakom. En bilarbetare kan ju i ett land vara en person som står vid löpande bandet och gör rutinartade svetsuppgifter, medan hen i ett annat land övervakar en komplex process där ett antal robotar utför det mesta av svetsarbetet. Eftersom de nordiska länderna i hög grad redan genomgått den typ av automatisering som här beskrivs så påverkas inte våra arbetsmarknader lika mycket som andra länders, menar OECD. Omkring 8 procent av de svenska jobben riskerar försvinna och ytterligare cirka 25 procent står inför mycket stora förändringar. Det är i huvudsak lågt kvalificerade jobb som ligger sämst till.

Men det gör inte att man kan ropa faran över och att allt är lugnt. Ser man till förändringarna på arbetsmarknaden ser man att istället för de jobb som försvinner så tillskapas nya i ungefär samma takt. Skillnaden är att de nya jobben kräver högre kvalifikationer än de gamla. Vi är mitt inne i en ”isärdragning” eller tudelning av arbetsmarknaden – inte minst i Sverige. Fölsters andra rapport (2015) visar hur de allra enklaste och sämst betalda jobben (de enklaste serviceyrkena) visar en svag tillväxt. Samma mönster framgår i denna rapport från McKinsey&Company. Samtidigt har många arbetsgivare oerhört svårt att få tag i folk till sina mest kvalificerade tjänster.

För att fler ska kunna ta de jobb som finns och de jobb som kommer, måste de ha högre kvalifikationer. Det ställer stora krav på utbildningssystemet – både ungdomsskolan och inte minst vuxenutbildningen och yrkeshögskolan! Hur vi ska utforma utbildningssystemet, studiestöd med mera för att klara denna sits borde vara en av de viktigaste frågorna i valrörelsen!

Norsk forskningsgenomgång visar på positiva läreffekter av digitalisering

2016 kom en gedigen forskningsgenomgång från den norska motsvarigheten till vårt Skolforskningsinstitut, det så kallade KSU (Kunnskapssenter for Utdanning). Du hittar studien här.

Jag har inte känt till den tidigare men den är mycket gediget gjord och har riktigt intressanta resultat. Det är en genomgång av 30 tidigare studier men många av dessa är i sin tur metastudier eller systematiska genomgångar av tidigare forskning. Totalt räknar författarna med att det är ca 1 900 studier vars resultat vägs in i den här genomgången.

Det är en så kallad effektstudie, det vill säga att den fastställer hur stora positiva effekter på lärandet som olika digitala verktyg, programvaror och pedagogiska metoder har. Det är precis samma metod som John Hattie använde i sin numera klassiska studie Visible Learning. Den norska studien har även pedagogiska förklaringar till hur olika effektstorlekar bör tolkas.

Den övergripande slutsatsen är att inom samtliga områden visar genomgången att digitaliseringen har små men positiva effekter på lärandet. Betydligt större positiva effekter uppnås när digitala verktyg och digitalt innehåll används på ett planerat och genomtänkt sätt av en lärare. Så här skriver man i slutsatserna:

“However, when the technology is accompanied with some kind of instructional support, either embedded in the software or through teacher supervision, the effects seem to increase significantly. Obviously, it is not the technology in itself that promotes learning outcomes, but the design of the software and/or the pedagogical use of the device.”

Och vidare:

“The highest ES’s (effect sizes) were associated with studies where ICT had been implemented as a planned part of a comprehensive teaching environment with clear goals, teaching plans, teaching materials, supporting technical resources, teacher training and development.”

Rapporten rekommenderas varmt till läsning!

Digital elevassistent på väg

Med Siri, Alexa, Cortana och Google Assistant ser vi hur de digitala assistenterna börjar ta plats i våra liv. I en intressant artikel i Axess skriver Stefan Fölster om hur vi sannolikt snart kommer att vara beroende av våra digitala assistenter, vare sig vi vill det eller inte. Men ännu har vi inte sett någon digital elevassistent, alltså en assistent som är specifikt inriktad mot att stödja lärande.

Men nu tycks den första versionen vara på väg: Cognii är en intressant tjänst som ännu så länge bara finns på engelska och bara konverserar skriftligt. Men man ser tydligt vart åt det lutar – omedelbar och personlig återkoppling på uppgifter, tips och förslag om hur man kommer vidare, en utmärkt avlastning för läraren som kan ägna sig åt de större linjerna…

Vad betyder AI för ekonomer, jurister och samhällsvetare?

Det danska fackförbundet Djøf (som ungefär motsvarar det svenska JUSEK) organiserar jurister, ekonomer, ledare med flera. De har i samarbete Copenhagen Institute for Future Studies tagit fram en intressant rapport om hur medlemmarnas framtida arbetsmarknad kommer att se ut. Du hittar rapporten här.

Det är tre tunga trender man lyfter fram och diskuterar:

  • Automatiseringen av ”djøf-arbete”
  • Frilansekonomin
  • Medarbetares motivation

Automatiseringen har i huvudsak tre konsekvenser: den innebär att arbetsuppgifter försvinner, att arbetsuppgifter kan fördjupas och göras mer kvalitativa samt att arbetsuppgifter som tidigare inte var möjliga nu kan utföras. I Sverige ser vi förändringen dels i att juristbiträden liksom bokföringspersonal har allt svårare att hitta jobb, samtidigt som mer kvalificerade mänskliga tjänster fortfarande efterfrågas. Flera juristfirmor i Sverige (som VQ, Lawline och Avtal24) annonserar nu att de snabbar upp och förbilligar sina tjänster genom att ta in AI.

I rapporten beskrivs förändringen bland annat så att ekonomer, jurister och samhällsvetare kommer att beröras av självlärande system (machine learning och deep learning) och Big data som antas påverka genom beslutsstödsystem och stöd för kreativa processer, blockkedjetekniken kommer att påverka finansiella transaktioner, avtal och avtalsprocesser samt kontrakt, naturlig språkbehandling där maskinöversättning av både text och tal underlättar och påskyndar kommunikation över gränser.

Frilansekonomin innebär att allt färre har ett fast jobb. Istället hoppar man mellan uppdrag som man hittar till exempel via tjänster som Upwork, Experfy eller Legalzoom som knyter samman efterfrågan på tjänster med utbud. Enligt rapporten är redan idag 20 – 30 % av arbetskraften i USA och EU-15, det vill säga mer än 160 miljoner individer, frilansarbetare (en uppgift de hämtat från McKinsey Global Institute). Vidare refererar den en undersökning bland 7 000 VD:ar i 130 länder som säger att de kommer att använda frilansare (som ofta jobbar på distans) ”i större grad” eller ”i mycket större grad” kommande 3-5 år. För allt fler blir arbetet en jakt efter korta uppdrag istället för en trygg men tråkig anställning. Det kan för många bli en tuff utmaning och risken för framväxten ett akademiskt prekariat lyft också fram.

Den tredje aspekten som beskrivs är motivationsfrågan. Bakgrunden här är att välmotiverade medarbetare är mycket mera produktiva, vilket inte bara är en floskel utan backas upp av en metaanalys av ett antal stora studier. Rapporten beskriver att allt fler kommer att arbeta sida vid sida med frilansare, anställda med korttidskontrakt och virtuella arbetstagare. Till det kommer ökade tendenser till snabba jobbyten även för den som är anställd, ett ökat antal äldre som jobbar kvar efter pensionen och en mer mångkulturell arbetsmarknad. I denna snabbt föränderliga miljö blir det en utmaning för företag och offentlig sektor att skapa välmotiverade och välfungerande arbetsplatser, samtidigt som det kommer ställa stora krav på personerna som ska verka på denna arbetsmarknad.

I vanlig ordning avslutar Copenhagen Institute för Future Studies sina analyser med några scenarier som sammanfattas i följande bild:

  • I scenario A. kan vissa dra nytta av de stora möjligheter som skapas medan andra inte förmår detta, vilket skulle skapa stora spänningar i relativt jämställda samhällen som de nordiska.
  • Scenario B är det mest positiva genom att där lyckas samhället både tillvarata de tekniska möjligheterna samtidigt som den största delen av befolkningen får nytta av utvecklingen.
  • I scenario C. kan fler följa med i samhällsutvecklingen men detta mest på grund av en långsam utveckling och frågan är hur ett sådant samhälle utvecklas ekonomiskt över sikt.
  • I det dystraste scenariot D. skapas ett fragmentiserat och sannolikt ganska konfliktfyllt samhälle där några få kan dr nytta av teknikutvecklingen men där de flesta istället fruktar den. Polarisering och bristande teknisk och ekonomisk utveckling följer.

Jag hoppas att likartade diskussioner och arbeten som i Danmark pågår inom den svenska fackföreningsrörelsen liksom inom politiken. För utbildningsväsendets del är det tydligt att vi behöver rusta den unga generationen för en spännande men krävande framtid.

Mikrolärande – en trend i tiden

Micro learning, eller på svenska mikrolärande, är ett begrepp som man stöter på allt oftare nuförtiden. Precis som det låter så handlar det vanligen om små bitar av lärande. Det kan antingen vara större kurser eller liknande som har delats upp i mindre bitar eller att bitarna är små redan från början. Fördelarna med mikrolärande är många, inte minst i det informella lärandet. Ett skäl till att mikrolärande är så populärt är nog att vi tar till oss allt mer innehåll via mobilen. Man kan till exempel ägna 20 minuter åt dagen med till exempel Duolingo eller liknande tjänst för att lära sig spanska inför semesterresan. Men man kan också leta upp korta instruktionsfilmer på Youtube för hur man vinterställer utombordaren, bakar surdegsbröd eller använder en ny app i sin undervisning.

Du kan läsa mer om teorin bakom mikrolärande här. Men som Alexander Salas påpekar, det är inte alltid som mikrolärande passar. När det handlar om komplexa kompetenser eller beteenden, så behövs andra metoder. Som vanligt gäller det att se i vilket sammanhang en metod fungerar och i vilka den inte gör det.

Global Sentiments Report 2017, som utges av en brittisk utbildningskonsult, lyfter fram mikrolärande som en av de hetaste trenderna just nu. Det är ett viktigt led i att kunna göra lärandet än mer individuellt anpassat. Open University’s Trends in Learning 2017, beskriver hur ”analytics for learning”, det vill säga att man använder datadriven analys för att kunna föreslå vad individen ska lära sig härnäst för att bäst uppnå sitt mål, har mikrolärandet som en viktig ingrediens. Det finns oerhört mycket innehåll på nätet i form av små innehållsbitar (text, bild video, podd) som kan blandas på olika sätt för att passa olika personers behov.

Spanska utbildningsdepartementet upptäckte att de, liksom så många andra, hade stora avhopp från sina MOOCS (Massiv Open Online Courses) som de till stora kostnader tagit fram för att ge spanska lärare kompetensutveckling. Så man lade om produktionen och gör nu istället NOOCS (Nano Open Online Courses) där varje liten del tar någon timme att arbeta sig igenom jämfört med fleras veckors studier som man tidigare försökte. Där finns även SPOOCS (Self-Paced Open Online Courses) som man alltså läser i sin egen takt och när man själv vill.

Världsbanksrapport om myndigheter för skolans digitalisering

European Schoolnet eller europeiska skoldatanätet firade 20-årsjubileum i förra veckan. Denna framgångsrika organisation som för närvarande omfattar 31 länder, är från början ett svenskt initiativ. Det var under Ylva Johansson tid som skolminister som vi startade detta ytterst framgångsrika samarbete. Själv ägnade jag flera års arbete till att bygga upp organisationen, som varit ett sätt för myndigheter och ministerier inom Europa att lära av varandra. Med tiden har man breddat sin verksamhet och vänder sig numera lika mycket till enskilda lärare, skolledare, lärarutbildare och forskare som till myndigheter.

Möjligheten att lära av andra länders initiativ och misslyckanden är oerhört betydelsefull. Därför är det med intresse jag kastar mig över en ny rapport från Världsbanken som jämför 11 länders mer eller mindre framgångsrika skolmyndigheter med ansvar för skolans digitalisering. För en gammal centralbyråkrat och statsvetare som jag själv är en sådan här rapport nöjesläsning, men även andra kan ha nytta av den. Rapporten beskriver främst länder utanför EU men ett intressant case är den brittiska myndigheten BECTA som avvecklades 2009. För Skolverket som är på väg att återuppbygga sin roll i det svenska systemet, och för stabsfunktionerna hos våra nordiska kollegor i STIL i Danmark och IKT Senteret i Norge borde detta vara obligatorisk läsning.

Här beskrivs till exempel den typiska livscykeln för en myndighet av detta slag men också ett antal nyckelområden som både politiker och organisationerna själva måste hantera:

  1. Det juridiska ramverket för organisationen eller myndigheten (ska det vara en offentlig myndighet, en stiftelse eller någon annan juridisk form).
  2. Tillsyn och ansvar över organisationen – skälet till att et expertorgan av detta slag inrättas är ofta att utbildningsdepartementet saknar den rätta expertisen. Men hur ska då departementet kunna utöva rätt sorts granskning och tillsyn över det nya organet?
  3. Autonomi och oberoende – hur pass oberoende från till exempel utbildningsdepartementet ska ett sådant här organ få vara? Ska den till exempel ha rätt att anställa personal med helt andra kvalifikationer än statsförvaltningen i övrigt?
  4. Närhet till politiken – hur nära ska organisationen knytas till ett departement? Ska den enbart genomföra politiska beställningar eller ska den också vara med och forma politiken inom det fält där man har expertkunskap?
  5. Samarbete med nyckelaktörer – digitaliseringsfrågorna är gränsöverskridande och berör inte bara ett departement. Hur fri ska myndigheten vara att arbeta även med andra aktörer som andra departement, myndigheter, forskningsorgan eller näringsliv?
  6. Ledarskap – med tanke på att denna typ av organisationer ofta är hybrider mellan expertorgan och statliga myndigheter så ställer det speciella krav på ledarskapet inom organisationen.
  7. Humankapital eller personal – motsvarande frågeställning gäller även personalen inom organisationen som ofta behöver kunna agera gränsöverskridande men utan att överskrida sitt mandat eller bryta mot lagar och förordningar.
  8. Alternativ finansiering och konsulttjänster – ska organisationen tillåtas använda alternativa finansieringsformer (alternativ till statsbudgeten) som att sälja tjänster av olika slag eller vara återförsäljare av vissa relevanta produkter?
  9. Utveckling – ska organisationen vara strikt reglerad till att enbart syssla med det som ligger i dess ursprungliga mandat eller tillåtas att utvecklas och ta sig an nya uppgifter allt eftersom sakområdet utvecklas? Hur mycket ska den i så fall tillåtas expandera och diversifiera sitt verksamhetsområde?
  10. Decentralisering – vilken roll ska organisationen ha i förhållande till skolhuvudmännen (vilka de än är)? Hur mycket makt och ansvar inom sakområdet ska ligga på den centrala myndigheten eller organisationen och hur mycket ska decentraliseras?

Här finns inga givna rätta svar, varken mellan länder eller över tid. Med uppställningen av frågor att resonera runt är viktig och det finns mycket att lära av hur andra länders myndigheter eller organisationer agerat.

 

Vad betyder blockchain-tekniken för utbildningssektorn?

Det har kommit en rykande färsk rapport från EU:s forskningsorgan JRC som diskuterar vad blockkedjetekniken kan komma att betyda för utbildningssektorn. Vanligen hör man talas om denna relativt nya teknik i relation till den virtuella valutan Bitcoin. Men det är en teknik som möjliggör att man automatiskt och säkert kan verifiera vem man gör transaktioner med på andra sidan och att transaktionens innehåll och process genomförs enligt avtal. Du hittar bättre förklaringar av tekniken här och här. Blockchain-tekniken antas komma att förändra bankväsendet i grunden eftersom den tar bort behovet av mellanhänder (som bankerna ofta är i transaktioner).

Vad betyder då detta för utbildningssektorn? I korthet kan man säga att det ger ytterligare bevis för att utbildningsinstitutionerna (i första hand universitet och yrkesutbildningsinstitutioner) på allvar utmanas, att deras nuvarande roll är på väg att i grunden förändras och att individer får allt större makt över sin egen utbildning. Vi kommer på sikt kunna ha våra egna livslånga portfolios där vi samlar våra arbetsprover och utbildningsprestationer som genomförts både i formell och informell utbildning. Arbetsgivare eller liknande aktörer kommer utan inblandning av tredje part kunna verifiera riktigheten i uppgifterna.

I rapporten sammanfattar man att ”Blockchain-teknik förväntas störa alla verksamhetsområden som grundas på tidsstämplad registrering av äganderätt.” Inom utbildningssektorn kan det till exempel handla om tilldelning av kvalifikationer eller examina, licensiering och ackreditering, hantering av studentdata, immateriell förvaltning (copyright eller motsvarande) och betalningar. I en bild sammanfattas vilka typer av transaktioner och därmed institutioner som kan tänkas att påverkas:

Från ett socialt perspektiv erbjuder blockchain-tekniken betydande nya möjligheter. I synnerhet kan överflyttning av data till blockchain möjliggöra:

  • Suveränitet och egen kontroll, det vill säga att användarna ömsesidigt kan identifiera sig och samtidigt upprätthålla kontroll över lagring och hantering av sina personuppgifter;
  • Förtroende, det vill säga att den tekniska infrastrukturen ger människor tillräckligt förtroende för de transaktioner som ska genomföras som betalningar eller utfärdande av certifikat;
  • Transparens och proveniens, det vill säga att användare kan genomföra transaktioner i förtroende om att varje part har kapacitet att ingå den transaktionen;
  • Oföränderlighet, det vill säga att data som skrivs in och lagras permanent, saknar möjlighet till modifiering – de är oföränderliga;
  • Reducering av mellanhänder, det vill säga att tekniken tar bort behovet av en central kontrollmyndighet som hanterar transaktioner eller håller register;
  • Samarbete, det vill säga att parterna kan handla direkt med varandra utan behov av medling av tredje part.

Även om vi bara är i startblocken när det gäller att använda tekniken inom utbildningssektorn så beskriver rapporten några exempel där den används (som vid Open University i England, MIT och University of Nicosia).

De användningsområden som lyfts fram som de som snabbast kommer att påverkas är:

  • Behovet att hålla pappersarkiv för betyg, certifikat och liknande. Alla typer av sådana arkiv kan tas bort och uppgifterna kan tryggt och säkert lagras med hjälp av blockchain istället. Mer avancerade implementeringar skulle också kunna användas till att automatisera tilldelning, erkännandet och överföringen av betyg, eller till och med att lagra och verifiera en portfolio av formella och icke-formella prestationer genom livslångt lärande.
  • Blockchain-teknik gör det möjligt för användarna att automatiskt kunna verifiera giltigheten av ett betyg eller certifikat direkt mot blockchain, utan att behöva kontakta den organisation som ursprungligen utfärdade dem. Således kommer det sannolikt att ta bort behovet av utbildningsorganisationer att validera examensuppgifter. Tekniken kan också användas inom immaterialrätten, till exempel för att spåra den första publiceringen av en artikel eller ett citat, utan att en central myndighet behöver hantera dessa databaser. Detta möjliggör till exempel att man automatiskt kan spåra användningen och återanvändningen av öppna digitala lärresurser (open educational resources).
  • Blockchain-teknikens förmåga att skapa datahanteringsstrukturer där användare har ökat ägande och kontroll över sina egna data kan väsentligt minska utbildningsorganisationernas kostnader för datahantering, liksom deras exponering för ansvar som härrör från problem med datahantering. Å andra sidan inskar också utbildningsorganisationernas betydelse i detta avseende.
  • Slutligen menar rapporten att blockchain-baserade kryptovalutor sannolikt kommer att användas till att underlätta betalningar inom och mellan utbildningsinstitutioner. Möjligheten att skapa anpassade kryptovalutor skulle kunna användas inom utbildningssystem som bygger på stipendier och vouchersystem.

Seriös diskussion bortom slagord

Danskarna imponerar återigen med sitt systematiska och seriösa arbete med försöksverksamhet och forskning runt hur man bäst digitaliserar skolan. I en serie forskningsrapporter som sammanfattas på Undervisningsministeriets webbplats förs en intressant diskussion om hur man bäst implementerar en lärplattform i en skola. Till saken hör att Danmark har ett betydligt mer centralstyrt system för skolans digitalisering jämfört med Sverige och under en längre tid har lärplattformar varit en central komponent i detta.

Man lyfter fram 12 centrala punkter i arbetet indelade under tre rubriker: organisation, pedagogik och teknik.

  1. Tänk på implementering av lärplattformen som något som berör hela skolan – inte bara den pedagogiska personalen.
  2. Undvik snabba och kortsiktiga implementeringsstrategier. Fokusera på att få arbetet med plattformen i linje med den pedagogiska personalens önskemål om hur de vill bedriva undervisning.
  3. Understöd dialoger om meningsfull användning av plattformen. Prioritera användarinstruktioner. Kritik er viktig och ska tas på allvar.
  4. Fatta de viktiga besluten och ge i övrigt nödvändigt friutrymme.
  5. Experimentera och understöd samarbete och utveckling av Ett gemensamt språk om hur man använder plattformen.
  6. Skapa ramar så att pedagogisk personal med olika metoder att undervisa kan arbeta med plattformen.
  7. Ha blick för att samma plattform kan anvädas på många många sätt och i olika situationer. Understötta att den pedagogiske personalen använder plattformen på så sätt och i sådana situationer att det upplevs som meningsfullt för dem.
  8. Understöd att arbetet med plattformen är inriktat mot sådana mål och involverar sådana aktörer som kan göra arbetet mer kvalificerat.
  9. Håll fast i det redan fungerar, men var också öppen leta efter den nya potential som lärplattformen för med sig.
  10. Sätt dig in i, vad det vill säga att arbeta med en lärplattform.
  11. Erkänn att det finns ett engagemang och skepsis mot lärplattformar – det finns över hela världen.
  12. Insistera på att plattformen ska vara plastisk och att den måste kunna hantera era lokala metoder och er praxis på ett konstruktivt sätt.

Som framgår av bilden är de organisatoriska och pedagogiska frågorna överordnade de tekniska, men de tre hänger intimt samman.

Produkt och process

En styrka i danskarnas resonemang är att de inte stirrar sig blinda på enskilda produkter, utan studerar vilka processer dessa understödjer eller skapar. Vi kan inte bara titta på de enskilda produkternas olika funktioner utan vi måste fundera över hur vi vill använda dem, i vilka sammanhang, vilket stöd vi vill att de ska ge, vilken stimulans hoppas vi på, hur de passar ihop med varandra, etc. Ska vi i Sverige komma vidare i våra diskussioner om digitala läromedel, plattformar och system för den svenska skolan så tror jag att detta är ett centralt synsätt. Det finns mycket att lära av våra danska kollegor i detta avseende.