Seriös diskussion bortom slagord

Danskarna imponerar återigen med sitt systematiska och seriösa arbete med försöksverksamhet och forskning runt hur man bäst digitaliserar skolan. I en serie forskningsrapporter som sammanfattas på Undervisningsministeriets webbplats förs en intressant diskussion om hur man bäst implementerar en lärplattform i en skola. Till saken hör att Danmark har ett betydligt mer centralstyrt system för skolans digitalisering jämfört med Sverige och under en längre tid har lärplattformar varit en central komponent i detta.

Man lyfter fram 12 centrala punkter i arbetet indelade under tre rubriker: organisation, pedagogik och teknik.

  1. Tänk på implementering av lärplattformen som något som berör hela skolan – inte bara den pedagogiska personalen.
  2. Undvik snabba och kortsiktiga implementeringsstrategier. Fokusera på att få arbetet med plattformen i linje med den pedagogiska personalens önskemål om hur de vill bedriva undervisning.
  3. Understöd dialoger om meningsfull användning av plattformen. Prioritera användarinstruktioner. Kritik er viktig och ska tas på allvar.
  4. Fatta de viktiga besluten och ge i övrigt nödvändigt friutrymme.
  5. Experimentera och understöd samarbete och utveckling av Ett gemensamt språk om hur man använder plattformen.
  6. Skapa ramar så att pedagogisk personal med olika metoder att undervisa kan arbeta med plattformen.
  7. Ha blick för att samma plattform kan anvädas på många många sätt och i olika situationer. Understötta att den pedagogiske personalen använder plattformen på så sätt och i sådana situationer att det upplevs som meningsfullt för dem.
  8. Understöd att arbetet med plattformen är inriktat mot sådana mål och involverar sådana aktörer som kan göra arbetet mer kvalificerat.
  9. Håll fast i det redan fungerar, men var också öppen leta efter den nya potential som lärplattformen för med sig.
  10. Sätt dig in i, vad det vill säga att arbeta med en lärplattform.
  11. Erkänn att det finns ett engagemang och skepsis mot lärplattformar – det finns över hela världen.
  12. Insistera på att plattformen ska vara plastisk och att den måste kunna hantera era lokala metoder och er praxis på ett konstruktivt sätt.

Som framgår av bilden är de organisatoriska och pedagogiska frågorna överordnade de tekniska, men de tre hänger intimt samman.

Produkt och process

En styrka i danskarnas resonemang är att de inte stirrar sig blinda på enskilda produkter, utan studerar vilka processer dessa understödjer eller skapar. Vi kan inte bara titta på de enskilda produkternas olika funktioner utan vi måste fundera över hur vi vill använda dem, i vilka sammanhang, vilket stöd vi vill att de ska ge, vilken stimulans hoppas vi på, hur de passar ihop med varandra, etc. Ska vi i Sverige komma vidare i våra diskussioner om digitala läromedel, plattformar och system för den svenska skolan så tror jag att detta är ett centralt synsätt. Det finns mycket att lära av våra danska kollegor i detta avseende.

Kartläggning av tillgängliga läromedel

Hur ser det ut med läromedel till elever och studenter med funktionsnedsättningar? Får de tillgång till de läromedel de behöver och har rätt till? Ges de möjlighet att få en likvärdig skolutbildning?

Under sommaren har jag och min kollega Mats Östling arbetat med en kartläggning över utbud av och behov av tillgängliga läromedel. Den är gjord på uppdrag av myndigheterna MTM och SPSM. Du hittar kartläggningen här.

Slutsatser

Vårt uppdrag omfattade alla skolformer från förskola till universitet så det var en väldigt bred målgrupp. Dessutom var tidsramarna knappa. Men i korthet kommer vi fram till följande slutsatser:

I undersökningsmaterialet för förskolan och grundskolan förekommer inte några systematiska skillnader beroende på om det är en kommunal eller fristående huvudman för förskolan.

Några tydliga brister som lyfts fram finns inom tre områden:

  • Personalens kompetens, både kring funktionsnedsättningar och vilket tillgängligt material som finns.
  • Brister i utbudet av tillgängliga läromedel.
  • Huvudmannens ekonomi försvårar inköp både av pedagogiskt material och teknik.

Brister i existerande tillgängliga läromedel handlar dels om att det saknas tillgängliga läromedel, dels att förlagens läromedel är olika sinsemellan. Avsaknaden av standards för digitala läromedel återkommer bland svaren.

Avsaknad av forskning, brister i ledarskapet på skolor och avsaknad av rutiner att kartlägga behov tillsammans med bristande upphandlingskompetens är andra kommentarer.

Bilden är densamma för gymnasieskolans del med undantag av att huvudmannens ekonomi inte uttryckligen nämns som ett problem.

För grundsärskolan, gymnasiesärskolan och specialskolan tycks bristerna i utbudet vara mer omfattande. Lärarna får ofta skapa egna material eller göra egna anpassningar, dels eftersom utbudet brister och dels eftersom behoven hos eleverna är individuella och intressestyrda, vilket gör att egna anpassningar krävs.

Folkhögskolan och YH utgår inte från nationella kursplaner. Det skapar flexibilitet och aktualitet i utbudet av utbildningar, men försvårar ett systematiskt arbete kring att anpassa läromedel. Det finns extra statliga medel att söka för anpassningar med detta sker relativt sällan dels för att det är svårt att förutse behoven, dels för att det inte upplevs som kostnadseffektivt att ansöka.

På högskolor och universitet tycks stödet till studerande finnas på tre nivåer: en generell nivå med campuslicenser på talsyntesprogram, rättstavningsprogram och liknande; en nivå med stöd till studerande med läsnedsättning (enligt § 17 upphovsrättslagen) via biblioteket; samt individuellt stöd via samordnare, utifrån ett styrkt behov. Men här kan det finnas en osäkerhet om hur många av de berättigade som söker stöd. I övrigt framkommer att högskolans lärare ofta tycks sakna kunskap om funktionsnedsättningar och möjligheterna till olika former av anpassningar, samt att det tar lång tid att få fram inläsningar av kurslitteratur.

Teknik och tekniska anpassningar är en komplex men viktig fråga. Behov av anpassning av teknisk utrustning finns inom alla skolformer och kan handla om allt från relevant utrustning anpassad efter situationen, inställningar och tillgång till program och tjänster till kringutrustning, men även skolhuvudmannens tekniska miljö.

Genomgående för kartläggningen är att det är svårt att analysera matchningen mellan behov och utbud. Frågan är komplex och kräver ytterligare fördjupning.

LIKA eller SELFIE?

Nu kommer ett nytt självvärderingsinstrument från SKL, en uppdaterad version av LIKA. Visst behöver kommuner och skolor ett instrument för att värdera var man står och hur man bör prioritera för att komma vidare i utvecklingsarbetet. Men varför lägger SKL resurser på att uppdatera LIKA nu när det kommer en forskningsbaserat och genomtestat instrument från EU:s forskningscenter JRC om några månader? SELFIE kommer att publiceras i början av nästa år. Arbetet med SELFIE har pågått i ett par år och nu pågår sluttestningen. Den sker i över 650 skolor i 14 länder, totalt omkring 30-40 000 svar. Jag vet inte exakt hur många svar LIKA fått in, men jag tvivlar på att det är i närheten av vad SELFIE har (och då är vi fortfarande i utvecklingsfasen!).

Det är obegripligt varför man inte vill använda detta instrument som i kvalitet är vida överlägset dels eftersom det är oerhört mycket mer forskningsbaserat och dels för att poolen av skolor att jämföra sig med, blir så oerhört mycket större.

SELFIE skulle inte tvinga in svenska skolor i ett europeiskt ramverk som inte passar svenska skolor. Det kommer ha vissa delar som är lika för alla, men andra delar där man som land kan lägga till egna frågor. Det kommer överlåtas på de enskilda medlemsländerna att stå för översättningskostnaderna, så vi får verkligen hoppas att det finns någon svensk myndighet eller organisation som är beredd att stå för den utgiften. Håll utkik efter SELFIE!

Norskt ramverk för lärares digitala kompetens

Det norska IKT-Senteret har tagit fram ett ramverk för vad man menar med digital kompetens för lärare. Det presenterades vid ett frukostseminarium idag. Här hittar du ramverket, och här en länk till presentationen vid frukostseminariet.

De har valt att utgå ifrån kompetensområden som redan är fastlagda för norska lärare, och sedan har man betraktat dessa ur ett digitalt perspektiv eller lagt till en digital dimension till de sju kompetensområdena. Du ser dem på bilden nedan.

Man tänker sig att ramverket ska användas för att skapa gemensamma ramar och riktlinjer för lärarutbildningen, för att planera och genomföra kompetensutveckling för lärare och för att kunna utvärdera och följa upp lärares digitala kompetens.

Arbetsgruppen bakom förslaget har gjort ett gediget arbete som verkar klart intressant och efterföljansvärt.

Slutrapport från Ifous Digitaliseringsprogram

I januari avslutades ett treårigt FoU-program om skolans digitalisering. 8 kommuner har deltagit och arbetet har främst genomförts av lärarna ute i kommunerna i  form av så kallade lärloopar. En lärloop är ett uppdrag som formulerats av programledningen och som riktades till lärarna, rektorerna och de förvaltningsledningar som deltog i programmet.

Nu finns även slutrapporten publicerad. Du hittar den här tillsammans med en massa annat intressant material från programmet.

Några korta lärdomar från programmet:

  • Det är nödvändigt med ett kollaborativt lärande, framför allt mellan lärare,  för att digitaliseringen ska kunna genomföras.
  • Arbetet med lärlooparna har ökat användningen av digitala verktyg,  ökat kunskapen och medvetenheten om digitala verktygs möjligheter och stärkt samarbetet mellan lärarna.
  • Skolhuvudmän som planerar att delta i liknande program behöver vara tydliga med varför man vill gå med i programmet och hur man ska koppla FoU-programmet till sin kärnverksamhet och andra pågående insatser. Det behövs en robust organisation på lokal nivå och en styrgrupp med utvecklingsansvar

 

 

Artificiell intelligens i skolan

Det har väl knappast undgått någon att det pratas mycket om artificiell intelligens just nu. Men många tycker nog fortfarande att det är teknikdrivna drömmar och science fiction. Men inom ramen för SKLs projekt Smartare Välfärd hölls i veckan ett intressant webbinar (30 minuter) som ger en bra beskrivning av området och vilken relevans det har för välfärdssektorn. Det finns även en kort skrift att ladda ner.

Göran Lindsjö gav inledningsvis en kort och mycket intressant översikt över ämnet. Han menade att för utbildningssektorns del är det tillämpningar som adaptiva spel och leksaker, bättre möjligheter att anpassa olika utbildningar efter varje elevs behov, att skräddarsy universitetsutbildningar och prognostisera individers utbildningsbehov som ligger närmast till hands.

Digitala hjälplärare

Det praktiska exempel som ofta används just nu är att varje elev inom en snar framtid kommer att ha en egen digital hjälplärare av liknande slag som de i USA redan tillgängliga hemassistenterna Google Home eller Amazon Echo.

Han framhöll också att den typ av tillämpning som just nu är mest framgångsrik är när människa och maskin samarbetar. Det är alltså inte så att AI ersätter människan, utan när en människa samarbetar med den artificiella intelligensen så slår den kombination både människan själv och AI för sig självt.

Det handlar om att kunna använda elevens egna intresseområden för att anpassa utbildningen, att utgå från elevens egna förutsättningar, att anpassa hastigheten och ordningen efter elevers förutsättningar, att ta hjälp av AI för att identifiera de områden där eleven har störst svårigheter, att identifiera vilken lärare som är mest lämpad att hjälpa eleven med just de frågorna och så vidare. Han menade att det blir enklare jobba med trial-and error som metod, att söka sig fram till det bästa sättet att arbeta för vare individ.

AI gör gott omdöme mer efterfrågat

Lindsjö avslutade med att eftersom det med hjälp av AI går att göra allt bättre prognoser så kommer sådana sannolikt att efterfrågas allt mer. Det blir billigare och bättre prognoser. Därmed kommer beslut baserade på prognoser att efterfrågas allt mer. Det innebär i sin tur att övriga komponenter i beslutskedjan också kommer att efterfrågas mer. En sådan komponent är gott omdöme! Med ökad efterfrågan följer ökat pris. Så man räknar nu med att ökad efterfrågan på gott omdöme kommer att leda till att priset på gott omdöme kommer att gå upp. Se där – det finns gott hopp för den gode läraren som med omdöme kan förvalta de prognoser som AI-systemen levererar.

Kartläggning av svensk EdTech

Educational Technology, vanligen kallad edtech, är benämningen på alla de företag som nu växer fram som en följd av skolans och högskolans successiva digitalisering. På motsvarande sätt finns FinTech inom finansbranschen MedTech inom medicinen osv. Det finns ett stort intresse t.ex. i Asienvarifrån man också hoppas på investeringar i mångmiljardklassen!

Med stöd från Vinnova har nu en första kartläggning tagits fram av svensk edtech. Här några glimtar:

  • Det finns en samsyn bland företag och investerare att svensk edtech är en marknad med potential att dra till sig internationella investeringar i mångmiljardklassen.
  • De företag som idag har framgång på skolmarknaden är de som erbjuder digitala produkter och tjänster som ligger nära dagens behov i skolan, som läromedel eller tjänster som minskar på organisationens arbetsbörda.
  • Investerare menar att många svenska edtech startups präglas av för mycket “ed” och för lite “tech”. Men det finns intressanta högteknologiska undantag, som Furhat, eAlbert och Optolexia. Högteknologiska edtech-bolag förväntas dra till sig de riktigt stora internationella investeringarna.

Den svaga politiska styrningen av utbildningssektorns digitalisering lyfts av många fram som en bromskloss. En annan bromskloss är att det hittills varit väldigt svagt politiskt intresse för edtech-branschen trots att den skulle kunna bli en riktig tillväxtbransch för Sverige. Det behövs forskningspengar men även inkubatorer och starthjälp för nya företag. I Norge och Finland har man insett detta och satsar stort på sina inhemska edtech start-ups. Så t.ex. var den norska kronprinsen på BETT i London för någon vecka sedan för att inviga the Norwegian Classroom.

När få vi se vår kronprinsessa, tillsammans med Anna Ekström och Michael Damberg, inviga motsvarande svenska satsning?

Ser vi slutet på globaliseringen?

Globaliseringen har varit en mycket stark trend, en så kallad megatrend, i cirka 30 år. Nu finns tecken i skyn att globaliseringen kanske går mot sitt slut, eller åtminstone tappar fart.  Copenhagen Institute for Future Studies har spanat på framtiden i 45 år. De har just bloggat om globaliseringsfrågans framtid. I ljuset av bland annat Brexit-omröstningen i Storbritannien och valet av Trump till USAs nästa president samt det faktum att vissa aspekter av teknikutvecklingen minskar behovet av transporter och resor, så menar de att det finns åtminstone tre möjliga scenarier för globaliseringens framtid. Scenario 1 och 3 är ytterlighetsbilder, medan scenario 2 ligger ganska nära status quo.

Scenario 1: Slutet för globaliseringen

I detta scenario accelererar anti-globaliseringstrenden. Det blir inga nya internationella handelsöverenskommelser (som TTIP) och gamla (som NAFTA) faller samman. WTOs starka ställning undermineras och kanske försvinner WTO helt och hållet eftersom ett antal länder, som USA, Ryssland och Turkiet driver isolationistiska och nationalistiska agendor. Tullar höjs eventuellt även i asiatiska länder, även om det kanske sker av andra skäl. Gränskontrollerna fortsätter att vara starka och kanske faller hela EU samman. Teknikutvecklingen med 3D printers och robotar minskar behovet av import av industriprodukter och energi, samt minskar behovet av resor. Om EU faller samman, USA och Kina blir allt mer isolationistiska och Ryssland och Turkiet fortsätter att driva i nationalistisk riktning, så skulle det innebära slutet för globaliseringen som vi känner den.

Scenario 2: Ett steg bakåt, två steg framåt

I detta scenario så både bromsas och accelererar globaliseringen. Politiskt så bromsas den på ungefär det sätt som beskrivs i det förra scenariot med minskat internationellt samarbete, stängda gränser och minskad handel. Samtidigt driver den tekniska utvecklingen på globaliseringen till exempel genom att allt fler människor blir uppkopplade mot internet. 1995 var det 1% av världens befolkning som hade tillgång till internet. Idag är det cirka 40% eller 3,3 miljarder människor. Om 10 år beräknas det vara 80% eller cirka 6 miljarder människor som har tillgång till nätet. Språkteknologin tar stormsteg och kan snart sudda ut alla språkbarriärer (jämför till exempel appen SayHi). Utbyggda flyglinjer, vägar och höghastighetståg gör också att allt fler människor reser. Totalt sett fortsätter globaliseringstrenden, men långsammare än vi sett på mycket länge.

Scenario 3: Accelererad globalisering

I detta scenario har den starka globaliseringstrenden just nu råkat ut för hicka. Kanske går Storbritannien in i en djup ekonomisk kris på grund av Brexit som uppfattas som ett stort misstag. Kanske drivs globaliseringen på av växande ekonomier till exempel i Afrika som vill ut på nya marknader, och av unga människor som vill ha en ännu mer gränslös värld. Kanske fortsätter teknikutvecklingen att ta stora språng vilket ytterligare underlättar försäljningen av varor och framför allt tjänster över gränserna. I så fall kan decenniet mellan 2020 och 2030 bli en tid av ännu snabbare globalisering än den vi ser just nu.

Jarl Frijs-Madsen vid Copenhagen Institute för Future Studies menar att scenario 2 är mest sannolikt men att vi bör förbereda oss för mer än bara en möjlig framtid.