Det finns gott stöd i forskningen för att det är viktigt att skolan ägnar sig åt att arbeta med framtidskompetenser. Den amerikanske forskaren Henry M Levin, från Columbia University i USA, har sammanställt en stor mängd forskning i en artikel som han presenterade vid en konferens på Skolverket, den 5 mars 2012.[1] Levin och de forskare han refererar till skiljer mellan ”kognitiva” och ”icke-kognitiva” kompetenser eller förmågor. Kognitiva kompetenser är resonemangs- eller förnuftsbaserade medan de icke-kognitiva innefattar motivation, beteende och attityder, dvs. socialt-emotionella faktorer.
Levins huvudargument är att stora kunskapstester, som t.ex. PISA, fokuserar för ensidigt på kognitiva faktorer och bortser från betydelsen av de icke-kognitiva. Levin ingår i expertgruppen som är med och konstruerar PISA och analyserar resultatet. Han framhåller att man brukar vilja mäta betydelsen av de kognitiva faktorerna på individers och nationers produktivitet och ekonomi, men överskattar sannolikt grovt deras betydelse eftersom man vanligen bortser från hur de icke-kognitiva faktorerna påverkar dels individers kunskaper (dvs. kognitiva faktorer) och dels individers livschanser och framgång i arbetslivet.
Skolan är viktig – men oklart varför
Till att börja med visar han genom ett antal studier att skolan och förskolan är viktig, inte bara för de kunskaper vi får med oss utan även för att få med sig icke-kognitiva kompetenser ut i livet. I en studie från 2010 visar Schweinhart hur betydelsefullt det varit för en grupp afro-amerikaner från fattiga innerstadsområden att de 40 år tidigare fick gå i förskolan. En grupp om 123 personer valdes slumpmässigt ut att få gå i förskolan på 1960–70-talet. De har därefter följts genom åren och systematiskt jämförts med personer från samma områden och bakgrund som inte fick gå i förskolan. De första åren visade förskolegruppen framför allt bättre skolresultat, men detta jämnade snart ut sig. Däremot uppvisar förskolegruppen 40 år senare betydligt bättre ekonomi, de har i högre grad anställning, har betydligt lägre kriminalitet, osv.
En annan studie jämför personer som inte genomgått high school med personer som slutfört high school. Jämför man personer ur dessa grupper med samma resultat på ett sorts amerikanskt högskoleprov (dvs. de har samma resultat i ett kognitivt test) så har de som inte gått high school betydligt sämre inkomstutveckling ett antal år senare, trots att deras kunskaper är desamma. Det är t.o.m. så att personer med lägre resultat i kunskapstestet men som gått ett tag på high school och sedan hoppat av har bättre inkomstutveckling än de som aldrig gått där. Forskarna (Heckman och Rubinstein 2001) drar slutsatsen att elever som gått high school har bättre icke-kognitiva förmågor, vilket har betydelse på arbetsmarknaden. Detta trots att det inte fanns några speciella insatser för att träna de icke-kognitiva förmågorna i high school.
En svensk studie av mönstringstester från värnpliktiga födda mellan 1965-84 visar att personer som klarar sig dåligt på arbetsmarknaden, i form av långtidsarbetslöshet eller låga inkomster, uppvisar svaga icke-kognitiva kompetenser. Forskarna säger vidare att icke-kognitiva förmågor är en viktig bestämningsfaktor för produktivitet inom alla yrken, men tycks extra viktigt för personer i chefsställning (Lindqvist och Vestman, 2011).
Icke-kognitiva kompetenser påverkar kognitiva
Vidare visar Levin att icke-kognitiva kompetenser påverkar de kognitiva kompetenserna på ett positivt sätt. En genomgång av ett stort antal forskningsrapporter (213 studier) visar att om man tränar elevers sociala och emotionella färdigheter så har det speciellt god påverkan på deras studieresultat (Durlak m.fl., 2011). Forskarna drar slutsatsen att om amerikanska elever fick bättre träning i sociala och emotionella kompetenser så skulle USA göra betydligt bättre ifrån sig i t.ex. PISA-mätningarna och sannolikt gå om Kanada i rankinglistorna. Detta utan att man lägger mer tid eller resurser på ämnesundervisning.
Den just nu mest intressanta forskaren inom området, James Heckman, har visat att det också spelar in i vilken ålder man tränar olika kompetenser (Cunha och Heckman 2008). Vid 23 års ålder jämfördes i vilken grad ungdomar slutfört high school och vilken inkomst de hade, utifrån när de tränat kognitiva resp. icke-kognitiva kompetenser. Bäst utdelning ger att lägga fokus på kognitiva kompetenser när barnen är små, 6-9 år, och på icke-kognitiva kompetenser i äldre åldrar. Om detta resultat står sig när andra forskare upprepar studien, så bör den få omfattande konsekvenser för hur vi lägger upp skolans undervisning.
The Big Five
Vilka kompetenser är det då som är viktiga? Enligt Levin så har man i åtminstone 20 år varit enig om att det är fem faktorer som är allra viktigast. Dessa så kallade Big Five är:
- öppen – att vara uppfinningsrik och nyfiken i motsats till att vara försiktig
- samvetsgrann – att vara effektiv och organiserad i motsats till lättsam och vårdslös
- utåtriktad – att vara lättillgänglig och energisk i motsats till reserverad och enstörig
- behaglig – vänlig och medkännande i motsats till kall och ovänlig
- neurotisk – känslig och nervös i motsats till säker och trygg
Det finns ingen ordning mellan dem och de tycks spela olika roll i olika sammanhang. Men i många olika studier är det dessa icke-kognitiva faktorer som slår igenom som betydelsefulla.
Levin avslutar med en stark plädering för att inte fokusera för ensidigt på traditionella kunskapstester och glömma bort de icke-kognitiva faktorerna. Om politiker, lärare och föräldrar bortser från icke-kognitiva faktorer så riskerar eleverna för det första att få sämre skolresultat i traditionella ämnen. De riskerar också sämre ekonomi och livschanser för lång tid. Detta tycks framför allt gälla elever som kommer från missgynnade förhållanden.
Referenser:
Cunha & Heckman (2008): “Formulating, Identifying, and Estimating the Technology of Cognitive and Noncognitive Skill Formation”, The Journal of Human Resources, XLII(4), pp 738-782.
Durlack, Weissberg, Dymnicki, Taylor & Schellinger (2011): The Impact of Enhancing Students’ Social and Emotional Learning: A Meta-Analysis of School-Based Universal Interventions”, Child Development, 82(1), pp 405-432.
Heckman & Rubinstein (2001): “The Importance of Noncognitive Skills: Lessons from the GED Testing Program”, American Economic Review, 91(2), pp 145-149.
Lindqvist & Vestman (2011): “The Labor Market Returns to Cognitive and Noncognitive Ability: Evidence from the Swedish Enlistment”, American Economic Journal: Applied Economics, 3 pp 101-128.
Schweinhart, L. J. (2010): ”The Challenge of HighScope Perry Preschool Study”, in Reynolds, Rolnick, Englund & Temple (eds): Childhood Programs and Practices in the First Decade of Life, pp 366-380 (New York, Cambridge University Press).
[1] Levin, H. (2011): “The Utility and Need for Incorporating Non-Cognitive Skills into Large Scale Educational Assessments”. Presented at ETS Invitational Conference on International Large-Scale Assessment. Revised in May 2011.
