Blunda inte för digitaliseringens kostnader

I Sverige diskuterar vi mycket sällan kostnaderna för skolans digitalisering. Jag tror det finns (minst) två skäl till detta.

  1. Vi har dålig koll på de faktiska kostnaderna. Vi vet vad det kostar att köpa in datorer, surfplattor mm, liksom vad licenser, programvaror mm kostar. Vi har mindre kontroll över kostnader för kompetensutveckling och liknande poster. Allra minst koll har vi på dolda kostnader i form av förlorad arbetstid p.g.a. teknikstrul, dubbelarbete eftersom vi inte delar t.ex. lärresurser utan många uppfinner hjulet på nytt osv.
  2. Det har funnits en ovilja att diskutera och undersöka de fulla kostnaderna i syfte att inte avskräcka beslutsfattare från att vilja satsa på skolans digitalisering. Hållningen kan delvis försvaras med att när vi inte vet vilka kostnaderna är (se punkt 1) så är det dumt att gissa och i onödan måla upp en mörk bild.

Men nu börjar det komma studier som visar att kostnader är högre än vad många av oss trott. Det gäller en ny studie från Lunds universitet där Carola Aili undersökt tre kommuner och 291 lärare. Hon beräknar att deras teknikstrul med datorer och projektorer i tid motsvarar fem hela lärartjänster (av de 291). Forskningsprojektet har lärares psykosociala arbetsmiljö som utgångspunkt och det är många omständigheter runt lärarnas it-användning i de undersökta kommunerna som vi inte känner till, men undersökningen tycks vara värd att ta på allvar.

Frågan om den totala kostnaden för skolans digitalisering (total cost of ownership – TCO) diskuteras också av Åke Grönlund i slutrapporten från forskningsprojektet Unos Uno. Han använder konsultjätten Gartners beräkningar från andra samhällssektorer som visar att en dator vanligen kostar tre till fem gånger inköpspriset, d.v.s. om den kostar 5 000 kr att köpa in så är den totala kostnaden ca 15 – 25 000 kr. De dolda kostnaderna handlar ofta just om datorstrul av olika slag. Grönlund räknar om kostnaderna i lärartjänster och den schablonartade beräkningen kommer inte så långt från Ailis.

Grönlund tycker sig också se att i många skolor innebär dessa tillkommande kostnader att rektorerna måste dra ner på personal för att ha råd att ha kvar datorerna. Vidare betonar han tydligt att de skolor där kostnaderna för it-satsningar (t.ex. med en dator till varje elev) tas centralt i kommunen och inte flyttas över på enskilda skolor, lyckas bättre med sina i ambitioner.

Nu när vi kommit i ett skede där ingen(?) längre ifrågasätter att skolan måste digitaliseras så är det också dags för en seriös debatt om kostnaderna för denna förändring. Vi måste bli bättre på att tydliggöra både de vinster som görs (tidsmässiga, kunskapsmässiga o.s.v.) men också de kostnader som digitaliseringen medför. Det har aldrig varit en framgångsrik strategi att blunda för fakta.