Monthly Archives: May 2015

Varför leder förbud för mobiltelefoner till högre resultat?

För några dagar sedan rapporterade brittiska Guardian om en forskningsstudie som visar att 16-åriga elevers resultat ökar med i genomsnitt 6,4 procent om mobiltelefoner förbjuds i skolan. Mest tjänar lågpresterande elever och elever från låginkomstfamiljer. Forskarna beräknar att 6,4 procent motsvarar ca 5 skoldagar. Man skulle med andra ord behöva förlänga terminen med en vecka för att ta bort den skadliga effekten från mobiltelefonerna. Undersökningen är genomförd i England under 2013 och jämför testresultat mellan skolor som förbjuder respektive inte förbjuder mobiler.

Slutsatsen forskarna drar är entydig – förbjud mobilerna! Men finns det inte ett annat sätt att tolka dessa data? Mönstret i resultaten stämmer mycket väl med den norska undersökning jag refererade till i mitt förra inlägg i frågan. När inte läraren leder arbetet i klassrummet, framför allt det digitala arbetet, så ökar den ”icke skolrelaterade skärmtiden” och den ökar mest för omotiverade och lågpresterande elever. Återigen handlar det om att skapa en struktur i arbetet och att läraren ger eleverna digitalt meningsfulla arbetsuppgifter.

Den amerikanske forskaren Mark Warschauer sade redan 2006 att man kan se på IT som en förstärkare. Tekniken förstärker väl fungerande skolmiljöer men skapar ytterligare oordning i skolmiljöer som inte fungerar bra. Det blir ytterligare ett störmoment.

Dessa forskningsresultat måste tas på allvar och vi måste uppmärksamma hur viktigt det är att det finns en tydlig struktur i skolarbetet, inte minst det digitala arbetet. För att hjälpa lärarna med detta behövs, förutom kompetensutveckling och stöttning från den pedagogiska ledningen på skolan, även guider och tips om hur man kan arbeta med t.ex. mobiler i undervisningen på det sätt som Danmark erbjuder.

Mobiler i klassrummet förändrar maktstrukturer

Förra veckan medverkade jag i ett webbinar om mobilt lärande och mobiltelefoner i klassrummet. (Du kan ta del av webbinaret här.) Det gav anledning att fundera igenom vad som sagts och skrivits i denna fråga. Jag hittade inte många forskningsrapporter men några artiklar som försöker fördjupa resonemangen i frågan hittar du nedan.

Tipsen handlar främst om hur mobilerna kan komplettera datorer, inte ersätta dem. Genom sin lätthet, smidighet, goda möjligheter att ta foton, spela in bild och ljud, läsa QR-koder osv. kan mobiler i kombination med datorer vara mycket användbara. Det faktum att eleverna t.ex. kan titta på instruktionsfilmer, är också praktiskt.

I min egen genomgång av europeiska initiativ inom området från 2012, framgår att det är få länder som har gjort några speciella satsningar eller har någon speciell policy runt mobiler i lärandet. Ett negativt undantag är Frankrike som, åtminstone 2012, hade ett generellt förbud mot mobiler i skolan. De positiva undantagen då var framför allt Danmark och Storbritannien. Danmark publicerade redan 2009 en guide för hur lärare skulle kunna använda mobiler i undervisningen.

Att så många länder saknar en speciell policy i frågan är kanske inte så underligt. Mobilerna är ju egentligen bara en del av skolans allmänna digitalisering, inte någonting unikt. Men i några avseenden skiljer de sig från framför allt datorer – de poängterar eller förstärker några tendenser i tiden. Det gäller främst om eleverna tillåts använda sina egna mobiler i arbetet.

BYOD

Att låta eleverna använda sina egna mobiler innebär ju en typ av ”Bring Your Own Device” (BYOD) med alla för- och nackdelar denna policy för med sig. Nedan hittar du en lista på några av dessa aspekter.

Fördelar Nackdelar
Större valmöjligheter för eleven och läraren Risk för digital klyfta
Tydligt ägarskap ger större varsamhet Svårigheter med anpassning – inkompatibilitet
Ökar möjligheterna till lärande utanför skolan Större krav på lärarens teknikkunnande
Skolans kostnader för inköp minskar kraftigt Risk att appar inte finns för alla plattformar
Förlorad kontroll fr.a. för it-enhet
Sämre säkerhet

 

I vuxenlärandet är många av nackdelarna mindre framträdande och där växer just nu användningen av de lärandes egna mobiler. Inte minst det faktum att de flesta är vana användare av sin egen mobil och dessutom har den med sig jämt och överallt, är starka argument i vuxenutbildningen. Läs mer om mobilt lärande och användningen av sociala medier i undervisningen här.

Maktförskjutning

När datorerna kom in i skolan medförde det en maktförskjutning, ofta från elever och lärare och till it-ansvariga, supportpersonal och teknikkunniga personer. Det var dels en kunskapsklyfta mellan dem som var tekniskt kunniga och övriga, men också en fråga om vem som har rätt att installera programvaror, dela ut datorer osv. I många skolor råder denna maktuppdelning fortfarande. Det intressanta som händer när mer användarvänlig teknik kommer in är att kunskapsklyftan minskar eller ibland till och med förskjuts till den som är pedagogiskt kunnig. Om man dessutom tillåter elever och lärare att använda egna enheter i skolans nätverk, så förlorar de som tidigare satt på it-makten största delen av inflytandet. Vanligen styr de fortfarande över de trådlösa nätets utbyggnad, antalet accesspunkter osv.

Om elever och personal använder egna enheter i skolans nät så brukar det dessutom innebära krav på att få använda den digitala miljö man är van vid (chattjänster, samarbetsytor och lagringstjänster), snarare än skolans upphandlade lärplattform. Ytterligare en utmaning för de centrala enheterna.

En annan maktförskjutning är från lärare till elever. Om man jobbar med mobiler i undervisningen så blir det sannolikt ännu viktigare att läraren har koll på vad som händer och kan ge eleverna digitalt meningsfulla arbetsuppgifter. Det börjar komma forskningsrapporter som belyser vikten av struktur i it-användningen i skolan, dvs. att läraren har en tydlig idé om hur, när och varför man ska arbeta digitalt. Ett sådant exempel är den stora norska SMIL-undersökningen som visar på vikten av att läraren leder arbetet i klassrummet för att minska elevernas ”icke skolrelaterade skärmtid” och öka deras ”læringsutbytte”. Det gäller förstås speciellt lågmotiverade elever och elever med lägre förkunskaper. Allra viktigast för elevernas kunskaper är om läraren kan integrera it i sitt formativa bedömningsarbete. Det svenska forskningsprojektet Unos Uno har också analyser som visar på vikten av struktur, men dessa är ännu inte publicerade.

Referenser och lästips

OECDs skolgranskning ger kloka råd – som inte kommer att följas…

Knappast någon har väl missat att OECDs granskning av den svenska skolan presenterades igår. Det är 185 sidor taggtråd för oss som på olika sätt verkar i den svenska skolan och bryr oss om dess framtid. (Rapporten hittar du här: Improving Schools in Sweden.) Utan att på något sätt påstå mig sitta inne med en högre sanning än den rapporten ger uttryck för, kan jag ändå inte låta bli att kommentera deras förslag.

Först säger man att Sverige ska bygga på sina styrkor. Det är givetvis sant och till intet förpliktigande.

Därefter kommer pekpinnen fram och expertgruppen lyfter ett antal punkter som man anser problematiska. Det gäller att vi har hög skolfrånvaro och oro i klassrummen, att läraryrket är relativt oattraktivt och att lärare och skolledare har en tuff arbetsbörda, att myndighetsstrukturen, framför allt på kommunal nivå, inte alltid håller måttet och inte minst att det saknas (politisk) enighet, en gemensam problembild och överenskomna åtgärder, vilket försvårar ett systematiskt förbättringsarbete. Problembilden känns nog igen av de flesta med insyn i svensk skola.

Därefter kommer förslagen och då blir det riktigt intressant. Dessa är indelade i tre områden där det första handlar om att skapa förutsättningar för bättre kvalitet och likvärdighet i hela landet. Vi uppmanas ha höga förväntningar på alla elever både ifråga om framtidskompetenser och studiedisciplin. Tidigare insatser för elever som inte når målen lyfts också fram. Så långt är nog de flesta eniga. Svårigheten här ligger nog inte i att övertyga skolfolk om att detta är viktigt utan mer i att ändra kulturer och invanda handlingsmönster. Vidare menar OECD att stödet till nytillkomna elever behöver konsolideras, bli mer likartat i hela landet och mindre byggt på tillfälliga insatser. Man fortsätter på samma spår och säger i nästa förslag att Sverige behöver se över sitt resursfördelningssystem så att alla elever verkligen kan erbjudas en likvärdig skolgång. Kommunerna kan behöva stöd i detta arbete, menar man. Det sista förslaget under denna rubrik är att se över skolvalssystemet för att förbättra likvärdigheten. Bättre information till föräldrar kombinerat med nationella riktlinjer för samarbete mellan friskolor och kommunala skolor, tror man kan förbättra likvärdigheten.

Här bränner det till på allvar. När både det kommunala resursfördelningssystemet och det fria skolvalet ifrågasätts, så kommer det bli oerhört intressant att se hur våra politiker på lokal och nationell nivå hanterar förslagen.

Nästa förslagsgrupp handlar om långsiktig kapacitetsuppbyggnad avseende både lärare och skolledare. Man tycker Sverige bör inrätta ett nationellt institut för kvalitet bland lärare och skolledare. Det bör styras av parterna tillsammans med forskare och praktiker. Man tycker det finns alldeles för många högskolor som bedriver lärarutbildning. Just nu är det 28 stycken. För att nå ökad och jämnare kvalitet tror expertgruppen att antalet utbildningsorter bör begränsas kraftigt. Därefter kommer ett antal idéer för hur man ska kunna höja läraryrkets status, som inte skiljer speciellt mycket från de förslag som redan cirkulerar i den svenska debatten.

Det är intressant att det är OECD, som vanligen beskylls för att vara nyliberalt och alltför genomsyrat av New Public Management, som föreslår ett korporativistiskt organ för att hantera lärarkrisen. Sannolikt kommer Skolkommissionen, som redan har den sammansättning som efterlyses, att få hantera denna fråga. Minst framgång tror jag på förslaget att minska antalet orter med lärarutbildning drastiskt. På TV kommenterade PISA-chefen Andreas Schleicher frågan genom att säga att många länder i Sveriges storlek har 1-2 lärarutbildningsinstitutioner. Jag har svårt att se Gustav Fridolin lägga ner 26 av landet 28 lärarutbildningar…

Den sista gruppen förslag handlar om att stärka styrningen och ansvarsutkrävandet med bättre fokus på utveckling och kvalitet. Här kommer förslag om ytterligare ett partssammansatt organ som bör inrättas för att komma överens om ett antal ambitiösa prioriteringar för svensk skolutveckling. Man framhåller vikten av att dessa prioriteringar slår igenom på alla nivåer och att det finns stödmekanismer på plats för att det ska kunna lyckas. Fokus ska vara höjd likvärdighet och höjda elevresultat. Min bedömning är att Skolkommissionen får ta även denna roll. Frågan är bara hur deras förslag sedan ska kunna få det genomslag som krävs. Nästa förslag är att vi ska ta fram en skolutvecklingsstrategi som ser till helheten och dess olika delar, som kan ta tag i de problem som tidigare påvisats och de förslag som redan lagts fram av OECD. Tanken är att strategin ska vara förankrad så att alla ställer sig bakom den och drar åt samma håll. Vidare bör Sverige också ta fram en uppsättning indikatorer som följer upp att vi gör de framsteg vi kommit överens om att vi ska göra. Slutligen menar man också att Skolinspektionen bör få en mer stödjande roll och inte bara se till regeluppfyllelse, utan mer till om skolorna verkligen levererar kvalitet och resultat.

Genom betoningen på en överenskommen och förankrad strategi för svensk skola så sätter OECD fingret på den ömma punkten. Vår skoldebatt är partipolitiskt infekterad både på lokal och nationell nivå. En hel del av skolforskningen är också ideologistyrd eller används som slagträ i debatten och de flesta skolforskare kommer att ses som tillhörande det ena eller andra lägret. Även om Skolkommissionen nu får bollen att göra verkstad av förslagskatalogen så har jag svårt att tro att denna verkstad kommer att resultera i större förändringar på kort sikt. Jag är rädd att det kommer att behöva bli ännu sämre innan det blir bättre, innan det blir möjligt att gräva ner stridsyxor, samverka och dra åt samma håll.