Mobiler i klassrummet förändrar maktstrukturer

Förra veckan medverkade jag i ett webbinar om mobilt lärande och mobiltelefoner i klassrummet. (Du kan ta del av webbinaret här.) Det gav anledning att fundera igenom vad som sagts och skrivits i denna fråga. Jag hittade inte många forskningsrapporter men några artiklar som försöker fördjupa resonemangen i frågan hittar du nedan.

Tipsen handlar främst om hur mobilerna kan komplettera datorer, inte ersätta dem. Genom sin lätthet, smidighet, goda möjligheter att ta foton, spela in bild och ljud, läsa QR-koder osv. kan mobiler i kombination med datorer vara mycket användbara. Det faktum att eleverna t.ex. kan titta på instruktionsfilmer, är också praktiskt.

I min egen genomgång av europeiska initiativ inom området från 2012, framgår att det är få länder som har gjort några speciella satsningar eller har någon speciell policy runt mobiler i lärandet. Ett negativt undantag är Frankrike som, åtminstone 2012, hade ett generellt förbud mot mobiler i skolan. De positiva undantagen då var framför allt Danmark och Storbritannien. Danmark publicerade redan 2009 en guide för hur lärare skulle kunna använda mobiler i undervisningen.

Att så många länder saknar en speciell policy i frågan är kanske inte så underligt. Mobilerna är ju egentligen bara en del av skolans allmänna digitalisering, inte någonting unikt. Men i några avseenden skiljer de sig från framför allt datorer – de poängterar eller förstärker några tendenser i tiden. Det gäller främst om eleverna tillåts använda sina egna mobiler i arbetet.

BYOD

Att låta eleverna använda sina egna mobiler innebär ju en typ av ”Bring Your Own Device” (BYOD) med alla för- och nackdelar denna policy för med sig. Nedan hittar du en lista på några av dessa aspekter.

Fördelar Nackdelar
Större valmöjligheter för eleven och läraren Risk för digital klyfta
Tydligt ägarskap ger större varsamhet Svårigheter med anpassning – inkompatibilitet
Ökar möjligheterna till lärande utanför skolan Större krav på lärarens teknikkunnande
Skolans kostnader för inköp minskar kraftigt Risk att appar inte finns för alla plattformar
Förlorad kontroll fr.a. för it-enhet
Sämre säkerhet

 

I vuxenlärandet är många av nackdelarna mindre framträdande och där växer just nu användningen av de lärandes egna mobiler. Inte minst det faktum att de flesta är vana användare av sin egen mobil och dessutom har den med sig jämt och överallt, är starka argument i vuxenutbildningen. Läs mer om mobilt lärande och användningen av sociala medier i undervisningen här.

Maktförskjutning

När datorerna kom in i skolan medförde det en maktförskjutning, ofta från elever och lärare och till it-ansvariga, supportpersonal och teknikkunniga personer. Det var dels en kunskapsklyfta mellan dem som var tekniskt kunniga och övriga, men också en fråga om vem som har rätt att installera programvaror, dela ut datorer osv. I många skolor råder denna maktuppdelning fortfarande. Det intressanta som händer när mer användarvänlig teknik kommer in är att kunskapsklyftan minskar eller ibland till och med förskjuts till den som är pedagogiskt kunnig. Om man dessutom tillåter elever och lärare att använda egna enheter i skolans nätverk, så förlorar de som tidigare satt på it-makten största delen av inflytandet. Vanligen styr de fortfarande över de trådlösa nätets utbyggnad, antalet accesspunkter osv.

Om elever och personal använder egna enheter i skolans nät så brukar det dessutom innebära krav på att få använda den digitala miljö man är van vid (chattjänster, samarbetsytor och lagringstjänster), snarare än skolans upphandlade lärplattform. Ytterligare en utmaning för de centrala enheterna.

En annan maktförskjutning är från lärare till elever. Om man jobbar med mobiler i undervisningen så blir det sannolikt ännu viktigare att läraren har koll på vad som händer och kan ge eleverna digitalt meningsfulla arbetsuppgifter. Det börjar komma forskningsrapporter som belyser vikten av struktur i it-användningen i skolan, dvs. att läraren har en tydlig idé om hur, när och varför man ska arbeta digitalt. Ett sådant exempel är den stora norska SMIL-undersökningen som visar på vikten av att läraren leder arbetet i klassrummet för att minska elevernas ”icke skolrelaterade skärmtid” och öka deras ”læringsutbytte”. Det gäller förstås speciellt lågmotiverade elever och elever med lägre förkunskaper. Allra viktigast för elevernas kunskaper är om läraren kan integrera it i sitt formativa bedömningsarbete. Det svenska forskningsprojektet Unos Uno har också analyser som visar på vikten av struktur, men dessa är ännu inte publicerade.

Referenser och lästips