Granskning av Thailands utbildningssystem publicerad

Som jag skrivit om i en tidigare bloggpost så deltog jag under våren 2015 i en granskning (review) av Thailands utbildningssystem som genomfördes gemensamt av OECD och UNESCO. Vi var fyra internationella experter med var sitt ansvarsområde. Mitt var att titta på Thailands it-satsningar. Nu har vår granskningsrapport äntligen publicerats.

thailand

Du hittar den här.

Tyvärr är den inte nedladdningsbar gratis, men den kan läsas på skärmen. Men här är i alla fall mina slutsatser:

Conclusions

Thailand is an upper-middle income country with the determination to expand its economy even further. One key aspect of this effort is to prepare Thai students to live and work in a globalized economy by equipping them with the skills this demands. One of these is proficiency in information technology and communication. Participation in the ASEAN community can help develop the capacity of the education system to effectively use ICT in teaching and learning

Over the years Thailand has made significant investments in hardware, software, people-ware, and infrastructure. It has also developed and adopted a curriculum that provides for ICT to be taught as a subject in its own right, as well as in conjunction with other subject areas. However, the “achieved” curriculum has not corresponded with the “intended” curriculum. According to the ICILS 2013 study, Thai student proficiency in ICT is low and there is room for improvement. There are a number of reasons for this. Some of the most important issues are listed below:

  • There is need for stable, responsive, and countrywide ICT infrastructure.

An education system that seeks to prepare its students for today’s and tomorrow’s society and working life has to provide good access to the internet, with the information and communication opportunities and learning resources it offers. Students need to learn to harness the potential of the internet as well as work and live with its abundance of information and risks.

  • Teachers and students must have access to quality learning materials.

Improving the quality of education and increasing the use of ICT depends to a great extent on the availability of high quality digital learning materials.

  • Teachers need skills in order to use ICT and digital learning materials effectively.

Teacher confidence, skills, and attitudes in using ICT have an impact on student success and attitudes. Therefore, investments in teacher training, both pre-service and in-service training, are vital.

  • Mechanisms gathering, developing and disseminating information are needed to continually strengthen how Thai schools use ICT and facilitate student skills acquisition. A solid evidence base is essential for informed and effective management, and timely decision making.
  • Finally, a coherent policy and leadership for an overall strategic approach to ICT is needed. A recurrent theme for successful policy making is to have policies that are coherent. Insufficient coherence can result in a poor use of resources and conflicting goals between stakeholders.

In order to deal with these issues, it is recommended that Thailand:

  • Continue its investments in digital devices as well as in internet access for schools. In doing so, Thailand should make sure investments are well-balanced between devices and internet access, and that technical maintenance costs for schools are covered. Special consideration should be given to the risk of a digital divide between urban and rural areas.
  • Continue and intensify investments in producing digital learning materials for all school grades and all relevant subjects. Thailand should also increase and expand its work on OERs in basic education.
  • Develop and put in place in-service training to make teachers familiar with and confident in using ICT. Emphasis should be on how teachers can integrate ICT into pedagogy in ways that support the learning goals set out in the curriculum. ICT-enabled distance teacher training might be a good way to ensure that teachers in rural areas also have the opportunity to participate. Furthermore, provision should be made for pedagogical guidance and support, on-line and off-line, to assist teachers in their daily work.
  • A central system for a periodical (annual or biannual) gathering and publication of statistics is needed and should comprise data on infrastructure, equipment, training, and use of ICT. A central database system would reduce the workload of schools and facilitate communications between schools and government agencies, as well as across agencies. The system should be available for ministries and governmental organizations to use for planning and policy making purposes. The statistics should be complemented by in-depth evaluations to ensure better understanding of the core issues. Moreover, Thailand should continue its participation in international comparative studies regarding the use of ICT in education.

Building on the information gathered from the monitoring system and in-depth evaluations, Thailand should work out a coherent national strategy for ICT in education.  It should contain at least four parts: a shared vision of how ICT will be used in Thai basic education to improve student ICT proficiency and transversal skills within five years; an inventory of existing digital learning materials and a list of subject areas and grade levels that are under-supplied, together with a plan for how and when these gaps should be addressed, including the use of OERs; a map of teacher competencies and competence gaps and a description of the ICT infrastructure in terms of internet access and digital devices, with a particular attention to differences between regions and between urban and rural areas.

Norskt forskningscenter om Learning Analytics

I dagarna släpptes nyheten att det norska Kunnskapsdepartementet och Universitetet i Bergen gemensamt satsar 65 miljoner norska kronor över fem år på ett center kallat SLATE (Centre for the Science of Learning & Technology). Man ska bedriva forskning och kunskapsutveckling inom området “læringsanalyse” som är den norska benämningen på learning analytics. Det kommer inte bara att handla om forskning i traditionell skolmiljö utan all typ av lärande är av intresse för centret.

Det är en klok satsning av grannlandet att bygga upp en inhemsk kunskapsbas inom detta växande forskningsfält som sannolikt kommer att ha stor påverkan på hur utbildning och lärande organiseras och genomförs i framtiden. Det är bara att gratulera det norska utbildningsväsendet och det blir spännande att följa deras arbete under de kommande åren, även om det kommer att ske på avstånd.

Utbildningsutskottet intresserar sig för skolans digitalisering!

Så har frågan om skolans digitalisering äntligen nått fram till Riksdagen och Utbildningsutskottet. Tillsammans med Riksdagens utvärderings- och forskningssekretariat har man tagit fram en litteraturstudie som ger en mycket bra översikt över forskningen inom området. Förhoppningsvis kan studien inspirera ledamöterna till ökad aktivitet inom området och många nya motioner som kan driva frågan framåt!

Hur ser framtiden ut för Learning Analytics?

Enligt den framtidsundersökning som publicerats av LACE-projektet så tycks åsikterna om önskvärdheten av att learning analytics kommer till ökad användning i utbildningssektorn gå starkt isär (se tidigare blogginlägg). Medan de flesta trodde att tekniken kommer att fungera så var det en grupp som menade att forskningsfältet har mycket att tillföra skolan, medan andra var starkt negativa. I undersökningen fick man ta ställning till åtta olika scenarier och rösta för om de var dels sannolika eller osannolika och dels önskvärda eller inte.

feasability

Det framkom också att hanteringen av persondata är en nyckelfråga. Det fanns en stor konsensus kring att en stark ställning för individen och dennes rätt att bestämma vilken data som samlas in och hur den lagras och hanteras är mycket betydelsefullt. Denna fråga antas ha en avgörande inverkan på om learning analytics kommer att bli en accepterad teknik eller inte.

En tredje slutsats är att de som deltog i undersökningen inte vill se att databaserade analyser ersätter läraren. Man vill att läraren även fortsättningsvis ska leda undervisningen och stå för bedömningen.

De svarande fick ange från vilken av tre grupper de kom – från skolan, från högskolan eller från arbetslivet (dvs ej utbildningssektorn). Det fanns vissa skillnader mellan grupperna och personer med koppling till skolan var mer intresserade av att läraren fortsatt får en stark roll medan man, tillsammans med personer från arbetslivet inte trodde att klassrummen år 2025 kommer att vara genomsyrade av dataanalys. Det gjorde däremot en ganska stor del av personerna från högskolan. Skolfolket trodde inte heller att skolan i hög grad kommer att styras baserad på learning analytics inom en tioårsperiod.

Så här såg scenarierna ut i korthet:

  1. År 2025 är klassrummen och den fysiska miljön fullt utrustad med sensorer och utformad för att stödja lärande.
  2. År 2025 har man avancerade sensorer på kroppen som samlar data om t.ex. hållning, uppmärksamhet, vila,  stress, blodsocker och ämnesomsättning för att stödja lärandet.
  3. År 2025 används knappast learning analytics inom utbildningssystemet.
  4. År 2025 så kontrollerar varje individ sina egna data.
  5. År 2025 är learning analytics för det mesta en öppen och fri resurs, precis som öppen källkod.
  6. År 2025, är learning analytics viktiga verktyg för den pedagogiska ledningen. Ett brett utbud av data om elevens beteende används för att generera god kvalitet i realtid och för att ge förutsägelser om sannolikheter för framgång.
  7. År 2025 utförs det mesta av undervisningen av datorer.
  8. År 2025, stöder learning analytics ett självstyrt och självständigt lärande.

Du hittar hela rapporten här.

Skolverkets förslag till nationell it-strategi för skolan

Så har det då kommit – förslaget från Skolverket. Du hittar det här. Det är ett efterlängtat dokument som sannolikt kommer att granskas noggrant av många. Strategin har utarbetats under stor tidspress. Det har bland annat medfört att beredningsprocessen inte varit så öppen som man kunnat hoppas och inte heller så djup. Det finns många frågor där verket hade behövt gräva djupare för att strategin skulle bli ett riktigt spänstigt dokument. Nu täcker man många frågor men ofta ganska ytligt.

Trots att jag delvis varit inblandad i arbetet (genom den internationella översikten – Bilaga 1) tycker jag mig kunna fälla några korta kommentarer:

  • Styrkan i strategin är tydligheten i huvudmännens ansvar för ”den likvärdiga tillgången till digitala verktyg”, det vill säga att all personal i skolan ska ha en egen enhet inom 2 år och alla elever inom 3 år samt kraven för förskolans verksamhet. Det blir svårt för huvudmännen att inte leva upp till de krav som uttrycks. Det är bara att hoppas att regeringen törs stå kvar vid dessa krav, trots att ett antal huvudmän sannolikt kommer att protestera mot kostnaderna.

Det finns dock tre svagheter som jag ser det.

  • Kompetensutvecklingsfrågan – den nämns ofta i strategin men det förblir oklart vilka krav som ställs på huvudmännen och framför allt sägs väldigt lite om professionens egen kunskapsbildning. Här hade man kunnat titta närmare på t.ex. Digitaliseringskommissionens förslag på området.
  • Läromedel – här finns inga initiativ, inte ens ifråga om den mest akuta aspekten nämligen stöd för lärare i bedömning av kvaliteten i olika digitala resurser.
  • Forskning om skolans digitalisering – det sägs att Skolforskningsinstitutet får ansvar för den frågan. Men dels har institutet inte speciellt mycket forskningsmedel och dels har det en inritning mot evidensbasering eller bakåtriktad forskning och inte utvecklingsinriktad forskning. Inte heller sägs ett ord om behovet för Sverige att delta i fler internationella studier.

Slutligen törs man nog påstå att sista ordet inte är sagt i denna fråga. Det finns sedan en tid ett betydande politiskt intresse för skolans digitalisering. Nu ska förslaget behandlas av regeringen och det finns även goda skäl att tro att det kommer en rad riksdagsmotioner i frågan. Den som lever får se…

EU-ramverk för digitalt kompetenta skolor

Som jag tidigare skrivit om finns det många olika länder och organisationer som utvecklat självvärderingsverktyg för skolor och universitet. Nu har EU-kommissionen genomfört ett arbete där man sammanställt dessa och försökt hitta ett ramverk som ska kunna användas dels som i självvärderingssyfte (kanske för att vidareutveckla existerande verktyg) och dels för beslutsfattare som ska designa, genomföra och utvärdera it-satsningar. Jag har varit perifert inblandad i arbetet och bland annat sett till att SKL:s verktyg LIKA funnits med i arbetet. Du hittar rapporten här.

ramverk

Rapporten innehåller den en ganska detaljerad genomgång av vilka olika aspekter och delfrågor som man som organisation bör ha koll på:

  • för att utveckla sin organisation, eller
  • som en checklista när man gör en it-satsning: har vi tänkt på alla de här aspekterna?

Nästa steg i Kommissionens arbete blir att utveckla ett frågebatteri för skolor, kallat Self-Assessment Questionnaire for Digitally-Competent Schools.

Trendspaning på BETT

Förra veckan gick året stora utbildningsmässa BETT av stapeln i London. Ett årligt event där en jättelik ”ed tech-mässa” är kärnan som kompletteras av hundratals intressanta seminarier möten. 10 000-tals besökare varav en hel del är skandinaver, mest svenskar. Omöjligt att sammanfatta detta rika utbud men här följer några impressioner från både mässgolvet och de seminarier jag lyssnade på:

1) analytics – datadriven analys från individnivån och uppåt. Allt fler läromedel/lärresurser erbjuder olika former av uppföljning i form av statistik. Vi börjar se möjligheter att koppla samman dessa – än så länge främst på skolnivå men det är bara en tidsfråga innan interoperabiliteten ökat och gör det möjligt att sammanställa data även på kommunnivå och nationell nivå. Kraven på standards och interoperabilitet kommer att öka.

2) flytta fokus från läraren till undervisningen (from the teacher to the teaching). En uppmaning i samma anda är att ”avprivatisera” undervisningen. Här handlar det alltså om att läraren blir er av en lagspelare, att man tar gemensamt ansvar för elevernas lärande och därmed gemensamt utarbetar undervisningsformer, stöd mm som eleven behöver.

3) individualisering och anpassning av läromedlen till individens behov och intresse. Adaptiva läromedel som anpassar både svårighetsgrad men också kontext för exempel mm till den enskilda eleven. Den som bor t.ex. i Kiruna och är intresserad av ishockey eller snowboards får annorlunda exempel i sina matteövningar än den som bor i Malmö och gillar att rida.

4) Liksom tidigare år är det också tydligt att de digitala läromedlen eller lärresurserna i ökande utsträckning lämnar datorskärmen som gränssnitt. Dels växer utbudet av små och stora interaktiva skärmar starkt och dels, vilket är mer intressant, växer det digitala ihop med det analoga. De få projektorer som fanns på mässan satt oftast i taket och lyste på golvet och gjorde om golvet till en interaktiv yta som en spelplan, ”byggarbetsplats” eller liknande. Digitala mätinstrument används för att samla data till NO-undervisningen t.ex. från luften eller ett akvarium, och undervisningen kan handla om att bearbeta och analysera data istället för att hela laborationen går ut på att ta fram själva mätdata. Tanken är alltså att arbeta med konkreta och riktiga data istället för som tidigare ha ett digitalt läromedel som abstrakt illustrerar olika fysikaliska fenomen.

Vad kan man lära av andra länders it-strategier?

Skolverket arbetar med att formulera en it-strategi för den svenska skolan. I det sammanhanget kan det vara bra att försöka lära av vad andra länder gjort. Jag har haft i uppdrag av Skolverket att undersöka hur några andra jämförbara länder bygger upp sina it-strategier och vad de innehåller. Jag har tittat på åtta länder (Australien, Danmark, Irland, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Singapore och USA).

Varför ska man bry sig om nationella it-strategier? Finns det någon forskning som visar att det har någon betydelse om ett land har en strategi eller inte? Detta är inget stort forskningsområde men Robert Kozma, som är en av de främsta internationella forskarna inom området skolans digitalisering, har i flera sammanhang lyft fram vikten av att it-satsningar i skolan inte görs isolerat utan att man får störst och mest långvarig effekt om dessa satsningar sker i nära anknytning till andra reformer eller strategier – det kan gälla både inom skolområdet eller i samhället i övrigt.

Utifrån det insamlade materialet tycker jag att det går att dra några slutsatser:

Strategiernas uppbyggnad

  • Tydlig pedagogisk teori ger vägledning – flera länder, däribland Australien, Singapore och Irland, bygger sin strategi på en uttalat pedagogisk teori som konstruktivistiskt lärande (Irland), TPACK (Australien) eller kollaborativt lärande och self-directed learning (Singapore). Den pedagogiska teorin är avsedd att genomsyra samtliga insatser.
  • Involvera aktörer utanför skolsektorn – flera länder betonar vikten av att göra skolans digitalisering och skolans utveckling till en angelägenhet för fler än bara skolfolk. Det kan vara föräldrar, lokalsamhället, näringslivet, etc. Ibland nämns även ideell sektor. Så i Australien, Irland och Nya Zealand,
  • Läroplaner och prov viktiga delar i strategin – många länder har med förändringar av läroplanerna och även bedömning eller prov, som delar i it-strategin. Läroplansförändringarna handlar vanligen om att få ett större inslag av ”framtidskompetenser” (21st century skills). För att ge utrymme för detta diskuterar flera länder behovet av att ta bort andra delar av lärostoffet – för att undvika ”stoffträngsel” (djuplärande i Ludvigsen-utvalget, Nederländerna och irländska forskare) (se också USA och Singapore). Provfrågan diskuteras dels som en följd av förändrade läroplaner och dels i termer av ett ökat inslag av digitala prov (USA och Irland).
  • Vanligt med statliga satsningar på utveckling av digitala lärresurser – Australien, Danmark, Nya Zealand, Singapore och USA har ett sådant element i strategin. Vissa länder, som Nederländerna (fram till för några år sedan) USA och i viss mån Norge med NDLA, satsar på OER. Andra, som Danmark, Australien och Singapore satsar mer på kommersiella resurser.
  • Vissa länder har en tydlig FoU-komponent i strategin – länder som Singapore, Nya Zealand och i viss mån Irland.
  • Ovanligt med utvärdering som del av strategin – det är inte så många länder som har genomfört utvärderingar och de som gör det tycks utvärdera delar av strategin. Så t.ex. Danmark som utvärderat sin läromedelssatsning och Nya Zealand som utvärderade kompetensutvecklingsinsatserna.

Tekniska frågor

  • Ytan spelar roll – länder som har stor yta och är glest befolkade måste ofta lägga betydande summor på bredbandsutbyggnaden. Ett sätt att göra fördela dessa kostnader på flera aktörer är att, som i Nya Zealand, låta skolorna bli lokala bredbandsnav som småföretag och hushåll i närheten kan dra nytta av. Kanada hade en likartad strategi på 1990-talet.
  • Det nationella intresset för 1:1 minskar och ersätts med ökat intresse för bredband till skolorna – flera länder, bland annat Australien och Danmark, som haft ambitiösa mål att lägga statliga pengar på att skapa 1:1-situationer för hela årskullar i hela landet, har övergått till att satsa på att skolorna har god nätkapacitet och kan hantera BYOD. Samtidigt konstateras i det amerikanska utbildningsdepartementets internationella översikt från 2011 att 20 av 21 undersökta länder satsar på ökad nätkapacitet för skolor. Vissa länder sätter mål för hur mycket bredband varje elev ska ha – USA har tagit fram rekommendationer som säger att 2014 bör varje elev ha 0,5 Mbit/s och detta bör öka till 2 Mbit/s 2018. En grupp chefer på delstatsnivå i USA tycker nivån borde vara 10 Mbit/s år 2018 och en grupp irländska forskare håller med. Frågan om hur många och vilka datorer eller surfplattor etc. som eleverna ska ha tycks allt oftare hanteras på lokal nivå.
  • Det tekniska landskapet förändras snabbt – det sägs uttryckligen i en av de australiensiska utvärderingarna, att nationella program eller strategier måste vara flexibla och öppna för snabba tekniska förändringar. Det gäller med andra ord att undvika att specificera vilka tekniska lösningar skolor ska använda. Det kan gälla användarenheter, lagringsformer, molntjänster med mera.
  • Internationell forskning visar ett tydligt samband mellan graden av tekniskt support och användningsgraden i klassrummet – länder som i internationella undersökningar (som SITES 2006 och ESSIE) har mest teknisk support, redovisar också högst användning av it i klassrummen.

Kompetensutvecklingsinsatser

  • Stort lokalt inflytande över innehåll och utformning av kompetensutveckling är viktigt – det framgår inte minst av det kompetensutvecklingsprogram som genomfördes under många år i Nya Zealand att en viktig framgångsfaktor var det lokala inflytandet inom fastställda ramar.
  • Kollegialt lärande – det är lärarna som är experterna och dessutom ger kompetensutvecklingsinsatser som genomförs med kollegor, och vanligen också i den gena skolmiljön, bättre utfall än att skicka personal på kurser. Kollektiva insatser snarare än individuella, är en annan del.
  • Skolledarna en viktig del i en nationell strategi – det framgår av sammanställningen av de olika nationella strategierna att i stort sett samtliga länder inkluderar skolledarna i något eller flera avseenden.

10 Mbps till varje elev rekommenderas

Som ett led i framtagandet av en ny nationell it-strategi för skolan i Irland har en grupp forskare gjort en mycket ambitiös litteraturgenomgång av olika frågor. En av dessa är hur snabbt bredband som behövs i skolan. Man utgår dels från ett whitepaper som CISCO tagit fram åt amerikanska myndigheter och dels en rapport som en sammanslutning för teknikchefer inom utbildningsområdet på delstatsnivå, kallad State Educational Technology Directors Association (SETDA).

CISCO menar att i dagsläget behövs minst 0,5 Mbps per elev och att detta bör öka till 2 Mbps och elev till 2018. Delstatscheferna menar att dessa rekommendationer är för låga. De menar att 2015 bör skolor erbjuda 10 Mbps till varje elev.

Rekommendationerna kan tyckas höga men man menar att detta krävs eftersom tätheten av enheter och användare per ytenhet i en skola är bland de högsta som finns i alla arbetsmiljöer. Dessutom, säger man, när man betänker de typiska bredbandshastigheter som krävs för smidig användning av en rad online-aktiviteter i skolor, är uppenbart att det är nödvändigt för denna nivå av anslutningsmöjligheter. Och de irländska forskarna instämmer. Man utgår från följande tabell över vad olika typer av online-aktiviteter kräver för bandbredd.

bredband

Man kan ju undra hur det står till med bandbredden i våra svenska skolor – därom vet vi ingenting!

Källor:

CISCO (Computer Information System Company). (2013). A white paper outlining CISCO’s
recommendations on how to modernize the existing E-rate program to put high-speed
broadband into the hands of every student in America.

Fox, C., Waters, J., Fletcher, G., & Levin, D. (2012). The broadband imperative: Recommendations to address K-12 education infrastructure needs. Washington DC: State Educational Technology Directors Association {SETDA}.

Vår nya utmaning – en polariserad arbetsmarknad

Jag har tidigare skrivit om undersökningar som tyder p att omkring hälften av dagens jobb kommer att automatiseras och tas hand om datorer och robotar – inom 20 år! Många tvivlar på att en sådan förändringstakt är möjlig och att om ett sådant scenario ändå skulle realiseras så skulle det innebära stora problem med massarbetslöshet, social oro osv.

I somras om en rapport från Reforminstitutet där Stefan Fölster visar att vi redan haft motsvarande förändringstakt i svensk ekonomi under perioden 2006-2011. Och detta utan större konvulsioner, eftersom det hela tiden skapas nya jobb där de gamla försvinner.

Bild1

Är då allt bara frid och fröjd? Det finns inga problem? Inte riktigt. Det som Fölster och andra också visar är att de nya jobb som skapas antingen är betydlig mer avancerade än de gamla eller betydligt enklare. Det är de högst och de lägst betalda jobben som växer – arbetsmarknaden polariseras. I nedanstående diagram visas hur de bäst betalda yrkena växer snabbast (grupp 5 och i viss mån grupp 4), följda av de lägst betalda yrkena (grupp 1), medan yrkena i mitten halkar efter.

Källa: Fölster, 2015
Källa: Fölster, 2015 sid. 28

Detta är inte någon specifikt svensk utveckling. I rapporten ”Robots at Work”, från i mars 2015, visar Graetz & Michaels att samma tendens gäller i många andra länder. Nya jobb skapas och robotiseringen höjer produktiviteten och skapar utrymme för löneökningar. Men säger de också: ”We caution that the rise of robots is not a blessing for all: we find that low-skilled and middle-skilled workers in particular may lose out.”

Där har vi nästa stora utmaning för svenskt utbildningsväsende! Hur hanterar vi de samhällsutmaningar som en polariserad arbetsmarknad – och i förlängningen en polariserad ekonomi – innebär?