Vad kan man lära av andra länders it-strategier?

Skolverket arbetar med att formulera en it-strategi för den svenska skolan. I det sammanhanget kan det vara bra att försöka lära av vad andra länder gjort. Jag har haft i uppdrag av Skolverket att undersöka hur några andra jämförbara länder bygger upp sina it-strategier och vad de innehåller. Jag har tittat på åtta länder (Australien, Danmark, Irland, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Singapore och USA).

Varför ska man bry sig om nationella it-strategier? Finns det någon forskning som visar att det har någon betydelse om ett land har en strategi eller inte? Detta är inget stort forskningsområde men Robert Kozma, som är en av de främsta internationella forskarna inom området skolans digitalisering, har i flera sammanhang lyft fram vikten av att it-satsningar i skolan inte görs isolerat utan att man får störst och mest långvarig effekt om dessa satsningar sker i nära anknytning till andra reformer eller strategier – det kan gälla både inom skolområdet eller i samhället i övrigt.

Utifrån det insamlade materialet tycker jag att det går att dra några slutsatser:

Strategiernas uppbyggnad

  • Tydlig pedagogisk teori ger vägledning – flera länder, däribland Australien, Singapore och Irland, bygger sin strategi på en uttalat pedagogisk teori som konstruktivistiskt lärande (Irland), TPACK (Australien) eller kollaborativt lärande och self-directed learning (Singapore). Den pedagogiska teorin är avsedd att genomsyra samtliga insatser.
  • Involvera aktörer utanför skolsektorn – flera länder betonar vikten av att göra skolans digitalisering och skolans utveckling till en angelägenhet för fler än bara skolfolk. Det kan vara föräldrar, lokalsamhället, näringslivet, etc. Ibland nämns även ideell sektor. Så i Australien, Irland och Nya Zealand,
  • Läroplaner och prov viktiga delar i strategin – många länder har med förändringar av läroplanerna och även bedömning eller prov, som delar i it-strategin. Läroplansförändringarna handlar vanligen om att få ett större inslag av ”framtidskompetenser” (21st century skills). För att ge utrymme för detta diskuterar flera länder behovet av att ta bort andra delar av lärostoffet – för att undvika ”stoffträngsel” (djuplärande i Ludvigsen-utvalget, Nederländerna och irländska forskare) (se också USA och Singapore). Provfrågan diskuteras dels som en följd av förändrade läroplaner och dels i termer av ett ökat inslag av digitala prov (USA och Irland).
  • Vanligt med statliga satsningar på utveckling av digitala lärresurser – Australien, Danmark, Nya Zealand, Singapore och USA har ett sådant element i strategin. Vissa länder, som Nederländerna (fram till för några år sedan) USA och i viss mån Norge med NDLA, satsar på OER. Andra, som Danmark, Australien och Singapore satsar mer på kommersiella resurser.
  • Vissa länder har en tydlig FoU-komponent i strategin – länder som Singapore, Nya Zealand och i viss mån Irland.
  • Ovanligt med utvärdering som del av strategin – det är inte så många länder som har genomfört utvärderingar och de som gör det tycks utvärdera delar av strategin. Så t.ex. Danmark som utvärderat sin läromedelssatsning och Nya Zealand som utvärderade kompetensutvecklingsinsatserna.

Tekniska frågor

  • Ytan spelar roll – länder som har stor yta och är glest befolkade måste ofta lägga betydande summor på bredbandsutbyggnaden. Ett sätt att göra fördela dessa kostnader på flera aktörer är att, som i Nya Zealand, låta skolorna bli lokala bredbandsnav som småföretag och hushåll i närheten kan dra nytta av. Kanada hade en likartad strategi på 1990-talet.
  • Det nationella intresset för 1:1 minskar och ersätts med ökat intresse för bredband till skolorna – flera länder, bland annat Australien och Danmark, som haft ambitiösa mål att lägga statliga pengar på att skapa 1:1-situationer för hela årskullar i hela landet, har övergått till att satsa på att skolorna har god nätkapacitet och kan hantera BYOD. Samtidigt konstateras i det amerikanska utbildningsdepartementets internationella översikt från 2011 att 20 av 21 undersökta länder satsar på ökad nätkapacitet för skolor. Vissa länder sätter mål för hur mycket bredband varje elev ska ha – USA har tagit fram rekommendationer som säger att 2014 bör varje elev ha 0,5 Mbit/s och detta bör öka till 2 Mbit/s 2018. En grupp chefer på delstatsnivå i USA tycker nivån borde vara 10 Mbit/s år 2018 och en grupp irländska forskare håller med. Frågan om hur många och vilka datorer eller surfplattor etc. som eleverna ska ha tycks allt oftare hanteras på lokal nivå.
  • Det tekniska landskapet förändras snabbt – det sägs uttryckligen i en av de australiensiska utvärderingarna, att nationella program eller strategier måste vara flexibla och öppna för snabba tekniska förändringar. Det gäller med andra ord att undvika att specificera vilka tekniska lösningar skolor ska använda. Det kan gälla användarenheter, lagringsformer, molntjänster med mera.
  • Internationell forskning visar ett tydligt samband mellan graden av tekniskt support och användningsgraden i klassrummet – länder som i internationella undersökningar (som SITES 2006 och ESSIE) har mest teknisk support, redovisar också högst användning av it i klassrummen.

Kompetensutvecklingsinsatser

  • Stort lokalt inflytande över innehåll och utformning av kompetensutveckling är viktigt – det framgår inte minst av det kompetensutvecklingsprogram som genomfördes under många år i Nya Zealand att en viktig framgångsfaktor var det lokala inflytandet inom fastställda ramar.
  • Kollegialt lärande – det är lärarna som är experterna och dessutom ger kompetensutvecklingsinsatser som genomförs med kollegor, och vanligen också i den gena skolmiljön, bättre utfall än att skicka personal på kurser. Kollektiva insatser snarare än individuella, är en annan del.
  • Skolledarna en viktig del i en nationell strategi – det framgår av sammanställningen av de olika nationella strategierna att i stort sett samtliga länder inkluderar skolledarna i något eller flera avseenden.

10 Mbps till varje elev rekommenderas

Som ett led i framtagandet av en ny nationell it-strategi för skolan i Irland har en grupp forskare gjort en mycket ambitiös litteraturgenomgång av olika frågor. En av dessa är hur snabbt bredband som behövs i skolan. Man utgår dels från ett whitepaper som CISCO tagit fram åt amerikanska myndigheter och dels en rapport som en sammanslutning för teknikchefer inom utbildningsområdet på delstatsnivå, kallad State Educational Technology Directors Association (SETDA).

CISCO menar att i dagsläget behövs minst 0,5 Mbps per elev och att detta bör öka till 2 Mbps och elev till 2018. Delstatscheferna menar att dessa rekommendationer är för låga. De menar att 2015 bör skolor erbjuda 10 Mbps till varje elev.

Rekommendationerna kan tyckas höga men man menar att detta krävs eftersom tätheten av enheter och användare per ytenhet i en skola är bland de högsta som finns i alla arbetsmiljöer. Dessutom, säger man, när man betänker de typiska bredbandshastigheter som krävs för smidig användning av en rad online-aktiviteter i skolor, är uppenbart att det är nödvändigt för denna nivå av anslutningsmöjligheter. Och de irländska forskarna instämmer. Man utgår från följande tabell över vad olika typer av online-aktiviteter kräver för bandbredd.

bredband

Man kan ju undra hur det står till med bandbredden i våra svenska skolor – därom vet vi ingenting!

Källor:

CISCO (Computer Information System Company). (2013). A white paper outlining CISCO’s
recommendations on how to modernize the existing E-rate program to put high-speed
broadband into the hands of every student in America.

Fox, C., Waters, J., Fletcher, G., & Levin, D. (2012). The broadband imperative: Recommendations to address K-12 education infrastructure needs. Washington DC: State Educational Technology Directors Association {SETDA}.

Vår nya utmaning – en polariserad arbetsmarknad

Jag har tidigare skrivit om undersökningar som tyder p att omkring hälften av dagens jobb kommer att automatiseras och tas hand om datorer och robotar – inom 20 år! Många tvivlar på att en sådan förändringstakt är möjlig och att om ett sådant scenario ändå skulle realiseras så skulle det innebära stora problem med massarbetslöshet, social oro osv.

I somras om en rapport från Reforminstitutet där Stefan Fölster visar att vi redan haft motsvarande förändringstakt i svensk ekonomi under perioden 2006-2011. Och detta utan större konvulsioner, eftersom det hela tiden skapas nya jobb där de gamla försvinner.

Bild1

Är då allt bara frid och fröjd? Det finns inga problem? Inte riktigt. Det som Fölster och andra också visar är att de nya jobb som skapas antingen är betydlig mer avancerade än de gamla eller betydligt enklare. Det är de högst och de lägst betalda jobben som växer – arbetsmarknaden polariseras. I nedanstående diagram visas hur de bäst betalda yrkena växer snabbast (grupp 5 och i viss mån grupp 4), följda av de lägst betalda yrkena (grupp 1), medan yrkena i mitten halkar efter.

Källa: Fölster, 2015
Källa: Fölster, 2015 sid. 28

Detta är inte någon specifikt svensk utveckling. I rapporten ”Robots at Work”, från i mars 2015, visar Graetz & Michaels att samma tendens gäller i många andra länder. Nya jobb skapas och robotiseringen höjer produktiviteten och skapar utrymme för löneökningar. Men säger de också: ”We caution that the rise of robots is not a blessing for all: we find that low-skilled and middle-skilled workers in particular may lose out.”

Där har vi nästa stora utmaning för svenskt utbildningsväsende! Hur hanterar vi de samhällsutmaningar som en polariserad arbetsmarknad – och i förlängningen en polariserad ekonomi – innebär?

Framtidsvisioner om learning analytics: plus och minus

Vi står precis i början på en spännande utveckling inom det område som kallas learning analytics. Du kan läsa mer om forskningsområdet i tidigare blogginlägg, bl.a. här och här.

digital-388075_640

Men hur kommer denna nya teknik och detta forskningsområde prägla skolan om tio år? Hur påverkas vi av learning analytics år 2025 i positiv och kanske negativ bemärkelse? EU-projektet LACE (Learning Analytics Community Exchange) har tagit fram ett antal tankeväckande scenarier runt detta. Du kan läsa om scenarierna här.

Kommer det bli så att sensorer i möbler och kläder och videokameror på väggarna tillsammans med datorerna ser och registrerar allt eleverna gör – för att se om de förlorar koncentrationen eller missuppfattar något. Eller blir det istället så att utbildningssystemet präglas av individuella lärvägar designade efter varje individs förutsättningar och behov, att forskningen kunnat utveckla betydligt effektivare lärresurser baserade på statistik från tiotusentals tidigare användare. Eller blir det helt annorlunda?

Det finns  möjlighet att tycka till om scenarierna – är de önskvärda eller inte? Är de realistiska eller inte? Vad kan och bör göras för att främja eller stoppa vissa utvecklingstendenser? Ta del av scenarierna och ta chansen att påverka utvecklingen genom att svara på några frågor.

Uppdrag till Skolverket att skriva nationella it-strategier

I torsdags kom regeringens uppdrag till Skolverket att utveckla nationella it-strategier för skolan. Du hittar hela texten här.

Det finns många utmärkta skrivningar i texten. Så t.ex. betonar regeringen att målsättningar och insatser för att stärka likvärdigheten i skolan, digital kompetens hos lärare och elever samt it-strategisk kompetens hos skolledarna. Vidare ombeds Skolverket att föreslå förändringar i läroplaner, kursplaner eller ämnesplaner där detta behövs för att uppnå de mål man sätter upp. Överlag ges verket stort spelrum att föreslå förändringar och insatser.  Regeringen hämtar också mycket av sina skrivningar från Digitaliseringskommissionens betänkande om skolan och Skolverkets tidigare rapporter. Det hela ser väldigt bra ut så långt.

Men så kommer det ett MEN – ”utgångspunkten är att kostnaderna ska finansieras inom ramen för nuvarande ekonomiska ramar”. Det innebär alltså att utöver de pengar som föreslogs för nationella skolutvecklingsprogram i budgetproppen (ca 140 miljoner kr/år), så kommer det inga extra pengar. De nationella skolutvecklingspengarna är inte öronmärkta enbart för it-satsningar utan ska även användas till andra ändamål. Så det återstår att se vad Skolverket kan göra – törs de föreslå några kostnadsökningar? Vi får se i slutet av mars resp. slutet av april 2016 när verket ska presentera sina förslag till strategier till regeringen.

Stay tuned.

Nationella it-strategier för svenska skolan

Det har väl inte undgått någon att regeringen lade fram sin höstbudget igår. Men något som kanske inte alla uppmärksammat är några rader på sid 176 inom “utgiftsområde 16” som utbildningsfrågorna heter. Där står: “Regeringen avser att ge Statens skolverk i uppdrag att lämna förslag på nationella it-strategier med syfte att bidra till en ökad måluppfyllelse och likvärdighet.”

Man skriver också: “En central frågeställning och utmaning för skolväsendet i dag är hur den strategiska potential som it kan ha för skolutvecklingen kan tillvaratas som ett pedagogiskt verktyg i under-visningen och för en effektivare administration. Utöver att bidra till en utbildning av hög kvalitet kan it även främja ökad likvärdighet.”

Så äntligen rör det på sig i denna fråga! Det blir inte bara en strategi utan två – en till ministern med ansvar för grundskolan m.m. (Fridolin) och en till ministern med ansvar för gymnasieskolan, Komvux m.m. (Hadzialic).

Senast den var aktuell på Utbildningsdepartementet var 2001-2002 då jag ledde en arbetsgrupp med ansvar att lägga förslag om en strategi. Den gången hamnade förslaget i papperskorgen och hela it-frågan försvann från den politiska dagordningen. Så kommer det knappast att bli denna gång.

PISA-krisen kan bara hävas med struktur och systematik i it-användningen

Så visar sig också den sista delundersökningen i PISA 2012 vara ett rejält bakslag för den svenska skolan. Trots att den svenska skolan har bra utrustning så är elevernas digitala läsförståelse är bara genomsnittlig i OECD-området och problemlösningsförmågan inom matematiken klart under genomsnittet. Vi påpekade problemet i Digitaliseringskommissionens betänkande om skolan (se sid 140 och framåt), men nu kommer siffrorna svart på vitt.

Skolverkets senaste undersökning av it-användningen i skolan (från 2013) visar också att matte är ett av de ämnen där det är minst vanligt att använda digitala verktyg. En viktig förklaring är sannolikt att lärarna inte vet hur de sa använda den teknik som finns i skolan. Det krävs struktur och systematik. I det Vinnovafinansierade och nystartade projektet Läraktiv arbetar vi med just detta.

PrintLäraktiv-metoden innebär att arbeta med flipped classroom på ett mer strukturerat och systematiskt sätt än annars. Det sker med hjälp av verktyget Scalable Learning som enkelt ger feedback till läraren om vilka elever som sett på videon och hur gruppen klarar kortsvarsfrågor i videon. Eleven ser också vad hen kan och inte, samt kan ställa frågor till läraren om det hen inte förstår. För att inte alla lärare ska behöva utarbeta egna videor understödjer vi gemensam kursutveckling, att man delar material samt att man använder förlagsproducerat material för att flippa. Läs mer på Om Läraktiv och anmäl dig till mig om du vill vara med!

Webbinar om digitala lärresurser

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) arrangerar ett webbinar om digitala lärresurser i den svenska skolan. Det sänds live tisdag 8 september kl 9-10 men kan givetvis ses även senare.

Medverkar gör Sara Mörtsell från Wikimedia Sverige, Rickard Vinde från Svenska Läromedel samt undertecknad.

Här är länken för att se webbinaret i efterhand:

http://play.skl.se/video/skolans-behov-av-digitala-larresurser-8-september-2015-08-sep-10-00