Tag Archives: Danmark

Vad betyder AI för ekonomer, jurister och samhällsvetare?

Det danska fackförbundet Djøf (som ungefär motsvarar det svenska JUSEK) organiserar jurister, ekonomer, ledare med flera. De har i samarbete Copenhagen Institute for Future Studies tagit fram en intressant rapport om hur medlemmarnas framtida arbetsmarknad kommer att se ut. Du hittar rapporten här.

Det är tre tunga trender man lyfter fram och diskuterar:

  • Automatiseringen av ”djøf-arbete”
  • Frilansekonomin
  • Medarbetares motivation

Automatiseringen har i huvudsak tre konsekvenser: den innebär att arbetsuppgifter försvinner, att arbetsuppgifter kan fördjupas och göras mer kvalitativa samt att arbetsuppgifter som tidigare inte var möjliga nu kan utföras. I Sverige ser vi förändringen dels i att juristbiträden liksom bokföringspersonal har allt svårare att hitta jobb, samtidigt som mer kvalificerade mänskliga tjänster fortfarande efterfrågas. Flera juristfirmor i Sverige (som VQ, Lawline och Avtal24) annonserar nu att de snabbar upp och förbilligar sina tjänster genom att ta in AI.

I rapporten beskrivs förändringen bland annat så att ekonomer, jurister och samhällsvetare kommer att beröras av självlärande system (machine learning och deep learning) och Big data som antas påverka genom beslutsstödsystem och stöd för kreativa processer, blockkedjetekniken kommer att påverka finansiella transaktioner, avtal och avtalsprocesser samt kontrakt, naturlig språkbehandling där maskinöversättning av både text och tal underlättar och påskyndar kommunikation över gränser.

Frilansekonomin innebär att allt färre har ett fast jobb. Istället hoppar man mellan uppdrag som man hittar till exempel via tjänster som Upwork, Experfy eller Legalzoom som knyter samman efterfrågan på tjänster med utbud. Enligt rapporten är redan idag 20 – 30 % av arbetskraften i USA och EU-15, det vill säga mer än 160 miljoner individer, frilansarbetare (en uppgift de hämtat från McKinsey Global Institute). Vidare refererar den en undersökning bland 7 000 VD:ar i 130 länder som säger att de kommer att använda frilansare (som ofta jobbar på distans) ”i större grad” eller ”i mycket större grad” kommande 3-5 år. För allt fler blir arbetet en jakt efter korta uppdrag istället för en trygg men tråkig anställning. Det kan för många bli en tuff utmaning och risken för framväxten ett akademiskt prekariat lyft också fram.

Den tredje aspekten som beskrivs är motivationsfrågan. Bakgrunden här är att välmotiverade medarbetare är mycket mera produktiva, vilket inte bara är en floskel utan backas upp av en metaanalys av ett antal stora studier. Rapporten beskriver att allt fler kommer att arbeta sida vid sida med frilansare, anställda med korttidskontrakt och virtuella arbetstagare. Till det kommer ökade tendenser till snabba jobbyten även för den som är anställd, ett ökat antal äldre som jobbar kvar efter pensionen och en mer mångkulturell arbetsmarknad. I denna snabbt föränderliga miljö blir det en utmaning för företag och offentlig sektor att skapa välmotiverade och välfungerande arbetsplatser, samtidigt som det kommer ställa stora krav på personerna som ska verka på denna arbetsmarknad.

I vanlig ordning avslutar Copenhagen Institute för Future Studies sina analyser med några scenarier som sammanfattas i följande bild:

  • I scenario A. kan vissa dra nytta av de stora möjligheter som skapas medan andra inte förmår detta, vilket skulle skapa stora spänningar i relativt jämställda samhällen som de nordiska.
  • Scenario B är det mest positiva genom att där lyckas samhället både tillvarata de tekniska möjligheterna samtidigt som den största delen av befolkningen får nytta av utvecklingen.
  • I scenario C. kan fler följa med i samhällsutvecklingen men detta mest på grund av en långsam utveckling och frågan är hur ett sådant samhälle utvecklas ekonomiskt över sikt.
  • I det dystraste scenariot D. skapas ett fragmentiserat och sannolikt ganska konfliktfyllt samhälle där några få kan dr nytta av teknikutvecklingen men där de flesta istället fruktar den. Polarisering och bristande teknisk och ekonomisk utveckling följer.

Jag hoppas att likartade diskussioner och arbeten som i Danmark pågår inom den svenska fackföreningsrörelsen liksom inom politiken. För utbildningsväsendets del är det tydligt att vi behöver rusta den unga generationen för en spännande men krävande framtid.

Världsbanksrapport om myndigheter för skolans digitalisering

European Schoolnet eller europeiska skoldatanätet firade 20-årsjubileum i förra veckan. Denna framgångsrika organisation som för närvarande omfattar 31 länder, är från början ett svenskt initiativ. Det var under Ylva Johansson tid som skolminister som vi startade detta ytterst framgångsrika samarbete. Själv ägnade jag flera års arbete till att bygga upp organisationen, som varit ett sätt för myndigheter och ministerier inom Europa att lära av varandra. Med tiden har man breddat sin verksamhet och vänder sig numera lika mycket till enskilda lärare, skolledare, lärarutbildare och forskare som till myndigheter.

Möjligheten att lära av andra länders initiativ och misslyckanden är oerhört betydelsefull. Därför är det med intresse jag kastar mig över en ny rapport från Världsbanken som jämför 11 länders mer eller mindre framgångsrika skolmyndigheter med ansvar för skolans digitalisering. För en gammal centralbyråkrat och statsvetare som jag själv är en sådan här rapport nöjesläsning, men även andra kan ha nytta av den. Rapporten beskriver främst länder utanför EU men ett intressant case är den brittiska myndigheten BECTA som avvecklades 2009. För Skolverket som är på väg att återuppbygga sin roll i det svenska systemet, och för stabsfunktionerna hos våra nordiska kollegor i STIL i Danmark och IKT Senteret i Norge borde detta vara obligatorisk läsning.

Här beskrivs till exempel den typiska livscykeln för en myndighet av detta slag men också ett antal nyckelområden som både politiker och organisationerna själva måste hantera:

  1. Det juridiska ramverket för organisationen eller myndigheten (ska det vara en offentlig myndighet, en stiftelse eller någon annan juridisk form).
  2. Tillsyn och ansvar över organisationen – skälet till att et expertorgan av detta slag inrättas är ofta att utbildningsdepartementet saknar den rätta expertisen. Men hur ska då departementet kunna utöva rätt sorts granskning och tillsyn över det nya organet?
  3. Autonomi och oberoende – hur pass oberoende från till exempel utbildningsdepartementet ska ett sådant här organ få vara? Ska den till exempel ha rätt att anställa personal med helt andra kvalifikationer än statsförvaltningen i övrigt?
  4. Närhet till politiken – hur nära ska organisationen knytas till ett departement? Ska den enbart genomföra politiska beställningar eller ska den också vara med och forma politiken inom det fält där man har expertkunskap?
  5. Samarbete med nyckelaktörer – digitaliseringsfrågorna är gränsöverskridande och berör inte bara ett departement. Hur fri ska myndigheten vara att arbeta även med andra aktörer som andra departement, myndigheter, forskningsorgan eller näringsliv?
  6. Ledarskap – med tanke på att denna typ av organisationer ofta är hybrider mellan expertorgan och statliga myndigheter så ställer det speciella krav på ledarskapet inom organisationen.
  7. Humankapital eller personal – motsvarande frågeställning gäller även personalen inom organisationen som ofta behöver kunna agera gränsöverskridande men utan att överskrida sitt mandat eller bryta mot lagar och förordningar.
  8. Alternativ finansiering och konsulttjänster – ska organisationen tillåtas använda alternativa finansieringsformer (alternativ till statsbudgeten) som att sälja tjänster av olika slag eller vara återförsäljare av vissa relevanta produkter?
  9. Utveckling – ska organisationen vara strikt reglerad till att enbart syssla med det som ligger i dess ursprungliga mandat eller tillåtas att utvecklas och ta sig an nya uppgifter allt eftersom sakområdet utvecklas? Hur mycket ska den i så fall tillåtas expandera och diversifiera sitt verksamhetsområde?
  10. Decentralisering – vilken roll ska organisationen ha i förhållande till skolhuvudmännen (vilka de än är)? Hur mycket makt och ansvar inom sakområdet ska ligga på den centrala myndigheten eller organisationen och hur mycket ska decentraliseras?

Här finns inga givna rätta svar, varken mellan länder eller över tid. Med uppställningen av frågor att resonera runt är viktig och det finns mycket att lära av hur andra länders myndigheter eller organisationer agerat.

 

Seriös diskussion bortom slagord

Danskarna imponerar återigen med sitt systematiska och seriösa arbete med försöksverksamhet och forskning runt hur man bäst digitaliserar skolan. I en serie forskningsrapporter som sammanfattas på Undervisningsministeriets webbplats förs en intressant diskussion om hur man bäst implementerar en lärplattform i en skola. Till saken hör att Danmark har ett betydligt mer centralstyrt system för skolans digitalisering jämfört med Sverige och under en längre tid har lärplattformar varit en central komponent i detta.

Man lyfter fram 12 centrala punkter i arbetet indelade under tre rubriker: organisation, pedagogik och teknik.

  1. Tänk på implementering av lärplattformen som något som berör hela skolan – inte bara den pedagogiska personalen.
  2. Undvik snabba och kortsiktiga implementeringsstrategier. Fokusera på att få arbetet med plattformen i linje med den pedagogiska personalens önskemål om hur de vill bedriva undervisning.
  3. Understöd dialoger om meningsfull användning av plattformen. Prioritera användarinstruktioner. Kritik er viktig och ska tas på allvar.
  4. Fatta de viktiga besluten och ge i övrigt nödvändigt friutrymme.
  5. Experimentera och understöd samarbete och utveckling av Ett gemensamt språk om hur man använder plattformen.
  6. Skapa ramar så att pedagogisk personal med olika metoder att undervisa kan arbeta med plattformen.
  7. Ha blick för att samma plattform kan anvädas på många många sätt och i olika situationer. Understötta att den pedagogiske personalen använder plattformen på så sätt och i sådana situationer att det upplevs som meningsfullt för dem.
  8. Understöd att arbetet med plattformen är inriktat mot sådana mål och involverar sådana aktörer som kan göra arbetet mer kvalificerat.
  9. Håll fast i det redan fungerar, men var också öppen leta efter den nya potential som lärplattformen för med sig.
  10. Sätt dig in i, vad det vill säga att arbeta med en lärplattform.
  11. Erkänn att det finns ett engagemang och skepsis mot lärplattformar – det finns över hela världen.
  12. Insistera på att plattformen ska vara plastisk och att den måste kunna hantera era lokala metoder och er praxis på ett konstruktivt sätt.

Som framgår av bilden är de organisatoriska och pedagogiska frågorna överordnade de tekniska, men de tre hänger intimt samman.

Produkt och process

En styrka i danskarnas resonemang är att de inte stirrar sig blinda på enskilda produkter, utan studerar vilka processer dessa understödjer eller skapar. Vi kan inte bara titta på de enskilda produkternas olika funktioner utan vi måste fundera över hur vi vill använda dem, i vilka sammanhang, vilket stöd vi vill att de ska ge, vilken stimulans hoppas vi på, hur de passar ihop med varandra, etc. Ska vi i Sverige komma vidare i våra diskussioner om digitala läromedel, plattformar och system för den svenska skolan så tror jag att detta är ett centralt synsätt. Det finns mycket att lära av våra danska kollegor i detta avseende.

Ser vi slutet på globaliseringen?

Globaliseringen har varit en mycket stark trend, en så kallad megatrend, i cirka 30 år. Nu finns tecken i skyn att globaliseringen kanske går mot sitt slut, eller åtminstone tappar fart.  Copenhagen Institute for Future Studies har spanat på framtiden i 45 år. De har just bloggat om globaliseringsfrågans framtid. I ljuset av bland annat Brexit-omröstningen i Storbritannien och valet av Trump till USAs nästa president samt det faktum att vissa aspekter av teknikutvecklingen minskar behovet av transporter och resor, så menar de att det finns åtminstone tre möjliga scenarier för globaliseringens framtid. Scenario 1 och 3 är ytterlighetsbilder, medan scenario 2 ligger ganska nära status quo.

Scenario 1: Slutet för globaliseringen

I detta scenario accelererar anti-globaliseringstrenden. Det blir inga nya internationella handelsöverenskommelser (som TTIP) och gamla (som NAFTA) faller samman. WTOs starka ställning undermineras och kanske försvinner WTO helt och hållet eftersom ett antal länder, som USA, Ryssland och Turkiet driver isolationistiska och nationalistiska agendor. Tullar höjs eventuellt även i asiatiska länder, även om det kanske sker av andra skäl. Gränskontrollerna fortsätter att vara starka och kanske faller hela EU samman. Teknikutvecklingen med 3D printers och robotar minskar behovet av import av industriprodukter och energi, samt minskar behovet av resor. Om EU faller samman, USA och Kina blir allt mer isolationistiska och Ryssland och Turkiet fortsätter att driva i nationalistisk riktning, så skulle det innebära slutet för globaliseringen som vi känner den.

Scenario 2: Ett steg bakåt, två steg framåt

I detta scenario så både bromsas och accelererar globaliseringen. Politiskt så bromsas den på ungefär det sätt som beskrivs i det förra scenariot med minskat internationellt samarbete, stängda gränser och minskad handel. Samtidigt driver den tekniska utvecklingen på globaliseringen till exempel genom att allt fler människor blir uppkopplade mot internet. 1995 var det 1% av världens befolkning som hade tillgång till internet. Idag är det cirka 40% eller 3,3 miljarder människor. Om 10 år beräknas det vara 80% eller cirka 6 miljarder människor som har tillgång till nätet. Språkteknologin tar stormsteg och kan snart sudda ut alla språkbarriärer (jämför till exempel appen SayHi). Utbyggda flyglinjer, vägar och höghastighetståg gör också att allt fler människor reser. Totalt sett fortsätter globaliseringstrenden, men långsammare än vi sett på mycket länge.

Scenario 3: Accelererad globalisering

I detta scenario har den starka globaliseringstrenden just nu råkat ut för hicka. Kanske går Storbritannien in i en djup ekonomisk kris på grund av Brexit som uppfattas som ett stort misstag. Kanske drivs globaliseringen på av växande ekonomier till exempel i Afrika som vill ut på nya marknader, och av unga människor som vill ha en ännu mer gränslös värld. Kanske fortsätter teknikutvecklingen att ta stora språng vilket ytterligare underlättar försäljningen av varor och framför allt tjänster över gränserna. I så fall kan decenniet mellan 2020 och 2030 bli en tid av ännu snabbare globalisering än den vi ser just nu.

Jarl Frijs-Madsen vid Copenhagen Institute för Future Studies menar att scenario 2 är mest sannolikt men att vi bör förbereda oss för mer än bara en möjlig framtid.

Vad kan man lära av andra länders it-strategier?

Skolverket arbetar med att formulera en it-strategi för den svenska skolan. I det sammanhanget kan det vara bra att försöka lära av vad andra länder gjort. Jag har haft i uppdrag av Skolverket att undersöka hur några andra jämförbara länder bygger upp sina it-strategier och vad de innehåller. Jag har tittat på åtta länder (Australien, Danmark, Irland, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Singapore och USA).

Varför ska man bry sig om nationella it-strategier? Finns det någon forskning som visar att det har någon betydelse om ett land har en strategi eller inte? Detta är inget stort forskningsområde men Robert Kozma, som är en av de främsta internationella forskarna inom området skolans digitalisering, har i flera sammanhang lyft fram vikten av att it-satsningar i skolan inte görs isolerat utan att man får störst och mest långvarig effekt om dessa satsningar sker i nära anknytning till andra reformer eller strategier – det kan gälla både inom skolområdet eller i samhället i övrigt.

Utifrån det insamlade materialet tycker jag att det går att dra några slutsatser:

Strategiernas uppbyggnad

  • Tydlig pedagogisk teori ger vägledning – flera länder, däribland Australien, Singapore och Irland, bygger sin strategi på en uttalat pedagogisk teori som konstruktivistiskt lärande (Irland), TPACK (Australien) eller kollaborativt lärande och self-directed learning (Singapore). Den pedagogiska teorin är avsedd att genomsyra samtliga insatser.
  • Involvera aktörer utanför skolsektorn – flera länder betonar vikten av att göra skolans digitalisering och skolans utveckling till en angelägenhet för fler än bara skolfolk. Det kan vara föräldrar, lokalsamhället, näringslivet, etc. Ibland nämns även ideell sektor. Så i Australien, Irland och Nya Zealand,
  • Läroplaner och prov viktiga delar i strategin – många länder har med förändringar av läroplanerna och även bedömning eller prov, som delar i it-strategin. Läroplansförändringarna handlar vanligen om att få ett större inslag av ”framtidskompetenser” (21st century skills). För att ge utrymme för detta diskuterar flera länder behovet av att ta bort andra delar av lärostoffet – för att undvika ”stoffträngsel” (djuplärande i Ludvigsen-utvalget, Nederländerna och irländska forskare) (se också USA och Singapore). Provfrågan diskuteras dels som en följd av förändrade läroplaner och dels i termer av ett ökat inslag av digitala prov (USA och Irland).
  • Vanligt med statliga satsningar på utveckling av digitala lärresurser – Australien, Danmark, Nya Zealand, Singapore och USA har ett sådant element i strategin. Vissa länder, som Nederländerna (fram till för några år sedan) USA och i viss mån Norge med NDLA, satsar på OER. Andra, som Danmark, Australien och Singapore satsar mer på kommersiella resurser.
  • Vissa länder har en tydlig FoU-komponent i strategin – länder som Singapore, Nya Zealand och i viss mån Irland.
  • Ovanligt med utvärdering som del av strategin – det är inte så många länder som har genomfört utvärderingar och de som gör det tycks utvärdera delar av strategin. Så t.ex. Danmark som utvärderat sin läromedelssatsning och Nya Zealand som utvärderade kompetensutvecklingsinsatserna.

Tekniska frågor

  • Ytan spelar roll – länder som har stor yta och är glest befolkade måste ofta lägga betydande summor på bredbandsutbyggnaden. Ett sätt att göra fördela dessa kostnader på flera aktörer är att, som i Nya Zealand, låta skolorna bli lokala bredbandsnav som småföretag och hushåll i närheten kan dra nytta av. Kanada hade en likartad strategi på 1990-talet.
  • Det nationella intresset för 1:1 minskar och ersätts med ökat intresse för bredband till skolorna – flera länder, bland annat Australien och Danmark, som haft ambitiösa mål att lägga statliga pengar på att skapa 1:1-situationer för hela årskullar i hela landet, har övergått till att satsa på att skolorna har god nätkapacitet och kan hantera BYOD. Samtidigt konstateras i det amerikanska utbildningsdepartementets internationella översikt från 2011 att 20 av 21 undersökta länder satsar på ökad nätkapacitet för skolor. Vissa länder sätter mål för hur mycket bredband varje elev ska ha – USA har tagit fram rekommendationer som säger att 2014 bör varje elev ha 0,5 Mbit/s och detta bör öka till 2 Mbit/s 2018. En grupp chefer på delstatsnivå i USA tycker nivån borde vara 10 Mbit/s år 2018 och en grupp irländska forskare håller med. Frågan om hur många och vilka datorer eller surfplattor etc. som eleverna ska ha tycks allt oftare hanteras på lokal nivå.
  • Det tekniska landskapet förändras snabbt – det sägs uttryckligen i en av de australiensiska utvärderingarna, att nationella program eller strategier måste vara flexibla och öppna för snabba tekniska förändringar. Det gäller med andra ord att undvika att specificera vilka tekniska lösningar skolor ska använda. Det kan gälla användarenheter, lagringsformer, molntjänster med mera.
  • Internationell forskning visar ett tydligt samband mellan graden av tekniskt support och användningsgraden i klassrummet – länder som i internationella undersökningar (som SITES 2006 och ESSIE) har mest teknisk support, redovisar också högst användning av it i klassrummen.

Kompetensutvecklingsinsatser

  • Stort lokalt inflytande över innehåll och utformning av kompetensutveckling är viktigt – det framgår inte minst av det kompetensutvecklingsprogram som genomfördes under många år i Nya Zealand att en viktig framgångsfaktor var det lokala inflytandet inom fastställda ramar.
  • Kollegialt lärande – det är lärarna som är experterna och dessutom ger kompetensutvecklingsinsatser som genomförs med kollegor, och vanligen också i den gena skolmiljön, bättre utfall än att skicka personal på kurser. Kollektiva insatser snarare än individuella, är en annan del.
  • Skolledarna en viktig del i en nationell strategi – det framgår av sammanställningen av de olika nationella strategierna att i stort sett samtliga länder inkluderar skolledarna i något eller flera avseenden.

Webbinar om digitala lärresurser

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) arrangerar ett webbinar om digitala lärresurser i den svenska skolan. Det sänds live tisdag 8 september kl 9-10 men kan givetvis ses även senare.

Medverkar gör Sara Mörtsell från Wikimedia Sverige, Rickard Vinde från Svenska Läromedel samt undertecknad.

Här är länken för att se webbinaret i efterhand:

http://play.skl.se/video/skolans-behov-av-digitala-larresurser-8-september-2015-08-sep-10-00

 

Learning Analytics i Danmark

Inom ramen för LACE-projektet har vi bett några länder som ligger långt fram ifråga om arbete med learning analytics på skolnivå, att skriva en kort bloggpost som beskriver läget. Först ut är Leo Højsholt-Poulsen från det danska utbildningsdepartementet. Ni hittar hans intressanta inlägg här.

Förhoppningsvis kommer inlägg också från Nederländerna i oktober och Norge i november.

Varför leder förbud för mobiltelefoner till högre resultat?

För några dagar sedan rapporterade brittiska Guardian om en forskningsstudie som visar att 16-åriga elevers resultat ökar med i genomsnitt 6,4 procent om mobiltelefoner förbjuds i skolan. Mest tjänar lågpresterande elever och elever från låginkomstfamiljer. Forskarna beräknar att 6,4 procent motsvarar ca 5 skoldagar. Man skulle med andra ord behöva förlänga terminen med en vecka för att ta bort den skadliga effekten från mobiltelefonerna. Undersökningen är genomförd i England under 2013 och jämför testresultat mellan skolor som förbjuder respektive inte förbjuder mobiler.

Slutsatsen forskarna drar är entydig – förbjud mobilerna! Men finns det inte ett annat sätt att tolka dessa data? Mönstret i resultaten stämmer mycket väl med den norska undersökning jag refererade till i mitt förra inlägg i frågan. När inte läraren leder arbetet i klassrummet, framför allt det digitala arbetet, så ökar den ”icke skolrelaterade skärmtiden” och den ökar mest för omotiverade och lågpresterande elever. Återigen handlar det om att skapa en struktur i arbetet och att läraren ger eleverna digitalt meningsfulla arbetsuppgifter.

Den amerikanske forskaren Mark Warschauer sade redan 2006 att man kan se på IT som en förstärkare. Tekniken förstärker väl fungerande skolmiljöer men skapar ytterligare oordning i skolmiljöer som inte fungerar bra. Det blir ytterligare ett störmoment.

Dessa forskningsresultat måste tas på allvar och vi måste uppmärksamma hur viktigt det är att det finns en tydlig struktur i skolarbetet, inte minst det digitala arbetet. För att hjälpa lärarna med detta behövs, förutom kompetensutveckling och stöttning från den pedagogiska ledningen på skolan, även guider och tips om hur man kan arbeta med t.ex. mobiler i undervisningen på det sätt som Danmark erbjuder.

Till frågan om digitala läromedel

I arbetet med skolans digitalisering är det en aspekt som diskuteras alltför lite i vårt land. Det är digitala läromedel. Fria lärresurser, eller OER, nämns ofta och stora förhoppningar har fästs vid hur OER. Men de kan rimligen aldrig hel ersätta förlagsproducerat material. Enligt branschstatistiken utgör de digitala läromedlen enbart 4-5 procent av läromedelsmarknaden i Sverige. Detta samtidigt som många kommuner sedan lång tid satsar stora resurser på inköp av hårdvaror.

Andra länder, som t.ex. Danmark, Norge och Nederländerna, har haft en mer balanserad statlig politik där även satsningar på att skapa en marknad för digitala läromedel ingått.

LäromedelI följande skrift, Läromedel behövs för skolans digitalisering, som tagits fram på initiativ av branschorganisationen Svenska läromedel, diskuterar jag hur den svenska politiken på området sett ut i Sverige med kortfattade utblickar till fyra andra länder. Inte minst Danmark har ju en mycket ambitiös och intressant satsning som pågår för fullt. Förhoppningsvis kan frågan om hur vi ska få en levande och vital marknad för digitala läromedel åter komma på den svenska dagordningen.