Tag Archives: EU-projekt

Världsbanksrapport om myndigheter för skolans digitalisering

European Schoolnet eller europeiska skoldatanätet firade 20-årsjubileum i förra veckan. Denna framgångsrika organisation som för närvarande omfattar 31 länder, är från början ett svenskt initiativ. Det var under Ylva Johansson tid som skolminister som vi startade detta ytterst framgångsrika samarbete. Själv ägnade jag flera års arbete till att bygga upp organisationen, som varit ett sätt för myndigheter och ministerier inom Europa att lära av varandra. Med tiden har man breddat sin verksamhet och vänder sig numera lika mycket till enskilda lärare, skolledare, lärarutbildare och forskare som till myndigheter.

Möjligheten att lära av andra länders initiativ och misslyckanden är oerhört betydelsefull. Därför är det med intresse jag kastar mig över en ny rapport från Världsbanken som jämför 11 länders mer eller mindre framgångsrika skolmyndigheter med ansvar för skolans digitalisering. För en gammal centralbyråkrat och statsvetare som jag själv är en sådan här rapport nöjesläsning, men även andra kan ha nytta av den. Rapporten beskriver främst länder utanför EU men ett intressant case är den brittiska myndigheten BECTA som avvecklades 2009. För Skolverket som är på väg att återuppbygga sin roll i det svenska systemet, och för stabsfunktionerna hos våra nordiska kollegor i STIL i Danmark och IKT Senteret i Norge borde detta vara obligatorisk läsning.

Här beskrivs till exempel den typiska livscykeln för en myndighet av detta slag men också ett antal nyckelområden som både politiker och organisationerna själva måste hantera:

  1. Det juridiska ramverket för organisationen eller myndigheten (ska det vara en offentlig myndighet, en stiftelse eller någon annan juridisk form).
  2. Tillsyn och ansvar över organisationen – skälet till att et expertorgan av detta slag inrättas är ofta att utbildningsdepartementet saknar den rätta expertisen. Men hur ska då departementet kunna utöva rätt sorts granskning och tillsyn över det nya organet?
  3. Autonomi och oberoende – hur pass oberoende från till exempel utbildningsdepartementet ska ett sådant här organ få vara? Ska den till exempel ha rätt att anställa personal med helt andra kvalifikationer än statsförvaltningen i övrigt?
  4. Närhet till politiken – hur nära ska organisationen knytas till ett departement? Ska den enbart genomföra politiska beställningar eller ska den också vara med och forma politiken inom det fält där man har expertkunskap?
  5. Samarbete med nyckelaktörer – digitaliseringsfrågorna är gränsöverskridande och berör inte bara ett departement. Hur fri ska myndigheten vara att arbeta även med andra aktörer som andra departement, myndigheter, forskningsorgan eller näringsliv?
  6. Ledarskap – med tanke på att denna typ av organisationer ofta är hybrider mellan expertorgan och statliga myndigheter så ställer det speciella krav på ledarskapet inom organisationen.
  7. Humankapital eller personal – motsvarande frågeställning gäller även personalen inom organisationen som ofta behöver kunna agera gränsöverskridande men utan att överskrida sitt mandat eller bryta mot lagar och förordningar.
  8. Alternativ finansiering och konsulttjänster – ska organisationen tillåtas använda alternativa finansieringsformer (alternativ till statsbudgeten) som att sälja tjänster av olika slag eller vara återförsäljare av vissa relevanta produkter?
  9. Utveckling – ska organisationen vara strikt reglerad till att enbart syssla med det som ligger i dess ursprungliga mandat eller tillåtas att utvecklas och ta sig an nya uppgifter allt eftersom sakområdet utvecklas? Hur mycket ska den i så fall tillåtas expandera och diversifiera sitt verksamhetsområde?
  10. Decentralisering – vilken roll ska organisationen ha i förhållande till skolhuvudmännen (vilka de än är)? Hur mycket makt och ansvar inom sakområdet ska ligga på den centrala myndigheten eller organisationen och hur mycket ska decentraliseras?

Här finns inga givna rätta svar, varken mellan länder eller över tid. Med uppställningen av frågor att resonera runt är viktig och det finns mycket att lära av hur andra länders myndigheter eller organisationer agerat.

 

LIKA eller SELFIE?

Nu kommer ett nytt självvärderingsinstrument från SKL, en uppdaterad version av LIKA. Visst behöver kommuner och skolor ett instrument för att värdera var man står och hur man bör prioritera för att komma vidare i utvecklingsarbetet. Men varför lägger SKL resurser på att uppdatera LIKA nu när det kommer en forskningsbaserat och genomtestat instrument från EU:s forskningscenter JRC om några månader? SELFIE kommer att publiceras i början av nästa år. Arbetet med SELFIE har pågått i ett par år och nu pågår sluttestningen. Den sker i över 650 skolor i 14 länder, totalt omkring 30-40 000 svar. Jag vet inte exakt hur många svar LIKA fått in, men jag tvivlar på att det är i närheten av vad SELFIE har (och då är vi fortfarande i utvecklingsfasen!).

Det är obegripligt varför man inte vill använda detta instrument som i kvalitet är vida överlägset dels eftersom det är oerhört mycket mer forskningsbaserat och dels för att poolen av skolor att jämföra sig med, blir så oerhört mycket större.

SELFIE skulle inte tvinga in svenska skolor i ett europeiskt ramverk som inte passar svenska skolor. Det kommer ha vissa delar som är lika för alla, men andra delar där man som land kan lägga till egna frågor. Det kommer överlåtas på de enskilda medlemsländerna att stå för översättningskostnaderna, så vi får verkligen hoppas att det finns någon svensk myndighet eller organisation som är beredd att stå för den utgiften. Håll utkik efter SELFIE!

Hur ser framtiden ut för Learning Analytics?

Enligt den framtidsundersökning som publicerats av LACE-projektet så tycks åsikterna om önskvärdheten av att learning analytics kommer till ökad användning i utbildningssektorn gå starkt isär (se tidigare blogginlägg). Medan de flesta trodde att tekniken kommer att fungera så var det en grupp som menade att forskningsfältet har mycket att tillföra skolan, medan andra var starkt negativa. I undersökningen fick man ta ställning till åtta olika scenarier och rösta för om de var dels sannolika eller osannolika och dels önskvärda eller inte.

feasability

Det framkom också att hanteringen av persondata är en nyckelfråga. Det fanns en stor konsensus kring att en stark ställning för individen och dennes rätt att bestämma vilken data som samlas in och hur den lagras och hanteras är mycket betydelsefullt. Denna fråga antas ha en avgörande inverkan på om learning analytics kommer att bli en accepterad teknik eller inte.

En tredje slutsats är att de som deltog i undersökningen inte vill se att databaserade analyser ersätter läraren. Man vill att läraren även fortsättningsvis ska leda undervisningen och stå för bedömningen.

De svarande fick ange från vilken av tre grupper de kom – från skolan, från högskolan eller från arbetslivet (dvs ej utbildningssektorn). Det fanns vissa skillnader mellan grupperna och personer med koppling till skolan var mer intresserade av att läraren fortsatt får en stark roll medan man, tillsammans med personer från arbetslivet inte trodde att klassrummen år 2025 kommer att vara genomsyrade av dataanalys. Det gjorde däremot en ganska stor del av personerna från högskolan. Skolfolket trodde inte heller att skolan i hög grad kommer att styras baserad på learning analytics inom en tioårsperiod.

Så här såg scenarierna ut i korthet:

  1. År 2025 är klassrummen och den fysiska miljön fullt utrustad med sensorer och utformad för att stödja lärande.
  2. År 2025 har man avancerade sensorer på kroppen som samlar data om t.ex. hållning, uppmärksamhet, vila,  stress, blodsocker och ämnesomsättning för att stödja lärandet.
  3. År 2025 används knappast learning analytics inom utbildningssystemet.
  4. År 2025 så kontrollerar varje individ sina egna data.
  5. År 2025 är learning analytics för det mesta en öppen och fri resurs, precis som öppen källkod.
  6. År 2025, är learning analytics viktiga verktyg för den pedagogiska ledningen. Ett brett utbud av data om elevens beteende används för att generera god kvalitet i realtid och för att ge förutsägelser om sannolikheter för framgång.
  7. År 2025 utförs det mesta av undervisningen av datorer.
  8. År 2025, stöder learning analytics ett självstyrt och självständigt lärande.

Du hittar hela rapporten här.

EU-ramverk för digitalt kompetenta skolor

Som jag tidigare skrivit om finns det många olika länder och organisationer som utvecklat självvärderingsverktyg för skolor och universitet. Nu har EU-kommissionen genomfört ett arbete där man sammanställt dessa och försökt hitta ett ramverk som ska kunna användas dels som i självvärderingssyfte (kanske för att vidareutveckla existerande verktyg) och dels för beslutsfattare som ska designa, genomföra och utvärdera it-satsningar. Jag har varit perifert inblandad i arbetet och bland annat sett till att SKL:s verktyg LIKA funnits med i arbetet. Du hittar rapporten här.

ramverk

Rapporten innehåller den en ganska detaljerad genomgång av vilka olika aspekter och delfrågor som man som organisation bör ha koll på:

  • för att utveckla sin organisation, eller
  • som en checklista när man gör en it-satsning: har vi tänkt på alla de här aspekterna?

Nästa steg i Kommissionens arbete blir att utveckla ett frågebatteri för skolor, kallat Self-Assessment Questionnaire for Digitally-Competent Schools.

Framtidsvisioner om learning analytics: plus och minus

Vi står precis i början på en spännande utveckling inom det område som kallas learning analytics. Du kan läsa mer om forskningsområdet i tidigare blogginlägg, bl.a. här och här.

digital-388075_640

Men hur kommer denna nya teknik och detta forskningsområde prägla skolan om tio år? Hur påverkas vi av learning analytics år 2025 i positiv och kanske negativ bemärkelse? EU-projektet LACE (Learning Analytics Community Exchange) har tagit fram ett antal tankeväckande scenarier runt detta. Du kan läsa om scenarierna här.

Kommer det bli så att sensorer i möbler och kläder och videokameror på väggarna tillsammans med datorerna ser och registrerar allt eleverna gör – för att se om de förlorar koncentrationen eller missuppfattar något. Eller blir det istället så att utbildningssystemet präglas av individuella lärvägar designade efter varje individs förutsättningar och behov, att forskningen kunnat utveckla betydligt effektivare lärresurser baserade på statistik från tiotusentals tidigare användare. Eller blir det helt annorlunda?

Det finns  möjlighet att tycka till om scenarierna – är de önskvärda eller inte? Är de realistiska eller inte? Vad kan och bör göras för att främja eller stoppa vissa utvecklingstendenser? Ta del av scenarierna och ta chansen att påverka utvecklingen genom att svara på några frågor.

Learning Analytics i Danmark

Inom ramen för LACE-projektet har vi bett några länder som ligger långt fram ifråga om arbete med learning analytics på skolnivå, att skriva en kort bloggpost som beskriver läget. Först ut är Leo Højsholt-Poulsen från det danska utbildningsdepartementet. Ni hittar hans intressanta inlägg här.

Förhoppningsvis kommer inlägg också från Nederländerna i oktober och Norge i november.

Lärplattor och elever med särskilda behov

Ett nyligen avslutat EU-projekt om användningen av lärplattor har en mycket användbar webbplats med resurser och nätverk runt elever med särskilda behov. Man fokuserar inte enbart, men ganska mycket, på lärplattornas roll för dessa elever. I en kort forskningsöversikt beskriver man hur starkt pekskärmarna underlättar för eleverna jämfört med att arbeta med tangentbord och mus. Möjligheten att använda både bild, ljud och taktila eller fysiska inslag i undervisningen är också en stor fördel. Just det taktila inslagen saknas ofta i klassrummen. Lärplattornas hands-on möjligheter skapar en ökad närvaro för eleverna. Man lyfter speciellt fram plattornas möjlighet att motivera och individanpassa undervisningen. Genom möjligheten att individanpassa undervisningen i klassrummet ökar också möjligheterna att inkludera alla elever. Att alla elever i klassrummet arbetar med samma verktyg (lärplattor) men med olika appar och program, tar bort stigman och minskar risken att känna sig utpekad som annorlunda. Ett antal referenser ges till forskningsrapporter som visar på dessa ökade möjligheter. Intressant nog menar en brittisk organisation kallad Tablets for schools, att de flesta appar som fungerade bra för elever med särskilda behov, inte var utvecklade med tanke på sådana elever. Apparna bara visade sig ha dessa egenskaper när de började användas.

Det finns en lång rad konkreta och praktiska tips, resurser och rapporter på SENnets webbplats. Det borde vara obligatoriskt att ta del av detta för alla som kommer i kontakt med elever med särskilda behov! Dessutom finns ju den gamla sanningen – att det som är bra för elever med särskilda behov oftast är bra för alla elever.

LACE – nytt EU-projekt om Learning Analytics

För en dryg vecka sedan hade projektet LACE uppstartsmöte. Projektet syftar till att höja intresset för och kunskapen om användning av data i stor skala i lärandesyfte inom skola, högskola och arbetsliv. Projektet kommer att pågå i 2,5 år och Skolverket är ansvarigt för den del som handlar om skola. Läs mer om projektet här. Jag har fått förmånen att tillsammans med Peter Karlberg medverka i projektet under Skolverkets hatt.

I uppdraget ingår att kartlägga vad som pågår ifråga om utvecklingsprojekt, forskning mm inom eller med relevans för skolsektorn i hela Europa. Vi kommer att delta i och arrangera seminarier och workshops samt sprida information på annat sätt för att höja kunskapsnivån i denna viktiga framtidsfråga.

För att hitta projekt och initiativ inom detta område behöver vi hjälp – så känner du till någon eller något av relevans för vårt uppdrag är vi tacksamma om du tipsar oss!

För den som vill ha en kortfattad introduktion till Learning Analytics finns här en introduktion till ämnet.