Tag Archives: EU

EU-ramverk för digitalt kompetenta skolor

Som jag tidigare skrivit om finns det många olika länder och organisationer som utvecklat självvärderingsverktyg för skolor och universitet. Nu har EU-kommissionen genomfört ett arbete där man sammanställt dessa och försökt hitta ett ramverk som ska kunna användas dels som i självvärderingssyfte (kanske för att vidareutveckla existerande verktyg) och dels för beslutsfattare som ska designa, genomföra och utvärdera it-satsningar. Jag har varit perifert inblandad i arbetet och bland annat sett till att SKL:s verktyg LIKA funnits med i arbetet. Du hittar rapporten här.

ramverk

Rapporten innehåller den en ganska detaljerad genomgång av vilka olika aspekter och delfrågor som man som organisation bör ha koll på:

  • för att utveckla sin organisation, eller
  • som en checklista när man gör en it-satsning: har vi tänkt på alla de här aspekterna?

Nästa steg i Kommissionens arbete blir att utveckla ett frågebatteri för skolor, kallat Self-Assessment Questionnaire for Digitally-Competent Schools.

Nationellt samverkansforum för it i skolan

Hos Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samlades igår 14 viktiga aktörer bl.a. Utbildningsdepartementet, Näringsdepartementet, Skolverket, Skolinspektionen m.fl. Statssekreterare Bertil Östberg, SKLs utbildningsberednings ordförande Maria Stockhaus och flera biträdande generaldirektörer hade en inledande diskussion för att identifiera strategiska frågor runt it i skolan. Som underlag för diskussionen hade de en kortfattad lägesbeskrivning som undertecknad skrivit. Här hittar du också de bilder jag använde vid en kort föredragning.

Omvärldsspaning – att mäta kompetenser med nya verktyg

I DiU:s senaste nummer finns en ny artikel om att mäta kompetenser med nya verktyg.

Utvecklingen mot Learning Analytics belyser tre viktiga utbildningspolitiska frågor. Den första avser hur man kan utbilda och stödja lärarna i den omställning av lärarrollen som teknikutvecklingen påskyndar. Den andra rör de etiska frågorna kopplade till en ökad insamling av data om enskilda individer och hur detta ska kunna hanteras på ett rättssäkert och moraliskt godtagbart sätt. Den tredje handlar om de ökade möjligheterna att bejaka den utbildningspolitiska förskjutningen mot kompetenser som efterfrågas i arbetslivet, att se över regelsystem för kunskapstester, inte minst nationella prov.

De flesta länder har tagit det första steget och vissa börjar undersöka steg två. Danmark har sedan några år påbörjat datorbaserade examensprov där man tillåts använda internet vid provtillfället. Sverige ligger tyvärr efter och har inte ens tagit det första steget. Istället borrar vi oss allt djupare ner i den traditionella testkulturen med kostsamma nationella prov i allt fler ämnen och årskurser.

Artikeln är en utveckling av min tidigare bloggpost.

Digitaliseringskommissionens första betänkande

Idag överlämnades Digitaliseringskommissionens första delbetänkande till ansvarig minister, Anna-Karin Hatt. Du hittar hela delbetänkandet här. Det kommer tidigt i kommissionens arbete och har mer karaktären av handlingsplan för kommissionens eget arbete än ett betänkande som levererar tunga förslag. Fokus ligger på resonemang om hur man kan mäta och bedöma Sveriges position inom IT-områden i förhållande till andra länder. Inom skolområdet hade kommissionen oturen att vara några veckor för tidig i sitt arbete för att kunna ta med siffror från Skolverkets senaste undersökning om IT i skolan och den stora europeiska studien Survey of Schools: ICT in Education.

Ett intressant grepp är de aktörskartläggningen man gör inom en rad områden. De syftar till att kartlägga vilka aktörer som är pådrivande i sakfrågan och vilka som har stort mandat i frågan. De viktigaste aktörerna är alltså de som antingen är starkt pådrivanDigitaliseringskommissionende eller som har stort mandat eller både-och, dvs de som finns i övre högra hörnet på matrisen som är skuggat i mörkare färg. Men som framgår av bilden nedan är det för närvarande märkbart tomt i det hörnet inom sakområdet skola och undervisning. Bra och viktigt att kommissionen tydliggör denna fråga! Vi hoppas att nästa delbetänkande kan ge vägledning i hur denna brist kan åtgärdas.

 

Att mäta framtidskompetenser med inbäddade verktyg

Som ett svar på de stora förändringarna i världsekonomin skiftar utbildningspolitiken i många länder nu fokus från kunskaper till kompetenser. Ett ministermöte inom OECD hösten 2010 konstaterade i sina slutsatser att ”nu behövs fokus på nya kompetenser och hur dessa ska komma alla till del.” OECD har också tagit fram en Skills Strategy.  Inom EU finns samma perspektivskifte och en ökad betoning på nyckelkompetenser. Eurydice kom i höstas med en rapport som beskriver olika nationella strategier för att implementera och stärka de åtta nyckelkompetenserna.

Men för denna förskjutning ska kunna slå igenom fullt ut måste man också se över hur man mäter, testar eller bedömer framtidskompetenserna. Det är väl känt från forskningen att utbildningar medvetet eller omedvetet inriktas mot det som testas, dvs det som ”kommer på provet”. Om man har kvar dagens nationella prov eller examensskrivningar så kommer genomslaget för nya kompetenser helt enkelt inte bli särskilt stort.

I en mycket intressant artikel i European Journal of Education diskuterar Christine Redecker från IPTS och min norska kollega Øystein Johannessen olika IT-baserade former av kunskapstest och bedömningar som kan stödja eller hindra utveckling mot ett mer kompetensinriktat lärande. De menar att dagens IT-baserade kunskapstester vanligen är summativa och i allt för hög grad riktar in sig mot traditionella kunskaper. Frågan är om mätningarna kan ställas om för att mäta kompetenser istället. I artikeln beskriver de hur ett nytt paradigm med inbäddade formativa mätningar växer fram, en typ av kunskapsbedömningar som stöder förskjutningen mot kompetenser bättre än den gamla testkulturen.

Redecker och Johannessen hänvisar till en förutsägelse från 1989 av tre andra forskare om att vi kommer att få se fyra generationer av IT-baserade utbildningsmätningar:

  • Generation 1: datorbaserade prov (vanliga prov som administreras via datorer).
  • Generation 2: datorbaserade adaptiva prov (som successivt anpassar sig efter testpersonens svar på tidigare frågor).
  • Generation 3: fortlöpande mätning (där kalibrerade mätningar görs för att kontinuerligt och diskret, dvs utan att synas eller störa, fånga upp dynamiska förändringar i elevens prestationer)
  • Generation 4: intelligenta mätningar (som producerar intelligenta tolkningar av individuella profiler och som ger råd till elever och lärare utifrån en kunskapsbas och slutledningar av elevens resultat).

De två första generationerna bygger på en testkultur med ofta summativa bedömningar av kunskaper och där endast en liten del av kunskapsmassan testas. De två kommande generationerna följer eleven under hela lärprocessen och kan kontinuerligt ge återkoppling på saker som missförstås eller fel som begås. Om eleverna arbetar i digitala miljöer (virtuella världar, spel, digitala lärresurser) kan man bygga verktyg för att kontinuerligt samla in denna information och ge effektiv feedback. Dessa verktyg är betydligt bättre anpassade för att stödja och bedöma utvecklingen av kompetenser jämfört med tidigare generationers e-tester. De tidiga försök som gjorts visar på mycket goda resultat för eleverna, inte minst lågpresterande elever som fångas upp mycket tidigare och där brister i baskunskaperna tydligare framgår. Denna utveckling, som vanligen går under benämningen Learning Analytics, kommer troligtvis på bred front inom 4-5 år trots de att det kan finnas en del etiska betänkligheter. Sannolikt ligger det så mycket pengar att tjäna i Learning Analytics så att systemen snart kommer att finns överallt.

Redecker och Johannessen ger ett antal exempel på att den andra generationens mätinstrument är under framväxt. Därmed öppnas nya möjligheter dels att stödja elevers utveckling av olika framtidskompetenser och dels att kontinuerligt följa varje elev. Jag har tidigare förhållit mig skeptisk till olika försök att mäta framtidskompetenser, just eftersom de ofta utgår från den traditionella traditionen med kunskapstest. Men den utveckling som beskrivs i artikeln öppnar spännande perspektiv.

Här finns två viktiga utbildningspolitiska frågor – den ena är att faktiskt bejaka förändringen mot kompetenser, den andra är att se över regelsystem för testning – nationella prov. De flesta länder har tagit det första steget och vissa börjar undersöka steg två. Sverige ligger, som vanligt numera, efter och har inte ens tagit det första steget utan vi borrar oss allt djupare ner i den traditionella testkulturen med nationella prov i allt fler ämnen och årskurser.

iTECs första cykel avslutad och utvärderad

Det stora europeiska projektet iTEC, som jag skrivit om tidigare har nyligen avslutat den första av fem 18-månaders cykler. En cykel innebär design, testning, genomförande och utvärdering av ett antal lärscenarier eller “learning stories”.

I denna första cykel har två sådana learning stories testats och 276 lärare från 17 länder har deltagit i utvärderingen. De lärare som deltar är utvalda för att vara intresserade och IT-mogna. Men även i denna grupp som sannolikt är mer kräsen än genomsnittsläraren var majoriteten av lärarna positiva till dessa learning stories. De ansåg att de ledde till en ökad användning av digitala verktyg i undervisningen och nya spännande lärmetoder. Den ena lärhistorien handlade om att klassen går ut i naturen och använder olika digitala verktyg för att samla data som sedan bearbetas och analsyeras i klassrummet. I den andra historien ska eleverna kommunicera med en extern expert för att lösa några problem. Vissa lärare genomförde en av historien, andra båda och omkring 75 lärare kombinerade ihop dem till en gemensam övning. En majoritet svarar att de sannolikt kommer att använda dessa lerning stories igen i framtiden.

Ett viktigt påpekande är dock att nästan hälften av de lärare som svarat på utvärderingen kommer från två länder – Litauen och Ungern. Trots att man med statistiska metoder försökt motverka denna snedvridning innebär obalansen att resultaten måste tas med en rejäl nypa salt. Men de inledande resultaten är trots allt positiva och med tiden kommer betydligt säkrare resultat att kunna levereras.

Här ett nyhetsbrev där man kan läsa mer.

Mer undervisning om EU i gymnasiet

På uppdrag av Internationella programkontoret har jag gjort en uppföljning av en undersökning från 2007 av hur undervisningen om EU ser ut på gymnasieskolan. SCB administrerade själva enkäten och jag analyserade siffrorna och skrev rapporten. Här hittar du en artikel som beskriver resultaten och här är själva undersökningen. Det viktigaste resultatet är att totalt sett tycks antalet timmar om EU-frågor ha ökat sedan 2007 och skillnaderna mellan studieförberedande program och yrkesförberedande program minskar.