Tag Archives: föredrag

Gör matematikämnet datorbaserat, säger Wolfram

Skolverket hade celebert besök igår av Conrad Wolfram, en av två bröder som står bakom succéer som Matematica och Wolfram Alpha. Han pratade om hur matematikämnet behöver förändras i grunden. Och skälet stavas – datorer. Datorerna har redan i grunden förändrat det sätt på vilket vi använder matematik utanför skolan. Möjligheterna till oerhört snabba och komplicerade beräkningar har inneburit genomgripande förändringar i allt ifrån ingenjörskonst till meteorologi och biologisk forskning. Men matematiken som skolämne har i de allra flesta länder förblivit i stort sett intakt. Helt galet, menar Conrad Wolfram.

Enligt Wolfram består matematiken egentligen av fyra steg:

  1. definiera frågan eller problemet
  2. översätt problemet till matematik (från ”den riktiga världen” –> matematik)
  3. beräkna svaret
  4. tolka svaret (från matematik –> ”den riktiga världen”)

I dagens skola ägnar vi alldeles för mycket tid åt beräkningar (steg 3) och för lite tid år de andra tre stegen. Det gör att eleverna inte förstår när de kan använda vissa matematiska redskap för att lösa problem de möter i världen eller i andra ämnen. De kan inte heller tolka och översätta matematiska svar för att bedöma om de är rimliga. Förmågan att kunna definiera ett problem har man nytta av i oerhört många sammanhang, inte bara i matematik. Likaså att kunna översätta ett problem till matematik, vilket ofta handlar om att göra det abstrakt och se att det tillhör en typ av problem som kan lösas med vissa matematiska verktyg. Beräkningarna tycker Wolfram att vi i hög grad kan lämna till datorerna. Det är så man gör i ”den verkliga världen” utanför skolan och han menar att det bör vara på samma sätt inom skolan.

Han säger vidare att matematik måste baseras på datorer, inte stödjas av dem (computer based not not just computer assisted). Om man tar bort datorerna ur dagens matematik tar man bort hela kontexten vilket gör ämnet svårt att lära ut och svårt att förstå vad det ska användas till. Om man däremot har datorer som bas kan man arbeta med problemlösning och ge sig på betydligt mer komplexa problem än de som finns i dagens matteböcker. Man kan arbeta med riktiga data, som finns tillgängliga på nätet, för att lösa riktiga frågor och problem.

Jag är själv inte speciellt kunnig i matematik men greps av Wolframs argumentation, bland annat för att den knöt an till två av mina egna käpphästar: att skolan ofta är abstrakt istället för teoretisk och att den är på låtsas men inte på lek. Han argumenterade kraftfullt för att vi måste utnyttja teknikutvecklingen, inte försöka konkurrera med den (stand on the power of automation, don’t compete with it). Detta argument berör även frågan hur länge vi ska fortsätta att lära ut handskrift i skolan…

Skolämnet matematik behöver tänkas igenom grundligt. Varför ska vi lära oss matematik och vilken typ av matematik behöver vi. Detsamma gäller många andra skolämnen – omvärlden knackar på dörren och förändrar villkoren för skolan. Därmed behöver även skolan förändras.

Computer Sweden om iPads i Stockholm

I dagens Computer Sweden intervjuas Håkan Edman, grundskoledirektör i Stockholm, om stadens iPad-projekt. Håkan har läst en preliminär version av min utvärdering. Han lyfter fram motivationsfaktorn, att lärarnas dokumentation för bedömning blir mer varierad och några rent praktiska aspekter, som vikt, snabbhet och batteritid.

Den som är intresserad av mer detaljer från utvärderingen välkomnas till min föredragning på SETT-mässan, nu på torsdag 18 april, kl 15:15.

Kunskapskanalen om skolans digitalisering

I lördags (9 febr.) visade Kunskapskanalen ett föredrag om skolans digitalisering som jag höll på Skolans ledarkonvent i höstas. Du hittar programmet här. Följande ämnen behandlas:

  • Var står Sverige i internationell jämförelse när det gäller IT i skolan?
  • Vad säger styrdokumenten om IT?
  • Framtidskompetenser – vad är det och varför är de viktiga?
  • Vad säger forskningen om en dator till varje elev?
  • Hur gå från en IT-vision till verklig förändring?

Ska man mäta framtidskompetenser?

I denna vecka, 23-24 januari, hade Institutet för kvalitetsutveckling, SIQ, sin årliga konferens – Bättre Skola. På konferensens andra dag höll jag en presentation på temat: Ska man mäta framtidskompetenser? Utgångspunkten var att arbetsgivare, både i Sverige och internationellt, har visat ett ökat intresse för att skolan ska träna bredare kompetenser än de traditionella ämneskunskaperna. Men vilka är dessa kompetenser, kan de tränas i skolan och kan man mäta dem? Och inte minst viktigt – bör man försöka mäta dem?

Du hittar mitt bildspel här. Min argumentation är i korthet att vi inte bör mäta framtidskompetenser, men att vi absolut bör bedöma dem.

Det vi kallar framtidskompetenser är viktigt och något som bör uppmärksammas mer i skolan. Det börjar nu också utvecklas instrument för att mäta sådana kompetenser – jag redogör för ett par forskningsprojekt som påbörjat ett sådant arbete. Sannolikt kommer dessa tankar också påverka den kommande PISA-mätningen 2015. Men personligen tycker jag man bör göra skillnad mellan att ”mäta” dessa kompetenser, i meningen testa dem i provsituationer, och att bedöma dem. Detta av två skäl:

1. De testinstrument för kompetenser vi hittills sett täcker en så begränsad del av dessa komplexa kompetenser, så det är ytterst osäkert vad det är som testas och därmed riskerar att betygssättas. Vi bör veta mer om vad dessa kompetenser egentligen består av, hur de kan tränas och hur de i slutändan kan testas innan vi påbörjar storskaliga experiment. En viktig aspekt att undersöka är om det finns kulturella skillnader i hur vi utövar dessa kompetenser och hur isåfall det kan påverka internationella eller inhemska tester.

2. Genom att i allt högre grad förlägga bevisbördan för vad en elev kan till tester som är centralt utformade och kanske också rättade av någon annan än elevens egen lärare, så fråntas successivt läraren en viktig komponent i läraryrket. Yrket avprofessionaliseras – tvärt emot vad dagens retorik gör gällande. Elevernas framtidskompetenser bör bedömas av läraren. Därmed måste läraren själv bygga upp ett kunnande om dessa kompetenser. Hur ska en lärare som inte själv kan bedöma elevers framtidskompetenser kunna hjälpa dem att träna dessa kompetenser?

Slutsatsen är att vi tydligare måste behöver en svensk diskussion om vilka kompetenser vi anser vara de viktigaste för framtiden, lyfta fram dem i skolarbetet och ge läraren mandat att bedöma elvernas förmågor.

Icke-kognitiva kompetenser viktigare än vi tror

Det finns gott stöd i forskningen för att det är viktigt att skolan ägnar sig åt att arbeta med framtidskompetenser. Den amerikanske forskaren Henry M Levin, från Columbia University i USA, har sammanställt en stor mängd forskning i en artikel som han presenterade vid en konferens på Skolverket, den 5 mars 2012.[1] Levin och de forskare han refererar till skiljer mellan ”kognitiva” och ”icke-kognitiva” kompetenser eller förmågor. Kognitiva kompetenser är resonemangs- eller förnuftsbaserade medan de icke-kognitiva innefattar motivation, beteende och attityder, dvs. socialt-emotionella faktorer.

Levins huvudargument är att stora kunskapstester, som t.ex. PISA, fokuserar för ensidigt på kognitiva faktorer och bortser från betydelsen av de icke-kognitiva. Levin ingår i expertgruppen som är med och konstruerar PISA och analyserar resultatet. Han framhåller att man brukar vilja mäta betydelsen av de kognitiva faktorerna på individers och nationers produktivitet och ekonomi, men överskattar sannolikt grovt deras betydelse eftersom man vanligen bortser från hur de icke-kognitiva faktorerna påverkar dels individers kunskaper (dvs. kognitiva faktorer) och dels individers livschanser och framgång i arbetslivet.

Skolan är viktig – men oklart varför

Till att börja med visar han genom ett antal studier att skolan och förskolan är viktig, inte bara för de kunskaper vi får med oss utan även för att få med sig icke-kognitiva kompetenser ut i livet. I en studie från 2010 visar Schweinhart hur betydelsefullt det varit för en grupp afro-amerikaner från fattiga innerstadsområden att de 40 år tidigare fick gå i förskolan. En grupp om 123 personer valdes slumpmässigt ut att få gå i förskolan på 1960–70-talet. De har därefter följts genom åren och systematiskt jämförts med personer från samma områden och bakgrund som inte fick gå i förskolan. De första åren visade förskolegruppen framför allt bättre skolresultat, men detta jämnade snart ut sig. Däremot uppvisar förskolegruppen 40 år senare betydligt bättre ekonomi, de har i högre grad anställning, har betydligt lägre kriminalitet, osv.

En annan studie jämför personer som inte genomgått high school med personer som slutfört high school. Jämför man personer ur dessa grupper med samma resultat på ett sorts amerikanskt högskoleprov (dvs. de har samma resultat i ett kognitivt test) så har de som inte gått high school betydligt sämre inkomstutveckling ett antal år senare, trots att deras kunskaper är desamma. Det är t.o.m. så att personer med lägre resultat i kunskapstestet men som gått ett tag på high school och sedan hoppat av har bättre inkomstutveckling än de som aldrig gått där. Forskarna (Heckman och Rubinstein 2001) drar slutsatsen att elever som gått high school har bättre icke-kognitiva förmågor, vilket har betydelse på arbetsmarknaden. Detta trots att det inte fanns några speciella insatser för att träna de icke-kognitiva förmågorna i high school.

En svensk studie av mönstringstester från värnpliktiga födda mellan 1965-84 visar att personer som klarar sig dåligt på arbetsmarknaden, i form av långtidsarbetslöshet eller låga inkomster, uppvisar svaga icke-kognitiva kompetenser. Forskarna säger vidare att icke-kognitiva förmågor är en viktig bestämningsfaktor för produktivitet inom alla yrken, men tycks extra viktigt för personer i chefsställning (Lindqvist och Vestman, 2011).

Icke-kognitiva kompetenser påverkar kognitiva

Vidare visar Levin att icke-kognitiva kompetenser påverkar de kognitiva kompetenserna på ett positivt sätt. En genomgång av ett stort antal forskningsrapporter (213 studier) visar att om man tränar elevers sociala och emotionella färdigheter så har det speciellt god påverkan på deras studieresultat (Durlak m.fl., 2011). Forskarna drar slutsatsen att om amerikanska elever fick bättre träning i sociala och emotionella kompetenser så skulle USA göra betydligt bättre ifrån sig i t.ex. PISA-mätningarna och sannolikt gå om Kanada i rankinglistorna. Detta utan att man lägger mer tid eller resurser på ämnesundervisning.

Den just nu mest intressanta forskaren inom området, James Heckman, har visat att det också spelar in i vilken ålder man tränar olika kompetenser (Cunha och Heckman 2008). Vid 23 års ålder jämfördes i vilken grad ungdomar slutfört high school och vilken inkomst de hade, utifrån när de tränat kognitiva resp. icke-kognitiva kompetenser. Bäst utdelning ger att lägga fokus på kognitiva kompetenser när barnen är små, 6-9 år, och på icke-kognitiva kompetenser i äldre åldrar. Om detta resultat står sig när andra forskare upprepar studien, så bör den få omfattande konsekvenser för hur vi lägger upp skolans undervisning.

The Big Five

Vilka kompetenser är det då som är viktiga? Enligt Levin så har man i åtminstone 20 år varit enig om att det är fem faktorer som är allra viktigast. Dessa så kallade Big Five är:

  • öppen – att vara uppfinningsrik och nyfiken i motsats till att vara försiktig
  • samvetsgrann – att vara effektiv och organiserad i motsats till lättsam och vårdslös
  • utåtriktad – att vara lättillgänglig och energisk i motsats till reserverad och enstörig
  • behaglig – vänlig och medkännande i motsats till kall och ovänlig
  • neurotisk – känslig och nervös i motsats till säker och trygg

Det finns ingen ordning mellan dem och de tycks spela olika roll i olika sammanhang. Men i många olika studier är det dessa icke-kognitiva faktorer som slår igenom som betydelsefulla.

Levin avslutar med en stark plädering för att inte fokusera för ensidigt på traditionella kunskapstester och glömma bort de icke-kognitiva faktorerna. Om politiker, lärare och föräldrar bortser från icke-kognitiva faktorer så riskerar eleverna för det första att få sämre skolresultat i traditionella ämnen. De riskerar också sämre ekonomi och livschanser för lång tid. Detta tycks framför allt gälla elever som kommer från missgynnade förhållanden.

 Referenser:

Cunha & Heckman (2008): “Formulating, Identifying, and Estimating the Technology of Cognitive and Noncognitive Skill Formation”, The Journal of Human Resources, XLII(4), pp 738-782.

Durlack, Weissberg, Dymnicki, Taylor & Schellinger (2011): The Impact of Enhancing Students’ Social and Emotional Learning: A Meta-Analysis of School-Based Universal Interventions”, Child Development, 82(1), pp 405-432.

Heckman & Rubinstein (2001): “The Importance of Noncognitive Skills: Lessons from the GED Testing Program”, American Economic Review, 91(2), pp 145-149.

Lindqvist & Vestman (2011): “The Labor Market Returns to Cognitive and Noncognitive Ability: Evidence from the Swedish Enlistment”, American Economic Journal: Applied Economics, 3 pp 101-128.

Schweinhart, L. J. (2010): ”The Challenge of HighScope Perry Preschool Study”, in Reynolds, Rolnick, Englund & Temple (eds): Childhood Programs and Practices in the First Decade of Life, pp 366-380 (New York, Cambridge University Press).



[1] Levin, H. (2011): “The Utility and Need for Incorporating Non-Cognitive Skills into Large Scale Educational Assessments”. Presented at ETS Invitational Conference on International Large-Scale Assessment. Revised in May 2011.

Första dagen på UNESCO Mobile Learning Week

Denna vecka är jag i Paris och deltar i UNESCOs första Mobile Learning Week. De tre första dagarna är det ett mindre expertmöte, men under torsdag-fredag är mötet öppet för deltagare från hela världen. Igår presenterade jag den första versionen av mitt papper om situationen runt mobilt lärande i Europa. Du hittar min presentation här: mobile learning in Europe: first draft.

Jag deltog också i en diskussion om Public Private Partnerships (PPP) vilket fick mig att plocka fram ett papper jag skrev åt 24-timmarsdelegationen för ett antal år sedan. Där finns ett antal “lessons learned” som fortfarande är intressanta: OPP-slutversion

Efter lite mer än en dags presentationer och diskussioner om mobilt lärande gjordes ett försök att sammanfatta dels resultaten från de fem papper som studerat policy-frågor och diskussionen hittills:

  • Det finns ett policyvakuum inte bara i Europa utan i stort sett över hela världen. Men det finns i vissa regioner ett intresse för dessa frågor och en vilja att komma vidare. Det gäller fr.a. Asien och Afrika. I Sydamerika, Nordamerika och Europa är intresset mindre tydligt.
  • Ett skäl till bristen på politiskt intresse kan vara den mobila teknikens störande inverkan. Med detta menas inte i första hand att elevernas mobiler stör lärarens undervisning utan att den mobila tekniken så tydligt stärker det informella lärandet och ställer många av sanningarna inom formellt lärande på huvudet. Hela konceptet ”skola” kan behöva tänkas om – inte undra på att politiker är tveksamma inför detta.
  • Det finns många spännande projekt men de har ofta svårt att skala upp. De förblir ofta småskaliga utvecklingsprojekt. Å andra sidan är vi så tidigt i processen så det kanske vore fel att skala upp utvecklingsprojekt som inte når hela vägen fram. Slutsatsen av detta är ändå att det inte går att vänta till alla pusselbitar finns på plats. Ibland måste man bygga båten samtidigt som man seglar.
  • De som argumenterar för ett ökat mobilt lärande behöver tydliggöra nyttan och bevisen för vad mobilt lärande tillför.
  • I många avseenden ser läget för och diskussionen runt mobilt lärande ut som diskussionen runt Internet i lärandet i mitten av 90-talet.

Veckan fortsätter och fokus kommer nu att flyttas mer mot stöd till lärare.

Skolinspektionens IT-granskning påbörjas

I slutet av augusti hade Skolinspektionen uppstart för sin tvärgående granskning av IT-användningen i skolan. Man har utvecklat ett ambitiöst projekt för att kunna studera frågan under hösten. Det innefattar både dokumentinsamling, lektionsobservationer och intervjuer. Som underlag för inspektörerna finns en utmärkt litteraturöversikt, som jag hoppas snart kommer att publiceras. Min insats vid uppstarten var att ge lite ytterligare kontext. Här är det bildspel jag använde.

Vi har från statligt håll under lång tid saknat fokus på skolornas IT-användning. Det har resulterat i att vi har fått stor spridning dels i datortäthet mellan olika skolor (enligt Eurydice (2011) så är Sverige på 20 plats – av 25 länder – ifråga om spridning mellan skolor) och dels i IT-mognad och kunskap om hur man kan främja lärandet med IT. Så det är bara att välkomna Skolinspektionens intresse för frågorna!

De aspekter som står i centrum för granskningen är:

  1. Bedriver skolan ett strategiskt arbete för att stödja och utveckla användningen av IT-verktyg i det pedagogiska arbetet? Här kommer man att studera om det finns en gemensam pedagogisk idé om hur och varför IT ska användas i undervisningen, behov av kompetensutveckling, teknisk utrustning osv.
  2. Används IT-verktyg i undervisningen på ett sätt som stödjer elevernas kunskapsutveckling och utvecklingen av deras digitala kompetens? Denna fråga handlar dels om hur IT används i ämnesundervisningen – om den stöder elevernas lärande, om tillämpningar tydliggör innehåll, skapar motivation, underlättar individanpassning mm. Den handlar också om digital kompetens – får eleverna strategier och verktyg för informationssökning, utvecklar de ett kritiskt förhållningssätt, informationssäkerhet mm.

En granskning av detta slag står dock inför betydande metodiska utmaningar. Det är ett trettiotal inspektörer som ska använda de kodningsscheman och intervjuunderlag som utvecklats. Även om man kommer att videofilma lektionsinslag för att gemensamt diskutera hur olika situationer ska bedömas så finns det betydande reliabilitetsrisker, dvs. att inte alla granskare bedömer likartade användningssätt och situationer på samma sätt.  Men som vanligt i dessa sammanhang så är kanske det viktigaste att någon ställer frågor av det här slaget – inte exakt vilka svar man får.

Granskningsrapporten beräknas vara klar i mars/april 2012. Vi väntar med spänning!

Nordisk skolbokskonferens

De nordiska förlagen hade i slutet av veckan sin skolbokskonferens som infaller vart annat år. Denna gång var norska Förläggarföreningen arrangör och konferensen avhölls på Hurtigruten. Fantastiska scenerier utanför fönstren och intressanta föredrag på insidan. Bland annat talade Paul Hedlund, tidigare förlagsdirektör på norska Gyldendal, om vådan av statlig intervention på läromedelsområdet. I skottgluggen fanns både norska NDLA och European Schoolnet’s Learning Resource Exchange. Han avslutade med att påpeka att han för tio år sedan höll ett föredrag betitlat ”I väntan på marknaden för digitala läromedel” och menade att vi väntar fortfarande på att denna marknad ska uppstå.

I mitt föredrag försökte jag bland annat ifrågasätta den föreställningen – att marknaden fortfarande låter vänta på sig – genom att visa på skillnaderna mellan ”sustaining innovations” som är innovationer som bevarar marknadssituationen och ”disruptive innovations” som helt omkullkastar och förändrar den tidigare marknadssituationen (Christensen and Horn, 2008). Möjligen är digitala lärresurser och framför allt open educational resources (OER) en sådan omstörtande innovation som innebär att den nya läromedelsmarknaden kommer att se helt annorlunda ut och följa andra logiker. Om så är fallet krävs förändrade strategier från många av de existerande aktörerna på marknaden.

Radikala innovationer inte alltid det bästa

När man talar om innovationer tanker de flesta på nya lösningar och produkter som skapar stora förändringar. Men inom utbildningssektorn kan inkrementella innovationer, dvs. förändringar i små steg, vara nog så effektiva.

I november 2009 arrangerade OECDs Centre for Educational Research and Innovation och den brasilianska delstaten Santa Catarina en konferens kallad The School of the Future, Today. Där diskuterades hur man bäst gynnar framväxten av innovationer inom skolsektorn för att de ska kunna skala upp och överleva på lång sikt. De exempel som beskrevs kan delas in i fyra kategorier:

Storskaliga
Radikala 1 2 Inkrementella
3 4
Småskaliga

Det exempel på en storskalig och radikal innovation (1) som beskrevs var den amerikanska delstaten Maines projekt med en dator per elev till en mycket stor grupp elever.  Det fanns ett spännande småskaligt radikalt projekt (3) från Brasilien – en skola kallad Luminar som förändrat både arbetssätt och lärarrollen. Småskaliga inkrementella innovationer (4) stöter vi ofta på i skolans vardag. Grunden för detta är ett gott innovationsklimat där det finns både tillåtelse och möjlighet för enskilda och grupper av lärare att experimentera. En viktig slutsats från konferensen var att storskaliga inkrementella innovationer (2) också kan ha stor betydelse. Doug Brown från Becta i England beskrev hur deras projekt att främja skolors användning av digitala skrivtavlor blivit en stor succé som påverkat elevernas skolresultat i positiv riktning. Ett skäl till succén menade Brown är att tavlorna inte förutsätter omedelbara radikala förändringar i arbetssätt och pedagogik. Lärarna kan ta små steg i taget.

Själv redogjorde jag för OECD-studien Beyond Textbooks, som är en jämförelse mellan innovationsklimat och IT-politik mellan de fem nordiska länderna. Där framkommer tydligt att en av de stora strukturella förändringar som skolsektorn genomgått som en följd av att vårt samhälle blir alltmer IT-beroende, är att storskaliga innovationer numera kan komma underifrån, från gräsrötter. Studien ger flera exempel på hur små grupper av lärare startat projekt runt digitala lärresurser som på några års sikt blivit så populära att de växt och numera har en inverkan på hela skolsektorn.

Satsning på öppna lärresurser lönsam för Open University

Under konferensen Framtiden för OER i Sverige, som jag var med och arrangerade i februari 2010, var en av talarna Patrick McAndrew från Open University och OLnet i Storbritannien. Han redogjorde för erfarenheterna från de första åren med Open Universitys OER-satsning Open Learn. I botten finns en matnyttig utvärderingsrapport.

Open University var tidigare ekonomiskt beroende av att sälja sitt lärmaterial till studenterna men man trodde inte att den ekonomiska modellen skulle hålla i framtiden och 2006 lade man om kursen och satsade på öppna lärresurser. Risken att sitta still och göra ingenting bedömdes som för stor.

Sedan starten har man haft ca 2 miljoner unika besökare varav ca 2 000 svenskar i veckan. Man räknar med att man OER-satsning medfört en lång rad fördelar som att man når ut till fler människor, speciellt inom sina målgrupper. Det har lett till en snabbare teknisk förändring inom OU och till mer externt samarbete. Mest intressant är att man har fått mer än 13 000 nya studenter genom OER-satsningen och eftersom varje ny student värderas till ca 500 pund innebär det ett ekonomiskt tillskott till OU på ca 6,5 miljoner pund sedan starten! Detta var inget man räknat med vid starten utan det har kommit som en glad överraskning. Men det bekräftar resultat från MITs utvärderingar – de drar också till sig många nya studenter genom sin OER-satsning. När ska våra svenska universitet inse den konkurrensfördel som ligger i en kraftfull satsning på öppna lärresurser?