Tag Archives: framtidskompetenser

Norskt ramverk för lärares digitala kompetens

Det norska IKT-Senteret har tagit fram ett ramverk för vad man menar med digital kompetens för lärare. Det presenterades vid ett frukostseminarium idag. Här hittar du ramverket, och här en länk till presentationen vid frukostseminariet.

De har valt att utgå ifrån kompetensområden som redan är fastlagda för norska lärare, och sedan har man betraktat dessa ur ett digitalt perspektiv eller lagt till en digital dimension till de sju kompetensområdena. Du ser dem på bilden nedan.

Man tänker sig att ramverket ska användas för att skapa gemensamma ramar och riktlinjer för lärarutbildningen, för att planera och genomföra kompetensutveckling för lärare och för att kunna utvärdera och följa upp lärares digitala kompetens.

Arbetsgruppen bakom förslaget har gjort ett gediget arbete som verkar klart intressant och efterföljansvärt.

Ser vi slutet på globaliseringen?

Globaliseringen har varit en mycket stark trend, en så kallad megatrend, i cirka 30 år. Nu finns tecken i skyn att globaliseringen kanske går mot sitt slut, eller åtminstone tappar fart.  Copenhagen Institute for Future Studies har spanat på framtiden i 45 år. De har just bloggat om globaliseringsfrågans framtid. I ljuset av bland annat Brexit-omröstningen i Storbritannien och valet av Trump till USAs nästa president samt det faktum att vissa aspekter av teknikutvecklingen minskar behovet av transporter och resor, så menar de att det finns åtminstone tre möjliga scenarier för globaliseringens framtid. Scenario 1 och 3 är ytterlighetsbilder, medan scenario 2 ligger ganska nära status quo.

Scenario 1: Slutet för globaliseringen

I detta scenario accelererar anti-globaliseringstrenden. Det blir inga nya internationella handelsöverenskommelser (som TTIP) och gamla (som NAFTA) faller samman. WTOs starka ställning undermineras och kanske försvinner WTO helt och hållet eftersom ett antal länder, som USA, Ryssland och Turkiet driver isolationistiska och nationalistiska agendor. Tullar höjs eventuellt även i asiatiska länder, även om det kanske sker av andra skäl. Gränskontrollerna fortsätter att vara starka och kanske faller hela EU samman. Teknikutvecklingen med 3D printers och robotar minskar behovet av import av industriprodukter och energi, samt minskar behovet av resor. Om EU faller samman, USA och Kina blir allt mer isolationistiska och Ryssland och Turkiet fortsätter att driva i nationalistisk riktning, så skulle det innebära slutet för globaliseringen som vi känner den.

Scenario 2: Ett steg bakåt, två steg framåt

I detta scenario så både bromsas och accelererar globaliseringen. Politiskt så bromsas den på ungefär det sätt som beskrivs i det förra scenariot med minskat internationellt samarbete, stängda gränser och minskad handel. Samtidigt driver den tekniska utvecklingen på globaliseringen till exempel genom att allt fler människor blir uppkopplade mot internet. 1995 var det 1% av världens befolkning som hade tillgång till internet. Idag är det cirka 40% eller 3,3 miljarder människor. Om 10 år beräknas det vara 80% eller cirka 6 miljarder människor som har tillgång till nätet. Språkteknologin tar stormsteg och kan snart sudda ut alla språkbarriärer (jämför till exempel appen SayHi). Utbyggda flyglinjer, vägar och höghastighetståg gör också att allt fler människor reser. Totalt sett fortsätter globaliseringstrenden, men långsammare än vi sett på mycket länge.

Scenario 3: Accelererad globalisering

I detta scenario har den starka globaliseringstrenden just nu råkat ut för hicka. Kanske går Storbritannien in i en djup ekonomisk kris på grund av Brexit som uppfattas som ett stort misstag. Kanske drivs globaliseringen på av växande ekonomier till exempel i Afrika som vill ut på nya marknader, och av unga människor som vill ha en ännu mer gränslös värld. Kanske fortsätter teknikutvecklingen att ta stora språng vilket ytterligare underlättar försäljningen av varor och framför allt tjänster över gränserna. I så fall kan decenniet mellan 2020 och 2030 bli en tid av ännu snabbare globalisering än den vi ser just nu.

Jarl Frijs-Madsen vid Copenhagen Institute för Future Studies menar att scenario 2 är mest sannolikt men att vi bör förbereda oss för mer än bara en möjlig framtid.

Framtidsscenario om en digital skola

Digitaliseringskommissionen fortsätter att producera intressanta rapporter. I fredags kom ytterligare en,temarapport, kallad Det sociala kontraktet.

Det är en antologi som diskuterar frågeställningar inom flera olika samhällsområden. Vad innebär t.ex. jämlikhet när samhällets insatser för den enskilde i vård, skola och omsorg kan ges på helt nya sätt och i högre grad individualiserat? Vad kan och bör det statliga åtagandet vara och vilka rättigheter och skyldigheter bör den enskilde individen ha?

Ett av kapitlen är skrivet av Carl Heath. Det innehåller både en inledande diskussion om hur man kan göra diskussionen om skolans digitalisering mer konkret och hanterlig genom att skilja mellan tre delar i helheten:

  • digitaliseringen av processer för att organisera utbildning
  • digitaliseringen av undervisning och lärprocesser samt
  • digitaliseringen av den enskilda elevens eller studentens egen miljö.

Vidare beskriver Carl ett framtidsscenario för en digital skola som är både konkret och visionärt. Det är verkligen svårt att skriva meningsfulla texter om en framtid som vi bara kan ana, men Carl lyckas väldigt bra. Texten rekommenderas till läsning!

Vår nya utmaning – en polariserad arbetsmarknad

Jag har tidigare skrivit om undersökningar som tyder p att omkring hälften av dagens jobb kommer att automatiseras och tas hand om datorer och robotar – inom 20 år! Många tvivlar på att en sådan förändringstakt är möjlig och att om ett sådant scenario ändå skulle realiseras så skulle det innebära stora problem med massarbetslöshet, social oro osv.

I somras om en rapport från Reforminstitutet där Stefan Fölster visar att vi redan haft motsvarande förändringstakt i svensk ekonomi under perioden 2006-2011. Och detta utan större konvulsioner, eftersom det hela tiden skapas nya jobb där de gamla försvinner.

Bild1

Är då allt bara frid och fröjd? Det finns inga problem? Inte riktigt. Det som Fölster och andra också visar är att de nya jobb som skapas antingen är betydlig mer avancerade än de gamla eller betydligt enklare. Det är de högst och de lägst betalda jobben som växer – arbetsmarknaden polariseras. I nedanstående diagram visas hur de bäst betalda yrkena växer snabbast (grupp 5 och i viss mån grupp 4), följda av de lägst betalda yrkena (grupp 1), medan yrkena i mitten halkar efter.

Källa: Fölster, 2015
Källa: Fölster, 2015 sid. 28

Detta är inte någon specifikt svensk utveckling. I rapporten ”Robots at Work”, från i mars 2015, visar Graetz & Michaels att samma tendens gäller i många andra länder. Nya jobb skapas och robotiseringen höjer produktiviteten och skapar utrymme för löneökningar. Men säger de också: ”We caution that the rise of robots is not a blessing for all: we find that low-skilled and middle-skilled workers in particular may lose out.”

Där har vi nästa stora utmaning för svenskt utbildningsväsende! Hur hanterar vi de samhällsutmaningar som en polariserad arbetsmarknad – och i förlängningen en polariserad ekonomi – innebär?

OECDs skolgranskning ger kloka råd – som inte kommer att följas…

Knappast någon har väl missat att OECDs granskning av den svenska skolan presenterades igår. Det är 185 sidor taggtråd för oss som på olika sätt verkar i den svenska skolan och bryr oss om dess framtid. (Rapporten hittar du här: Improving Schools in Sweden.) Utan att på något sätt påstå mig sitta inne med en högre sanning än den rapporten ger uttryck för, kan jag ändå inte låta bli att kommentera deras förslag.

Först säger man att Sverige ska bygga på sina styrkor. Det är givetvis sant och till intet förpliktigande.

Därefter kommer pekpinnen fram och expertgruppen lyfter ett antal punkter som man anser problematiska. Det gäller att vi har hög skolfrånvaro och oro i klassrummen, att läraryrket är relativt oattraktivt och att lärare och skolledare har en tuff arbetsbörda, att myndighetsstrukturen, framför allt på kommunal nivå, inte alltid håller måttet och inte minst att det saknas (politisk) enighet, en gemensam problembild och överenskomna åtgärder, vilket försvårar ett systematiskt förbättringsarbete. Problembilden känns nog igen av de flesta med insyn i svensk skola.

Därefter kommer förslagen och då blir det riktigt intressant. Dessa är indelade i tre områden där det första handlar om att skapa förutsättningar för bättre kvalitet och likvärdighet i hela landet. Vi uppmanas ha höga förväntningar på alla elever både ifråga om framtidskompetenser och studiedisciplin. Tidigare insatser för elever som inte når målen lyfts också fram. Så långt är nog de flesta eniga. Svårigheten här ligger nog inte i att övertyga skolfolk om att detta är viktigt utan mer i att ändra kulturer och invanda handlingsmönster. Vidare menar OECD att stödet till nytillkomna elever behöver konsolideras, bli mer likartat i hela landet och mindre byggt på tillfälliga insatser. Man fortsätter på samma spår och säger i nästa förslag att Sverige behöver se över sitt resursfördelningssystem så att alla elever verkligen kan erbjudas en likvärdig skolgång. Kommunerna kan behöva stöd i detta arbete, menar man. Det sista förslaget under denna rubrik är att se över skolvalssystemet för att förbättra likvärdigheten. Bättre information till föräldrar kombinerat med nationella riktlinjer för samarbete mellan friskolor och kommunala skolor, tror man kan förbättra likvärdigheten.

Här bränner det till på allvar. När både det kommunala resursfördelningssystemet och det fria skolvalet ifrågasätts, så kommer det bli oerhört intressant att se hur våra politiker på lokal och nationell nivå hanterar förslagen.

Nästa förslagsgrupp handlar om långsiktig kapacitetsuppbyggnad avseende både lärare och skolledare. Man tycker Sverige bör inrätta ett nationellt institut för kvalitet bland lärare och skolledare. Det bör styras av parterna tillsammans med forskare och praktiker. Man tycker det finns alldeles för många högskolor som bedriver lärarutbildning. Just nu är det 28 stycken. För att nå ökad och jämnare kvalitet tror expertgruppen att antalet utbildningsorter bör begränsas kraftigt. Därefter kommer ett antal idéer för hur man ska kunna höja läraryrkets status, som inte skiljer speciellt mycket från de förslag som redan cirkulerar i den svenska debatten.

Det är intressant att det är OECD, som vanligen beskylls för att vara nyliberalt och alltför genomsyrat av New Public Management, som föreslår ett korporativistiskt organ för att hantera lärarkrisen. Sannolikt kommer Skolkommissionen, som redan har den sammansättning som efterlyses, att få hantera denna fråga. Minst framgång tror jag på förslaget att minska antalet orter med lärarutbildning drastiskt. På TV kommenterade PISA-chefen Andreas Schleicher frågan genom att säga att många länder i Sveriges storlek har 1-2 lärarutbildningsinstitutioner. Jag har svårt att se Gustav Fridolin lägga ner 26 av landet 28 lärarutbildningar…

Den sista gruppen förslag handlar om att stärka styrningen och ansvarsutkrävandet med bättre fokus på utveckling och kvalitet. Här kommer förslag om ytterligare ett partssammansatt organ som bör inrättas för att komma överens om ett antal ambitiösa prioriteringar för svensk skolutveckling. Man framhåller vikten av att dessa prioriteringar slår igenom på alla nivåer och att det finns stödmekanismer på plats för att det ska kunna lyckas. Fokus ska vara höjd likvärdighet och höjda elevresultat. Min bedömning är att Skolkommissionen får ta även denna roll. Frågan är bara hur deras förslag sedan ska kunna få det genomslag som krävs. Nästa förslag är att vi ska ta fram en skolutvecklingsstrategi som ser till helheten och dess olika delar, som kan ta tag i de problem som tidigare påvisats och de förslag som redan lagts fram av OECD. Tanken är att strategin ska vara förankrad så att alla ställer sig bakom den och drar åt samma håll. Vidare bör Sverige också ta fram en uppsättning indikatorer som följer upp att vi gör de framsteg vi kommit överens om att vi ska göra. Slutligen menar man också att Skolinspektionen bör få en mer stödjande roll och inte bara se till regeluppfyllelse, utan mer till om skolorna verkligen levererar kvalitet och resultat.

Genom betoningen på en överenskommen och förankrad strategi för svensk skola så sätter OECD fingret på den ömma punkten. Vår skoldebatt är partipolitiskt infekterad både på lokal och nationell nivå. En hel del av skolforskningen är också ideologistyrd eller används som slagträ i debatten och de flesta skolforskare kommer att ses som tillhörande det ena eller andra lägret. Även om Skolkommissionen nu får bollen att göra verkstad av förslagskatalogen så har jag svårt att tro att denna verkstad kommer att resultera i större förändringar på kort sikt. Jag är rädd att det kommer att behöva bli ännu sämre innan det blir bättre, innan det blir möjligt att gräva ner stridsyxor, samverka och dra åt samma håll.

Sociala medier i vuxnas lärande – en litteraturgenomgång

Vuxnas lärande har blivit en allt viktigare fråga för både arbetsmarknads- och utbildningspolitiken i Europa. Bakgrunden är givetvis den snabbt förändrade arbetsmarknaden (se tidigare artikel här) i kombination med ganska alarmerande siffror från OECDs stora undersökning av vuxnas färdigheter i läsning, matematik och även digitala färdigheter, kallad PIAAC. För EUs del är det dyster läsning, 20 % av EUs vuxna befolkning (16-65 år) har låga kunskaper i läsning och räkning och ca 27 % har mycket låga digitala färdigheter. Som framgår av bilden nedan var det en stor grupp (omkring 14 %) som inte ens vågade/ville försöka genomföra det datorbaserade testet och en i stort sett lika stor grupp som inte nådde upp till den lägsta definierade kunskapsnivån. PIAAC

(Källa: The Survey of Adult Skills (PIAAC): Implications for education and training policies in Europe, European Commission 2013)

Samtidigt är det alltför få som deltar i någon form av vuxenutbildning eller mer systematiskt lärande. Stort hopp sätts till att en ökad digitalisering av vuxnas lärande dels kan öka deltagandet i vuxenutbildning genom att man når ut till fler, och samtidigt kan öka vuxnas digitala färdigheter.

Mot denna bakgrund har Kommissionen tillsatt en arbetsgrupp för vuxnas lärande med en representant från varje lands utbildningsdepartement (se mer info här). Jag har som expert åt gruppen tagit fram en litteraturgenomgång  (Mobile Learning and Social Media in Adult Learning) av vad forskningen säger om användning av it i vuxnas lärande. Speciellt fokus är lagt vid att använda sociala medier och mobiler i lärandet, ett gryende forskningsfält med en del intressanta inslag. De forskare som tittat på frågan menar att eftersom så många redan använder Facebook och liknande tjänster, så sänker det trösklarna betydligt för att använda dessa tjänster eller liknande även i undervisningen. Samma sak med mobiltelefonerna – de finns till hands och, inte minst, de är redan en viktig del av de flesta vuxnas dagliga liv, så varför inte använda dem mer i lärandet?! Men nya användningsformer kräver vidsynta politiker samt modiga skolledare och lärare som törs testa och utmana.

Thailands it-stödda undervisning alltför teknikfokuserad

Jag befinner mig sedan en dryg vecka i Thailand för att tillsamman med en grupp experter från OECD och UNESCO göra en utvärdering av det thailändska skolsystemet. Mitt ansvar är it-delen vilket kändes spännande innan jag åkte eftersom jag läst om deras ambitiösa ”One Tablet Per Child”-program som när det lanserades 2012 var det mest omfattande i världen. Kinesisk-tillverkade surfplattor skulle delas ut till alla skolbarn. Men efter militärkuppen 2014 stoppades programmet och jag är benägen att tro att det var ett klokt beslut. Efter att ha sett ett antal skolor och läst ett antal rapporter om hur ensidig denna satsning varit, liksom tidigare satsningar. Det handlar bara om att köpa plattor eller datorer, inte om att bygga ut nätverkstillgången eller att träna lärarna. Inte heller har det funnits pengar för underhåll eller support.

Den it-utbildning de ger eleverna handlar ofta dels om att hantera den vanligaste programvaran (Word) och dels om hur en dator ser ut inuti. Bilden nedan kommer från en liten skola långt ute på landsbygden, nära den burmesiska gränsen som anses som ett riskområde. Skolan drivs av gränspolisen. På väggen sitter en processor, ett ljudkort, ett bildkort, o.s.v. vilket låg- och mellanstadieeleverna ska lära sig utantill.

IMG_0565Det är tråkigt att se att trots så mycket erfarenhet som finns från andra länders misstag, så upprepas de – att man istället för att satsa på en balanserad uppbyggnad av det ekosystem som krävs av internetinfrastruktur, hårdvara, mjukvara, utbildning, ledarskap och politik, så blir det mest prestigeprojekt som gör liten nytta.

Thailand är ett medelinkomstland i världen med aspirationer på att kunna konkurrera med grannar som Malaysia och – om möjligt Singapore och Korea. Men just nu tappar man mark både ekonomiskt och i termer av prestationer inom utbildningssystemet. Här är inte platsen att föregripa vår kommande rapport men ett genomgående problem tycks vara bristen på kompetensutveckling för lärare – inom alla områden inklusive it. De har också ambitioner att förändra skolsystemet mot att ge eleverna mer framtidskompetenser (21st Century Skills). Det är intressant eftersom detta bl.a. brukar innefatta att kunna kritiskt ifrågasätta – något som både det relativt auktoritära skolsystemet (med lärare i uniform) och militärjuntan samtidigt finner svårsmält.

Majoriteten tror att dagens barn får det sämre än sina föräldrar

I en nyligen publicerad undersökning från det oberoende amerikanska undersökningsföretaget Pew Research ställdes bland annat frågan om man tror att dagens barn kommer att få det bättre eller sämre ställt än sina föräldrar. I Västländerna är pessimismen utbredd – i genomsnitt är det i genomsnitt 65 procent av de tillfrågade som tror att barnen får det sämre än sina föräldrar, medan 28 procent tror på att de får det bättre. Bland de tio Västländerna (Sverige är tyvärr inte med i undersökningen) finns också skillnader. Mest pessimistiska är fransmännen där 86 procent tror att barnen får det sämre, följda av Japan, Italien och Storbritannien. De tillfrågade i dessa länder är mer pessimistiska än folk i Grekland och Spanien  som ju drabbats hårdare av den ekonomiska krisen och där ungdomsarbetslösheten är skyhög. Även i USA är andelen  pessimistiska högre än i Spanien.

worse off

I Vietnam och Kina är optimismen störst där är det runt 90 procent som tror att barnen får det bättre ställt än föräldrarna och i många utvecklingsländer är optimismen påtaglig.

better off

Medan man i utvecklingsländer eller så kallade ”emerging economies” genomgående uppfattar utbildning som en nyckelfaktor för framgång, så är de tillfrågade i Västländerna mer delade i sin uppfattning. Intressant nog sticker Frankrike ut även i denna fråga. På en skala från 0 (inte viktigt alls) till 10 (mycket viktigt) är det enbart 34 procent av fransmännen som svarar att utbildning är mycket viktigt (en 9:a eller 10:a). I Italien är det 51 procent som svarar på samma sätt, följda av Grekland (53 procent) och Polen (54 procent). I Storbritannien är det 65 procent och i USA 70 procent.

Det är svårt att dra några direkta slutsatser av undersökningen, men den väcker många funderingar. En är hur det påverkar ett samhälle där en klar majoritet tror att det uppväxande släktet får det sämre än man själv har det. Riskerar inte politiken att bli oerhört konservativ och ovillig till förändring? Åstadkommer inte ett sådant samhälle genom sin inställning precis det resultat som det befarar?

En annan fundering är hur det påverkar ett utbildningssystem att inte uppfattas som en möjlighet, som en stege till ett bättre liv. En sådan inställning borde vara förödande för motivationen både hos elever och lärare som arbetar i skolan och för ansvariga politiker.

Låt oss hoppas att den svenska allmänheten fortfarande tror att våra barn kommer att få det bättre än vi och att utbildning är en viktig faktor för att nå dit!

Andra digitaliseringsvågen hotar 53 % av jobben i Sverige

Vi lever mitt i den andra digitaliseringsvågen. Den första bröts när it-bubblan sprack i början av 00-talet. Konsekvenserna av den snabba digitaliseringen börjar nu märkas inom allt fler samhällsområden och ekonomin påverkas kraftigt.

Jag har tidigare skrivit om en amerikansk rapport om digitaliseringens följder där man räknar med att ca 47 procent av de amerikanska jobben kan komma att försvinna inom en tjugoårsperiod. Nu har Stiftelsen för strategisk forskning gjort motsvarande analys och menar att en ännu större andel, eller 53 procent, av de svenska jobben hotas.

vartannat jobbTvå svenska forskare säger i rapporten ”Diginomics – nya ekonomiska drivkrafter” att Sverige påverkas mer än många andra industriländer av teknikskiftet, eftersom vi har hög digital mognad, stor utbyggnad av trådlöst och bredbandsbaserat internet och ganska stora investeringar i den digitala sektorn. Det som antas försvinna är framför allt rutinjobb inom handel och administration samtidigt som programmerare redan är det vanligaste jobbet i Stockholmsregionen, enligt rapporten. Forskarna tror också att digitaliseringen kan vara en av orsakerna till den låga inflationen i Sverige.

Hur ska man då möta utmaningen att hälften av jobben kan försvinna på 20 år? Det krävs innovationer för att skapa nya jobb samt utbildningssatsningar, både för de breda lagren och för spetskompetens. Man tror också att det blir viktigt med arbetskraftsinvandring av personer med spetskompetens.

Ska vi som samhälle kunna möta denna formidabla utmaning så måste skolan förbereda våra ungdomar på det digitala samhälle som växer fram!

Innovating Pedagogy 2014 – en spännande pedagogisk framsyn

Många känner till de tekniska framsyner som publiceras årligen av New Media Consortium under namnet Horizon Report. Den finns i olika utgåvor som den årliga rapporten och nu senast en europeisk version. I början av nästa år kommer en skandinavisk rapport att publiceras. Men brittiska Open University ger ut en egen och mer pedagogiskt inriktad samtids- och framtidsrapport, kallad Innovating Pedagogy. I dagarna utkom årets utgåva, den tredje i ordningen.

Den skiljer sig från Horizon-rapporterna genom att ha större fokus på teknikstödda pedagogiska trender som just nu eller inom den närmaste framtiden sannolikt kommer att prägla utbildningssektorn. Som vanligt i den här sortens internationella rapporter så är somligt helt nytt för oss, annat redan välkänt.

Här är årets tio trender, där de första två återkommer från förra året. Tanken är att ju längre ner på listan desto längre tid till dess trenden eller fenomenet antas påverka oss.

  1. MOOCS – Massive Open Online Courses är ingen nyhet och i Gartners Educational Hype Cycle är de på väg ner från den värsta hypen för något år sedan. Men fokus har skiftat en del och handlar diskussionen mycket om hur MOOCS påverkar och förändrar våra högskolesystem. Tidiga MOOCs byggde framför allt på att de lärande kopplades samman och lärde av och med varandra, så kallad ”connectivism”. Men när de stora universitetsföretagen kom in i bilden skapades istället kurser som i huvudsak byggde på ”instructivism”, det vill säga gammaldags föreläsningar i ny tappning. Men i pedagogiskt hänseende är MOOCS styrka just den sociala lärandeeffekten där internet fortfarande kan spela en oerhört viktig roll. Konnektivismen är sannolikt här för att stanna.
  2. Learning design informed by analytics – handlar om att använda learning analytics för att utveckla och förbättra elevernas möjligheter att lära. I digitala sammanhang är möjligt att samla massiva mängder med data. Samtidigt finns det en risk att vi samlar de data som är enkla att hitta och styrs av dem snarare än de data som är relevanta. Trenden handlar om att allt fler institutioner kommer att samla allt mer användardata och nu gäller det att få till en moraliskt och pedagogiskt medveten diskussion om vilka data vi bör samla in och hur dessa data ska tolkas och hjälpa oss att utveckla våra utbildningssystem.
  3. Flipped classroom – fenomenet kräver ingen introduktion i Sverige utan är redan väl etablerat här. I rapporten diskuteras dess för- och nackdelar. Det finns en viss kritik som lyfter risken med att flytta viktiga delar av skolarbetet till hemmet eller utanför skoltid (jämför läxdebatten). Man undrar också om det finns en nyhetens behag-effekt som med tiden kommer att minska metodens effektivitet. Men slutsatsen är ändå att metoden ökar effektiviteten och elevernas engagemang under lektionstid vilket bevisligen är positivt för inlärningen.
  4. Bring your own devices (BYOD) – kräver inte heller någon förklaring. Här diskuteras hur BYOD påverkar lärarens roll. Å ena sidan kan det faktum att eleverna har olika digitala verktyg innebära att dessa kanske kan komplettera varandra (någon kan filma, en annan har ett bra tangentbord, en tredje kanske har termometer, accelerometer eller liknande instrument i sin telefon). Trenden förstärker den förändrade lärarrollen mot handledare och manager istället för föreläsare. Men den kan också förstärka socioekonomiska skillnader i klassen och risker för att elever missbrukar sina verktyg innanför skolans ramar. Slutsatsen är att fenomenet skapar pedagogiska möjligheter men ställer nya och stora krav både på läraren och skolan.
  5. Learning to learn – i den svenska utbildningsdebattens ankdamm har inte den stora internationella förändringen bort från ämneskunskaper och mot nya och ofta bredare kompetenser slagit igenom (se tidigare inlägg här och här). I begreppet ”learning to learn” är framgång inte kopplad till det specifika innehållet utan till personens utveckling som elev, så att när man ställs inför situationer i framtiden ska man ha personlig kapacitet att hitta nya metoder eller färsk information och kunna använda detta. I sammanhanget pratar man om ”double-loop learning” som innebär att den lärande inte bara funderar över snabba strategier för att lösa ett visst problem utan också varför man behöver lära sig detta. I den snabbt föränderliga verklighet som vi lever kommer vi alla, i yrkesliv och privatliv, att behöva lära om och lära nytt många gånger. Därför är denna kompetens oerhört viktig.
  6. Dynamic assessment – handlar om att ge individuell återkoppling ifråga om den lärandes potential snarare än vad personen just lärt sig. Det handlar om att identifiera individuella hinder och svårigheter som den lärande behöver bemästra för att utvecklas. Synsättet anses speciellt värdefullt för att kunna utveckla framtidskompetenser som t.ex. problemlösande förmåga, ledarskap, beslutsfattande och kreativitet. Det finns olika metoder för dynamisk kunskapsutvärdering som tester före och efter en insats, eller att lärare och elev gemensamt löser en uppgift där läraren ger vägledning åt eleven under processen.
  7. Event-based learning – känner vi igen från temaveckor eller liknande i den svenska skolan. Med teknikens hjälp kan dessa numera enkelt bli nationella eller europeiska händelser där man använder andras arbete som inspiration. Det kan gälla FN-dagen, Operation Dagsverke eller på senare tid Makers events.
  8. Learning through storytelling – här ställs narrativ eller berättelser i centrum som en metod i lärandet. Flera olika metoder beskrivs där kärnan är att man gemensamt bygger en berättelse vilket ger möjlighet för den lärande att engagera sig i en fråga under längre tid, att strukturera sitt lärande och utveckla och vidga sin förståelse kring ett ämne. För att visa att metoden är tillämplig inom alla ämnen och utbildningar ges exempel från en sjuksköterskeutbildning där man framgångsrikt använt berättandebaserat lärande.
  9. Threshold concepts – som direktöversatt blir tröskelbegrepp. Det handlar om att det finns ett antal grundläggande begrepp som kan vara svåra att ta till sig men som är grundläggande för en djupare förståelse. Tröskelbegrepp delar vanligen en eller flera av följande egenskaper. De är: transformativa, vilket innebär att de förändrar en elevs förståelse av ett ämne; irreversibla, när man en gång lärt sig dem är de svåra att glömma; integrativa det vill säga att de visar på olika typer av samband; avgränsande på så sätt att de tillsammans med andra tröskelbegrepp beskriver gränserna för ett ämne; svåra och ofta icke-intuitiva. Rapporten menar att det finns en växande debatt om att man bör försöka uppmärksamma och lägga större tonvikt vid denna typ av begrepp för att ge fler elever möjlighet att komma vidare i sin förståelse i olika skolämnen.
  10. Bricolage – är lärande genom att arbeta, bygga och mixtra med välkända prylar och material på ett lekfullt sätt. På samma sätt som barn bygger slott i sanden eller hus av gamla äggkartonger kan lekfulla processer där man prövar sig fram med det som finns tillgängligt i form av teknik, kunskap och teori med mera leda till innovationer inom många olika områden. Ett exempel som ges är hur Tim Berners Lee mixtrar och testar sig fram till det som sedan blir World Wide Web. Rapportförfattarna menar att på samma sätt kan nya pedagogiska landvinningar skapas framöver.

Som framgår är somligt nytt och intressant medan annat knappast känns banbrytande ur svenskt perspektiv. Men översyner av detta slag ger en god bild av hur den pedagogiska diskussionen ser ut i andra länder än vårt eget.