Tag Archives: framtidskompetenser

Att mäta framtidskompetenser med inbäddade verktyg

Posted on by

Som ett svar på de stora förändringarna i världsekonomin skiftar utbildningspolitiken i många länder nu fokus från kunskaper till kompetenser. Ett ministermöte inom OECD hösten 2010 konstaterade i sina slutsatser att ”nu behövs fokus på nya kompetenser och hur dessa ska komma alla till del.” OECD har också tagit fram en Skills Strategy.  Inom EU finns samma perspektivskifte och en ökad betoning på nyckelkompetenser. Eurydice kom i höstas med en rapport som beskriver olika nationella strategier för att implementera och stärka de åtta nyckelkompetenserna.

Men för denna förskjutning ska kunna slå igenom fullt ut måste man också se över hur man mäter, testar eller bedömer framtidskompetenserna. Det är väl känt från forskningen att utbildningar medvetet eller omedvetet inriktas mot det som testas, dvs det som ”kommer på provet”. Om man har kvar dagens nationella prov eller examensskrivningar så kommer genomslaget för nya kompetenser helt enkelt inte bli särskilt stort.

I en mycket intressant artikel i European Journal of Education diskuterar Christine Redecker från IPTS och min norska kollega Øystein Johannessen olika IT-baserade former av kunskapstest och bedömningar som kan stödja eller hindra utveckling mot ett mer kompetensinriktat lärande. De menar att dagens IT-baserade kunskapstester vanligen är summativa och i allt för hög grad riktar in sig mot traditionella kunskaper. Frågan är om mätningarna kan ställas om för att mäta kompetenser istället. I artikeln beskriver de hur ett nytt paradigm med inbäddade formativa mätningar växer fram, en typ av kunskapsbedömningar som stöder förskjutningen mot kompetenser bättre än den gamla testkulturen.

Redecker och Johannessen hänvisar till en förutsägelse från 1989 av tre andra forskare om att vi kommer att få se fyra generationer av IT-baserade utbildningsmätningar:

  • Generation 1: datorbaserade prov (vanliga prov som administreras via datorer).
  • Generation 2: datorbaserade adaptiva prov (som successivt anpassar sig efter testpersonens svar på tidigare frågor).
  • Generation 3: fortlöpande mätning (där kalibrerade mätningar görs för att kontinuerligt och diskret, dvs utan att synas eller störa, fånga upp dynamiska förändringar i elevens prestationer)
  • Generation 4: intelligenta mätningar (som producerar intelligenta tolkningar av individuella profiler och som ger råd till elever och lärare utifrån en kunskapsbas och slutledningar av elevens resultat).

De två första generationerna bygger på en testkultur med ofta summativa bedömningar av kunskaper och där endast en liten del av kunskapsmassan testas. De två kommande generationerna följer eleven under hela lärprocessen och kan kontinuerligt ge återkoppling på saker som missförstås eller fel som begås. Om eleverna arbetar i digitala miljöer (virtuella världar, spel, digitala lärresurser) kan man bygga verktyg för att kontinuerligt samla in denna information och ge effektiv feedback. Dessa verktyg är betydligt bättre anpassade för att stödja och bedöma utvecklingen av kompetenser jämfört med tidigare generationers e-tester. De tidiga försök som gjorts visar på mycket goda resultat för eleverna, inte minst lågpresterande elever som fångas upp mycket tidigare och där brister i baskunskaperna tydligare framgår. Denna utveckling, som vanligen går under benämningen Learning Analytics, kommer troligtvis på bred front inom 4-5 år trots de att det kan finnas en del etiska betänkligheter. Sannolikt ligger det så mycket pengar att tjäna i Learning Analytics så att systemen snart kommer att finns överallt.

Redecker och Johannessen ger ett antal exempel på att den andra generationens mätinstrument är under framväxt. Därmed öppnas nya möjligheter dels att stödja elevers utveckling av olika framtidskompetenser och dels att kontinuerligt följa varje elev. Jag har tidigare förhållit mig skeptisk till olika försök att mäta framtidskompetenser, just eftersom de ofta utgår från den traditionella traditionen med kunskapstest. Men den utveckling som beskrivs i artikeln öppnar spännande perspektiv.

Här finns två viktiga utbildningspolitiska frågor – den ena är att faktiskt bejaka förändringen mot kompetenser, den andra är att se över regelsystem för testning – nationella prov. De flesta länder har tagit det första steget och vissa börjar undersöka steg två. Sverige ligger, som vanligt numera, efter och har inte ens tagit det första steget utan vi borrar oss allt djupare ner i den traditionella testkulturen med nationella prov i allt fler ämnen och årskurser.

Share

Kunskapskanalen om skolans digitalisering

Posted on by

I lördags (9 febr.) visade Kunskapskanalen ett föredrag om skolans digitalisering som jag höll på Skolans ledarkonvent i höstas. Du hittar programmet här. Följande ämnen behandlas:

  • Var står Sverige i internationell jämförelse när det gäller IT i skolan?
  • Vad säger styrdokumenten om IT?
  • Framtidskompetenser – vad är det och varför är de viktiga?
  • Vad säger forskningen om en dator till varje elev?
  • Hur gå från en IT-vision till verklig förändring?
Share

Ska man mäta framtidskompetenser?

Posted on by

I denna vecka, 23-24 januari, hade Institutet för kvalitetsutveckling, SIQ, sin årliga konferens – Bättre Skola. På konferensens andra dag höll jag en presentation på temat: Ska man mäta framtidskompetenser? Utgångspunkten var att arbetsgivare, både i Sverige och internationellt, har visat ett ökat intresse för att skolan ska träna bredare kompetenser än de traditionella ämneskunskaperna. Men vilka är dessa kompetenser, kan de tränas i skolan och kan man mäta dem? Och inte minst viktigt – bör man försöka mäta dem?

Du hittar mitt bildspel här. Min argumentation är i korthet att vi inte bör mäta framtidskompetenser, men att vi absolut bör bedöma dem.

Det vi kallar framtidskompetenser är viktigt och något som bör uppmärksammas mer i skolan. Det börjar nu också utvecklas instrument för att mäta sådana kompetenser – jag redogör för ett par forskningsprojekt som påbörjat ett sådant arbete. Sannolikt kommer dessa tankar också påverka den kommande PISA-mätningen 2015. Men personligen tycker jag man bör göra skillnad mellan att ”mäta” dessa kompetenser, i meningen testa dem i provsituationer, och att bedöma dem. Detta av två skäl:

1. De testinstrument för kompetenser vi hittills sett täcker en så begränsad del av dessa komplexa kompetenser, så det är ytterst osäkert vad det är som testas och därmed riskerar att betygssättas. Vi bör veta mer om vad dessa kompetenser egentligen består av, hur de kan tränas och hur de i slutändan kan testas innan vi påbörjar storskaliga experiment. En viktig aspekt att undersöka är om det finns kulturella skillnader i hur vi utövar dessa kompetenser och hur isåfall det kan påverka internationella eller inhemska tester.

2. Genom att i allt högre grad förlägga bevisbördan för vad en elev kan till tester som är centralt utformade och kanske också rättade av någon annan än elevens egen lärare, så fråntas successivt läraren en viktig komponent i läraryrket. Yrket avprofessionaliseras – tvärt emot vad dagens retorik gör gällande. Elevernas framtidskompetenser bör bedömas av läraren. Därmed måste läraren själv bygga upp ett kunnande om dessa kompetenser. Hur ska en lärare som inte själv kan bedöma elevers framtidskompetenser kunna hjälpa dem att träna dessa kompetenser?

Slutsatsen är att vi tydligare måste behöver en svensk diskussion om vilka kompetenser vi anser vara de viktigaste för framtiden, lyfta fram dem i skolarbetet och ge läraren mandat att bedöma elvernas förmågor.

Share

Kan vi träna och mäta bredare kompetenser i skolan?

Posted on by

Den 4 juni arrangerades en konferens om framtidskompetenser eller ”21st Century Skills” av Skolverket, Utbildningsdepartementet och stiftelsen DIU i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting, Lärarförbundet, IT- och telekomföretagen och Microsoft. Konferensen var en fortsättning på en Skolverkskonferens i mars. Två internationella forskningsprojekt var inbjudna för att presentera sina rön och ge sin bild av möjligheterna att träna och mäta framtidskompetenser. De två projekten finns beskrivna i DiU nr 1, 2012.

Det första projektet, Assessment and Teaching of 21st Century Skills (ATC21S) presenterades dels av två australiensiska och dels av en finländsk forskare. ATC21S började för tre år sedan med en bred ansats där man formulerade och definierade tio framtidskompetenser. Sedan dess har man utarbetat metoder för att testa två av dessa, samarbetsförmåga och digital läskunnighet, i större skala. De australiensiska forskarna, Patrick Griffin och Esther Care, beskrev hur man definierat en progression för varje begrepp, dvs vad det innebär att bli bättre och bättre på samarbete, och sedan utvecklat metoder för att försöka mäta enskilda elevers samarbetsförmåga – en intrikat uppgift eftersom eleverna ska samarbeta med varandra samtidigt som det gäller att elev A:s resultat inte ska påverkas av elev B:s bristande samarbetsförmåga. Testet hade flera komponenter och genomfördes med hjälp av datorer och digitala artefakter och forskarnas metod handlar mycket om att följa och tolka elevernas digitala spår. Man tycker sig ha lyckats i sin föresats att testa ca 5 000 elever i sex olika länder men det har varit ett mycket tidskrävande arbete. Nästa steg i processen är att skapa tydligare regler och rutiner så att kodnings- och tolkningsprocessen kan bli betydligt snabbare.

Den finländske forskaren, Arto Ahonen, beskrev arbetet utifrån ett nationellt perspektiv och framhöll att det inte varit så enkelt att hitta finländska skolor som redan arbetade med att utveckla elevernas samarbetsförmåga och som var villiga att delta i testet. Han framhöll att det för Finlands del var viktigt att medverka i projektet för att utveckla den finländska skolan och få in mer av framtidskompetenser i skolarbetet. Att slå sig till ro på grund av de goda nationella resultaten i PISA-mätningarna uppfattas som kortsynt och skapar risk för stagnation. Skolarbetet måste spegla mer av de kompetenser som efterfrågas i arbetslivet och samhället. Detta var för övrigt en synpunkt som även den svenske statssekreteraren i Utbildningsdepartementet, Bertil Östberg, framhöll i sin inledning.

Det andra forskningsprojektet, Innovative Teaching and Learning (ITL), som Maria Langworthy också presenterade vid Framtidens lärande i maj, är för närvarande inne i en fas där man vidareutvecklar sina resultat till skolutvecklingsmetoder och kompetensutvecklingsprogram. Man framhåller betydelsen av att lärare får samarbeta och själva medverka i att utveckla, pröva och reflektera runt nya undervisningsmetoder. Många av deras metoder och program finns fritt tillgängliga på nätet för skolor som själva vill pröva.

Två svenska forskare, Ulf Fredriksson från Stockholms universitet och Berner Lindström från Göteborgs universitet, var inbjudna att ge sina kommentarer till de resultat som presenterades. De framhöll att många av de kompetenser som diskuteras inte är direkt nya, vare sig i arbetslivet eller i skolan. Svaret blev att det är ett riktigt påpekande, men det som är nytt är att i princip alla människor idag behöver besitta dessa kompetenser. Vidare påpekade Ulf att det finns risker förknippade med mätningar, samtidigt som det givetvis är en fördel i att kunna mäta olika saker. En risk är att vi börjar fästa för stor vikt vid det mätbara jämfört med det som inte kan eller bör mätas. Själva mätningarna och mätresultaten (t.ex. i form av rankinglistor) riskerar att styra vår uppfattning. Därför behövs en diskussion både om vad och hur vi ska mäta. En central fråga som även berördes av Berner är om kompetensmätningar ska genomföras för elevens skull eller för att kunna bedöma den nationella situationen. Är det elevens situation som står i centrum så har vi redan många metoder, framför allt av formativt slag, att bedöma en elevs kompetens i olika avseenden – portfoliotekniken är bara ett av dessa. Det påpekades också av de svenska forskarna att det finns mycket att lära av denna forskning, men det finns också metoder och perspektiv som känns främmande i svensk skola och som kommer vara svår att anpassa till vår skolkultur.

Konferensen avslutades med en paneldebatt där Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket, återkom till påpekandet att många av dessa kompetenser inte är nya. Samarbeta, komma i tid och lyda (en ny uttydning av förkortningen SKL!) har alltid varit centralt i arbetslivet. Just därför är dessa och andra kompetenser viktiga. Anna framhöll också att, trots omfattande provprogram, forskning och utvärdering så är det mycket som vi inte vet om svensk skola. Därmed är det viktigt att på olika sätt följa upp kompetenser av detta slag dels genom egna utvärderingar och dels genom att delta i internationella tester och mätningar. Panelen framhöll också hur viktigt det är att kompetensfrågan inte bara diskuteras ur ett arbetsmarknadsperspektiv utan att också medborgarperspektivet lyfts fram. De avslutande kommentarerna från publiken lyfte en uppfattning som löpt som en tråd genom denna konferens och den tidigare i vår, nämligen att svensk skola sedan länge både har styrdokument och arbetsformer som främjar många av de kompetenser som diskuterats under dagen men att dessa behöver bli mer synliga och att vi behöver bli tydligare och mer systematiska i vår bedömning.

Kompetens – ett begrepp som införts i den nya skollagens portalparagraf – tycks för närvarande vara ett nyckelbegrepp i diskussionen om skolans roll i vårt snabbt föränderliga samhälle. Det kan därför finnas skäl att framöver belysa det relativt omfattande arbete som redan pågår i Skolsverige. Kompetensfrågan är här för att stanna.

Share

Svenska konferenser om framtidskompetenser uppmärksammas i USA

Posted on by

Den 4 juni kommer Utbildningsdepartementet, Skolverket, Stiftelsen DiU m.fl. att arrangera en konferens om framtidskompetenser, initierad av undertecknad. Vid konferensen, som inleds av statssekreterare Bertil Östberg, kommer två intressanta forskningsprojekt att presenteras: dels Innovative Teaching and Learning och dels Assessment and Teaching of 21st Century Skills (ATC21S). Båda finns kortfattat beskrivna i en artikel i tidskriften Datorn i Utbildningen. Denna konferens, liksom den föregående som Skolverket arrangerade den 5 mars, har väckt uppmärksamhet i USA. På ATC21S-projektblogg finns ett inlägg om konferensen 5 mars och ett om den kommande konferensen 4 juni.

Share

Icke-kognitiva kompetenser viktigare än vi tror

Posted on by

Det finns gott stöd i forskningen för att det är viktigt att skolan ägnar sig åt att arbeta med framtidskompetenser. Den amerikanske forskaren Henry M Levin, från Columbia University i USA, har sammanställt en stor mängd forskning i en artikel som han presenterade vid en konferens på Skolverket, den 5 mars 2012.[1] Levin och de forskare han refererar till skiljer mellan ”kognitiva” och ”icke-kognitiva” kompetenser eller förmågor. Kognitiva kompetenser är resonemangs- eller förnuftsbaserade medan de icke-kognitiva innefattar motivation, beteende och attityder, dvs. socialt-emotionella faktorer.

Levins huvudargument är att stora kunskapstester, som t.ex. PISA, fokuserar för ensidigt på kognitiva faktorer och bortser från betydelsen av de icke-kognitiva. Levin ingår i expertgruppen som är med och konstruerar PISA och analyserar resultatet. Han framhåller att man brukar vilja mäta betydelsen av de kognitiva faktorerna på individers och nationers produktivitet och ekonomi, men överskattar sannolikt grovt deras betydelse eftersom man vanligen bortser från hur de icke-kognitiva faktorerna påverkar dels individers kunskaper (dvs. kognitiva faktorer) och dels individers livschanser och framgång i arbetslivet.

Skolan är viktig – men oklart varför

Till att börja med visar han genom ett antal studier att skolan och förskolan är viktig, inte bara för de kunskaper vi får med oss utan även för att få med sig icke-kognitiva kompetenser ut i livet. I en studie från 2010 visar Schweinhart hur betydelsefullt det varit för en grupp afro-amerikaner från fattiga innerstadsområden att de 40 år tidigare fick gå i förskolan. En grupp om 123 personer valdes slumpmässigt ut att få gå i förskolan på 1960–70-talet. De har därefter följts genom åren och systematiskt jämförts med personer från samma områden och bakgrund som inte fick gå i förskolan. De första åren visade förskolegruppen framför allt bättre skolresultat, men detta jämnade snart ut sig. Däremot uppvisar förskolegruppen 40 år senare betydligt bättre ekonomi, de har i högre grad anställning, har betydligt lägre kriminalitet, osv.

En annan studie jämför personer som inte genomgått high school med personer som slutfört high school. Jämför man personer ur dessa grupper med samma resultat på ett sorts amerikanskt högskoleprov (dvs. de har samma resultat i ett kognitivt test) så har de som inte gått high school betydligt sämre inkomstutveckling ett antal år senare, trots att deras kunskaper är desamma. Det är t.o.m. så att personer med lägre resultat i kunskapstestet men som gått ett tag på high school och sedan hoppat av har bättre inkomstutveckling än de som aldrig gått där. Forskarna (Heckman och Rubinstein 2001) drar slutsatsen att elever som gått high school har bättre icke-kognitiva förmågor, vilket har betydelse på arbetsmarknaden. Detta trots att det inte fanns några speciella insatser för att träna de icke-kognitiva förmågorna i high school.

En svensk studie av mönstringstester från värnpliktiga födda mellan 1965-84 visar att personer som klarar sig dåligt på arbetsmarknaden, i form av långtidsarbetslöshet eller låga inkomster, uppvisar svaga icke-kognitiva kompetenser. Forskarna säger vidare att icke-kognitiva förmågor är en viktig bestämningsfaktor för produktivitet inom alla yrken, men tycks extra viktigt för personer i chefsställning (Lindqvist och Vestman, 2011).

Icke-kognitiva kompetenser påverkar kognitiva

Vidare visar Levin att icke-kognitiva kompetenser påverkar de kognitiva kompetenserna på ett positivt sätt. En genomgång av ett stort antal forskningsrapporter (213 studier) visar att om man tränar elevers sociala och emotionella färdigheter så har det speciellt god påverkan på deras studieresultat (Durlak m.fl., 2011). Forskarna drar slutsatsen att om amerikanska elever fick bättre träning i sociala och emotionella kompetenser så skulle USA göra betydligt bättre ifrån sig i t.ex. PISA-mätningarna och sannolikt gå om Kanada i rankinglistorna. Detta utan att man lägger mer tid eller resurser på ämnesundervisning.

Den just nu mest intressanta forskaren inom området, James Heckman, har visat att det också spelar in i vilken ålder man tränar olika kompetenser (Cunha och Heckman 2008). Vid 23 års ålder jämfördes i vilken grad ungdomar slutfört high school och vilken inkomst de hade, utifrån när de tränat kognitiva resp. icke-kognitiva kompetenser. Bäst utdelning ger att lägga fokus på kognitiva kompetenser när barnen är små, 6-9 år, och på icke-kognitiva kompetenser i äldre åldrar. Om detta resultat står sig när andra forskare upprepar studien, så bör den få omfattande konsekvenser för hur vi lägger upp skolans undervisning.

The Big Five

Vilka kompetenser är det då som är viktiga? Enligt Levin så har man i åtminstone 20 år varit enig om att det är fem faktorer som är allra viktigast. Dessa så kallade Big Five är:

  • öppen – att vara uppfinningsrik och nyfiken i motsats till att vara försiktig
  • samvetsgrann – att vara effektiv och organiserad i motsats till lättsam och vårdslös
  • utåtriktad – att vara lättillgänglig och energisk i motsats till reserverad och enstörig
  • behaglig – vänlig och medkännande i motsats till kall och ovänlig
  • neurotisk – känslig och nervös i motsats till säker och trygg

Det finns ingen ordning mellan dem och de tycks spela olika roll i olika sammanhang. Men i många olika studier är det dessa icke-kognitiva faktorer som slår igenom som betydelsefulla.

Levin avslutar med en stark plädering för att inte fokusera för ensidigt på traditionella kunskapstester och glömma bort de icke-kognitiva faktorerna. Om politiker, lärare och föräldrar bortser från icke-kognitiva faktorer så riskerar eleverna för det första att få sämre skolresultat i traditionella ämnen. De riskerar också sämre ekonomi och livschanser för lång tid. Detta tycks framför allt gälla elever som kommer från missgynnade förhållanden.

 Referenser:

Cunha & Heckman (2008): “Formulating, Identifying, and Estimating the Technology of Cognitive and Noncognitive Skill Formation”, The Journal of Human Resources, XLII(4), pp 738-782.

Durlack, Weissberg, Dymnicki, Taylor & Schellinger (2011): The Impact of Enhancing Students’ Social and Emotional Learning: A Meta-Analysis of School-Based Universal Interventions”, Child Development, 82(1), pp 405-432.

Heckman & Rubinstein (2001): “The Importance of Noncognitive Skills: Lessons from the GED Testing Program”, American Economic Review, 91(2), pp 145-149.

Lindqvist & Vestman (2011): “The Labor Market Returns to Cognitive and Noncognitive Ability: Evidence from the Swedish Enlistment”, American Economic Journal: Applied Economics, 3 pp 101-128.

Schweinhart, L. J. (2010): ”The Challenge of HighScope Perry Preschool Study”, in Reynolds, Rolnick, Englund & Temple (eds): Childhood Programs and Practices in the First Decade of Life, pp 366-380 (New York, Cambridge University Press).


[1] Levin, H. (2011): “The Utility and Need for Incorporating Non-Cognitive Skills into Large Scale Educational Assessments”. Presented at ETS Invitational Conference on International Large-Scale Assessment. Revised in May 2011.

Share

Framtidskompetenser i DiU

Posted on by

Tidskriften Datorn i Utbildningen har gjort ett temanummer om framtidskompetenser, nr 1/2012. Förutom en artikel av undertecknad finns ytterligare tre artiklar:

Kan skolan utveckla framtidskompetenser?
Ofta pratar man om ”21st century skills”, vilka dessa kompetenser är, hur de bäst kan tränas och om, och i så fall hur, de kan mätas. Jan Hylén om två aktuella forskningsprojekt.

Vad behöver våra elever?
Elias, Amanda, Anna och Joar från gymnasieskolan YBC deltog i DIUs resa till BETT i London, och reflekterar efter resan kring lärande. Vi publicerar här Elias artikel.

Vad borde en skola vara?
Mest av allt ger boken oss hopp, och övertygelse, om att det faktiskt går att göra en skola som är så mycket bättre. Troed Troedsson och Camilla Hending har läst: Vad kan en skola vara?

Sjöar, öar och kemiska formler
Att kunna placera Gotland på en blindkarta, vilken kompetens speglar det, undrar Stig Roland Rask i sin krönika.

Share

Digital badges – ett nytt sätt att bedöma kompetens

Posted on by

Strunt i examina, diplom, betyg och långa utbildningar! Det viktiga är att du kan jobbet! Vi bryr oss inte om hur du skaffat dig kunskapen – bara du har den.

En stor amerikansk stiftelse, MacArthur Foundation,vill nu tillsammans med Mozilla, Duke University m.fl. ta fram ett antal nya sätt att värdera och validera kunskaper. Den snabba tillväxten av OER och fria kurser på nätet gör att många människor har mycket kompetens men de har inte några papper som visar att de faktiskt behärskar dessa kunskaper. I ett första steg utlyses en tävling där de bäst utformade ”märkena” vinner.

Tanken är att branscher och företag ska kunna använda dessa ”märken” för att få tag i folk med rätt kunskaper och enskilda individer ska kunna titta på märkena för att se vad man behöver lära sig för att få vissa typer av jobb. Det är alltså en form av öppen validering av kunskaper. Det visar också att institutioner inom högre utbildning kommer att behöva inrikta sig mer mot att granska och utvärdera kunskaper och mindre mot att undervisa. Denna förändring har legat i luften sedan OER introducerades.

I USA applåderas initiativet med ”digital badges” av Obama-administrationen. Den amerikanske utbildningsministern sade vid öppningscermonin:

“Badges can help engage students in learning, and broaden the avenues for learners of all ages to acquire and demonstrate—as well as document and display—their skills. By promoting badges and the open education infrastructure that supports them, the federal government can contribute to the climate of change that the education, business and foundation sectors are generating. We can build new avenues for entrepreneurship and collaboration, and spark economic development at home and around the world.”

Du kan läsa mer om “digital badges” här: BADGES_INFO

Share

Rätt analys av framtidskompetenser, men fel medicin

Posted on by

På DN Debatt igår (18/8) skrev Svenskt Näringsliv och Lärarnas Riksförbund att svenska elevers framtidskompetenser behöver stärkas. Analysen baseras på en intressant undersökning som Demoskop gjort. Den hittar du här. Undersökningen utgår bl.a. ifrån Swedish Standards Institutes definition av vad kompetens är samt EUs 8 nyckelkompetenser. I en skrift, som du hittar här (Internationell kartläggning), som jag tagit fram tillsammans med Rektorsakademien så sätts resonemanget om vad ”kompetens” är och vilka kompetenser som kan ses som viktiga in i ett större sammanhang.

Analysen i debattartikeln är rätt men förslaget till lösning som LR och Svenskt Näringsliv presenterar känns väldigt blek. De menar att några veckors prao ska lösa hela problemet.

Titta istället på Rektorsakademiens Framtidskompetenser. Vi är tillsammans just nu i färd att starta en pilotverksamhet med några skolor för att testa arbetsformer som ska utveckla elevernas framtidskompetenser. Vi är övertygade om att detta är ett arbete som måste genomsyra hela skolans arbete och pågå under längre tid för att få effekt. Det räcker knappast men någon extra vecka i prao.

Share