Tag Archives: kultur

Det behövs oberoende utvärderingar av kulturpolitiken

Tillsammans med kollegorna Johan Groth och Tobias Harding har jag i dagarna levererat en plan för utvärdering av kulturverksamheten inom folkbildningen till Myndigheten för kulturanalys. Myndigheten, som bara har cirka tre år på nacken, läggs nu ner av regeringen. Inte för att de gjort ett dåligt jobb utan för att man anser att den inte behövs. Tråkigt. Det behövs verkligen oberoende utvärderingar av svensk kulturpolitik och folkbildning. Kulturpolitik och folkbildning är centrala frågor för att skapa ett vitalt och levande samhälle och en stark demokrati. Då kan man inte bara lämna ut drygt tre miljarder om året utan att veta hur medlen används på bästa sätt och hur de kulturpolitiska målen uppfylls!

Vi menar i vår rapport att det, förutom oberoendet, också är viktigt att utvärderingarna präglas av flervetenskapliga perspektiv – kulturverksamhet är en synnerligen komplex och svårfångad materia som behöver belysas från olika perspektiv och med många olika metoder.

Folkbildningens historia gör att vi idag har en situation där många effekt- och orsakssamband är dolda eller bara delvis kända. En bild en kan använda är att det inom folkbildningsområdet finns områden som kan liknas vid rymdens mörka materia, dvs. områden där det finns något som vi vare sig kan se eller mäta.

Denna otydlighet vad gäller effekt- och orsakssamband inom folkbildningen talar för att det finns behov av att formulera en så kallad systembeskrivning eller interventionslogik för folkbildningsområdet. Detta som en del av det som brukar kallas teoribaserad programutvärdering.

Alternativet till detta tillvägagångssätt skulle kunna vara att välja fokus för statens utvärderingar utifrån en intuitiv och implicit förståelse av folkbildningens roll i samhället och dess funktionssätt. Nackdelen med detta är att det dels är svårare att avgöra hur systematiskt en täcker in olika aspekter av folkbildningens som helhet, dels är svårare för utanförstående att förstå hur och varför vissa utvärderingsfokus väljs framför andra. Folkbildningsutredningen gjorde ett konstaterande som pekar i samma riktning: ”något hårdraget gör [vi] bedömningen att de tidigare utvärderingarna koncentrerat sig mer på formerna för, än på resultaten av, folkbildningens verksamhet”.

Vi kan bara hoppas att frågan om utvärdering av kulturpolitiken och folkbildningen får en snar och god lösning.