Tag Archives: Norge

Världsbanksrapport om myndigheter för skolans digitalisering

European Schoolnet eller europeiska skoldatanätet firade 20-årsjubileum i förra veckan. Denna framgångsrika organisation som för närvarande omfattar 31 länder, är från början ett svenskt initiativ. Det var under Ylva Johansson tid som skolminister som vi startade detta ytterst framgångsrika samarbete. Själv ägnade jag flera års arbete till att bygga upp organisationen, som varit ett sätt för myndigheter och ministerier inom Europa att lära av varandra. Med tiden har man breddat sin verksamhet och vänder sig numera lika mycket till enskilda lärare, skolledare, lärarutbildare och forskare som till myndigheter.

Möjligheten att lära av andra länders initiativ och misslyckanden är oerhört betydelsefull. Därför är det med intresse jag kastar mig över en ny rapport från Världsbanken som jämför 11 länders mer eller mindre framgångsrika skolmyndigheter med ansvar för skolans digitalisering. För en gammal centralbyråkrat och statsvetare som jag själv är en sådan här rapport nöjesläsning, men även andra kan ha nytta av den. Rapporten beskriver främst länder utanför EU men ett intressant case är den brittiska myndigheten BECTA som avvecklades 2009. För Skolverket som är på väg att återuppbygga sin roll i det svenska systemet, och för stabsfunktionerna hos våra nordiska kollegor i STIL i Danmark och IKT Senteret i Norge borde detta vara obligatorisk läsning.

Här beskrivs till exempel den typiska livscykeln för en myndighet av detta slag men också ett antal nyckelområden som både politiker och organisationerna själva måste hantera:

  1. Det juridiska ramverket för organisationen eller myndigheten (ska det vara en offentlig myndighet, en stiftelse eller någon annan juridisk form).
  2. Tillsyn och ansvar över organisationen – skälet till att et expertorgan av detta slag inrättas är ofta att utbildningsdepartementet saknar den rätta expertisen. Men hur ska då departementet kunna utöva rätt sorts granskning och tillsyn över det nya organet?
  3. Autonomi och oberoende – hur pass oberoende från till exempel utbildningsdepartementet ska ett sådant här organ få vara? Ska den till exempel ha rätt att anställa personal med helt andra kvalifikationer än statsförvaltningen i övrigt?
  4. Närhet till politiken – hur nära ska organisationen knytas till ett departement? Ska den enbart genomföra politiska beställningar eller ska den också vara med och forma politiken inom det fält där man har expertkunskap?
  5. Samarbete med nyckelaktörer – digitaliseringsfrågorna är gränsöverskridande och berör inte bara ett departement. Hur fri ska myndigheten vara att arbeta även med andra aktörer som andra departement, myndigheter, forskningsorgan eller näringsliv?
  6. Ledarskap – med tanke på att denna typ av organisationer ofta är hybrider mellan expertorgan och statliga myndigheter så ställer det speciella krav på ledarskapet inom organisationen.
  7. Humankapital eller personal – motsvarande frågeställning gäller även personalen inom organisationen som ofta behöver kunna agera gränsöverskridande men utan att överskrida sitt mandat eller bryta mot lagar och förordningar.
  8. Alternativ finansiering och konsulttjänster – ska organisationen tillåtas använda alternativa finansieringsformer (alternativ till statsbudgeten) som att sälja tjänster av olika slag eller vara återförsäljare av vissa relevanta produkter?
  9. Utveckling – ska organisationen vara strikt reglerad till att enbart syssla med det som ligger i dess ursprungliga mandat eller tillåtas att utvecklas och ta sig an nya uppgifter allt eftersom sakområdet utvecklas? Hur mycket ska den i så fall tillåtas expandera och diversifiera sitt verksamhetsområde?
  10. Decentralisering – vilken roll ska organisationen ha i förhållande till skolhuvudmännen (vilka de än är)? Hur mycket makt och ansvar inom sakområdet ska ligga på den centrala myndigheten eller organisationen och hur mycket ska decentraliseras?

Här finns inga givna rätta svar, varken mellan länder eller över tid. Med uppställningen av frågor att resonera runt är viktig och det finns mycket att lära av hur andra länders myndigheter eller organisationer agerat.

 

Norskt ramverk för lärares digitala kompetens

Det norska IKT-Senteret har tagit fram ett ramverk för vad man menar med digital kompetens för lärare. Det presenterades vid ett frukostseminarium idag. Här hittar du ramverket, och här en länk till presentationen vid frukostseminariet.

De har valt att utgå ifrån kompetensområden som redan är fastlagda för norska lärare, och sedan har man betraktat dessa ur ett digitalt perspektiv eller lagt till en digital dimension till de sju kompetensområdena. Du ser dem på bilden nedan.

Man tänker sig att ramverket ska användas för att skapa gemensamma ramar och riktlinjer för lärarutbildningen, för att planera och genomföra kompetensutveckling för lärare och för att kunna utvärdera och följa upp lärares digitala kompetens.

Arbetsgruppen bakom förslaget har gjort ett gediget arbete som verkar klart intressant och efterföljansvärt.

Norskt forskningscenter om Learning Analytics

I dagarna släpptes nyheten att det norska Kunnskapsdepartementet och Universitetet i Bergen gemensamt satsar 65 miljoner norska kronor över fem år på ett center kallat SLATE (Centre for the Science of Learning & Technology). Man ska bedriva forskning och kunskapsutveckling inom området “læringsanalyse” som är den norska benämningen på learning analytics. Det kommer inte bara att handla om forskning i traditionell skolmiljö utan all typ av lärande är av intresse för centret.

Det är en klok satsning av grannlandet att bygga upp en inhemsk kunskapsbas inom detta växande forskningsfält som sannolikt kommer att ha stor påverkan på hur utbildning och lärande organiseras och genomförs i framtiden. Det är bara att gratulera det norska utbildningsväsendet och det blir spännande att följa deras arbete under de kommande åren, även om det kommer att ske på avstånd.

Vad kan man lära av andra länders it-strategier?

Skolverket arbetar med att formulera en it-strategi för den svenska skolan. I det sammanhanget kan det vara bra att försöka lära av vad andra länder gjort. Jag har haft i uppdrag av Skolverket att undersöka hur några andra jämförbara länder bygger upp sina it-strategier och vad de innehåller. Jag har tittat på åtta länder (Australien, Danmark, Irland, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Singapore och USA).

Varför ska man bry sig om nationella it-strategier? Finns det någon forskning som visar att det har någon betydelse om ett land har en strategi eller inte? Detta är inget stort forskningsområde men Robert Kozma, som är en av de främsta internationella forskarna inom området skolans digitalisering, har i flera sammanhang lyft fram vikten av att it-satsningar i skolan inte görs isolerat utan att man får störst och mest långvarig effekt om dessa satsningar sker i nära anknytning till andra reformer eller strategier – det kan gälla både inom skolområdet eller i samhället i övrigt.

Utifrån det insamlade materialet tycker jag att det går att dra några slutsatser:

Strategiernas uppbyggnad

  • Tydlig pedagogisk teori ger vägledning – flera länder, däribland Australien, Singapore och Irland, bygger sin strategi på en uttalat pedagogisk teori som konstruktivistiskt lärande (Irland), TPACK (Australien) eller kollaborativt lärande och self-directed learning (Singapore). Den pedagogiska teorin är avsedd att genomsyra samtliga insatser.
  • Involvera aktörer utanför skolsektorn – flera länder betonar vikten av att göra skolans digitalisering och skolans utveckling till en angelägenhet för fler än bara skolfolk. Det kan vara föräldrar, lokalsamhället, näringslivet, etc. Ibland nämns även ideell sektor. Så i Australien, Irland och Nya Zealand,
  • Läroplaner och prov viktiga delar i strategin – många länder har med förändringar av läroplanerna och även bedömning eller prov, som delar i it-strategin. Läroplansförändringarna handlar vanligen om att få ett större inslag av ”framtidskompetenser” (21st century skills). För att ge utrymme för detta diskuterar flera länder behovet av att ta bort andra delar av lärostoffet – för att undvika ”stoffträngsel” (djuplärande i Ludvigsen-utvalget, Nederländerna och irländska forskare) (se också USA och Singapore). Provfrågan diskuteras dels som en följd av förändrade läroplaner och dels i termer av ett ökat inslag av digitala prov (USA och Irland).
  • Vanligt med statliga satsningar på utveckling av digitala lärresurser – Australien, Danmark, Nya Zealand, Singapore och USA har ett sådant element i strategin. Vissa länder, som Nederländerna (fram till för några år sedan) USA och i viss mån Norge med NDLA, satsar på OER. Andra, som Danmark, Australien och Singapore satsar mer på kommersiella resurser.
  • Vissa länder har en tydlig FoU-komponent i strategin – länder som Singapore, Nya Zealand och i viss mån Irland.
  • Ovanligt med utvärdering som del av strategin – det är inte så många länder som har genomfört utvärderingar och de som gör det tycks utvärdera delar av strategin. Så t.ex. Danmark som utvärderat sin läromedelssatsning och Nya Zealand som utvärderade kompetensutvecklingsinsatserna.

Tekniska frågor

  • Ytan spelar roll – länder som har stor yta och är glest befolkade måste ofta lägga betydande summor på bredbandsutbyggnaden. Ett sätt att göra fördela dessa kostnader på flera aktörer är att, som i Nya Zealand, låta skolorna bli lokala bredbandsnav som småföretag och hushåll i närheten kan dra nytta av. Kanada hade en likartad strategi på 1990-talet.
  • Det nationella intresset för 1:1 minskar och ersätts med ökat intresse för bredband till skolorna – flera länder, bland annat Australien och Danmark, som haft ambitiösa mål att lägga statliga pengar på att skapa 1:1-situationer för hela årskullar i hela landet, har övergått till att satsa på att skolorna har god nätkapacitet och kan hantera BYOD. Samtidigt konstateras i det amerikanska utbildningsdepartementets internationella översikt från 2011 att 20 av 21 undersökta länder satsar på ökad nätkapacitet för skolor. Vissa länder sätter mål för hur mycket bredband varje elev ska ha – USA har tagit fram rekommendationer som säger att 2014 bör varje elev ha 0,5 Mbit/s och detta bör öka till 2 Mbit/s 2018. En grupp chefer på delstatsnivå i USA tycker nivån borde vara 10 Mbit/s år 2018 och en grupp irländska forskare håller med. Frågan om hur många och vilka datorer eller surfplattor etc. som eleverna ska ha tycks allt oftare hanteras på lokal nivå.
  • Det tekniska landskapet förändras snabbt – det sägs uttryckligen i en av de australiensiska utvärderingarna, att nationella program eller strategier måste vara flexibla och öppna för snabba tekniska förändringar. Det gäller med andra ord att undvika att specificera vilka tekniska lösningar skolor ska använda. Det kan gälla användarenheter, lagringsformer, molntjänster med mera.
  • Internationell forskning visar ett tydligt samband mellan graden av tekniskt support och användningsgraden i klassrummet – länder som i internationella undersökningar (som SITES 2006 och ESSIE) har mest teknisk support, redovisar också högst användning av it i klassrummen.

Kompetensutvecklingsinsatser

  • Stort lokalt inflytande över innehåll och utformning av kompetensutveckling är viktigt – det framgår inte minst av det kompetensutvecklingsprogram som genomfördes under många år i Nya Zealand att en viktig framgångsfaktor var det lokala inflytandet inom fastställda ramar.
  • Kollegialt lärande – det är lärarna som är experterna och dessutom ger kompetensutvecklingsinsatser som genomförs med kollegor, och vanligen också i den gena skolmiljön, bättre utfall än att skicka personal på kurser. Kollektiva insatser snarare än individuella, är en annan del.
  • Skolledarna en viktig del i en nationell strategi – det framgår av sammanställningen av de olika nationella strategierna att i stort sett samtliga länder inkluderar skolledarna i något eller flera avseenden.

Webbinar om digitala lärresurser

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) arrangerar ett webbinar om digitala lärresurser i den svenska skolan. Det sänds live tisdag 8 september kl 9-10 men kan givetvis ses även senare.

Medverkar gör Sara Mörtsell från Wikimedia Sverige, Rickard Vinde från Svenska Läromedel samt undertecknad.

Här är länken för att se webbinaret i efterhand:

http://play.skl.se/video/skolans-behov-av-digitala-larresurser-8-september-2015-08-sep-10-00

 

Varför leder förbud för mobiltelefoner till högre resultat?

För några dagar sedan rapporterade brittiska Guardian om en forskningsstudie som visar att 16-åriga elevers resultat ökar med i genomsnitt 6,4 procent om mobiltelefoner förbjuds i skolan. Mest tjänar lågpresterande elever och elever från låginkomstfamiljer. Forskarna beräknar att 6,4 procent motsvarar ca 5 skoldagar. Man skulle med andra ord behöva förlänga terminen med en vecka för att ta bort den skadliga effekten från mobiltelefonerna. Undersökningen är genomförd i England under 2013 och jämför testresultat mellan skolor som förbjuder respektive inte förbjuder mobiler.

Slutsatsen forskarna drar är entydig – förbjud mobilerna! Men finns det inte ett annat sätt att tolka dessa data? Mönstret i resultaten stämmer mycket väl med den norska undersökning jag refererade till i mitt förra inlägg i frågan. När inte läraren leder arbetet i klassrummet, framför allt det digitala arbetet, så ökar den ”icke skolrelaterade skärmtiden” och den ökar mest för omotiverade och lågpresterande elever. Återigen handlar det om att skapa en struktur i arbetet och att läraren ger eleverna digitalt meningsfulla arbetsuppgifter.

Den amerikanske forskaren Mark Warschauer sade redan 2006 att man kan se på IT som en förstärkare. Tekniken förstärker väl fungerande skolmiljöer men skapar ytterligare oordning i skolmiljöer som inte fungerar bra. Det blir ytterligare ett störmoment.

Dessa forskningsresultat måste tas på allvar och vi måste uppmärksamma hur viktigt det är att det finns en tydlig struktur i skolarbetet, inte minst det digitala arbetet. För att hjälpa lärarna med detta behövs, förutom kompetensutveckling och stöttning från den pedagogiska ledningen på skolan, även guider och tips om hur man kan arbeta med t.ex. mobiler i undervisningen på det sätt som Danmark erbjuder.

Till frågan om digitala läromedel

I arbetet med skolans digitalisering är det en aspekt som diskuteras alltför lite i vårt land. Det är digitala läromedel. Fria lärresurser, eller OER, nämns ofta och stora förhoppningar har fästs vid hur OER. Men de kan rimligen aldrig hel ersätta förlagsproducerat material. Enligt branschstatistiken utgör de digitala läromedlen enbart 4-5 procent av läromedelsmarknaden i Sverige. Detta samtidigt som många kommuner sedan lång tid satsar stora resurser på inköp av hårdvaror.

Andra länder, som t.ex. Danmark, Norge och Nederländerna, har haft en mer balanserad statlig politik där även satsningar på att skapa en marknad för digitala läromedel ingått.

LäromedelI följande skrift, Läromedel behövs för skolans digitalisering, som tagits fram på initiativ av branschorganisationen Svenska läromedel, diskuterar jag hur den svenska politiken på området sett ut i Sverige med kortfattade utblickar till fyra andra länder. Inte minst Danmark har ju en mycket ambitiös och intressant satsning som pågår för fullt. Förhoppningsvis kan frågan om hur vi ska få en levande och vital marknad för digitala läromedel åter komma på den svenska dagordningen.

Learning Analytics på norska – och svenska?

Det norska Sentret for IKT i utdanningen höll idag ett seminarium om Learning Analytics. Intresset för Learning Analytics stiger, men fortfarande är det få länder (om något) som tagit ett samlat grepp om frågan. Eftersom det finns en så stor ekonomisk potential i denna “teknik” är det risk att en kommersiell logik kommer att styra utvecklingen. Dessutom sannolikt en amerikansk kommersiell logik. Det finns därför skäl att fundera över om man kan samla nationella aktörer till en gemensam kraftansträngning.

Min vän och kollega Øystein Johannessen höll en appell för ett samlat norskt grepp om frågan. Här är hans bilder. Vi skulle behöva en motsvarande samling av myndigheter, kommersiella aktörer, forskare med flera även i Sverige. Kanske en fråga för det nationella samverkansforumet för it i skolan?

Kan IT höja skolans produktivitet?

Produktivitet är ett fult ord i utbildningssammanhang. Samtidigt är utbildningsväsendet lika utsatt som andra samhällssektorer för krav på att leverera mer och bättre resultat till samma eller lägre kostnad. Amerikanska utbildningsdepartementet har tagit tjuren vid hornen och genomfört en mycket intressant granskning av den forskning som finns om IT kan höja produktiviteten i skolan.

Virtuella skolor växer upp som svampar ur jorden!

Bakgrunden är att det satsas stora pengar på IT i skolan i USA. 27 amerikanska delstater har byggt upp virtuella skolor som komplement och/eller ersättning till de vanliga skolorna. Ytterligare 4 delstater har virtuella skolor som inte är delstatliga. 2012 var det 620 000 kursregistreringar i virtuella skolor och ungefär 275 000 elever läste på heltid i virtuella skolor, enligt Keeping Pace. Nu söker man vetenskapliga bevis för att dessa satsningar lönar sig.

“Blended learning” mest effektivt

Amerikanska utbildningsdepartementet har tidigare genomfört en vetenskapligt rigorös genomgång av forskning om IT-baserat lärande (“online learning”) och kommit fram till att blended learning, dvs det vill säga en blandning av nätbaserat lärande och face-to-face, ger bättre skolresultat än face-to-face och fully online learning (de båda senare är lika effektiva). Nu har man påbörjat granskning och forskning runt produktiviteten med online learning och ser tydliga tecken på att det är minst lika ekonomiskt effektivt, möjligen effektivare än face-to-face.

Lägre kostnader och bättre resultat med IT?

Produktivitet i det här sammanhanget kan innebära samma resultat till minskad kostnad, bättre resultat till samma kostnad eller både bättre resultat och lägre kostnader. Man urskiljer nio områden där ”online learning” kan leda till ökad produktivitet. Det handlar om att förbättra utbudet och tillgången till utbildning eller höja kvaliteten genom ökad individualisering eller differentiering. Andra åtgärder strävar efter att sänka kostnaderna för skolbyggnader, använda lärarnas tid bättre eller utnyttja stordriftsfördelar t.ex. genom att återanvända digitala lärresurser. Departementet visar genom riktiga exempel från amerikanska skolor hur var och en av dessa punkter kan realiseras.

Mest intressant är en hänvisning till framför allt två studier (se här och här) som påvisar radikalt lägre kostnader kombinerade med goda resultat. Bland annat redovisas denna jämförelse av kostnaderna per elev som hämtats från flera olika studier.

Exhibit 2Skälet till att resultaten av dessa studier inte slås upp större och att departementet inte redan nu hävdar att IT-baserat lärande ger högre produktivitet är att man menar att jämförelsematerialet i studierna ännu inte är tillräckligt exakt. Här finns en kritisk granskning. Men forskning pågår och det kommer att bli mycket intressant att se resultaten.