Tag Archives: omvärldsbevakning

Mikrolärande – en trend i tiden

Micro learning, eller på svenska mikrolärande, är ett begrepp som man stöter på allt oftare nuförtiden. Precis som det låter så handlar det vanligen om små bitar av lärande. Det kan antingen vara större kurser eller liknande som har delats upp i mindre bitar eller att bitarna är små redan från början. Fördelarna med mikrolärande är många, inte minst i det informella lärandet. Ett skäl till att mikrolärande är så populärt är nog att vi tar till oss allt mer innehåll via mobilen. Man kan till exempel ägna 20 minuter åt dagen med till exempel Duolingo eller liknande tjänst för att lära sig spanska inför semesterresan. Men man kan också leta upp korta instruktionsfilmer på Youtube för hur man vinterställer utombordaren, bakar surdegsbröd eller använder en ny app i sin undervisning.

Du kan läsa mer om teorin bakom mikrolärande här. Men som Alexander Salas påpekar, det är inte alltid som mikrolärande passar. När det handlar om komplexa kompetenser eller beteenden, så behövs andra metoder. Som vanligt gäller det att se i vilket sammanhang en metod fungerar och i vilka den inte gör det.

Global Sentiments Report 2017, som utges av en brittisk utbildningskonsult, lyfter fram mikrolärande som en av de hetaste trenderna just nu. Det är ett viktigt led i att kunna göra lärandet än mer individuellt anpassat. Open University’s Trends in Learning 2017, beskriver hur ”analytics for learning”, det vill säga att man använder datadriven analys för att kunna föreslå vad individen ska lära sig härnäst för att bäst uppnå sitt mål, har mikrolärandet som en viktig ingrediens. Det finns oerhört mycket innehåll på nätet i form av små innehållsbitar (text, bild video, podd) som kan blandas på olika sätt för att passa olika personers behov.

Spanska utbildningsdepartementet upptäckte att de, liksom så många andra, hade stora avhopp från sina MOOCS (Massiv Open Online Courses) som de till stora kostnader tagit fram för att ge spanska lärare kompetensutveckling. Så man lade om produktionen och gör nu istället NOOCS (Nano Open Online Courses) där varje liten del tar någon timme att arbeta sig igenom jämfört med fleras veckors studier som man tidigare försökte. Där finns även SPOOCS (Self-Paced Open Online Courses) som man alltså läser i sin egen takt och när man själv vill.

Vad betyder blockchain-tekniken för utbildningssektorn?

Det har kommit en rykande färsk rapport från EU:s forskningsorgan JRC som diskuterar vad blockkedjetekniken kan komma att betyda för utbildningssektorn. Vanligen hör man talas om denna relativt nya teknik i relation till den virtuella valutan Bitcoin. Men det är en teknik som möjliggör att man automatiskt och säkert kan verifiera vem man gör transaktioner med på andra sidan och att transaktionens innehåll och process genomförs enligt avtal. Du hittar bättre förklaringar av tekniken här och här. Blockchain-tekniken antas komma att förändra bankväsendet i grunden eftersom den tar bort behovet av mellanhänder (som bankerna ofta är i transaktioner).

Vad betyder då detta för utbildningssektorn? I korthet kan man säga att det ger ytterligare bevis för att utbildningsinstitutionerna (i första hand universitet och yrkesutbildningsinstitutioner) på allvar utmanas, att deras nuvarande roll är på väg att i grunden förändras och att individer får allt större makt över sin egen utbildning. Vi kommer på sikt kunna ha våra egna livslånga portfolios där vi samlar våra arbetsprover och utbildningsprestationer som genomförts både i formell och informell utbildning. Arbetsgivare eller liknande aktörer kommer utan inblandning av tredje part kunna verifiera riktigheten i uppgifterna.

I rapporten sammanfattar man att ”Blockchain-teknik förväntas störa alla verksamhetsområden som grundas på tidsstämplad registrering av äganderätt.” Inom utbildningssektorn kan det till exempel handla om tilldelning av kvalifikationer eller examina, licensiering och ackreditering, hantering av studentdata, immateriell förvaltning (copyright eller motsvarande) och betalningar. I en bild sammanfattas vilka typer av transaktioner och därmed institutioner som kan tänkas att påverkas:

Från ett socialt perspektiv erbjuder blockchain-tekniken betydande nya möjligheter. I synnerhet kan överflyttning av data till blockchain möjliggöra:

  • Suveränitet och egen kontroll, det vill säga att användarna ömsesidigt kan identifiera sig och samtidigt upprätthålla kontroll över lagring och hantering av sina personuppgifter;
  • Förtroende, det vill säga att den tekniska infrastrukturen ger människor tillräckligt förtroende för de transaktioner som ska genomföras som betalningar eller utfärdande av certifikat;
  • Transparens och proveniens, det vill säga att användare kan genomföra transaktioner i förtroende om att varje part har kapacitet att ingå den transaktionen;
  • Oföränderlighet, det vill säga att data som skrivs in och lagras permanent, saknar möjlighet till modifiering – de är oföränderliga;
  • Reducering av mellanhänder, det vill säga att tekniken tar bort behovet av en central kontrollmyndighet som hanterar transaktioner eller håller register;
  • Samarbete, det vill säga att parterna kan handla direkt med varandra utan behov av medling av tredje part.

Även om vi bara är i startblocken när det gäller att använda tekniken inom utbildningssektorn så beskriver rapporten några exempel där den används (som vid Open University i England, MIT och University of Nicosia).

De användningsområden som lyfts fram som de som snabbast kommer att påverkas är:

  • Behovet att hålla pappersarkiv för betyg, certifikat och liknande. Alla typer av sådana arkiv kan tas bort och uppgifterna kan tryggt och säkert lagras med hjälp av blockchain istället. Mer avancerade implementeringar skulle också kunna användas till att automatisera tilldelning, erkännandet och överföringen av betyg, eller till och med att lagra och verifiera en portfolio av formella och icke-formella prestationer genom livslångt lärande.
  • Blockchain-teknik gör det möjligt för användarna att automatiskt kunna verifiera giltigheten av ett betyg eller certifikat direkt mot blockchain, utan att behöva kontakta den organisation som ursprungligen utfärdade dem. Således kommer det sannolikt att ta bort behovet av utbildningsorganisationer att validera examensuppgifter. Tekniken kan också användas inom immaterialrätten, till exempel för att spåra den första publiceringen av en artikel eller ett citat, utan att en central myndighet behöver hantera dessa databaser. Detta möjliggör till exempel att man automatiskt kan spåra användningen och återanvändningen av öppna digitala lärresurser (open educational resources).
  • Blockchain-teknikens förmåga att skapa datahanteringsstrukturer där användare har ökat ägande och kontroll över sina egna data kan väsentligt minska utbildningsorganisationernas kostnader för datahantering, liksom deras exponering för ansvar som härrör från problem med datahantering. Å andra sidan inskar också utbildningsorganisationernas betydelse i detta avseende.
  • Slutligen menar rapporten att blockchain-baserade kryptovalutor sannolikt kommer att användas till att underlätta betalningar inom och mellan utbildningsinstitutioner. Möjligheten att skapa anpassade kryptovalutor skulle kunna användas inom utbildningssystem som bygger på stipendier och vouchersystem.

Seriös diskussion bortom slagord

Danskarna imponerar återigen med sitt systematiska och seriösa arbete med försöksverksamhet och forskning runt hur man bäst digitaliserar skolan. I en serie forskningsrapporter som sammanfattas på Undervisningsministeriets webbplats förs en intressant diskussion om hur man bäst implementerar en lärplattform i en skola. Till saken hör att Danmark har ett betydligt mer centralstyrt system för skolans digitalisering jämfört med Sverige och under en längre tid har lärplattformar varit en central komponent i detta.

Man lyfter fram 12 centrala punkter i arbetet indelade under tre rubriker: organisation, pedagogik och teknik.

  1. Tänk på implementering av lärplattformen som något som berör hela skolan – inte bara den pedagogiska personalen.
  2. Undvik snabba och kortsiktiga implementeringsstrategier. Fokusera på att få arbetet med plattformen i linje med den pedagogiska personalens önskemål om hur de vill bedriva undervisning.
  3. Understöd dialoger om meningsfull användning av plattformen. Prioritera användarinstruktioner. Kritik er viktig och ska tas på allvar.
  4. Fatta de viktiga besluten och ge i övrigt nödvändigt friutrymme.
  5. Experimentera och understöd samarbete och utveckling av Ett gemensamt språk om hur man använder plattformen.
  6. Skapa ramar så att pedagogisk personal med olika metoder att undervisa kan arbeta med plattformen.
  7. Ha blick för att samma plattform kan anvädas på många många sätt och i olika situationer. Understötta att den pedagogiske personalen använder plattformen på så sätt och i sådana situationer att det upplevs som meningsfullt för dem.
  8. Understöd att arbetet med plattformen är inriktat mot sådana mål och involverar sådana aktörer som kan göra arbetet mer kvalificerat.
  9. Håll fast i det redan fungerar, men var också öppen leta efter den nya potential som lärplattformen för med sig.
  10. Sätt dig in i, vad det vill säga att arbeta med en lärplattform.
  11. Erkänn att det finns ett engagemang och skepsis mot lärplattformar – det finns över hela världen.
  12. Insistera på att plattformen ska vara plastisk och att den måste kunna hantera era lokala metoder och er praxis på ett konstruktivt sätt.

Som framgår av bilden är de organisatoriska och pedagogiska frågorna överordnade de tekniska, men de tre hänger intimt samman.

Produkt och process

En styrka i danskarnas resonemang är att de inte stirrar sig blinda på enskilda produkter, utan studerar vilka processer dessa understödjer eller skapar. Vi kan inte bara titta på de enskilda produkternas olika funktioner utan vi måste fundera över hur vi vill använda dem, i vilka sammanhang, vilket stöd vi vill att de ska ge, vilken stimulans hoppas vi på, hur de passar ihop med varandra, etc. Ska vi i Sverige komma vidare i våra diskussioner om digitala läromedel, plattformar och system för den svenska skolan så tror jag att detta är ett centralt synsätt. Det finns mycket att lära av våra danska kollegor i detta avseende.

Ser vi slutet på globaliseringen?

Globaliseringen har varit en mycket stark trend, en så kallad megatrend, i cirka 30 år. Nu finns tecken i skyn att globaliseringen kanske går mot sitt slut, eller åtminstone tappar fart.  Copenhagen Institute for Future Studies har spanat på framtiden i 45 år. De har just bloggat om globaliseringsfrågans framtid. I ljuset av bland annat Brexit-omröstningen i Storbritannien och valet av Trump till USAs nästa president samt det faktum att vissa aspekter av teknikutvecklingen minskar behovet av transporter och resor, så menar de att det finns åtminstone tre möjliga scenarier för globaliseringens framtid. Scenario 1 och 3 är ytterlighetsbilder, medan scenario 2 ligger ganska nära status quo.

Scenario 1: Slutet för globaliseringen

I detta scenario accelererar anti-globaliseringstrenden. Det blir inga nya internationella handelsöverenskommelser (som TTIP) och gamla (som NAFTA) faller samman. WTOs starka ställning undermineras och kanske försvinner WTO helt och hållet eftersom ett antal länder, som USA, Ryssland och Turkiet driver isolationistiska och nationalistiska agendor. Tullar höjs eventuellt även i asiatiska länder, även om det kanske sker av andra skäl. Gränskontrollerna fortsätter att vara starka och kanske faller hela EU samman. Teknikutvecklingen med 3D printers och robotar minskar behovet av import av industriprodukter och energi, samt minskar behovet av resor. Om EU faller samman, USA och Kina blir allt mer isolationistiska och Ryssland och Turkiet fortsätter att driva i nationalistisk riktning, så skulle det innebära slutet för globaliseringen som vi känner den.

Scenario 2: Ett steg bakåt, två steg framåt

I detta scenario så både bromsas och accelererar globaliseringen. Politiskt så bromsas den på ungefär det sätt som beskrivs i det förra scenariot med minskat internationellt samarbete, stängda gränser och minskad handel. Samtidigt driver den tekniska utvecklingen på globaliseringen till exempel genom att allt fler människor blir uppkopplade mot internet. 1995 var det 1% av världens befolkning som hade tillgång till internet. Idag är det cirka 40% eller 3,3 miljarder människor. Om 10 år beräknas det vara 80% eller cirka 6 miljarder människor som har tillgång till nätet. Språkteknologin tar stormsteg och kan snart sudda ut alla språkbarriärer (jämför till exempel appen SayHi). Utbyggda flyglinjer, vägar och höghastighetståg gör också att allt fler människor reser. Totalt sett fortsätter globaliseringstrenden, men långsammare än vi sett på mycket länge.

Scenario 3: Accelererad globalisering

I detta scenario har den starka globaliseringstrenden just nu råkat ut för hicka. Kanske går Storbritannien in i en djup ekonomisk kris på grund av Brexit som uppfattas som ett stort misstag. Kanske drivs globaliseringen på av växande ekonomier till exempel i Afrika som vill ut på nya marknader, och av unga människor som vill ha en ännu mer gränslös värld. Kanske fortsätter teknikutvecklingen att ta stora språng vilket ytterligare underlättar försäljningen av varor och framför allt tjänster över gränserna. I så fall kan decenniet mellan 2020 och 2030 bli en tid av ännu snabbare globalisering än den vi ser just nu.

Jarl Frijs-Madsen vid Copenhagen Institute för Future Studies menar att scenario 2 är mest sannolikt men att vi bör förbereda oss för mer än bara en möjlig framtid.

Vita Huset förbereder för en framtid med AI

Häromdagen släppte Obama-administrationen en rapport om artificiell intelligens (AI) och hur USA behöver investera i forskning, utveckling och utbildning för att dra nytta av utvecklingen inom AI.

ai-rapport

Man beskriver hur amerikanska flottan tagit fram digitala lärare (digital tutors) som tränar upp it-adminitratörer på några månader – en utbildning som tidigare tog åtminstone ett år. Dessa nya it-administratörer slår erfarna tekniker som jobbat i 7-10 år både i praktisk problemlösning och i teoretiska tester. De har använt motsvarande digitala lärare i arbetsmarknadsinsatser och sannolikheten för att ett välbetalt jobb ökar markant när man haft en digital lärare, jämför med traditionella arbetsmarknadsinsatser.

Men utvecklingen ställer också krav på samhället. Man skriver bl.a. att: ”An AI-enabled world demands a data-literate citizenry that is able to read, use, interpret, and communicate about data, and participate in policy debates about matters affected by AI.”
Länk:

Framtidsscenario om en digital skola

Digitaliseringskommissionen fortsätter att producera intressanta rapporter. I fredags kom ytterligare en,temarapport, kallad Det sociala kontraktet.

Det är en antologi som diskuterar frågeställningar inom flera olika samhällsområden. Vad innebär t.ex. jämlikhet när samhällets insatser för den enskilde i vård, skola och omsorg kan ges på helt nya sätt och i högre grad individualiserat? Vad kan och bör det statliga åtagandet vara och vilka rättigheter och skyldigheter bör den enskilde individen ha?

Ett av kapitlen är skrivet av Carl Heath. Det innehåller både en inledande diskussion om hur man kan göra diskussionen om skolans digitalisering mer konkret och hanterlig genom att skilja mellan tre delar i helheten:

  • digitaliseringen av processer för att organisera utbildning
  • digitaliseringen av undervisning och lärprocesser samt
  • digitaliseringen av den enskilda elevens eller studentens egen miljö.

Vidare beskriver Carl ett framtidsscenario för en digital skola som är både konkret och visionärt. Det är verkligen svårt att skriva meningsfulla texter om en framtid som vi bara kan ana, men Carl lyckas väldigt bra. Texten rekommenderas till läsning!

Utbildningsutskottet intresserar sig för skolans digitalisering!

Så har frågan om skolans digitalisering äntligen nått fram till Riksdagen och Utbildningsutskottet. Tillsammans med Riksdagens utvärderings- och forskningssekretariat har man tagit fram en litteraturstudie som ger en mycket bra översikt över forskningen inom området. Förhoppningsvis kan studien inspirera ledamöterna till ökad aktivitet inom området och många nya motioner som kan driva frågan framåt!

Trendspaning på BETT

Förra veckan gick året stora utbildningsmässa BETT av stapeln i London. Ett årligt event där en jättelik ”ed tech-mässa” är kärnan som kompletteras av hundratals intressanta seminarier möten. 10 000-tals besökare varav en hel del är skandinaver, mest svenskar. Omöjligt att sammanfatta detta rika utbud men här följer några impressioner från både mässgolvet och de seminarier jag lyssnade på:

1) analytics – datadriven analys från individnivån och uppåt. Allt fler läromedel/lärresurser erbjuder olika former av uppföljning i form av statistik. Vi börjar se möjligheter att koppla samman dessa – än så länge främst på skolnivå men det är bara en tidsfråga innan interoperabiliteten ökat och gör det möjligt att sammanställa data även på kommunnivå och nationell nivå. Kraven på standards och interoperabilitet kommer att öka.

2) flytta fokus från läraren till undervisningen (from the teacher to the teaching). En uppmaning i samma anda är att ”avprivatisera” undervisningen. Här handlar det alltså om att läraren blir er av en lagspelare, att man tar gemensamt ansvar för elevernas lärande och därmed gemensamt utarbetar undervisningsformer, stöd mm som eleven behöver.

3) individualisering och anpassning av läromedlen till individens behov och intresse. Adaptiva läromedel som anpassar både svårighetsgrad men också kontext för exempel mm till den enskilda eleven. Den som bor t.ex. i Kiruna och är intresserad av ishockey eller snowboards får annorlunda exempel i sina matteövningar än den som bor i Malmö och gillar att rida.

4) Liksom tidigare år är det också tydligt att de digitala läromedlen eller lärresurserna i ökande utsträckning lämnar datorskärmen som gränssnitt. Dels växer utbudet av små och stora interaktiva skärmar starkt och dels, vilket är mer intressant, växer det digitala ihop med det analoga. De få projektorer som fanns på mässan satt oftast i taket och lyste på golvet och gjorde om golvet till en interaktiv yta som en spelplan, ”byggarbetsplats” eller liknande. Digitala mätinstrument används för att samla data till NO-undervisningen t.ex. från luften eller ett akvarium, och undervisningen kan handla om att bearbeta och analysera data istället för att hela laborationen går ut på att ta fram själva mätdata. Tanken är alltså att arbeta med konkreta och riktiga data istället för som tidigare ha ett digitalt läromedel som abstrakt illustrerar olika fysikaliska fenomen.

10 Mbps till varje elev rekommenderas

Som ett led i framtagandet av en ny nationell it-strategi för skolan i Irland har en grupp forskare gjort en mycket ambitiös litteraturgenomgång av olika frågor. En av dessa är hur snabbt bredband som behövs i skolan. Man utgår dels från ett whitepaper som CISCO tagit fram åt amerikanska myndigheter och dels en rapport som en sammanslutning för teknikchefer inom utbildningsområdet på delstatsnivå, kallad State Educational Technology Directors Association (SETDA).

CISCO menar att i dagsläget behövs minst 0,5 Mbps per elev och att detta bör öka till 2 Mbps och elev till 2018. Delstatscheferna menar att dessa rekommendationer är för låga. De menar att 2015 bör skolor erbjuda 10 Mbps till varje elev.

Rekommendationerna kan tyckas höga men man menar att detta krävs eftersom tätheten av enheter och användare per ytenhet i en skola är bland de högsta som finns i alla arbetsmiljöer. Dessutom, säger man, när man betänker de typiska bredbandshastigheter som krävs för smidig användning av en rad online-aktiviteter i skolor, är uppenbart att det är nödvändigt för denna nivå av anslutningsmöjligheter. Och de irländska forskarna instämmer. Man utgår från följande tabell över vad olika typer av online-aktiviteter kräver för bandbredd.

bredband

Man kan ju undra hur det står till med bandbredden i våra svenska skolor – därom vet vi ingenting!

Källor:

CISCO (Computer Information System Company). (2013). A white paper outlining CISCO’s
recommendations on how to modernize the existing E-rate program to put high-speed
broadband into the hands of every student in America.

Fox, C., Waters, J., Fletcher, G., & Levin, D. (2012). The broadband imperative: Recommendations to address K-12 education infrastructure needs. Washington DC: State Educational Technology Directors Association {SETDA}.