Tag Archives: omvärldsbevakning

Självvärdering allt vanligare – men fungerar det?

Det går en våg av självvärdering över skolans värld just nu – framför allt ifråga om att värdera och förbättra skolors eller kommuners it-mognad. Ett av de senaste bidragen är SKLs verktyg LIKA. Blickar man ut över Europa hittar man många spännande varianter med likartad uppbyggnad och inriktning. Så t.ex. det finska OPEKA, det norska Skolementor, ungerska éLEMER, brittiska Self Review Framework  och Microsofts Innovation Framework and Self Reflection Tool.

Grundidén bakom dessa verktyg är att genom att organisationen (skolan) själv analyserar och bedömer sin situation så får den dels ett beslutsunderlag för att agera och dels en bättre förståelse inom organisationen för vilka förändringar som behöver göras än om detta påtalades av någon utanför organisationen. Ägarskapet till problembeskrivningen och därmed också lösningen framhålls vanligen som det främsta argumentet för självvärdering jämfört med extern värdering. Metoden är också populär bland lärare som ett sätt att få elever att reflektera över vad de lärt sig och hur de ska kunna komma vidare i sin lärprocess.

Men fungerar det? Det finns en hel forskning runt självvärdering på individuell nivå. Där jämför man vanligen om individens värdering av sina kunskaper överensstämmer med externa bedömningar (reliabiliteten i mätningen). Överensstämmelsen är vanligen medioker. Individerna tenderar att övervärdera sina egna kunskaper jämfört med externa bedömningar (t.ex. lärarbedömningar eller prov). Intressant nog ökar överensstämmelsen ju mer man kan om ett ämne – ju mer kunskap man har desto bättre vet man vad man inte vet… Men försvararna av självvärderingar påpekar dels att det inte nödvändigtvis viktigast att den egna bedömningen överensstämmer med externa bedömningar (olika personer kan värdera samma saker på helt olika sätt eller värdera olika saker). Det finns också andra skäl till självvärdering – inte minst att man får en bättre självförståelse.

Men detta gäller individer. Det finns inte mycket forskning om reliabiliteten i organisationers självvärdering. Där står vanligen effekten i fokus istället – fungerar det? Ett område som ligger många år före skolan ifråga om självvärderingar för organisationer är biståndsorganisationer, ofta icke-statliga organisationer (NGO:s). Inom detta fält finns en lång rad verktyg för självvärdering och metoder för att använda dem i organisationsutvecklande arbete (som t.ex. Organizational Capacity Self-Assessment, OCA). Det verkar fungera. Framför allt när det finns strukturerade modeller för hur organisationen ska kunna komma vidare med de problem eller brister den identifierat (som t.ex. denna handbok).

Det finns även metoder som utgår från det friska och välfungerande istället för problemen. Appreciative inquiry kallas en metod som bygger på organisationens styrkor istället för dess svagheter. En studie av åtta kanadensiska skolor visar hur positiv förändring åstadkoms med hjälp av metoden.

Självvärdering inom skolan är här för att stanna under de närmaste åren. Men det gäller att se till att inte bara stanna vid värderingen utan komma vidare. Så nästa steg blir att utveckla verktyg som hjälper skolor att komma vidare utifrån sina självvärderingar. Detta gäller vare sig man väljer att utgå från sina svagheter eller styrkor.

Digitala prov – ett självklart och viktigt utvecklingssteg

Skolverket har fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för att digitalisera de nationella proven. Frågan möter ibland motstånd från personer som oroas över att proven ska bli enkla flersvarsfrågor där eleverna ska klicka i rätt svar. Glöm det! De nya digitala prov som växer fram i andra länder är minst lika avancerade som pappersbaserade prov – ibland mer.

USA kommer att läsåret 2014/15 gå över till digitala nationella prov. Mottot är ”eAssessment of learning and for learning”. Se här en rapport där man redogör för skälen till detta. I korthet anges tre skäl till skiftet:

  • Digitala prov är enklare och billigare att administrera och att rätta
  • De är rättvisare och mer rättssäkra eftersom rättningen blir lika för alla elever
  • I de digitala proven kan man testa kunskaper som man inte kunnat testa i pappersbaserade prov. Ett forskarlag skriver i en rapport att man i de digitala proven kan upptäcka mönster i elevernas kunskaper som det mänskliga ögat inte kan se i pappersbaserade prov.

Ytterligare en aspekt är att det finns forskningsrapporter som visar att eleverna blir mer motiverade att arbeta med testerna när de är digitala – den allmänna motivationseffekt som det är väl belagt att it har, tycks alltså följa med även in i provsammanhangen.

Den amerikanska myndigheten Educational Testing Service har tagit fram en lång rad mycket intressanta forskningsrapporter om förutsättningarna för digitala prov inom olika ämnen och kunskapsområden. Du hittar dem här.

Det pågår ett omfattande och ytterst vitalt FoU-arbete inom området digital kunskapsvärdering. Det är bara att hoppas att Skolverket fångar upp dessa utvecklingstendenser och skapar ett provsystem – av lärande och för lärande.

Vartannat jobb hotas av datorer!

Nästan hälften, eller 47 procent, av alla jobb på den amerikanska arbetsmarknaden är i riskzonen för att tas över av datorer och robotar inom de närmaste tio-tjugo åren. Den som jobbar med transport, logistik eller administrativt stöd löper stor risk att förlora jobbet, medan vårdpersonal, förhandlare, personalledare och komiker sannolikt kan känna sig lugnare.

Det säger två Oxford-forskare som gått igenom den senaste litteraturen inom artificiell intelligens, robotik och liknande. Utifrån antaganden om hur datorer och robotar kommer att utvecklas både tekniskt och ekonomiskt, går de igenom 702 olika yrkeskategorier utifrån hur utsatta de är för risken att tas över av datorer och datorstyrda robotar.

Finska forskare har nyligen publicerat en liknande studie där de menar att ca en tredjedel av de finska jobben är hotade av samma skäl.

Tidigare diskussioner om olika arbetens ”tekniska utsatthet” har baserats på en uppdelning av arbeten i manuella respektive kognitiva (eller kunskapsbaserade) samt huruvida jobbet är regelstyrt och rutinmässigt eller icke-rutinmässigt.

Fram till nyligen är det de rutin- och regelstyrda yrkena som har kunnat automatiseras och datoriseras. Det har gällt manuellt industriarbete (2) och rutinmässiga kognitiva uppgifter som t.ex. post- och bankkassörskornas arbete (1). Det som nu sker är att de icke rutinmässigt baserade yrkena (3 och 4) börjar tas över av datorer. Bakgrunden till detta är framför allt utvecklingen inom big data, dvs. möjligheten att samla in, lagra och inte minst analysera och se mönster i enorma mängder data. Detta har t.ex. resulterat i att Google har lanserat en förarlös bil och Amazon testar drönare som paketutdelare. Forskarna menar därför att arbeten inom transport och logistik är i högriskzonen. Möjligheten att t.ex. med hjälp av sensorer känna av omgivningen och kunna processa enorma mängder data oerhört snabbt i kombination med allt bättre och billigare robotar styr denna utveckling.

Vidare menar de att eftersom datorer numera gör snabbare och bättre sammanställningar och sammanfattningar av stora siffer- och textmängder så kommer jobb inom kontorssektorn att hotas. Det finns exempel på datorer som tävlat och vunnit över sportjournalister i att skriva textreferat av basebollmatcher.

Även en del serviceyrken som haft god tillväxt anses hotade. Allt fler villaägare har robotgräsklippare – snart kan vi ha dammsugare som på motsvarande sätt tar hand om en del av städningen. Även svenska sjukhus köper in robotar för att frakta saker (ännu inte människor) mellan olika avdelningar. Vi har redan sett hur självbetjäningskassor gör allt fler kassörskor överflödiga. Genom att börja prefabricera allt fler byggdelar i fabriker kan jobbet tas över av robotar. Delarna monteras sedan på plats av byggarbetare – men i betydligt färre antal. Reparatörer och installatörer lever säkrare. Där lyckas datorerna ännu inte ersätta människan eftersom både uppgifterna och omgivningarna skiftar från gång till gång.

Följande bild sammanfattar forskarnas resultat:

Det som gör att vissa yrken är mindre utsatta för risken att tas över av datorer och robotar är tre faktorer:

  • Perception och fingerfärdighet – betydande utmaningar kvarstår för datorerna ifråga om mer komplexa perceptionsuppgifter, som att identifiera föremål och deras egenskaper i ett rörigt synfält (t.ex. ett hem).
  • Uppgifter som kräver kreativitet – att skriva poesi eller musik, att skapa vetenskapliga teorier, att skämta eller skapa matlagningsrecept klarar datorerna ännu inte. Utmaningen här är att hitta tillförlitliga medel för att komma fram till kombinationer som känns “vettiga”.
  • Uppgifter som kräver social intelligens – uppgifter som exempelvis innebär förhandlingar, övertalning och omsorg.

Det är yrken som på olika sätt domineras av dessa uppgifter som återfinns i den vänstra halvan av diagrammet ovan, tillsammans med yrken som kräver en hög utbildningsnivå. Genomgående menar forskarna, hotas låglönejobb mer än jobb som kräver högre utbildning och som ger högre lön.

Vad är slutsatsen av dessa hissnande resonemang som både fascinerar och skrämmer? Det finns alltid personer som av olika skäl gärna målar upp mer eller mindre realistiska mardrömsscenarier och dystopier. Finns det något skäl att fästa tilltro till Oxfordforskarnas teorier?

Själv är jag inte ekonom och kan därför inte följa och verifiera alla deras beräkningar, men antagandena är öppet redovisade och baseras på offentlig statistik liksom på bedömningar om den tekniska utvecklingen som inte kommer från dem själva, utan som görs av tekniska forskare. Det verkar oklokt att enkelt avfärda dem. Däremot kan både omfattningen av jobbdöden och takten i utvecklingen sägas vara osäker. Britterna kommer fram till att ca hälften av de amerikanska jobben är hotade, de finska forskarna menar att ca en tredjedel av de finska jobben hänger på en skör tråd. Det räcker för att konstatera att det är stora omvälvningar att vänta även om den exakta omfattningen är svår att förutse.

Takten i utvecklingen är också osäker. Givetvis kan lagstiftning försena t.ex. introduktionen av förarlösa bilar i stor skala. Det finns redan exempel på ett par amerikanska delstater som förbjudit förarlösa bilar i allmän trafik. Men det är nog mer en tidsfråga – det ändrar inte utvecklingsriktningen.

Det svåra i detta läge är att varken blunda för faran eller bara acceptera att den är opåverkbar. Teknikdeterminism är sällan en hållbar politisk strategi. Två saker man kan göra är att fokusera på dem som ser ut att löpa störst risk att förlora jobbet. Hittills har våra marknadsekonomier förmått skapa nya jobb till de allra flesta, men det kan krävas stora omställningar, inte minst vidareutbildning, för den enskilde. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken behöver återigen börja att samarbeta intimt med utbildningssektorn.

Och slutligen, skolan måste fokusera betydligt mer på kreativitet och social intelligens och att locka fler till längre utbildningar.

Brittiska regeringen: MOOC kräver analys och handling

Det brittiska näringsdepartementet (Department for Business, Innovation and Skills) har tagit fram en ytterst intressant litteraturöversikt om MOOC. Den omfattar över hundra titlar och går igenom såväl forskningslitteratur som journalistik inom området. Man analyserar och sammanfattar forskningen och diskussionen runt MOOC och ger tydliga rekommendationer till universitet och den brittiska regeringen. Analysen visar att:

  • än så länge är det högprofilerade universitet som engagerat sig i MOOC. Lärosäten med lägre status har ännu inte velat eller vågat även om vissa högskolor i USA börjat köpa MOOC av elituniversiteten.
  • Universitetslärarkåren är kluven i sin inställning till MOOC. Vissa är positiva medan andra är starkt negativa.
  • De flesta forskare har intresserat sig för hur institutionerna hanterar MOOC – inte hur studenterna uppfattar dem. De flesta forskare är överens om att modellen i högsta grad utmanar den nuvarande universitetsstrukturen.
  • De rapporter som finns om studenternas uppfattning och upplevelse av MOOC är övervägande positiva.
  • MOOC mognar och utvecklar nya vägar för att hantera betyg och affärsmodeller.

De direkta rekommendationerna är mest intressanta. De viktigaste lyder i sammanfattning:

  • Det är för sent ”att vänta och se” – MOOC kräver analys och handling både av universitetsledningar och regeringar.
  • MOOC är inte en isolerad företeelse utan ett led i strukturförändringarna inom högre utbildning där globalisering och ökad konkurrens sedan länge varit högaktuella.
  • MOOC ställer nya krav på studenternas digitala kompetens. Detta kommer sannolikt påverka skolor längre ner i utbildningssystemet och öka kraven på att de utvecklar ungdomarnas digitala kompetens.

Omvärldsspaning – att mäta kompetenser med nya verktyg

I DiU:s senaste nummer finns en ny artikel om att mäta kompetenser med nya verktyg.

Utvecklingen mot Learning Analytics belyser tre viktiga utbildningspolitiska frågor. Den första avser hur man kan utbilda och stödja lärarna i den omställning av lärarrollen som teknikutvecklingen påskyndar. Den andra rör de etiska frågorna kopplade till en ökad insamling av data om enskilda individer och hur detta ska kunna hanteras på ett rättssäkert och moraliskt godtagbart sätt. Den tredje handlar om de ökade möjligheterna att bejaka den utbildningspolitiska förskjutningen mot kompetenser som efterfrågas i arbetslivet, att se över regelsystem för kunskapstester, inte minst nationella prov.

De flesta länder har tagit det första steget och vissa börjar undersöka steg två. Danmark har sedan några år påbörjat datorbaserade examensprov där man tillåts använda internet vid provtillfället. Sverige ligger tyvärr efter och har inte ens tagit det första steget. Istället borrar vi oss allt djupare ner i den traditionella testkulturen med kostsamma nationella prov i allt fler ämnen och årskurser.

Artikeln är en utveckling av min tidigare bloggpost.

Flipped Classroom + MOOCs = sant

Undervisningsmetoden flipped classroom eller det omvända klassrummet innebär kort att eleverna/studenterna får följa lärarens genomgång av en fråga, ett begrepp eller en del av ett ämne på video innan undervisningstillfället. När man träffas i skolan ägnas tiden istället åt elevernas frågor och till gemensamt arbete. Därmed utnyttjas lärarens och elevernas tid tillsammans mer effektivt än om läraren föreläser och eleverna sitter passiva och lyssnar i klassrummet. En annan fördel är att eleverna kan titta på filmen med genomgången flera gånger för att vara säkra på att ha förstått. Lärare och elever som testat modellen tycker vanligtvis den fungerar utmärkt.

Men ingenting är så bra att det inte kan göras bättre. Den visar David Black-Schaffer, lärare och forskare på Uppsala universitet, i den här genomgången av hur han börjat arbeta in element från MOOCs i modellen med omvänt klassrum. (Massive Open Online Courses är en ny typ av nätbaserade massutbildningar som just nu skakar om universitetsvärlden. Läs mer om MOOCs i min artikel här). Syftet för David Black-Schaffer är att ytterligare höja studenternas koncentration, uppmärksamhet och tidigt upptäcka kunskapsluckor. Davids genomgång är mycket klar och koncis och den utveckling av modellen som han arbetar på tillsammans med sina kollegor, verkar ytterst intressant. Fortsättning följer hoppas vi!

Digitaliseringskommissionens första betänkande

Idag överlämnades Digitaliseringskommissionens första delbetänkande till ansvarig minister, Anna-Karin Hatt. Du hittar hela delbetänkandet här. Det kommer tidigt i kommissionens arbete och har mer karaktären av handlingsplan för kommissionens eget arbete än ett betänkande som levererar tunga förslag. Fokus ligger på resonemang om hur man kan mäta och bedöma Sveriges position inom IT-områden i förhållande till andra länder. Inom skolområdet hade kommissionen oturen att vara några veckor för tidig i sitt arbete för att kunna ta med siffror från Skolverkets senaste undersökning om IT i skolan och den stora europeiska studien Survey of Schools: ICT in Education.

Ett intressant grepp är de aktörskartläggningen man gör inom en rad områden. De syftar till att kartlägga vilka aktörer som är pådrivande i sakfrågan och vilka som har stort mandat i frågan. De viktigaste aktörerna är alltså de som antingen är starkt pådrivanDigitaliseringskommissionende eller som har stort mandat eller både-och, dvs de som finns i övre högra hörnet på matrisen som är skuggat i mörkare färg. Men som framgår av bilden nedan är det för närvarande märkbart tomt i det hörnet inom sakområdet skola och undervisning. Bra och viktigt att kommissionen tydliggör denna fråga! Vi hoppas att nästa delbetänkande kan ge vägledning i hur denna brist kan åtgärdas.