Tag Archives: omvärldsbevakning

Kan IT höja skolans produktivitet?

Produktivitet är ett fult ord i utbildningssammanhang. Samtidigt är utbildningsväsendet lika utsatt som andra samhällssektorer för krav på att leverera mer och bättre resultat till samma eller lägre kostnad. Amerikanska utbildningsdepartementet har tagit tjuren vid hornen och genomfört en mycket intressant granskning av den forskning som finns om IT kan höja produktiviteten i skolan.

Virtuella skolor växer upp som svampar ur jorden!

Bakgrunden är att det satsas stora pengar på IT i skolan i USA. 27 amerikanska delstater har byggt upp virtuella skolor som komplement och/eller ersättning till de vanliga skolorna. Ytterligare 4 delstater har virtuella skolor som inte är delstatliga. 2012 var det 620 000 kursregistreringar i virtuella skolor och ungefär 275 000 elever läste på heltid i virtuella skolor, enligt Keeping Pace. Nu söker man vetenskapliga bevis för att dessa satsningar lönar sig.

“Blended learning” mest effektivt

Amerikanska utbildningsdepartementet har tidigare genomfört en vetenskapligt rigorös genomgång av forskning om IT-baserat lärande (“online learning”) och kommit fram till att blended learning, dvs det vill säga en blandning av nätbaserat lärande och face-to-face, ger bättre skolresultat än face-to-face och fully online learning (de båda senare är lika effektiva). Nu har man påbörjat granskning och forskning runt produktiviteten med online learning och ser tydliga tecken på att det är minst lika ekonomiskt effektivt, möjligen effektivare än face-to-face.

Lägre kostnader och bättre resultat med IT?

Produktivitet i det här sammanhanget kan innebära samma resultat till minskad kostnad, bättre resultat till samma kostnad eller både bättre resultat och lägre kostnader. Man urskiljer nio områden där ”online learning” kan leda till ökad produktivitet. Det handlar om att förbättra utbudet och tillgången till utbildning eller höja kvaliteten genom ökad individualisering eller differentiering. Andra åtgärder strävar efter att sänka kostnaderna för skolbyggnader, använda lärarnas tid bättre eller utnyttja stordriftsfördelar t.ex. genom att återanvända digitala lärresurser. Departementet visar genom riktiga exempel från amerikanska skolor hur var och en av dessa punkter kan realiseras.

Mest intressant är en hänvisning till framför allt två studier (se här och här) som påvisar radikalt lägre kostnader kombinerade med goda resultat. Bland annat redovisas denna jämförelse av kostnaderna per elev som hämtats från flera olika studier.

Exhibit 2Skälet till att resultaten av dessa studier inte slås upp större och att departementet inte redan nu hävdar att IT-baserat lärande ger högre produktivitet är att man menar att jämförelsematerialet i studierna ännu inte är tillräckligt exakt. Här finns en kritisk granskning. Men forskning pågår och det kommer att bli mycket intressant att se resultaten.

Kunskapskanalen om skolans digitalisering

I lördags (9 febr.) visade Kunskapskanalen ett föredrag om skolans digitalisering som jag höll på Skolans ledarkonvent i höstas. Du hittar programmet här. Följande ämnen behandlas:

  • Var står Sverige i internationell jämförelse när det gäller IT i skolan?
  • Vad säger styrdokumenten om IT?
  • Framtidskompetenser – vad är det och varför är de viktiga?
  • Vad säger forskningen om en dator till varje elev?
  • Hur gå från en IT-vision till verklig förändring?

Antalet iPad-studier växer – och resultaten är positiva

Allt fler skolor köper iPads till sina lärare och elever. Det rullar som en våg över hela den rika världen och sker till stor del utan att det finns några större studier som stöder paddans värde som utbildningsverktyg. Förutom dess omvittnade snabbhet och användarvänlighet kan ett viktigt skäl vara att paddan svarar extra bra på de krav på en mer individanpassad undervisning som reses från politiken, allmänheten och forskningen.

Successivt börjar nu också allt fler studier av iPad:ens styrkor och svagheter att publiceras. På forskningssidan så kom det under 2012 en amerikansk doktorsavhandling[1] och några artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Med intresse kastade jag mig över några av dessa, men blev ganska besviken. Avhandlingen studerar ett pilotförsök med iPads i ett amerikanskt skoldistrikt. Den är metodiskt oantastlig men den empiriska basen utgörs av 41 deltagare – administratörer, IT-pedagoger och ”lärarutbildare” (personer ansvariga för stöd och kompetensutveckling av lärare).  Resultaten är i huvudsak positiva men nyttan av studien (för svenskt vidkommande) begränsat. Lite mer intressant är en artikel om ett pilotprojekt i skolmiljö som presenterades i december Chou: Case Study. Återigen är omfattningen liten – det gäller geografiundervisning i ”ninth grade” (dvs med elever som är 14-15 år). Fyra klassrum utrustades med klassuppsättningar med iPads. Fyra lärare och sammanlagt ca 120 elever ingick i studien. Resultaten känns igen från andra iPad-studier men också från studier av införande av bärbara datorer: det är enklare för läraren att introducera mer elevaktiva arbetsformer, eleverna blir mer engagerade i ämnet, de lägger mer tid på sina skoluppgifter och de förbättrar sin digitala kompetens. Samtidigt finns det risker fr.a. att bli distraherad av irrelevanta appar, spel och webbsidor. Det behövs både självdisciplin hos eleverna och en tydlig ledning från läraren för att lektionerna ska bli lyckade.

Intressantare än dessa studier är en utvärdering av iPads i skotska skolor som genomförts av University of Hull. Den omfattar 365 elever i åtta skolor spridda över Skottland. Eleverna tycks vara mellan 8-9 år och upp till 12-13 år. De allra flesta hade tillgång till en egen iPad som de dessutom vanligen fick ta med hem efter skolan. Studien omfattar perioden mars-juni 2012. Forskarna konstaterar bl.a. att:

  • det personliga ”ägandet” av enheten var en avgörande framgångsfaktor som ökade motivationen och intresset för skolarbetet. Det gjorde eleverna mer självständiga och fick dem att ta större ansvar för sitt eget lärande. Det tycks också som att det faktum att eleverna själva disponerade sin iPad ökade det ämnesövergripande arbetet.
  • det personliga ”ägarskapet” gjorde också att både lärare och elever tog till sig tekniken snabbt och entusiastiskt. Det motstånd som vanligen infinner sig när man inför ny teknik var betydigt lägre. Avsevärt mindre utbildning krävdes för att lärarna skulle kunna hantera tekniken. Vissa skolor har kommit fram till att man istället för att ersätta uttjänta datorer, i framtiden kommer att köpa iPads.
  • lärarna menade att tillgången till tekniken och till nätet ökade deras möjligheter att variera arbetet i klassrummet och uppmuntrade dem själva till att hitta nya och alternativa sätt att arbeta.
  • Lärarnas syn på sig själva och sin roll förändrades. De noterade att samarbetet ökat både mellan eleverna och mellan lärarna, de upptäckte att eleverna hjälper varandra mer, fler elever kunde uttrycka sin kreativitet, vara med och bedöma andra elevers arbete och i gruppdiskussioner, klasslärarna menade att verktyget stöder alla elever oavsett vilken nivå de befinner sig och med iPads kunde lärarna ge mer avancerade och större hemuppgifter till eleverna och ge eleverna bättre återkoppling på deras lärande.
  • även föräldrarna tycks ha blivit mer engagerade när eleverna fick ta med sin iPad hem. Av de föräldrar som besvarade föräldraenkäten var en överväldigande majoritet positiva till försöket med iPads, de tyckte försöket varit värdefullt för deras barn och gett barnen en mer positiv attityd till skolan, de menade att det var lättare att få barnen att göra sina hemuppgifter och att få dem att berätta om vad som händer under skoldagen.

Den kanadensiska delstaten Alberta har också sammanfattat sina initiala erfarenheter. De ligger helt i linje med resultaten från Skottland. Den största skillnaden är att Albertarapporten är mer tydlig i de begränsningar man upplever med iPads – framför allt att Apples hårda patentskydd emellanåt gör verktygen och innehållet svårhanterbara.

Sammantaget börjar nu en bild växa fram som bygger på både mindre pilotförsök och lite mer omfattande studier från olika delar av världen. Som framgått är bilden övervägande positiv. Resultaten ligger i linje med vad forskningen säger om införande av en dator per elev, men resultaten tycks komma snabbare och vara starkare. Motståndet och tekniktrösklarna tycks också vara lägre.

Även om flera av iPad-studierna implicit jämför surfplattan med bärbara datorer så saknas ännu explicita jämförelser. Sådana vore mycket intressanta att se. Likaså vore det spännande att läsa direkta jämförelser mellan iPads och andra surfplattor. Med tiden minskar sannolikt Apples teknikförsprång vilket kommer att möjliggöra sådana jämförelser.



[1] Moore, Alyssa (2012): Piloting the iPad: A Case Study Evaluation in a K-12 School District. UMI Number: 3541883. Wilmington University August 2012

Kan vi träna och mäta bredare kompetenser i skolan?

Den 4 juni arrangerades en konferens om framtidskompetenser eller ”21st Century Skills” av Skolverket, Utbildningsdepartementet och stiftelsen DIU i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting, Lärarförbundet, IT- och telekomföretagen och Microsoft. Konferensen var en fortsättning på en Skolverkskonferens i mars. Två internationella forskningsprojekt var inbjudna för att presentera sina rön och ge sin bild av möjligheterna att träna och mäta framtidskompetenser. De två projekten finns beskrivna i DiU nr 1, 2012.

Det första projektet, Assessment and Teaching of 21st Century Skills (ATC21S) presenterades dels av två australiensiska och dels av en finländsk forskare. ATC21S började för tre år sedan med en bred ansats där man formulerade och definierade tio framtidskompetenser. Sedan dess har man utarbetat metoder för att testa två av dessa, samarbetsförmåga och digital läskunnighet, i större skala. De australiensiska forskarna, Patrick Griffin och Esther Care, beskrev hur man definierat en progression för varje begrepp, dvs vad det innebär att bli bättre och bättre på samarbete, och sedan utvecklat metoder för att försöka mäta enskilda elevers samarbetsförmåga – en intrikat uppgift eftersom eleverna ska samarbeta med varandra samtidigt som det gäller att elev A:s resultat inte ska påverkas av elev B:s bristande samarbetsförmåga. Testet hade flera komponenter och genomfördes med hjälp av datorer och digitala artefakter och forskarnas metod handlar mycket om att följa och tolka elevernas digitala spår. Man tycker sig ha lyckats i sin föresats att testa ca 5 000 elever i sex olika länder men det har varit ett mycket tidskrävande arbete. Nästa steg i processen är att skapa tydligare regler och rutiner så att kodnings- och tolkningsprocessen kan bli betydligt snabbare.

Den finländske forskaren, Arto Ahonen, beskrev arbetet utifrån ett nationellt perspektiv och framhöll att det inte varit så enkelt att hitta finländska skolor som redan arbetade med att utveckla elevernas samarbetsförmåga och som var villiga att delta i testet. Han framhöll att det för Finlands del var viktigt att medverka i projektet för att utveckla den finländska skolan och få in mer av framtidskompetenser i skolarbetet. Att slå sig till ro på grund av de goda nationella resultaten i PISA-mätningarna uppfattas som kortsynt och skapar risk för stagnation. Skolarbetet måste spegla mer av de kompetenser som efterfrågas i arbetslivet och samhället. Detta var för övrigt en synpunkt som även den svenske statssekreteraren i Utbildningsdepartementet, Bertil Östberg, framhöll i sin inledning.

Det andra forskningsprojektet, Innovative Teaching and Learning (ITL), som Maria Langworthy också presenterade vid Framtidens lärande i maj, är för närvarande inne i en fas där man vidareutvecklar sina resultat till skolutvecklingsmetoder och kompetensutvecklingsprogram. Man framhåller betydelsen av att lärare får samarbeta och själva medverka i att utveckla, pröva och reflektera runt nya undervisningsmetoder. Många av deras metoder och program finns fritt tillgängliga på nätet för skolor som själva vill pröva.

Två svenska forskare, Ulf Fredriksson från Stockholms universitet och Berner Lindström från Göteborgs universitet, var inbjudna att ge sina kommentarer till de resultat som presenterades. De framhöll att många av de kompetenser som diskuteras inte är direkt nya, vare sig i arbetslivet eller i skolan. Svaret blev att det är ett riktigt påpekande, men det som är nytt är att i princip alla människor idag behöver besitta dessa kompetenser. Vidare påpekade Ulf att det finns risker förknippade med mätningar, samtidigt som det givetvis är en fördel i att kunna mäta olika saker. En risk är att vi börjar fästa för stor vikt vid det mätbara jämfört med det som inte kan eller bör mätas. Själva mätningarna och mätresultaten (t.ex. i form av rankinglistor) riskerar att styra vår uppfattning. Därför behövs en diskussion både om vad och hur vi ska mäta. En central fråga som även berördes av Berner är om kompetensmätningar ska genomföras för elevens skull eller för att kunna bedöma den nationella situationen. Är det elevens situation som står i centrum så har vi redan många metoder, framför allt av formativt slag, att bedöma en elevs kompetens i olika avseenden – portfoliotekniken är bara ett av dessa. Det påpekades också av de svenska forskarna att det finns mycket att lära av denna forskning, men det finns också metoder och perspektiv som känns främmande i svensk skola och som kommer vara svår att anpassa till vår skolkultur.

Konferensen avslutades med en paneldebatt där Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket, återkom till påpekandet att många av dessa kompetenser inte är nya. Samarbeta, komma i tid och lyda (en ny uttydning av förkortningen SKL!) har alltid varit centralt i arbetslivet. Just därför är dessa och andra kompetenser viktiga. Anna framhöll också att, trots omfattande provprogram, forskning och utvärdering så är det mycket som vi inte vet om svensk skola. Därmed är det viktigt att på olika sätt följa upp kompetenser av detta slag dels genom egna utvärderingar och dels genom att delta i internationella tester och mätningar. Panelen framhöll också hur viktigt det är att kompetensfrågan inte bara diskuteras ur ett arbetsmarknadsperspektiv utan att också medborgarperspektivet lyfts fram. De avslutande kommentarerna från publiken lyfte en uppfattning som löpt som en tråd genom denna konferens och den tidigare i vår, nämligen att svensk skola sedan länge både har styrdokument och arbetsformer som främjar många av de kompetenser som diskuterats under dagen men att dessa behöver bli mer synliga och att vi behöver bli tydligare och mer systematiska i vår bedömning.

Kompetens – ett begrepp som införts i den nya skollagens portalparagraf – tycks för närvarande vara ett nyckelbegrepp i diskussionen om skolans roll i vårt snabbt föränderliga samhälle. Det kan därför finnas skäl att framöver belysa det relativt omfattande arbete som redan pågår i Skolsverige. Kompetensfrågan är här för att stanna.

Ny OECD-rapport om OER publicerad

Nu har OECD publicerat resultaten från den enkät om nationell OER-politik som genomfördes för knappt ett år sedan. Rapporten innehåller dels en sammanställning av enkätresultaten och dels en text som kortfattat men mycket distinkt beskriver OER-frågans utveckling under det senaste decenniet.

Svarsfrekvensen var mycket hög – 28 av 34 OECD-länder besvarade enkäten. 23 av länderna svarar att det pågår OER-aktiviteter av olika slag i deras land. Intressant nog tycks aktiviteten vara lika hög inom skolsektorn som inom högre utbildning. De främsta skälen till att länderna engagerar sig i OER-frågan är de ökade möjligheterna till ett öppet och flexibelt lärande samt att öka tillgången till digitala lärresurser av hög kvalitet.

Copyright-frågor och relationen till förlagen beskrivs som den största utmaningen vid sidan av svårigheten att hitta långsiktigt hållbara finansieringslösningar för OER-initiativ. I 16 länder finns det hänvisningar till OER i nationella dokument av strategiskt slag. Det som kanske var mest glädjande var att sex länder svarade att man redan har en nationell OER-strategi och  sju länder utarbetar just nu en nationell strategi. I ytterligare elva länder pågår diskussioner om att eventuellt införa en OER-strategi. Det var bara tre länder som svarade att några sådana diskussioner inte pågår och inte är aktuella, däribland Sverige.

Svenska konferenser om framtidskompetenser uppmärksammas i USA

Den 4 juni kommer Utbildningsdepartementet, Skolverket, Stiftelsen DiU m.fl. att arrangera en konferens om framtidskompetenser, initierad av undertecknad. Vid konferensen, som inleds av statssekreterare Bertil Östberg, kommer två intressanta forskningsprojekt att presenteras: dels Innovative Teaching and Learning och dels Assessment and Teaching of 21st Century Skills (ATC21S). Båda finns kortfattat beskrivna i en artikel i tidskriften Datorn i Utbildningen. Denna konferens, liksom den föregående som Skolverket arrangerade den 5 mars, har väckt uppmärksamhet i USA. På ATC21S-projektblogg finns ett inlägg om konferensen 5 mars och ett om den kommande konferensen 4 juni.

När ska skolorna sluta köpa datorer till eleverna?

I början av januari 2012 den nya danska regeringen med en uppdaterad version av sin Digitala strategi för Danmark. Den ligger nära den tidigare regeringens men med smärre modifieringar. På skolområdet har strategin fyra punkter:

  • Stöd till utveckling, inköp och effektiv distribution av digitala lärresurser
  • Trådlösa nätverk i alla klassrum till 2014Alla elever ska ha tillgång till en egen dator 2014
  • Klara mål för hur de digitala lärresurserna ska användas och vilka mål man ska uppnå
  • Forskning om IT-baserade lärformer

Det finns flera spännande punkter i strategin. En del är att mycket pengar satsas på att utveckla nya digitala lärresurser och att få fram en ”app store” där lärare och elever enkelt ska kunna ladda ner nya lärresurser. En annan är kravet att alla klassrum och alla elever ska ha tillgång till trådlöst internet senast 2014. Inte minst nytänkande är att regeringen konstaterar att om man ska nå kravet att alla elever ska ha tillgång till en egen dator till 2014, så måste eleverna börja ta med sig sina egna datorer, surfplattor och mobiltelefoner till skolan. Skolan har skyldighet att erbjuda dator till de som inte har tillgång till en egen. Som första land i världen så institutionaliserar Danmarks center-vänsterregering den trend som på engelska kallas Bring Your Own Device (BYOD).

I Sverige har ingen kommun hittills vågat genomföra detta, så vitt jag vet. Reflexmässigt har vi oroat oss för att en ny digital klyfta ska uppstå. Men är det inte dags att på allvar fundera över om det måste bli så? Måste vi inte mycket noga följa det danska exemplet och på allvar fundera över när skolorna ska sluta köpa datorer till eleverna?