Tag Archives: PISA

PISA-krisen kan bara hävas med struktur och systematik i it-användningen

Så visar sig också den sista delundersökningen i PISA 2012 vara ett rejält bakslag för den svenska skolan. Trots att den svenska skolan har bra utrustning så är elevernas digitala läsförståelse är bara genomsnittlig i OECD-området och problemlösningsförmågan inom matematiken klart under genomsnittet. Vi påpekade problemet i Digitaliseringskommissionens betänkande om skolan (se sid 140 och framåt), men nu kommer siffrorna svart på vitt.

Skolverkets senaste undersökning av it-användningen i skolan (från 2013) visar också att matte är ett av de ämnen där det är minst vanligt att använda digitala verktyg. En viktig förklaring är sannolikt att lärarna inte vet hur de sa använda den teknik som finns i skolan. Det krävs struktur och systematik. I det Vinnovafinansierade och nystartade projektet Läraktiv arbetar vi med just detta.

PrintLäraktiv-metoden innebär att arbeta med flipped classroom på ett mer strukturerat och systematiskt sätt än annars. Det sker med hjälp av verktyget Scalable Learning som enkelt ger feedback till läraren om vilka elever som sett på videon och hur gruppen klarar kortsvarsfrågor i videon. Eleven ser också vad hen kan och inte, samt kan ställa frågor till läraren om det hen inte förstår. För att inte alla lärare ska behöva utarbeta egna videor understödjer vi gemensam kursutveckling, att man delar material samt att man använder förlagsproducerat material för att flippa. Läs mer på Om Läraktiv och anmäl dig till mig om du vill vara med!

Internationell forskarkritik mot PISA

Över 80 internationella forskare från bland annat Cambridge, Oxford, London, Bristol, Stanford (Californien), Columbia (New York), Ballarat (Australien), Canterbury (New Zeeland) och Stockholm har skrivit ett öppet brev i the Guardian till OECD där de varnar för följderna av att PISA-mätningarna blir alltför dominerande. Läs brevet här. De ser en fara i att många länders utbildningspolitik inriktas mot snabba åtgärder för att hamna högt på rankinglistan istället för att ha en långsiktig utvecklingsambition. Inga utbildningsreformer bör baseras enbart på ett enda kvalitetsmått – man måste ha en bättre grund än så för sina beslut. Forskarna oroas av att OECD blir något slags super-utbildningsdepartement utan demokratisk insyn eller påverkansmöjlighet.

För övrigt hade jag i uppdrag redan 2008 att till Utbildningsdepartementet ta fram en rapport som diskuterade för- och nackdelarna med PISA och den ökande floran av internationella kunskapsmätningar. Du hittar rapporten här.

PISA-generalen, Andreas Schleicher, försvarar föga förvånande mätningen. Han menar att den berikar utbildningspolitiken och ger beslutsfattare ytterligare verktyg att arbeta med.

Det blir intressant att se om debatten kommer att fortsätta. Nog finns det en risk att utbildningspolitiken blir utarmad och ensidig när endast ett verktyg i verktygslådan används. “För den som bara har en hammare ser varje problem ut som en spik.”

Repris: Fel skolreformer kan försämra läget

Efter den senaste PISA-mätningens allvarliga resultat och den efterföljande debatten som är ännu allvarligare – en skolminister som vägrar ta ansvar för sin egen politik – så finns det skäl att reprisera denna bloggpost från augusti 2011:

En av vår tids främsta skolforskare heter Michael Fullan. Han publicerade i våras en spännande artikel om hur felaktiga skolreformer inte bara gör att utlovade förbättringar uteblir. De kan till och med försämra läget för det land eller den delstat som introducerar dem. Han börjar med att identifiera fyra komponenter som skapar systemförbättringar:

  • främja motivationen för både lärare och elever
  • engagera både lärare och elever i en fortlöpande utveckling av undervisning och lärande
  • uppmuntra kollektivt arbete eller team work
  • se till att alla påverkas av förändringarna.

Men, säger Fullan, många länder missar inte bara dessa fyra avgörande punkter utan sätter sin lit till andra frågor. De kan se bra ut på papperet men kommer inte att ge det resultat man förväntar sig. De kan till och med försämra läget. Han menar att det finns fyra sådana “wrong drivers” som är mer vanliga än andra. De är:

  • att förlita sig på inspektioner, tester och ansvarsutkrävande istället för att satsa på utveckling,
  • att satsa på individuell utveckling av lärare och skolledare istället för att utveckla gruppen,
  • att investera i IT och tro att bara man får datorer i skolan så löser det alla problem,
  • att ha lösryckta insatser istället för en samlad strategi där olika delar hänger samman.

Detta budskap är mycket viktigt att ta till sig för både kommuner som nu hårdsatsar på en dator till varje elev – det räcker inte att köpa in datorer! – och inte minst till skolminister Björklund som under lång tid satsat så mycket på att ta fram nya tester, mer betyg och mer inspektion på bekostnad av utvecklingsinsatser. Om man ska tro Fullan, och det finns goda skäl att göra det, så kommer detta inte att förbättra den svenska skolans resultat. Det kan tvärt om försämra läget!

Fullan – Wrong Drivers Paper

Vad gäller det bidrag till bättre utbildning som IT kan ge så sammanfattar ITL Research sin forskning på följande sätt:

“Expanding and deepening student learning is directly related to the content and quality of teaching. Technology can and often does support high quality teaching. However, to strongly impact student learning, technology must be integrated with learning goals and combined with fundamental pedagogical capacity-building. In parallel, teachers and school leaders must be empowered to use this capacity through the modernization and alignment of learning objectives and assessments across all system levels.”

Fler resultat från detta spännande projekt hittar du här. Den bygger på data från 7 länder och har fokus på nya och effektiva undervisningsformer, som bland annat innefattar IT.

Varför sjunker PISA-resultaten i Sverige?

De svenska resultaten från PISA-mätningen 2013 har skapat stora rubriker. Med rätta. Det är ett allvarligt läge. Men frågan är vad som ligger bakom de svenska resultaten, hur kan de förklaras? För det första ska man undvika att söka en enda förklaringsgrund – detta är en komplex fråga och måste behandlas som en sådan. I sökandet efter förklaringar har det antytts, t.ex. av Anna Ekström, Skolverkets generaldirektör, att förändrade värderingar, attityder och motivation skulle kunna vara en orsak. Det är en intressant tanke.

Resonemanget skulle kunna vara att vi ser en förskjutning från traditionella till mer postmoderna kunskapsideal eller en förändring i ungdomars motivation för skolarbete. Man kan fundera om en slags postmodern trend sveper undan gamla kunskapsideal, auktoritetstro och motivation för skolarbete i de yngre generationerna. Kunskap av “gammal sort” skulle enligt den tanken upplevas som mossig och spela allt mindre roll för livet vare sig nu eller i framtida arbetsliv. Andra ämnen – som kanske upplevs som mer relevanta för ungdomarna – har inte samma negativa resultatbild för svenska elever: engelska, webbläsförståelse, medborgarkompetens.

Man kan möjligen se avtryck av sådan art i enkäterna till de internationella studierna där det ibland framkommer att motivationen för traditionella ämnen sjunker och att traditionella ämneskunskaper inte bedöms av eleverna som viktiga för framtiden.

Om en sådan trend finns så kan man spekulera vidare i att denna attityd eller livshållning är mer utbredd bland pojkar än flickor och kanske mer i Sverige än i andra länder. Man kan vidare förvänta sig att föräldrar som själva omfattar de äldre idealen – oftast högutbildade – upprätthåller dessa hos sina barn – med större genomslag av socioekonomisk bakgrund som konsekvens (vilket ju stämmer).

Jag har undersökt denna frågeställning en del under hösten. De flesta forskare jag talat med tycker spontant att det ligger mycket i resonemanget men ingen kan peka på någon forskning om en värderingsförskjutning vad gäller kunskaper. Motivationsforskare (som tittar på vad motivation är och hur det är kopplat till olika skolämnen och -prestationer) kan påvisa tydliga samband mellan motivation och resultat. Däremot svårare att säga varför motivationen sjunker. Ungdomsforskare tror inte på tesen om värderingsförskjutning – deras resonemang är att de annorlunda (negativa) värderingar runt skolan som finns i ungdomskulturen snarare är en följd av att ungdomar misslyckats i skolan och försöker förklara det. Ungdomarna ställer sig inte frivilligt och medvetet vid sidan om skolan. Eventuellt förändrade attityder är i så fall ett resultat av skolmisslyckanden, inte en orsak till dem.

Undersökningen och diskussionen om orsakerna till sjunkande resultat går vidare. Om någon känner till forskning som kan konkretisera, verifiera eller falsifiera resonemangen ovan så vore jag tacksam för tips.

Fem saker som Andreas Schleicher har lärt sig

Sommarens läsning har bland annat innefattat det senaste numret av OECD Observer där PISA-generalen Andreas Schleicher har en artikel där han kort beskriver fem saker han lärt sig under sin tid på OECD. Det är tänkvärda punkter som förtjänar att återges i en förkortad version. Artikeln i sin helhet hittar du här.

  1. I den globala ekonomin handlar skolutveckling inte längre enbart om att jämföra sig lokalt eller nationellt, utan med de bäst presterande utbildningssystemen i världen. Kunskap och kompetens har blivit den globala valutan i det 21: a århundradet.
  2. De färdigheter som är lättast att lära ut och att testa är också de färdigheter som är lättast att digitalisera, automatisera och outsourca till andra länder.
  3. Fattigdom behöver inte vara ett livslångt straff. Likvärdig utbildning är en nyckel till social rörlighet och till en demokratisering av kunskaper. Några av de länder som har världens bästa utbildningssystem har större inkomstskillnader än USA men också större social rörlighet. Deras utbildningssystem förmår att utjämna ojämlikheter genom att de attraherar de bästa lärarna och skolledarna till de mest utsatta skolorna, så att eleverna där får den bästa undervisningen.
  4. Modern utbildning handlar om att möjliggöra professionell autonomi inom en samarbetskultur. I gamla byråkratiska utbildningssystem var läraren ofta ensam i klassrummet med idéer om vad som skulle ingå i undervisningen. De bäst presterande utbildningssystemen har istället satt upp ambitiösa mål, är tydliga med vad studenterna ska kunna och förser lärarna med verktyg för att fastställa vilket innehåll och undervisning enskilda elever behöver.
    Förr i tiden låg den politiska tyngdpunkten på att tillhandahålla utbildning, idag är det på resultat. Fokus har flyttats från att snegla uppåt i byråkratin till att se utåt till nästa lärare, nästa skola. Förr betonades skolledning, nu handlar det om ledarskap med fokus på att stödja, utvärdera och utveckla lärare.
  5. Det finns ingen framtid utan investeringar i utbildning. Utan tillräckliga investeringar i kompetens kommer människor att förpassas till samhällets utkanter, tekniska framsteg kan inte växlas in i produktiv tillväxt och länder kan inte längre konkurrera i en alltmer kunskapsbaserad global ekonomi.  I många länder med begränsade naturresurser, har utbildning hög status åtminstone delvis på grund av att allmänheten har förstått att landet måste leva av sin kunskap och kompetens.

Ny kunskapsöversikt över skolans digitalisering

I höstas fick jag i uppdrag att genomföra en förstudie för ett FoU-program om skolans digitalisering. Inledningsvis var åtta kommuner med, men intresset växte och det blev sedermera 11 kommuner som deltog. Arbetet bestod av tre delar: en kartläggning av IT-situationen och kunskapsbehoven i de kommuner som deltog i studien, en kunskapsöversikt som gör att diskussionerna om ett FoU-program kan utgå från en gemensam förståelse av kunskapsläget, kunskapsöversiktsamt förslag till inriktning på ett framtida FoU-program.

Förstudien avrapporterades i mitten av mars. Åtta av kommunerna har beslutat gå vidare och har påbörjat planeringsarbetet för FoU-programmet som beräknas starta under hösten 2013. Läs mer om detta arbete på Ifous webbplats. Uppdragsgivarna ansåg att själva kunskapsöversikten kan vara till glädje för fler och har därför tagit fram en version som kan spridas.

Kunskapsöversikten går igenom vad forskningen säger om hur digitala verktyg används och vilken effekt användningen har, hur elevers motivation påverkas, vad vet vi om användningen av pekplattor och betydelsen av lärares attityd och förhållningssätt. Den avslutas med nio slutsatser ur ett skolutvecklingsperspektiv.

 

Kunskapskanalen om skolans digitalisering

I lördags (9 febr.) visade Kunskapskanalen ett föredrag om skolans digitalisering som jag höll på Skolans ledarkonvent i höstas. Du hittar programmet här. Följande ämnen behandlas:

  • Var står Sverige i internationell jämförelse när det gäller IT i skolan?
  • Vad säger styrdokumenten om IT?
  • Framtidskompetenser – vad är det och varför är de viktiga?
  • Vad säger forskningen om en dator till varje elev?
  • Hur gå från en IT-vision till verklig förändring?

Ska man mäta framtidskompetenser?

I denna vecka, 23-24 januari, hade Institutet för kvalitetsutveckling, SIQ, sin årliga konferens – Bättre Skola. På konferensens andra dag höll jag en presentation på temat: Ska man mäta framtidskompetenser? Utgångspunkten var att arbetsgivare, både i Sverige och internationellt, har visat ett ökat intresse för att skolan ska träna bredare kompetenser än de traditionella ämneskunskaperna. Men vilka är dessa kompetenser, kan de tränas i skolan och kan man mäta dem? Och inte minst viktigt – bör man försöka mäta dem?

Du hittar mitt bildspel här. Min argumentation är i korthet att vi inte bör mäta framtidskompetenser, men att vi absolut bör bedöma dem.

Det vi kallar framtidskompetenser är viktigt och något som bör uppmärksammas mer i skolan. Det börjar nu också utvecklas instrument för att mäta sådana kompetenser – jag redogör för ett par forskningsprojekt som påbörjat ett sådant arbete. Sannolikt kommer dessa tankar också påverka den kommande PISA-mätningen 2015. Men personligen tycker jag man bör göra skillnad mellan att ”mäta” dessa kompetenser, i meningen testa dem i provsituationer, och att bedöma dem. Detta av två skäl:

1. De testinstrument för kompetenser vi hittills sett täcker en så begränsad del av dessa komplexa kompetenser, så det är ytterst osäkert vad det är som testas och därmed riskerar att betygssättas. Vi bör veta mer om vad dessa kompetenser egentligen består av, hur de kan tränas och hur de i slutändan kan testas innan vi påbörjar storskaliga experiment. En viktig aspekt att undersöka är om det finns kulturella skillnader i hur vi utövar dessa kompetenser och hur isåfall det kan påverka internationella eller inhemska tester.

2. Genom att i allt högre grad förlägga bevisbördan för vad en elev kan till tester som är centralt utformade och kanske också rättade av någon annan än elevens egen lärare, så fråntas successivt läraren en viktig komponent i läraryrket. Yrket avprofessionaliseras – tvärt emot vad dagens retorik gör gällande. Elevernas framtidskompetenser bör bedömas av läraren. Därmed måste läraren själv bygga upp ett kunnande om dessa kompetenser. Hur ska en lärare som inte själv kan bedöma elevers framtidskompetenser kunna hjälpa dem att träna dessa kompetenser?

Slutsatsen är att vi tydligare måste behöver en svensk diskussion om vilka kompetenser vi anser vara de viktigaste för framtiden, lyfta fram dem i skolarbetet och ge läraren mandat att bedöma elvernas förmågor.

Icke-kognitiva kompetenser viktigare än vi tror

Det finns gott stöd i forskningen för att det är viktigt att skolan ägnar sig åt att arbeta med framtidskompetenser. Den amerikanske forskaren Henry M Levin, från Columbia University i USA, har sammanställt en stor mängd forskning i en artikel som han presenterade vid en konferens på Skolverket, den 5 mars 2012.[1] Levin och de forskare han refererar till skiljer mellan ”kognitiva” och ”icke-kognitiva” kompetenser eller förmågor. Kognitiva kompetenser är resonemangs- eller förnuftsbaserade medan de icke-kognitiva innefattar motivation, beteende och attityder, dvs. socialt-emotionella faktorer.

Levins huvudargument är att stora kunskapstester, som t.ex. PISA, fokuserar för ensidigt på kognitiva faktorer och bortser från betydelsen av de icke-kognitiva. Levin ingår i expertgruppen som är med och konstruerar PISA och analyserar resultatet. Han framhåller att man brukar vilja mäta betydelsen av de kognitiva faktorerna på individers och nationers produktivitet och ekonomi, men överskattar sannolikt grovt deras betydelse eftersom man vanligen bortser från hur de icke-kognitiva faktorerna påverkar dels individers kunskaper (dvs. kognitiva faktorer) och dels individers livschanser och framgång i arbetslivet.

Skolan är viktig – men oklart varför

Till att börja med visar han genom ett antal studier att skolan och förskolan är viktig, inte bara för de kunskaper vi får med oss utan även för att få med sig icke-kognitiva kompetenser ut i livet. I en studie från 2010 visar Schweinhart hur betydelsefullt det varit för en grupp afro-amerikaner från fattiga innerstadsområden att de 40 år tidigare fick gå i förskolan. En grupp om 123 personer valdes slumpmässigt ut att få gå i förskolan på 1960–70-talet. De har därefter följts genom åren och systematiskt jämförts med personer från samma områden och bakgrund som inte fick gå i förskolan. De första åren visade förskolegruppen framför allt bättre skolresultat, men detta jämnade snart ut sig. Däremot uppvisar förskolegruppen 40 år senare betydligt bättre ekonomi, de har i högre grad anställning, har betydligt lägre kriminalitet, osv.

En annan studie jämför personer som inte genomgått high school med personer som slutfört high school. Jämför man personer ur dessa grupper med samma resultat på ett sorts amerikanskt högskoleprov (dvs. de har samma resultat i ett kognitivt test) så har de som inte gått high school betydligt sämre inkomstutveckling ett antal år senare, trots att deras kunskaper är desamma. Det är t.o.m. så att personer med lägre resultat i kunskapstestet men som gått ett tag på high school och sedan hoppat av har bättre inkomstutveckling än de som aldrig gått där. Forskarna (Heckman och Rubinstein 2001) drar slutsatsen att elever som gått high school har bättre icke-kognitiva förmågor, vilket har betydelse på arbetsmarknaden. Detta trots att det inte fanns några speciella insatser för att träna de icke-kognitiva förmågorna i high school.

En svensk studie av mönstringstester från värnpliktiga födda mellan 1965-84 visar att personer som klarar sig dåligt på arbetsmarknaden, i form av långtidsarbetslöshet eller låga inkomster, uppvisar svaga icke-kognitiva kompetenser. Forskarna säger vidare att icke-kognitiva förmågor är en viktig bestämningsfaktor för produktivitet inom alla yrken, men tycks extra viktigt för personer i chefsställning (Lindqvist och Vestman, 2011).

Icke-kognitiva kompetenser påverkar kognitiva

Vidare visar Levin att icke-kognitiva kompetenser påverkar de kognitiva kompetenserna på ett positivt sätt. En genomgång av ett stort antal forskningsrapporter (213 studier) visar att om man tränar elevers sociala och emotionella färdigheter så har det speciellt god påverkan på deras studieresultat (Durlak m.fl., 2011). Forskarna drar slutsatsen att om amerikanska elever fick bättre träning i sociala och emotionella kompetenser så skulle USA göra betydligt bättre ifrån sig i t.ex. PISA-mätningarna och sannolikt gå om Kanada i rankinglistorna. Detta utan att man lägger mer tid eller resurser på ämnesundervisning.

Den just nu mest intressanta forskaren inom området, James Heckman, har visat att det också spelar in i vilken ålder man tränar olika kompetenser (Cunha och Heckman 2008). Vid 23 års ålder jämfördes i vilken grad ungdomar slutfört high school och vilken inkomst de hade, utifrån när de tränat kognitiva resp. icke-kognitiva kompetenser. Bäst utdelning ger att lägga fokus på kognitiva kompetenser när barnen är små, 6-9 år, och på icke-kognitiva kompetenser i äldre åldrar. Om detta resultat står sig när andra forskare upprepar studien, så bör den få omfattande konsekvenser för hur vi lägger upp skolans undervisning.

The Big Five

Vilka kompetenser är det då som är viktiga? Enligt Levin så har man i åtminstone 20 år varit enig om att det är fem faktorer som är allra viktigast. Dessa så kallade Big Five är:

  • öppen – att vara uppfinningsrik och nyfiken i motsats till att vara försiktig
  • samvetsgrann – att vara effektiv och organiserad i motsats till lättsam och vårdslös
  • utåtriktad – att vara lättillgänglig och energisk i motsats till reserverad och enstörig
  • behaglig – vänlig och medkännande i motsats till kall och ovänlig
  • neurotisk – känslig och nervös i motsats till säker och trygg

Det finns ingen ordning mellan dem och de tycks spela olika roll i olika sammanhang. Men i många olika studier är det dessa icke-kognitiva faktorer som slår igenom som betydelsefulla.

Levin avslutar med en stark plädering för att inte fokusera för ensidigt på traditionella kunskapstester och glömma bort de icke-kognitiva faktorerna. Om politiker, lärare och föräldrar bortser från icke-kognitiva faktorer så riskerar eleverna för det första att få sämre skolresultat i traditionella ämnen. De riskerar också sämre ekonomi och livschanser för lång tid. Detta tycks framför allt gälla elever som kommer från missgynnade förhållanden.

 Referenser:

Cunha & Heckman (2008): “Formulating, Identifying, and Estimating the Technology of Cognitive and Noncognitive Skill Formation”, The Journal of Human Resources, XLII(4), pp 738-782.

Durlack, Weissberg, Dymnicki, Taylor & Schellinger (2011): The Impact of Enhancing Students’ Social and Emotional Learning: A Meta-Analysis of School-Based Universal Interventions”, Child Development, 82(1), pp 405-432.

Heckman & Rubinstein (2001): “The Importance of Noncognitive Skills: Lessons from the GED Testing Program”, American Economic Review, 91(2), pp 145-149.

Lindqvist & Vestman (2011): “The Labor Market Returns to Cognitive and Noncognitive Ability: Evidence from the Swedish Enlistment”, American Economic Journal: Applied Economics, 3 pp 101-128.

Schweinhart, L. J. (2010): ”The Challenge of HighScope Perry Preschool Study”, in Reynolds, Rolnick, Englund & Temple (eds): Childhood Programs and Practices in the First Decade of Life, pp 366-380 (New York, Cambridge University Press).



[1] Levin, H. (2011): “The Utility and Need for Incorporating Non-Cognitive Skills into Large Scale Educational Assessments”. Presented at ETS Invitational Conference on International Large-Scale Assessment. Revised in May 2011.