Tag Archives: PISA

Ny kunskapsöversikt över skolans digitalisering

Posted on by

I höstas fick jag i uppdrag att genomföra en förstudie för ett FoU-program om skolans digitalisering. Inledningsvis var åtta kommuner med, men intresset växte och det blev sedermera 11 kommuner som deltog. Arbetet bestod av tre delar: en kartläggning av IT-situationen och kunskapsbehoven i de kommuner som deltog i studien, en kunskapsöversikt som gör att diskussionerna om ett FoU-program kan utgå från en gemensam förståelse av kunskapsläget, kunskapsöversiktsamt förslag till inriktning på ett framtida FoU-program.

Förstudien avrapporterades i mitten av mars. Åtta av kommunerna har beslutat gå vidare och har påbörjat planeringsarbetet för FoU-programmet som beräknas starta under hösten 2013. Läs mer om detta arbete på Ifous webbplats. Uppdragsgivarna ansåg att själva kunskapsöversikten kan vara till glädje för fler och har därför tagit fram en version som kan spridas.

Kunskapsöversikten går igenom vad forskningen säger om hur digitala verktyg används och vilken effekt användningen har, hur elevers motivation påverkas, vad vet vi om användningen av pekplattor och betydelsen av lärares attityd och förhållningssätt. Den avslutas med nio slutsatser ur ett skolutvecklingsperspektiv.

 

Share

Kunskapskanalen om skolans digitalisering

Posted on by

I lördags (9 febr.) visade Kunskapskanalen ett föredrag om skolans digitalisering som jag höll på Skolans ledarkonvent i höstas. Du hittar programmet här. Följande ämnen behandlas:

  • Var står Sverige i internationell jämförelse när det gäller IT i skolan?
  • Vad säger styrdokumenten om IT?
  • Framtidskompetenser – vad är det och varför är de viktiga?
  • Vad säger forskningen om en dator till varje elev?
  • Hur gå från en IT-vision till verklig förändring?
Share

Ska man mäta framtidskompetenser?

Posted on by

I denna vecka, 23-24 januari, hade Institutet för kvalitetsutveckling, SIQ, sin årliga konferens – Bättre Skola. På konferensens andra dag höll jag en presentation på temat: Ska man mäta framtidskompetenser? Utgångspunkten var att arbetsgivare, både i Sverige och internationellt, har visat ett ökat intresse för att skolan ska träna bredare kompetenser än de traditionella ämneskunskaperna. Men vilka är dessa kompetenser, kan de tränas i skolan och kan man mäta dem? Och inte minst viktigt – bör man försöka mäta dem?

Du hittar mitt bildspel här. Min argumentation är i korthet att vi inte bör mäta framtidskompetenser, men att vi absolut bör bedöma dem.

Det vi kallar framtidskompetenser är viktigt och något som bör uppmärksammas mer i skolan. Det börjar nu också utvecklas instrument för att mäta sådana kompetenser – jag redogör för ett par forskningsprojekt som påbörjat ett sådant arbete. Sannolikt kommer dessa tankar också påverka den kommande PISA-mätningen 2015. Men personligen tycker jag man bör göra skillnad mellan att ”mäta” dessa kompetenser, i meningen testa dem i provsituationer, och att bedöma dem. Detta av två skäl:

1. De testinstrument för kompetenser vi hittills sett täcker en så begränsad del av dessa komplexa kompetenser, så det är ytterst osäkert vad det är som testas och därmed riskerar att betygssättas. Vi bör veta mer om vad dessa kompetenser egentligen består av, hur de kan tränas och hur de i slutändan kan testas innan vi påbörjar storskaliga experiment. En viktig aspekt att undersöka är om det finns kulturella skillnader i hur vi utövar dessa kompetenser och hur isåfall det kan påverka internationella eller inhemska tester.

2. Genom att i allt högre grad förlägga bevisbördan för vad en elev kan till tester som är centralt utformade och kanske också rättade av någon annan än elevens egen lärare, så fråntas successivt läraren en viktig komponent i läraryrket. Yrket avprofessionaliseras – tvärt emot vad dagens retorik gör gällande. Elevernas framtidskompetenser bör bedömas av läraren. Därmed måste läraren själv bygga upp ett kunnande om dessa kompetenser. Hur ska en lärare som inte själv kan bedöma elevers framtidskompetenser kunna hjälpa dem att träna dessa kompetenser?

Slutsatsen är att vi tydligare måste behöver en svensk diskussion om vilka kompetenser vi anser vara de viktigaste för framtiden, lyfta fram dem i skolarbetet och ge läraren mandat att bedöma elvernas förmågor.

Share

Icke-kognitiva kompetenser viktigare än vi tror

Posted on by

Det finns gott stöd i forskningen för att det är viktigt att skolan ägnar sig åt att arbeta med framtidskompetenser. Den amerikanske forskaren Henry M Levin, från Columbia University i USA, har sammanställt en stor mängd forskning i en artikel som han presenterade vid en konferens på Skolverket, den 5 mars 2012.[1] Levin och de forskare han refererar till skiljer mellan ”kognitiva” och ”icke-kognitiva” kompetenser eller förmågor. Kognitiva kompetenser är resonemangs- eller förnuftsbaserade medan de icke-kognitiva innefattar motivation, beteende och attityder, dvs. socialt-emotionella faktorer.

Levins huvudargument är att stora kunskapstester, som t.ex. PISA, fokuserar för ensidigt på kognitiva faktorer och bortser från betydelsen av de icke-kognitiva. Levin ingår i expertgruppen som är med och konstruerar PISA och analyserar resultatet. Han framhåller att man brukar vilja mäta betydelsen av de kognitiva faktorerna på individers och nationers produktivitet och ekonomi, men överskattar sannolikt grovt deras betydelse eftersom man vanligen bortser från hur de icke-kognitiva faktorerna påverkar dels individers kunskaper (dvs. kognitiva faktorer) och dels individers livschanser och framgång i arbetslivet.

Skolan är viktig – men oklart varför

Till att börja med visar han genom ett antal studier att skolan och förskolan är viktig, inte bara för de kunskaper vi får med oss utan även för att få med sig icke-kognitiva kompetenser ut i livet. I en studie från 2010 visar Schweinhart hur betydelsefullt det varit för en grupp afro-amerikaner från fattiga innerstadsområden att de 40 år tidigare fick gå i förskolan. En grupp om 123 personer valdes slumpmässigt ut att få gå i förskolan på 1960–70-talet. De har därefter följts genom åren och systematiskt jämförts med personer från samma områden och bakgrund som inte fick gå i förskolan. De första åren visade förskolegruppen framför allt bättre skolresultat, men detta jämnade snart ut sig. Däremot uppvisar förskolegruppen 40 år senare betydligt bättre ekonomi, de har i högre grad anställning, har betydligt lägre kriminalitet, osv.

En annan studie jämför personer som inte genomgått high school med personer som slutfört high school. Jämför man personer ur dessa grupper med samma resultat på ett sorts amerikanskt högskoleprov (dvs. de har samma resultat i ett kognitivt test) så har de som inte gått high school betydligt sämre inkomstutveckling ett antal år senare, trots att deras kunskaper är desamma. Det är t.o.m. så att personer med lägre resultat i kunskapstestet men som gått ett tag på high school och sedan hoppat av har bättre inkomstutveckling än de som aldrig gått där. Forskarna (Heckman och Rubinstein 2001) drar slutsatsen att elever som gått high school har bättre icke-kognitiva förmågor, vilket har betydelse på arbetsmarknaden. Detta trots att det inte fanns några speciella insatser för att träna de icke-kognitiva förmågorna i high school.

En svensk studie av mönstringstester från värnpliktiga födda mellan 1965-84 visar att personer som klarar sig dåligt på arbetsmarknaden, i form av långtidsarbetslöshet eller låga inkomster, uppvisar svaga icke-kognitiva kompetenser. Forskarna säger vidare att icke-kognitiva förmågor är en viktig bestämningsfaktor för produktivitet inom alla yrken, men tycks extra viktigt för personer i chefsställning (Lindqvist och Vestman, 2011).

Icke-kognitiva kompetenser påverkar kognitiva

Vidare visar Levin att icke-kognitiva kompetenser påverkar de kognitiva kompetenserna på ett positivt sätt. En genomgång av ett stort antal forskningsrapporter (213 studier) visar att om man tränar elevers sociala och emotionella färdigheter så har det speciellt god påverkan på deras studieresultat (Durlak m.fl., 2011). Forskarna drar slutsatsen att om amerikanska elever fick bättre träning i sociala och emotionella kompetenser så skulle USA göra betydligt bättre ifrån sig i t.ex. PISA-mätningarna och sannolikt gå om Kanada i rankinglistorna. Detta utan att man lägger mer tid eller resurser på ämnesundervisning.

Den just nu mest intressanta forskaren inom området, James Heckman, har visat att det också spelar in i vilken ålder man tränar olika kompetenser (Cunha och Heckman 2008). Vid 23 års ålder jämfördes i vilken grad ungdomar slutfört high school och vilken inkomst de hade, utifrån när de tränat kognitiva resp. icke-kognitiva kompetenser. Bäst utdelning ger att lägga fokus på kognitiva kompetenser när barnen är små, 6-9 år, och på icke-kognitiva kompetenser i äldre åldrar. Om detta resultat står sig när andra forskare upprepar studien, så bör den få omfattande konsekvenser för hur vi lägger upp skolans undervisning.

The Big Five

Vilka kompetenser är det då som är viktiga? Enligt Levin så har man i åtminstone 20 år varit enig om att det är fem faktorer som är allra viktigast. Dessa så kallade Big Five är:

  • öppen – att vara uppfinningsrik och nyfiken i motsats till att vara försiktig
  • samvetsgrann – att vara effektiv och organiserad i motsats till lättsam och vårdslös
  • utåtriktad – att vara lättillgänglig och energisk i motsats till reserverad och enstörig
  • behaglig – vänlig och medkännande i motsats till kall och ovänlig
  • neurotisk – känslig och nervös i motsats till säker och trygg

Det finns ingen ordning mellan dem och de tycks spela olika roll i olika sammanhang. Men i många olika studier är det dessa icke-kognitiva faktorer som slår igenom som betydelsefulla.

Levin avslutar med en stark plädering för att inte fokusera för ensidigt på traditionella kunskapstester och glömma bort de icke-kognitiva faktorerna. Om politiker, lärare och föräldrar bortser från icke-kognitiva faktorer så riskerar eleverna för det första att få sämre skolresultat i traditionella ämnen. De riskerar också sämre ekonomi och livschanser för lång tid. Detta tycks framför allt gälla elever som kommer från missgynnade förhållanden.

 Referenser:

Cunha & Heckman (2008): “Formulating, Identifying, and Estimating the Technology of Cognitive and Noncognitive Skill Formation”, The Journal of Human Resources, XLII(4), pp 738-782.

Durlack, Weissberg, Dymnicki, Taylor & Schellinger (2011): The Impact of Enhancing Students’ Social and Emotional Learning: A Meta-Analysis of School-Based Universal Interventions”, Child Development, 82(1), pp 405-432.

Heckman & Rubinstein (2001): “The Importance of Noncognitive Skills: Lessons from the GED Testing Program”, American Economic Review, 91(2), pp 145-149.

Lindqvist & Vestman (2011): “The Labor Market Returns to Cognitive and Noncognitive Ability: Evidence from the Swedish Enlistment”, American Economic Journal: Applied Economics, 3 pp 101-128.

Schweinhart, L. J. (2010): ”The Challenge of HighScope Perry Preschool Study”, in Reynolds, Rolnick, Englund & Temple (eds): Childhood Programs and Practices in the First Decade of Life, pp 366-380 (New York, Cambridge University Press).


[1] Levin, H. (2011): “The Utility and Need for Incorporating Non-Cognitive Skills into Large Scale Educational Assessments”. Presented at ETS Invitational Conference on International Large-Scale Assessment. Revised in May 2011.

Share

Framtidskompetenser i DiU

Posted on by

Tidskriften Datorn i Utbildningen har gjort ett temanummer om framtidskompetenser, nr 1/2012. Förutom en artikel av undertecknad finns ytterligare tre artiklar:

Kan skolan utveckla framtidskompetenser?
Ofta pratar man om ”21st century skills”, vilka dessa kompetenser är, hur de bäst kan tränas och om, och i så fall hur, de kan mätas. Jan Hylén om två aktuella forskningsprojekt.

Vad behöver våra elever?
Elias, Amanda, Anna och Joar från gymnasieskolan YBC deltog i DIUs resa till BETT i London, och reflekterar efter resan kring lärande. Vi publicerar här Elias artikel.

Vad borde en skola vara?
Mest av allt ger boken oss hopp, och övertygelse, om att det faktiskt går att göra en skola som är så mycket bättre. Troed Troedsson och Camilla Hending har läst: Vad kan en skola vara?

Sjöar, öar och kemiska formler
Att kunna placera Gotland på en blindkarta, vilken kompetens speglar det, undrar Stig Roland Rask i sin krönika.

Share

Skolinspektionens IT-granskning påbörjas

Posted on by

I slutet av augusti hade Skolinspektionen uppstart för sin tvärgående granskning av IT-användningen i skolan. Man har utvecklat ett ambitiöst projekt för att kunna studera frågan under hösten. Det innefattar både dokumentinsamling, lektionsobservationer och intervjuer. Som underlag för inspektörerna finns en utmärkt litteraturöversikt, som jag hoppas snart kommer att publiceras. Min insats vid uppstarten var att ge lite ytterligare kontext. Här är det bildspel jag använde.

Vi har från statligt håll under lång tid saknat fokus på skolornas IT-användning. Det har resulterat i att vi har fått stor spridning dels i datortäthet mellan olika skolor (enligt Eurydice (2011) så är Sverige på 20 plats – av 25 länder – ifråga om spridning mellan skolor) och dels i IT-mognad och kunskap om hur man kan främja lärandet med IT. Så det är bara att välkomna Skolinspektionens intresse för frågorna!

De aspekter som står i centrum för granskningen är:

  1. Bedriver skolan ett strategiskt arbete för att stödja och utveckla användningen av IT-verktyg i det pedagogiska arbetet? Här kommer man att studera om det finns en gemensam pedagogisk idé om hur och varför IT ska användas i undervisningen, behov av kompetensutveckling, teknisk utrustning osv.
  2. Används IT-verktyg i undervisningen på ett sätt som stödjer elevernas kunskapsutveckling och utvecklingen av deras digitala kompetens? Denna fråga handlar dels om hur IT används i ämnesundervisningen – om den stöder elevernas lärande, om tillämpningar tydliggör innehåll, skapar motivation, underlättar individanpassning mm. Den handlar också om digital kompetens – får eleverna strategier och verktyg för informationssökning, utvecklar de ett kritiskt förhållningssätt, informationssäkerhet mm.

En granskning av detta slag står dock inför betydande metodiska utmaningar. Det är ett trettiotal inspektörer som ska använda de kodningsscheman och intervjuunderlag som utvecklats. Även om man kommer att videofilma lektionsinslag för att gemensamt diskutera hur olika situationer ska bedömas så finns det betydande reliabilitetsrisker, dvs. att inte alla granskare bedömer likartade användningssätt och situationer på samma sätt.  Men som vanligt i dessa sammanhang så är kanske det viktigaste att någon ställer frågor av det här slaget – inte exakt vilka svar man får.

Granskningsrapporten beräknas vara klar i mars/april 2012. Vi väntar med spänning!

Share

Sverige som bäst på medelmåttig nivå i PISA 2011

Posted on by

Under sommaren har det kommit två internationellt jämförande studier av IT-användningen i skolan. Den ena är PISA som 2009 samlade in data om antal datorer och IT-användning i 45 länder. Den andra kommer från EU-organet Eurydice och är en sammanställning av uppgifter från flera olika källor. Båda visar att Sverige som bäst hamnar på en medelmåttig nivå. Ibland är vi riktigt illa ute.

PISA visar att 2009 hade Sverige 43 datorer på 100 elever i åldern 15 år. Det innebär att det går omkring 2,3 15-åriga elever på varje dator. Det är ju inte så tokigt men andra länder har investerat ännu mer och Australien anges ha 97 datorer per 100 elever, Nya Zeeland 91 och Storbritannien 89. Sverige hamnar under genomsnittet för OECD-länderna som ligger på 56 datorer på 100 elever.

Man undersöker också IT-användningen i skolan, dvs. aktiviteter som att chatta online, skicka e-post, surfa för skolbruk, ladda upp eller ladda ner material, kommunicera med elever på andra skolor, etc. I ett sammanvägt index för dessa aktiviteter hamnar Sverige på tionde plats. Norge, Danmark ligger i topp med ungefär tre gånger så högt värde som Sverige.

Vidare tillfrågas eleverna om sitt självförtroende när det gäller mer avancerad IT-användning, som att bearbeta digitala foton, att skapa eller använda en databas, att använda räkneark (som Excel eller Numbers) för att skapa ett diagram eller att göra en multimediapresentation med rörlig bild och ljud. De svenska elevernas självförtroende i detta avseende är mycket lågt – de hamnar på plats 40 av totalt 45 länder. Det är stor skillnad mellan könen. Svenska flickors självförtroende i dessa frågor är mycket lågt.

Man tittar också på relationen mellan IT-användning och skolresultat i ett 20-tal länder, men utan att kunna slå fast något entydigt resultat. I åtta länder (däribland Sverige) har elever som använder datorer i skolan genomsnittligt bättre resultat än de som inte gör det, men i två länder (Ungern och Polen) har elever som inte använder datorer i skolan bättre resultat. I andra fall går det inte att se någon skillnad.

Eurydice beskriver bland annat att svenska elever i år 4 och 8 ligger bland de högsta inom EU ifråga om att använda IT hemma men under genomsnittet vad gäller IT-användning i skolan, Sverige har högst andel elever i både år 4 och 8 som aldrig använt IT i matematik och naturvetenskap (science) trots att det funnits möjlighet till detta, däremot ligger vi bättre till vad gäller IT-användning i modersmålet och i språkundervisningen. Med siffror från 2009 års PISA-undersökning visar man också att Sverige hör till de länder som har störst skillnad i datortäthet mellan skolor. 25 länder har mindre spridning än Sverige. Fem länder har större spridning, däribland Italien, Polen och Turkiet.

Ingen rolig läsning, men nyttig…

Share