Tag Archives: rapport

Öppna data leder till insyn, innovationer och besparingar

Tillsammans med kollegorna Johan Groth och Pär Lannerö har jag skrivit en rapport om öppna länkade data. Öppna data kan leda till ökad insyn, innovationer och besparingar. Länkade data underlättar återanvändning och automatisering. Masterdatahantering ökar kvalitet och underlättar organisatoriska förändringar. Rapporten förklarar begreppen och på vilket sätt nyttorna kan realiseras men tar också upp ett antal utmaningar.

Den primära målgruppen är beslutsfattare som behöver orientera sig inför eventuella satsningar på öppna och länkade data. Vårt huvudfokus har varit offentlig sektor, men resonemangen är i stor utsträckning giltiga även i andra sammanhang.

Rapporten är en del av ett större utvecklingsprojekt som samordnas av Skatteverket och som omfattar ett antal myndigheter, organisationer och företag i Sverige och Norge. Rapporten blir härigenom en steg i ett bredare arbete som kommer att fortgå under kommande år.

Ny OECD-rapport om OER publicerad

Nu har OECD publicerat resultaten från den enkät om nationell OER-politik som genomfördes för knappt ett år sedan. Rapporten innehåller dels en sammanställning av enkätresultaten och dels en text som kortfattat men mycket distinkt beskriver OER-frågans utveckling under det senaste decenniet.

Svarsfrekvensen var mycket hög – 28 av 34 OECD-länder besvarade enkäten. 23 av länderna svarar att det pågår OER-aktiviteter av olika slag i deras land. Intressant nog tycks aktiviteten vara lika hög inom skolsektorn som inom högre utbildning. De främsta skälen till att länderna engagerar sig i OER-frågan är de ökade möjligheterna till ett öppet och flexibelt lärande samt att öka tillgången till digitala lärresurser av hög kvalitet.

Copyright-frågor och relationen till förlagen beskrivs som den största utmaningen vid sidan av svårigheten att hitta långsiktigt hållbara finansieringslösningar för OER-initiativ. I 16 länder finns det hänvisningar till OER i nationella dokument av strategiskt slag. Det som kanske var mest glädjande var att sex länder svarade att man redan har en nationell OER-strategi och  sju länder utarbetar just nu en nationell strategi. I ytterligare elva länder pågår diskussioner om att eventuellt införa en OER-strategi. Det var bara tre länder som svarade att några sådana diskussioner inte pågår och inte är aktuella, däribland Sverige.

UNESCO-serie om mobilt lärande

UNESCOs initiativ runt mobilt lärande, som jag tidigare skrivit om, börjar nu avsätta synliga resultat. Successivt publiceras nu en serie Working Papers dels om olika länders politik runt mobilt lärande och dels om hur lärare kan ges stöd och hjälp i att arbeta med mobilt lärande. Mitt eget bidrag som rör situationen i Europa återfinns här.

Rapporten skrevs under sommaren och hösten 2011 och utvecklingen runt surfplattor har skjutit fart ordentligt sedan dess. Just nu sker den mest intressanta utvecklingen på lokal nivå – det är bara i ett fåtal länder som den ges stöd och uppmuntran uppifrån. Det största hindret för en stark och snabb utveckling av mobilt lärande i Europa idag är okunskap och negativa attityder hos både politiker och allmänhet. Ett spännande undantag är Danmark vilket kortfattat skildras i rapporten.

Avslutningsvis lämnas ett antal policyrekommendationer som innefattar:

  • behovet av att skapa nationella IT-strategier för utbildningsväsendet som även omfattar mobilt lärande,
  • att det är hög tid att försöka urskilja de goda exemplen från lokal nivå som bör lyftas fram och som kan skalas upp till nationell nivå,
  • att det formella utbildningssystemet måste inse betydelsen av det informella lärandet och hitta vägar att dra nytta av  detta. Hindren är inte tekniska utan en fråga om attityder.

 

OECD-rapport om utvärdering av skolor och skolsystem

OECDs projekt om hur utvärdering av utbildning, skolor och utbildningssystem sker i olika länder, som jag tidigare skrivit om, har nu publicerat sin studie om Sverige. Studiens slutsatser kan sammanfattas i fem punkter:

  • Sverige har ett system som bygger på tillit – en tillit som vi bör försöka värna om.
  • Kvaliteten på utvärderingen av elevernas kunskaper genom nationella prov behöver förstärkas genom att proven rättas externt, dvs. av andra än elevernas egna lärare.
  • Svenska lärare får för lite professionell återkoppling. Vi saknar erfarenhet och modeller för att bedöma lärares undervisning och sådan bedömning sker för sällan.
  • Kunskapen om och vanan till självvärdering och utvärdering på skolnivå varierar mycket kraftigt över landet. Utvärderingskapaciteten behöver förstärkas på många håll.
  • Det sammantagna systemet för utvärdering och granskning av den svenska skolan har många olika delar där Skolverkets utvärderingar, Skolinspektionens inspektioner, nationella prov, internationella kunskapstester mm ingår. Men relationen mellan de olika delarna är för otydlig och resultaten används ofta inte av andra delar.

Igår presenterades rapporten och det blev ett intressant seminarium som statssekreteraren Bertil Österberg inledde. Sedan följde en paneldiskussion där bland andra Skolverkets generaldirektör Anna Ekström, Skolinspektionens Marie-Helene Ahrnborg, företrädare från Friskolornas Riksförbund, SKL med flera medverkade.

Diskussionen handlade mycket om att balansera olika insatser mot varandra – inte minst den viktiga balansen mellan å ena sidan stöd till utveckling och å andra sidan sanktioner. Om utvärdering bara blir kontroll och laglighetsbedömning så kommer snart all innovation och tillit i systemet att försvinna.

Undertecknad fungerade som moderator för diskussionen.

OECD/CERIs arbete utvärderat

Det är alltid intressant att få sitt arbete utvärderat. OECD lät fem oberoende experter göra en djupgående studie av det arbete som Centre for Educational Research and Innovation, dvs CERI gjort under perioden 2004-2008/09. Eftersom jag själv arbetade på CERI en del av denna period är det extra spännande att läsa utvärderingen. Genomgående är omdömena positiva. I korthet ser bedömningen av de publikationer jag själv tog fram ut så här:

Det är bara att hoppas att påverkansmöjlighet (impact) som utvärderarna talar om, också innebär en reell inverkan framför allt på politiken.

Mer undervisning om EU i gymnasiet

På uppdrag av Internationella programkontoret har jag gjort en uppföljning av en undersökning från 2007 av hur undervisningen om EU ser ut på gymnasieskolan. SCB administrerade själva enkäten och jag analyserade siffrorna och skrev rapporten. Här hittar du en artikel som beskriver resultaten och här är själva undersökningen. Det viktigaste resultatet är att totalt sett tycks antalet timmar om EU-frågor ha ökat sedan 2007 och skillnaderna mellan studieförberedande program och yrkesförberedande program minskar.

OECD-rapport om 1:1

För omkring ett år sedan hölls en OECD-konferens där man diskuterade vad som hittills är känt om resultaten av satsningarna på en dator till varje elev. Nu finns det en kort rapport som beskriver resultaten från konferensen. Du kan ladda ner den här: OECD1-1.

De viktigaste slutsatserna och lärdomarna från konferensen var (i snabböversättning):

  • Det finns tre huvudsakliga mål i samband med 1:1 initiativ inom utbildning: att den unga generationen ska förvärva IT-baserade färdigheter och kompetens, att minska den digitala klyftan mellan individer och sociala grupper, och att skapa en bättre undervisning och bättre elevprestationer.
  • Den snabba spridningen av 1:1 initiativ innebar stora investeringar av offentliga och privata aktörer. Trots de stora investeringarna så finns det få belägg om kostnadseffektivitet i dessa initiativ.
  • Förekomsten av IT i skolan ändrar inte nödvändigtvis undervisningsstrategierna för lärare och elever. Hur man använder 1:1 varierar stort mellan olika skolor.
  • Tillgängliga utvärderingar pekar på en positiv inverkan av 1:1 på IT-färdigheter och skrivande, men mer blygsamma bevis har hittats presenterats för en positiv inverkan på andra akademiska områden såsom matematik.
  • Storskaliga 1:1 initiativ kan starkt begränsa den första digitala klyftan som gäller tillgång till IT i hemmet och i skolan. Globaliseringen av 1:1 initiativ bör minska den digitala klyftan mellan unga människor i utvecklade länder och utvecklingsländer.
  • Det är nödvändigt att ta hänsyn till att en andra digital klyfta uppstår i skolan när alla elever har tillgång till IT. Mer bevis krävs om hur IT används i undervisningen och dess inverkan på elevernas prestationer.

Slutligen identifierar och presenteras ett antal politiska förslag i rapporten. Dessa är:

  • Programutvärderingar måste definieras i början av processen och måste stämma överens med mål och utformning av initiativet. Varje piloterfarenhet behöver en fördjupad utvärdering för att få skalbara bevis och erfarenheter.
  • Rigorös kvasiexperimentell utvärdering av studenters prestationer är nödvändiga för att identifiera ”best practice” när det gäller programmens utformning och genomförande. Detta är särskilt fallet i utvecklingsländer, där internationella organisationer ofta finansierar och främjar utvärderingar av 1:1 initiativ.
  • Mer kunskap och forskning behövs när det gäller förhållandet mellan införandet av IT och förbättringar av elevers resultat. Beslutsfattare och programansvariga behöver identifiera ”best practice” för att fatta välgrundade politiska beslut. För att förbättra situationen måste uppföljning och utvärdering spela en viktig roll.
  • Lärare behöver tydliga mål och särskilt stöd för att sammanföra teknik och nyskapande pedagogiska metoder. Ett holistiskt perspektiv är nödvändigt för 1:1 initiativ ska medföra en pedagogisk förändring i skolan.
  • Globaliseringen av 1:1 initiativ kan bidra till att minska den digitala klyftan i den unga generationen mellan utvecklade länder och utvecklingsländer. I denna mening kan 1:1 datorer ses som en gynnsam politik för både effektivitet och jämlikhet i utbildningen.

Sverige som bäst på medelmåttig nivå i PISA 2011

Under sommaren har det kommit två internationellt jämförande studier av IT-användningen i skolan. Den ena är PISA som 2009 samlade in data om antal datorer och IT-användning i 45 länder. Den andra kommer från EU-organet Eurydice och är en sammanställning av uppgifter från flera olika källor. Båda visar att Sverige som bäst hamnar på en medelmåttig nivå. Ibland är vi riktigt illa ute.

PISA visar att 2009 hade Sverige 43 datorer på 100 elever i åldern 15 år. Det innebär att det går omkring 2,3 15-åriga elever på varje dator. Det är ju inte så tokigt men andra länder har investerat ännu mer och Australien anges ha 97 datorer per 100 elever, Nya Zeeland 91 och Storbritannien 89. Sverige hamnar under genomsnittet för OECD-länderna som ligger på 56 datorer på 100 elever.

Man undersöker också IT-användningen i skolan, dvs. aktiviteter som att chatta online, skicka e-post, surfa för skolbruk, ladda upp eller ladda ner material, kommunicera med elever på andra skolor, etc. I ett sammanvägt index för dessa aktiviteter hamnar Sverige på tionde plats. Norge, Danmark ligger i topp med ungefär tre gånger så högt värde som Sverige.

Vidare tillfrågas eleverna om sitt självförtroende när det gäller mer avancerad IT-användning, som att bearbeta digitala foton, att skapa eller använda en databas, att använda räkneark (som Excel eller Numbers) för att skapa ett diagram eller att göra en multimediapresentation med rörlig bild och ljud. De svenska elevernas självförtroende i detta avseende är mycket lågt – de hamnar på plats 40 av totalt 45 länder. Det är stor skillnad mellan könen. Svenska flickors självförtroende i dessa frågor är mycket lågt.

Man tittar också på relationen mellan IT-användning och skolresultat i ett 20-tal länder, men utan att kunna slå fast något entydigt resultat. I åtta länder (däribland Sverige) har elever som använder datorer i skolan genomsnittligt bättre resultat än de som inte gör det, men i två länder (Ungern och Polen) har elever som inte använder datorer i skolan bättre resultat. I andra fall går det inte att se någon skillnad.

Eurydice beskriver bland annat att svenska elever i år 4 och 8 ligger bland de högsta inom EU ifråga om att använda IT hemma men under genomsnittet vad gäller IT-användning i skolan, Sverige har högst andel elever i både år 4 och 8 som aldrig använt IT i matematik och naturvetenskap (science) trots att det funnits möjlighet till detta, däremot ligger vi bättre till vad gäller IT-användning i modersmålet och i språkundervisningen. Med siffror från 2009 års PISA-undersökning visar man också att Sverige hör till de länder som har störst skillnad i datortäthet mellan skolor. 25 länder har mindre spridning än Sverige. Fem länder har större spridning, däribland Italien, Polen och Turkiet.

Ingen rolig läsning, men nyttig…

Fel skolreformer kan försämra läget

En av vår tids främsta skolforskare heter Michael Fullan. Han publicerade i våras en spännande artikel om hur felaktiga skolreformer inte bara gör att utlovade förbättringar uteblir. De kan till och med försämra läget för det land eller den delstat som introducerar dem. Han börjar med att identifiera fyra komponenter som skapar systemförbättringar:

  • främja motivationen för både lärare och elever
  • engagera både lärare och elever i en fortlöpande utveckling av undervisning och lärande
  • uppmuntra kollektivt arbete eller team work
  • se till att alla påverkas av förändringarna.

Men, säger Fullan, många länder missar inte bara dessa fyra avgörande punkter utan sätter sin lit till andra frågor. De kan se bra ut på papperet men kommer inte att ge det resultat man förväntar sig. De kan till och med försämra läget. Han menar att det finns fyra sådana “wrong drivers” som är mer vanliga än andra. De är:

  • att förlita sig på inspektioner, tester och ansvarsutkrävande istället för att satsa på utveckling,
  • att satsa på individuell utveckling av lärare och skolledare istället för att utveckla gruppen,
  • att investera i IT och tro att bara man får datorer i skolan så löser det alla problem,
  • att ha lösryckta insatser istället för en samlad strategi där olika delar hänger samman.

Detta budskap är mycket viktigt att ta till sig för både kommuner som nu hårdsatsar på en dator till varje elev – det räcker inte att köpa in datorer! (som jag skrivit om tidigare) – och inte minst till skolminister Björklund som under lång tid satsat så mycket på att ta fram nya tester, mer betyg och mer inspektion på bekostnad av utvecklingsinsatser. Om man ska tro Fullan, och det finns goda skäl att göra det, så kommer detta inte att förbättra den svenska skolans resultat. Det kan tvärt om försämra läget!

Fullan – Wrong Drivers Paper

Vad gäller det bidrag till bättre utbildning som IT kan ge så sammanfattar ITL Research sin forskning på följande sätt:

“Expanding and deepening student learning is directly related to the content and quality of teaching. Technology can and often does support high quality teaching. However, to strongly impact student learning, technology must be integrated with learning goals and combined with fundamental pedagogical capacity-building. In parallel, teachers and school leaders must be empowered to use this capacity through the modernization and alignment of learning objectives and assessments across all system levels.”

Fler resultat från detta spännande projekt hittar du här. Den bygger på data från 7 länder och har fokus på nya och effektiva undervisningsformer, som bland annat innefattar IT.