Tag Archives: regeringen

IT-strategin i nya budgeten

Idag kommer ju statsbudgeten för 2017. Det är alltid intressant att se vad som skrivs om de frågor man själv är engagerad i. Detta år har jag specialstuderat vad som skrivs om de förslag till nationella it-strategier som Skolverket lade fram i våras.

Så här står det under Utgiftsområde 16 (som utbildningsområdet kallas på budgetspråk). Under Resultatredovisning står det:

“Skolverkets uppföljningar visar att tillgången till och användningen av digitala verktyg har ökat i förskolan och grundskolan. Fördelningen är emellertid ojämn mellan huvudmän och skolor och betydande andelar av rektorer, lärare i skolan och personal i förskolan uttrycker ett fortsatt kompetensutvecklingsbehov. Mot bakgrund av den strategiska potential som digitaliseringen har för skolutveckling och för utveckling av undervisningen och elevers kompetens, och därigenom för ökad måluppfyllelse och likvärdighet, är Skolverkets uppdrag om framtagande av en it-strategi ett viktigt verktyg.” (sid 115)

Vidare under Politikens inriktning:

“Målet för regeringens it-politik är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Skolväsendet behöver säkerställa att elever och personal har den digitala kompetens som behövs för att möta ett allt mer digitaliserat samhälle. En central frågeställning är hur den strategiska potential som it kan ha för skolutvecklingen kan tillvaratas som ett pedagogiskt verktyg i undervisningen och för en effektivare administration, vilket bl.a. kan bidra positivt till lärares arbetsmiljö.

Regeringen arbetar, utifrån de förslag som Statens skolverk redovisat under våren 2016, med att utarbeta it-strategier inom skolväsendet. Strategierna avser förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet och grundskolan samt motsvarande skolformer respektive gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och skolväsendet för vuxna. Det svenska utbildningsväsendet behöver uppmuntra insatser som görs för att fler personer ska utveckla kunskaper och förmågor som innebär att de är förberedda för ett aktivt deltagande i ett allt mer teknikorienterat arbets- och samhällsliv och för ett stärkt entreprenöriellt lärande och med hjälp av it stimulera innovativa förmågor. Betydelsen av socialt och hållbart företagande ska poängteras i detta arbete.” (sid 200f)

Det låter ju lovande!

Skolverkets förslag till nationell it-strategi för skolan

Så har det då kommit – förslaget från Skolverket. Du hittar det här. Det är ett efterlängtat dokument som sannolikt kommer att granskas noggrant av många. Strategin har utarbetats under stor tidspress. Det har bland annat medfört att beredningsprocessen inte varit så öppen som man kunnat hoppas och inte heller så djup. Det finns många frågor där verket hade behövt gräva djupare för att strategin skulle bli ett riktigt spänstigt dokument. Nu täcker man många frågor men ofta ganska ytligt.

Trots att jag delvis varit inblandad i arbetet (genom den internationella översikten – Bilaga 1) tycker jag mig kunna fälla några korta kommentarer:

  • Styrkan i strategin är tydligheten i huvudmännens ansvar för ”den likvärdiga tillgången till digitala verktyg”, det vill säga att all personal i skolan ska ha en egen enhet inom 2 år och alla elever inom 3 år samt kraven för förskolans verksamhet. Det blir svårt för huvudmännen att inte leva upp till de krav som uttrycks. Det är bara att hoppas att regeringen törs stå kvar vid dessa krav, trots att ett antal huvudmän sannolikt kommer att protestera mot kostnaderna.

Det finns dock tre svagheter som jag ser det.

  • Kompetensutvecklingsfrågan – den nämns ofta i strategin men det förblir oklart vilka krav som ställs på huvudmännen och framför allt sägs väldigt lite om professionens egen kunskapsbildning. Här hade man kunnat titta närmare på t.ex. Digitaliseringskommissionens förslag på området.
  • Läromedel – här finns inga initiativ, inte ens ifråga om den mest akuta aspekten nämligen stöd för lärare i bedömning av kvaliteten i olika digitala resurser.
  • Forskning om skolans digitalisering – det sägs att Skolforskningsinstitutet får ansvar för den frågan. Men dels har institutet inte speciellt mycket forskningsmedel och dels har det en inritning mot evidensbasering eller bakåtriktad forskning och inte utvecklingsinriktad forskning. Inte heller sägs ett ord om behovet för Sverige att delta i fler internationella studier.

Slutligen törs man nog påstå att sista ordet inte är sagt i denna fråga. Det finns sedan en tid ett betydande politiskt intresse för skolans digitalisering. Nu ska förslaget behandlas av regeringen och det finns även goda skäl att tro att det kommer en rad riksdagsmotioner i frågan. Den som lever får se…

Nationella it-strategier för svenska skolan

Det har väl inte undgått någon att regeringen lade fram sin höstbudget igår. Men något som kanske inte alla uppmärksammat är några rader på sid 176 inom “utgiftsområde 16” som utbildningsfrågorna heter. Där står: “Regeringen avser att ge Statens skolverk i uppdrag att lämna förslag på nationella it-strategier med syfte att bidra till en ökad måluppfyllelse och likvärdighet.”

Man skriver också: “En central frågeställning och utmaning för skolväsendet i dag är hur den strategiska potential som it kan ha för skolutvecklingen kan tillvaratas som ett pedagogiskt verktyg i under-visningen och för en effektivare administration. Utöver att bidra till en utbildning av hög kvalitet kan it även främja ökad likvärdighet.”

Så äntligen rör det på sig i denna fråga! Det blir inte bara en strategi utan två – en till ministern med ansvar för grundskolan m.m. (Fridolin) och en till ministern med ansvar för gymnasieskolan, Komvux m.m. (Hadzialic).

Senast den var aktuell på Utbildningsdepartementet var 2001-2002 då jag ledde en arbetsgrupp med ansvar att lägga förslag om en strategi. Den gången hamnade förslaget i papperskorgen och hela it-frågan försvann från den politiska dagordningen. Så kommer det knappast att bli denna gång.

Uppdrag till Skolverket på it-området

Nu får man säga “Äntligen”” en gång till. I sommarstiltjen den 9 juli kom det besked som många väntat så länge på – att Skolverket ges ett uppdrag (och en påse pengar) för att insatser där det finns ”dokumenterat nationellt utvecklingsbehov”. Du hittar hela beslutet här. Ett av dessa områden sägs vara ”it som såväl pedagogiskt som administrativt verktyg”. Andra områden är att utveckla arbetet med stöd till elever med särskilda behov, en minskad administrativ börda för lärare och rektorer, arbete med värdegrunden med mera.

Verket ska ta fram förslag till ”nödvändiga kompetensutvecklingsinsatser avseende digitala lärresurser och verktyg för att stärka den digitala kompetensen i undervisningssituationen samt för en effektivare administration med syftet att minska lärares och rektorers administrativa arbete.” En viktig passus säger att insatserna ska ingå i de nationella skolutvecklingsprogrammen från 2016, det vill säga att de bland annat ska vara en del av Läslyftet, Mattelyftet och liknande satsningar. Det är utmärkt att man inte enbart ser de digitala frågorna som något vid sidan av övriga skolutvecklingsinsatser, men det ställer samtidigt krav på en genomtänkt plan så att inte de digitala frågorna blir ett litet påhäng på de stora frågorna om läsning och matematik.

Vidare sägs att ”kompetensutvecklingsinsatser avseende digitala verktyg och lärresurser ska vara långsiktiga och ta tillvara de möjligheter till pedagogisk utveckling och administrativa vinster som utvecklingen på området medför. I arbetet ska även den internationella utvecklingen inom området beaktas.” Vidare uppmanas Skolverket att inhämta synpunkter från de andra skolmyndigheterna samt de aktörer som var med i arbetet med Nationellt forum för skolans digitalisering. Arbetet ska påbörjas under hösten 2015 och en plan för kompetensutvecklingsinsatser inom it-området ska redovisas senast den 12 februari 2016.Det blir inte enkelt att efter så lång stiltje på detta område inom ett halvår ta fram en genomtänkt plan, som dessutom är integrerad med flera av de riktigt stora satsningarna (som Läslyftet och Mattelyftet).

Det finns även en del pengar med i beslutet men med tanke på de stora utvecklingsområden som man inledningsvis pekade ut så känns satsningen mer som en markering än som en rejäl satsning. Under 2015 får verket 19 miljoner, under 2016 139 miljoner och under 2017 140 miljoner kronor.

I skälen till regeringens beslut anförs bland annat att ”it som pedagogiskt verktyg fortfarande är ett utvecklingsområde för många lärare samt att tillgången till och användningen av it i olika ämnen varierar över landet”. Det är väl vad man kan kalla ett understatement.

Om regeringen menar allvar med formuleringen: ”Vikten av att kunna använda it på olika sätt i en allt mer digitaliserad värld kan inte överskattas och alla elever behöver ges samma förutsättningar när det gäller användandet av och kunskap om it”, så är denna i och för sig välkomna satsning, bara början på mer omfattande och mer välplanerade satsningar framöver.

Alliansen lägger strategi för skolans digitalisering

Äntligen! Nu kommer för första gången på mycket länge ett förslag runt skolans digitalisering med politisk tyngd. De fyra allianspartierna har enats om en nationell strategi för skolans digitalisering som syftar till att “tillvarata digitaliseringens möjligheter genom att säkra likvärdighet i enskilda skolors förutsättningar, för att nå kunskapsmålen och för att allmänt förbättra förutsättningarna för elever att utvecklas i det framtida digitala samhället”.

Alliansen

Förslaget har fyra fokusområden:

  1. Nya hjälpmedel för eleverna
  2. Lärare med digital kompetens
  3. Uppkopplade klassrum
  4. Framtidsinriktade rektorer

Klokt nog bygger man på tidigare utredningar och förslag, som Digitaliseringskommissionens betänkande, IT&Telekomföretagens och DiUs ”Beslutsboken” samt diskussionen inom SKLs Forum för skolans digitalisering. Skolverket ges en central roll i att utreda närmare hur strategin bör utformas, vilket också är bra. Ingen strategi kommer att landa bra om inte den centrala skolmyndigheten är djupt involverad.

Så hatten av för Alliansen som tinat upp den permafrost som rått i snart 15 år inom skolpolitiken runt digitaliseringsfrågorna! Nu blir det intressant att se om och i så fall hur de rödgröna svarar på utspelet.

OECDs skolgranskning ger kloka råd – som inte kommer att följas…

Knappast någon har väl missat att OECDs granskning av den svenska skolan presenterades igår. Det är 185 sidor taggtråd för oss som på olika sätt verkar i den svenska skolan och bryr oss om dess framtid. (Rapporten hittar du här: Improving Schools in Sweden.) Utan att på något sätt påstå mig sitta inne med en högre sanning än den rapporten ger uttryck för, kan jag ändå inte låta bli att kommentera deras förslag.

Först säger man att Sverige ska bygga på sina styrkor. Det är givetvis sant och till intet förpliktigande.

Därefter kommer pekpinnen fram och expertgruppen lyfter ett antal punkter som man anser problematiska. Det gäller att vi har hög skolfrånvaro och oro i klassrummen, att läraryrket är relativt oattraktivt och att lärare och skolledare har en tuff arbetsbörda, att myndighetsstrukturen, framför allt på kommunal nivå, inte alltid håller måttet och inte minst att det saknas (politisk) enighet, en gemensam problembild och överenskomna åtgärder, vilket försvårar ett systematiskt förbättringsarbete. Problembilden känns nog igen av de flesta med insyn i svensk skola.

Därefter kommer förslagen och då blir det riktigt intressant. Dessa är indelade i tre områden där det första handlar om att skapa förutsättningar för bättre kvalitet och likvärdighet i hela landet. Vi uppmanas ha höga förväntningar på alla elever både ifråga om framtidskompetenser och studiedisciplin. Tidigare insatser för elever som inte når målen lyfts också fram. Så långt är nog de flesta eniga. Svårigheten här ligger nog inte i att övertyga skolfolk om att detta är viktigt utan mer i att ändra kulturer och invanda handlingsmönster. Vidare menar OECD att stödet till nytillkomna elever behöver konsolideras, bli mer likartat i hela landet och mindre byggt på tillfälliga insatser. Man fortsätter på samma spår och säger i nästa förslag att Sverige behöver se över sitt resursfördelningssystem så att alla elever verkligen kan erbjudas en likvärdig skolgång. Kommunerna kan behöva stöd i detta arbete, menar man. Det sista förslaget under denna rubrik är att se över skolvalssystemet för att förbättra likvärdigheten. Bättre information till föräldrar kombinerat med nationella riktlinjer för samarbete mellan friskolor och kommunala skolor, tror man kan förbättra likvärdigheten.

Här bränner det till på allvar. När både det kommunala resursfördelningssystemet och det fria skolvalet ifrågasätts, så kommer det bli oerhört intressant att se hur våra politiker på lokal och nationell nivå hanterar förslagen.

Nästa förslagsgrupp handlar om långsiktig kapacitetsuppbyggnad avseende både lärare och skolledare. Man tycker Sverige bör inrätta ett nationellt institut för kvalitet bland lärare och skolledare. Det bör styras av parterna tillsammans med forskare och praktiker. Man tycker det finns alldeles för många högskolor som bedriver lärarutbildning. Just nu är det 28 stycken. För att nå ökad och jämnare kvalitet tror expertgruppen att antalet utbildningsorter bör begränsas kraftigt. Därefter kommer ett antal idéer för hur man ska kunna höja läraryrkets status, som inte skiljer speciellt mycket från de förslag som redan cirkulerar i den svenska debatten.

Det är intressant att det är OECD, som vanligen beskylls för att vara nyliberalt och alltför genomsyrat av New Public Management, som föreslår ett korporativistiskt organ för att hantera lärarkrisen. Sannolikt kommer Skolkommissionen, som redan har den sammansättning som efterlyses, att få hantera denna fråga. Minst framgång tror jag på förslaget att minska antalet orter med lärarutbildning drastiskt. På TV kommenterade PISA-chefen Andreas Schleicher frågan genom att säga att många länder i Sveriges storlek har 1-2 lärarutbildningsinstitutioner. Jag har svårt att se Gustav Fridolin lägga ner 26 av landet 28 lärarutbildningar…

Den sista gruppen förslag handlar om att stärka styrningen och ansvarsutkrävandet med bättre fokus på utveckling och kvalitet. Här kommer förslag om ytterligare ett partssammansatt organ som bör inrättas för att komma överens om ett antal ambitiösa prioriteringar för svensk skolutveckling. Man framhåller vikten av att dessa prioriteringar slår igenom på alla nivåer och att det finns stödmekanismer på plats för att det ska kunna lyckas. Fokus ska vara höjd likvärdighet och höjda elevresultat. Min bedömning är att Skolkommissionen får ta även denna roll. Frågan är bara hur deras förslag sedan ska kunna få det genomslag som krävs. Nästa förslag är att vi ska ta fram en skolutvecklingsstrategi som ser till helheten och dess olika delar, som kan ta tag i de problem som tidigare påvisats och de förslag som redan lagts fram av OECD. Tanken är att strategin ska vara förankrad så att alla ställer sig bakom den och drar åt samma håll. Vidare bör Sverige också ta fram en uppsättning indikatorer som följer upp att vi gör de framsteg vi kommit överens om att vi ska göra. Slutligen menar man också att Skolinspektionen bör få en mer stödjande roll och inte bara se till regeluppfyllelse, utan mer till om skolorna verkligen levererar kvalitet och resultat.

Genom betoningen på en överenskommen och förankrad strategi för svensk skola så sätter OECD fingret på den ömma punkten. Vår skoldebatt är partipolitiskt infekterad både på lokal och nationell nivå. En hel del av skolforskningen är också ideologistyrd eller används som slagträ i debatten och de flesta skolforskare kommer att ses som tillhörande det ena eller andra lägret. Även om Skolkommissionen nu får bollen att göra verkstad av förslagskatalogen så har jag svårt att tro att denna verkstad kommer att resultera i större förändringar på kort sikt. Jag är rädd att det kommer att behöva bli ännu sämre innan det blir bättre, innan det blir möjligt att gräva ner stridsyxor, samverka och dra åt samma håll.

Det behövs oberoende utvärderingar av kulturpolitiken

Tillsammans med kollegorna Johan Groth och Tobias Harding har jag i dagarna levererat en plan för utvärdering av kulturverksamheten inom folkbildningen till Myndigheten för kulturanalys. Myndigheten, som bara har cirka tre år på nacken, läggs nu ner av regeringen. Inte för att de gjort ett dåligt jobb utan för att man anser att den inte behövs. Tråkigt. Det behövs verkligen oberoende utvärderingar av svensk kulturpolitik och folkbildning. Kulturpolitik och folkbildning är centrala frågor för att skapa ett vitalt och levande samhälle och en stark demokrati. Då kan man inte bara lämna ut drygt tre miljarder om året utan att veta hur medlen används på bästa sätt och hur de kulturpolitiska målen uppfylls!

Vi menar i vår rapport att det, förutom oberoendet, också är viktigt att utvärderingarna präglas av flervetenskapliga perspektiv – kulturverksamhet är en synnerligen komplex och svårfångad materia som behöver belysas från olika perspektiv och med många olika metoder.

Folkbildningens historia gör att vi idag har en situation där många effekt- och orsakssamband är dolda eller bara delvis kända. En bild en kan använda är att det inom folkbildningsområdet finns områden som kan liknas vid rymdens mörka materia, dvs. områden där det finns något som vi vare sig kan se eller mäta.

Denna otydlighet vad gäller effekt- och orsakssamband inom folkbildningen talar för att det finns behov av att formulera en så kallad systembeskrivning eller interventionslogik för folkbildningsområdet. Detta som en del av det som brukar kallas teoribaserad programutvärdering.

Alternativet till detta tillvägagångssätt skulle kunna vara att välja fokus för statens utvärderingar utifrån en intuitiv och implicit förståelse av folkbildningens roll i samhället och dess funktionssätt. Nackdelen med detta är att det dels är svårare att avgöra hur systematiskt en täcker in olika aspekter av folkbildningens som helhet, dels är svårare för utanförstående att förstå hur och varför vissa utvärderingsfokus väljs framför andra. Folkbildningsutredningen gjorde ett konstaterande som pekar i samma riktning: ”något hårdraget gör [vi] bedömningen att de tidigare utvärderingarna koncentrerat sig mer på formerna för, än på resultaten av, folkbildningens verksamhet”.

Vi kan bara hoppas att frågan om utvärdering av kulturpolitiken och folkbildningen får en snar och god lösning.

Rättelse

Personer som är mer insatta än jag har påpekat att det faktiskt finns positiva skrivningar om it i skolan i årets budgetproposition dolda under rubriken “Nationella skolutvecklingsprogram” (sid 169). Där kan man läsa:

“Det är viktigt att tillvarata den strategiska potential som it kan ha för skolutvecklingen. It kan bidra till att öka verksamhetens innovativa förmåga och kvalitet i att förmedla relevanta kunskaper, bl.a. genom att använda it i undervisningen som ett pedagogiskt verktyg.”

Skolverket får i uppdrag att tillsammans med SKL, universitet och högskolor ta fram förslag till nationella skolutvecklingsprogram inom området. 136 miljoner avsätts till frågan för 2015 och 140 miljoner för 2016.

Låt oss hoppas att detta är ett första vårtecken efter en lång tid av permafrost på U-dep,

Inga digitala skolsatsningar i årets budget heller…

Den som hoppats att den nya regeringen skulle inleda sin mandatperiod med en kraftfull satsning på skolans digitalisering blir besviken om hen läser årets budgetprop. I texterna om skolan (Utgiftsområde 16) söker man förgäves efter ord som ”informationsteknik” (nämns 0 gånger) eller ”informationsteknologi” (nämns också 0 gånger). Ordet ”digital” finns med 12 gånger varav 7 har någon relevans för skolan. En närmare granskning visar dock att det enbart är i samband med redovisningar av olika slag som ordet finns med. Det nämns i samband med EU-kommissionens initiativ ”En öppen utbildning” som handlar om hur skolan kan höja kvaliteten med hjälp av modern teknik, samt när man beskriver Digitaliseringskommissionens betänkande och SKLs samverkansforum ”Nationellt forum för skolans digitalisering”.

Men när det kommer till avsnitt som ”Politikens inriktning” eller det faktiska budgetförslagen så lyser fortfarande de digitala satsningarna med sin frånvaro. Trist!