Tag Archives: Skolverket

Uppdrag till Skolverket på it-området

Nu får man säga “Äntligen”” en gång till. I sommarstiltjen den 9 juli kom det besked som många väntat så länge på – att Skolverket ges ett uppdrag (och en påse pengar) för att insatser där det finns ”dokumenterat nationellt utvecklingsbehov”. Du hittar hela beslutet här. Ett av dessa områden sägs vara ”it som såväl pedagogiskt som administrativt verktyg”. Andra områden är att utveckla arbetet med stöd till elever med särskilda behov, en minskad administrativ börda för lärare och rektorer, arbete med värdegrunden med mera.

Verket ska ta fram förslag till ”nödvändiga kompetensutvecklingsinsatser avseende digitala lärresurser och verktyg för att stärka den digitala kompetensen i undervisningssituationen samt för en effektivare administration med syftet att minska lärares och rektorers administrativa arbete.” En viktig passus säger att insatserna ska ingå i de nationella skolutvecklingsprogrammen från 2016, det vill säga att de bland annat ska vara en del av Läslyftet, Mattelyftet och liknande satsningar. Det är utmärkt att man inte enbart ser de digitala frågorna som något vid sidan av övriga skolutvecklingsinsatser, men det ställer samtidigt krav på en genomtänkt plan så att inte de digitala frågorna blir ett litet påhäng på de stora frågorna om läsning och matematik.

Vidare sägs att ”kompetensutvecklingsinsatser avseende digitala verktyg och lärresurser ska vara långsiktiga och ta tillvara de möjligheter till pedagogisk utveckling och administrativa vinster som utvecklingen på området medför. I arbetet ska även den internationella utvecklingen inom området beaktas.” Vidare uppmanas Skolverket att inhämta synpunkter från de andra skolmyndigheterna samt de aktörer som var med i arbetet med Nationellt forum för skolans digitalisering. Arbetet ska påbörjas under hösten 2015 och en plan för kompetensutvecklingsinsatser inom it-området ska redovisas senast den 12 februari 2016.Det blir inte enkelt att efter så lång stiltje på detta område inom ett halvår ta fram en genomtänkt plan, som dessutom är integrerad med flera av de riktigt stora satsningarna (som Läslyftet och Mattelyftet).

Det finns även en del pengar med i beslutet men med tanke på de stora utvecklingsområden som man inledningsvis pekade ut så känns satsningen mer som en markering än som en rejäl satsning. Under 2015 får verket 19 miljoner, under 2016 139 miljoner och under 2017 140 miljoner kronor.

I skälen till regeringens beslut anförs bland annat att ”it som pedagogiskt verktyg fortfarande är ett utvecklingsområde för många lärare samt att tillgången till och användningen av it i olika ämnen varierar över landet”. Det är väl vad man kan kalla ett understatement.

Om regeringen menar allvar med formuleringen: ”Vikten av att kunna använda it på olika sätt i en allt mer digitaliserad värld kan inte överskattas och alla elever behöver ges samma förutsättningar när det gäller användandet av och kunskap om it”, så är denna i och för sig välkomna satsning, bara början på mer omfattande och mer välplanerade satsningar framöver.

Alliansen lägger strategi för skolans digitalisering

Äntligen! Nu kommer för första gången på mycket länge ett förslag runt skolans digitalisering med politisk tyngd. De fyra allianspartierna har enats om en nationell strategi för skolans digitalisering som syftar till att “tillvarata digitaliseringens möjligheter genom att säkra likvärdighet i enskilda skolors förutsättningar, för att nå kunskapsmålen och för att allmänt förbättra förutsättningarna för elever att utvecklas i det framtida digitala samhället”.

Alliansen

Förslaget har fyra fokusområden:

  1. Nya hjälpmedel för eleverna
  2. Lärare med digital kompetens
  3. Uppkopplade klassrum
  4. Framtidsinriktade rektorer

Klokt nog bygger man på tidigare utredningar och förslag, som Digitaliseringskommissionens betänkande, IT&Telekomföretagens och DiUs ”Beslutsboken” samt diskussionen inom SKLs Forum för skolans digitalisering. Skolverket ges en central roll i att utreda närmare hur strategin bör utformas, vilket också är bra. Ingen strategi kommer att landa bra om inte den centrala skolmyndigheten är djupt involverad.

Så hatten av för Alliansen som tinat upp den permafrost som rått i snart 15 år inom skolpolitiken runt digitaliseringsfrågorna! Nu blir det intressant att se om och i så fall hur de rödgröna svarar på utspelet.

OECDs skolgranskning ger kloka råd – som inte kommer att följas…

Knappast någon har väl missat att OECDs granskning av den svenska skolan presenterades igår. Det är 185 sidor taggtråd för oss som på olika sätt verkar i den svenska skolan och bryr oss om dess framtid. (Rapporten hittar du här: Improving Schools in Sweden.) Utan att på något sätt påstå mig sitta inne med en högre sanning än den rapporten ger uttryck för, kan jag ändå inte låta bli att kommentera deras förslag.

Först säger man att Sverige ska bygga på sina styrkor. Det är givetvis sant och till intet förpliktigande.

Därefter kommer pekpinnen fram och expertgruppen lyfter ett antal punkter som man anser problematiska. Det gäller att vi har hög skolfrånvaro och oro i klassrummen, att läraryrket är relativt oattraktivt och att lärare och skolledare har en tuff arbetsbörda, att myndighetsstrukturen, framför allt på kommunal nivå, inte alltid håller måttet och inte minst att det saknas (politisk) enighet, en gemensam problembild och överenskomna åtgärder, vilket försvårar ett systematiskt förbättringsarbete. Problembilden känns nog igen av de flesta med insyn i svensk skola.

Därefter kommer förslagen och då blir det riktigt intressant. Dessa är indelade i tre områden där det första handlar om att skapa förutsättningar för bättre kvalitet och likvärdighet i hela landet. Vi uppmanas ha höga förväntningar på alla elever både ifråga om framtidskompetenser och studiedisciplin. Tidigare insatser för elever som inte når målen lyfts också fram. Så långt är nog de flesta eniga. Svårigheten här ligger nog inte i att övertyga skolfolk om att detta är viktigt utan mer i att ändra kulturer och invanda handlingsmönster. Vidare menar OECD att stödet till nytillkomna elever behöver konsolideras, bli mer likartat i hela landet och mindre byggt på tillfälliga insatser. Man fortsätter på samma spår och säger i nästa förslag att Sverige behöver se över sitt resursfördelningssystem så att alla elever verkligen kan erbjudas en likvärdig skolgång. Kommunerna kan behöva stöd i detta arbete, menar man. Det sista förslaget under denna rubrik är att se över skolvalssystemet för att förbättra likvärdigheten. Bättre information till föräldrar kombinerat med nationella riktlinjer för samarbete mellan friskolor och kommunala skolor, tror man kan förbättra likvärdigheten.

Här bränner det till på allvar. När både det kommunala resursfördelningssystemet och det fria skolvalet ifrågasätts, så kommer det bli oerhört intressant att se hur våra politiker på lokal och nationell nivå hanterar förslagen.

Nästa förslagsgrupp handlar om långsiktig kapacitetsuppbyggnad avseende både lärare och skolledare. Man tycker Sverige bör inrätta ett nationellt institut för kvalitet bland lärare och skolledare. Det bör styras av parterna tillsammans med forskare och praktiker. Man tycker det finns alldeles för många högskolor som bedriver lärarutbildning. Just nu är det 28 stycken. För att nå ökad och jämnare kvalitet tror expertgruppen att antalet utbildningsorter bör begränsas kraftigt. Därefter kommer ett antal idéer för hur man ska kunna höja läraryrkets status, som inte skiljer speciellt mycket från de förslag som redan cirkulerar i den svenska debatten.

Det är intressant att det är OECD, som vanligen beskylls för att vara nyliberalt och alltför genomsyrat av New Public Management, som föreslår ett korporativistiskt organ för att hantera lärarkrisen. Sannolikt kommer Skolkommissionen, som redan har den sammansättning som efterlyses, att få hantera denna fråga. Minst framgång tror jag på förslaget att minska antalet orter med lärarutbildning drastiskt. På TV kommenterade PISA-chefen Andreas Schleicher frågan genom att säga att många länder i Sveriges storlek har 1-2 lärarutbildningsinstitutioner. Jag har svårt att se Gustav Fridolin lägga ner 26 av landet 28 lärarutbildningar…

Den sista gruppen förslag handlar om att stärka styrningen och ansvarsutkrävandet med bättre fokus på utveckling och kvalitet. Här kommer förslag om ytterligare ett partssammansatt organ som bör inrättas för att komma överens om ett antal ambitiösa prioriteringar för svensk skolutveckling. Man framhåller vikten av att dessa prioriteringar slår igenom på alla nivåer och att det finns stödmekanismer på plats för att det ska kunna lyckas. Fokus ska vara höjd likvärdighet och höjda elevresultat. Min bedömning är att Skolkommissionen får ta även denna roll. Frågan är bara hur deras förslag sedan ska kunna få det genomslag som krävs. Nästa förslag är att vi ska ta fram en skolutvecklingsstrategi som ser till helheten och dess olika delar, som kan ta tag i de problem som tidigare påvisats och de förslag som redan lagts fram av OECD. Tanken är att strategin ska vara förankrad så att alla ställer sig bakom den och drar åt samma håll. Vidare bör Sverige också ta fram en uppsättning indikatorer som följer upp att vi gör de framsteg vi kommit överens om att vi ska göra. Slutligen menar man också att Skolinspektionen bör få en mer stödjande roll och inte bara se till regeluppfyllelse, utan mer till om skolorna verkligen levererar kvalitet och resultat.

Genom betoningen på en överenskommen och förankrad strategi för svensk skola så sätter OECD fingret på den ömma punkten. Vår skoldebatt är partipolitiskt infekterad både på lokal och nationell nivå. En hel del av skolforskningen är också ideologistyrd eller används som slagträ i debatten och de flesta skolforskare kommer att ses som tillhörande det ena eller andra lägret. Även om Skolkommissionen nu får bollen att göra verkstad av förslagskatalogen så har jag svårt att tro att denna verkstad kommer att resultera i större förändringar på kort sikt. Jag är rädd att det kommer att behöva bli ännu sämre innan det blir bättre, innan det blir möjligt att gräva ner stridsyxor, samverka och dra åt samma håll.

Gör matematikämnet datorbaserat, säger Wolfram

Skolverket hade celebert besök igår av Conrad Wolfram, en av två bröder som står bakom succéer som Matematica och Wolfram Alpha. Han pratade om hur matematikämnet behöver förändras i grunden. Och skälet stavas – datorer. Datorerna har redan i grunden förändrat det sätt på vilket vi använder matematik utanför skolan. Möjligheterna till oerhört snabba och komplicerade beräkningar har inneburit genomgripande förändringar i allt ifrån ingenjörskonst till meteorologi och biologisk forskning. Men matematiken som skolämne har i de allra flesta länder förblivit i stort sett intakt. Helt galet, menar Conrad Wolfram.

Enligt Wolfram består matematiken egentligen av fyra steg:

  1. definiera frågan eller problemet
  2. översätt problemet till matematik (från ”den riktiga världen” –> matematik)
  3. beräkna svaret
  4. tolka svaret (från matematik –> ”den riktiga världen”)

I dagens skola ägnar vi alldeles för mycket tid åt beräkningar (steg 3) och för lite tid år de andra tre stegen. Det gör att eleverna inte förstår när de kan använda vissa matematiska redskap för att lösa problem de möter i världen eller i andra ämnen. De kan inte heller tolka och översätta matematiska svar för att bedöma om de är rimliga. Förmågan att kunna definiera ett problem har man nytta av i oerhört många sammanhang, inte bara i matematik. Likaså att kunna översätta ett problem till matematik, vilket ofta handlar om att göra det abstrakt och se att det tillhör en typ av problem som kan lösas med vissa matematiska verktyg. Beräkningarna tycker Wolfram att vi i hög grad kan lämna till datorerna. Det är så man gör i ”den verkliga världen” utanför skolan och han menar att det bör vara på samma sätt inom skolan.

Han säger vidare att matematik måste baseras på datorer, inte stödjas av dem (computer based not not just computer assisted). Om man tar bort datorerna ur dagens matematik tar man bort hela kontexten vilket gör ämnet svårt att lära ut och svårt att förstå vad det ska användas till. Om man däremot har datorer som bas kan man arbeta med problemlösning och ge sig på betydligt mer komplexa problem än de som finns i dagens matteböcker. Man kan arbeta med riktiga data, som finns tillgängliga på nätet, för att lösa riktiga frågor och problem.

Jag är själv inte speciellt kunnig i matematik men greps av Wolframs argumentation, bland annat för att den knöt an till två av mina egna käpphästar: att skolan ofta är abstrakt istället för teoretisk och att den är på låtsas men inte på lek. Han argumenterade kraftfullt för att vi måste utnyttja teknikutvecklingen, inte försöka konkurrera med den (stand on the power of automation, don’t compete with it). Detta argument berör även frågan hur länge vi ska fortsätta att lära ut handskrift i skolan…

Skolämnet matematik behöver tänkas igenom grundligt. Varför ska vi lära oss matematik och vilken typ av matematik behöver vi. Detsamma gäller många andra skolämnen – omvärlden knackar på dörren och förändrar villkoren för skolan. Därmed behöver även skolan förändras.

Digitala prov – ett självklart och viktigt utvecklingssteg

Skolverket har fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för att digitalisera de nationella proven. Frågan möter ibland motstånd från personer som oroas över att proven ska bli enkla flersvarsfrågor där eleverna ska klicka i rätt svar. Glöm det! De nya digitala prov som växer fram i andra länder är minst lika avancerade som pappersbaserade prov – ibland mer.

USA kommer att läsåret 2014/15 gå över till digitala nationella prov. Mottot är ”eAssessment of learning and for learning”. Se här en rapport där man redogör för skälen till detta. I korthet anges tre skäl till skiftet:

  • Digitala prov är enklare och billigare att administrera och att rätta
  • De är rättvisare och mer rättssäkra eftersom rättningen blir lika för alla elever
  • I de digitala proven kan man testa kunskaper som man inte kunnat testa i pappersbaserade prov. Ett forskarlag skriver i en rapport att man i de digitala proven kan upptäcka mönster i elevernas kunskaper som det mänskliga ögat inte kan se i pappersbaserade prov.

Ytterligare en aspekt är att det finns forskningsrapporter som visar att eleverna blir mer motiverade att arbeta med testerna när de är digitala – den allmänna motivationseffekt som det är väl belagt att it har, tycks alltså följa med även in i provsammanhangen.

Den amerikanska myndigheten Educational Testing Service har tagit fram en lång rad mycket intressanta forskningsrapporter om förutsättningarna för digitala prov inom olika ämnen och kunskapsområden. Du hittar dem här.

Det pågår ett omfattande och ytterst vitalt FoU-arbete inom området digital kunskapsvärdering. Det är bara att hoppas att Skolverket fångar upp dessa utvecklingstendenser och skapar ett provsystem – av lärande och för lärande.

Varför sjunker PISA-resultaten i Sverige?

De svenska resultaten från PISA-mätningen 2013 har skapat stora rubriker. Med rätta. Det är ett allvarligt läge. Men frågan är vad som ligger bakom de svenska resultaten, hur kan de förklaras? För det första ska man undvika att söka en enda förklaringsgrund – detta är en komplex fråga och måste behandlas som en sådan. I sökandet efter förklaringar har det antytts, t.ex. av Anna Ekström, Skolverkets generaldirektör, att förändrade värderingar, attityder och motivation skulle kunna vara en orsak. Det är en intressant tanke.

Resonemanget skulle kunna vara att vi ser en förskjutning från traditionella till mer postmoderna kunskapsideal eller en förändring i ungdomars motivation för skolarbete. Man kan fundera om en slags postmodern trend sveper undan gamla kunskapsideal, auktoritetstro och motivation för skolarbete i de yngre generationerna. Kunskap av “gammal sort” skulle enligt den tanken upplevas som mossig och spela allt mindre roll för livet vare sig nu eller i framtida arbetsliv. Andra ämnen – som kanske upplevs som mer relevanta för ungdomarna – har inte samma negativa resultatbild för svenska elever: engelska, webbläsförståelse, medborgarkompetens.

Man kan möjligen se avtryck av sådan art i enkäterna till de internationella studierna där det ibland framkommer att motivationen för traditionella ämnen sjunker och att traditionella ämneskunskaper inte bedöms av eleverna som viktiga för framtiden.

Om en sådan trend finns så kan man spekulera vidare i att denna attityd eller livshållning är mer utbredd bland pojkar än flickor och kanske mer i Sverige än i andra länder. Man kan vidare förvänta sig att föräldrar som själva omfattar de äldre idealen – oftast högutbildade – upprätthåller dessa hos sina barn – med större genomslag av socioekonomisk bakgrund som konsekvens (vilket ju stämmer).

Jag har undersökt denna frågeställning en del under hösten. De flesta forskare jag talat med tycker spontant att det ligger mycket i resonemanget men ingen kan peka på någon forskning om en värderingsförskjutning vad gäller kunskaper. Motivationsforskare (som tittar på vad motivation är och hur det är kopplat till olika skolämnen och -prestationer) kan påvisa tydliga samband mellan motivation och resultat. Däremot svårare att säga varför motivationen sjunker. Ungdomsforskare tror inte på tesen om värderingsförskjutning – deras resonemang är att de annorlunda (negativa) värderingar runt skolan som finns i ungdomskulturen snarare är en följd av att ungdomar misslyckats i skolan och försöker förklara det. Ungdomarna ställer sig inte frivilligt och medvetet vid sidan om skolan. Eventuellt förändrade attityder är i så fall ett resultat av skolmisslyckanden, inte en orsak till dem.

Undersökningen och diskussionen om orsakerna till sjunkande resultat går vidare. Om någon känner till forskning som kan konkretisera, verifiera eller falsifiera resonemangen ovan så vore jag tacksam för tips.

Nationellt samverkansforum för it i skolan

Hos Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samlades igår 14 viktiga aktörer bl.a. Utbildningsdepartementet, Näringsdepartementet, Skolverket, Skolinspektionen m.fl. Statssekreterare Bertil Östberg, SKLs utbildningsberednings ordförande Maria Stockhaus och flera biträdande generaldirektörer hade en inledande diskussion för att identifiera strategiska frågor runt it i skolan. Som underlag för diskussionen hade de en kortfattad lägesbeskrivning som undertecknad skrivit. Här hittar du också de bilder jag använde vid en kort föredragning.

Digitaliseringskommissionens första betänkande

Idag överlämnades Digitaliseringskommissionens första delbetänkande till ansvarig minister, Anna-Karin Hatt. Du hittar hela delbetänkandet här. Det kommer tidigt i kommissionens arbete och har mer karaktären av handlingsplan för kommissionens eget arbete än ett betänkande som levererar tunga förslag. Fokus ligger på resonemang om hur man kan mäta och bedöma Sveriges position inom IT-områden i förhållande till andra länder. Inom skolområdet hade kommissionen oturen att vara några veckor för tidig i sitt arbete för att kunna ta med siffror från Skolverkets senaste undersökning om IT i skolan och den stora europeiska studien Survey of Schools: ICT in Education.

Ett intressant grepp är de aktörskartläggningen man gör inom en rad områden. De syftar till att kartlägga vilka aktörer som är pådrivande i sakfrågan och vilka som har stort mandat i frågan. De viktigaste aktörerna är alltså de som antingen är starkt pådrivanDigitaliseringskommissionende eller som har stort mandat eller både-och, dvs de som finns i övre högra hörnet på matrisen som är skuggat i mörkare färg. Men som framgår av bilden nedan är det för närvarande märkbart tomt i det hörnet inom sakområdet skola och undervisning. Bra och viktigt att kommissionen tydliggör denna fråga! Vi hoppas att nästa delbetänkande kan ge vägledning i hur denna brist kan åtgärdas.

 

Kunskapskanalen om skolans digitalisering

I lördags (9 febr.) visade Kunskapskanalen ett föredrag om skolans digitalisering som jag höll på Skolans ledarkonvent i höstas. Du hittar programmet här. Följande ämnen behandlas:

  • Var står Sverige i internationell jämförelse när det gäller IT i skolan?
  • Vad säger styrdokumenten om IT?
  • Framtidskompetenser – vad är det och varför är de viktiga?
  • Vad säger forskningen om en dator till varje elev?
  • Hur gå från en IT-vision till verklig förändring?