Tag Archives: USA

Ser vi slutet på globaliseringen?

Globaliseringen har varit en mycket stark trend, en så kallad megatrend, i cirka 30 år. Nu finns tecken i skyn att globaliseringen kanske går mot sitt slut, eller åtminstone tappar fart.  Copenhagen Institute for Future Studies har spanat på framtiden i 45 år. De har just bloggat om globaliseringsfrågans framtid. I ljuset av bland annat Brexit-omröstningen i Storbritannien och valet av Trump till USAs nästa president samt det faktum att vissa aspekter av teknikutvecklingen minskar behovet av transporter och resor, så menar de att det finns åtminstone tre möjliga scenarier för globaliseringens framtid. Scenario 1 och 3 är ytterlighetsbilder, medan scenario 2 ligger ganska nära status quo.

Scenario 1: Slutet för globaliseringen

I detta scenario accelererar anti-globaliseringstrenden. Det blir inga nya internationella handelsöverenskommelser (som TTIP) och gamla (som NAFTA) faller samman. WTOs starka ställning undermineras och kanske försvinner WTO helt och hållet eftersom ett antal länder, som USA, Ryssland och Turkiet driver isolationistiska och nationalistiska agendor. Tullar höjs eventuellt även i asiatiska länder, även om det kanske sker av andra skäl. Gränskontrollerna fortsätter att vara starka och kanske faller hela EU samman. Teknikutvecklingen med 3D printers och robotar minskar behovet av import av industriprodukter och energi, samt minskar behovet av resor. Om EU faller samman, USA och Kina blir allt mer isolationistiska och Ryssland och Turkiet fortsätter att driva i nationalistisk riktning, så skulle det innebära slutet för globaliseringen som vi känner den.

Scenario 2: Ett steg bakåt, två steg framåt

I detta scenario så både bromsas och accelererar globaliseringen. Politiskt så bromsas den på ungefär det sätt som beskrivs i det förra scenariot med minskat internationellt samarbete, stängda gränser och minskad handel. Samtidigt driver den tekniska utvecklingen på globaliseringen till exempel genom att allt fler människor blir uppkopplade mot internet. 1995 var det 1% av världens befolkning som hade tillgång till internet. Idag är det cirka 40% eller 3,3 miljarder människor. Om 10 år beräknas det vara 80% eller cirka 6 miljarder människor som har tillgång till nätet. Språkteknologin tar stormsteg och kan snart sudda ut alla språkbarriärer (jämför till exempel appen SayHi). Utbyggda flyglinjer, vägar och höghastighetståg gör också att allt fler människor reser. Totalt sett fortsätter globaliseringstrenden, men långsammare än vi sett på mycket länge.

Scenario 3: Accelererad globalisering

I detta scenario har den starka globaliseringstrenden just nu råkat ut för hicka. Kanske går Storbritannien in i en djup ekonomisk kris på grund av Brexit som uppfattas som ett stort misstag. Kanske drivs globaliseringen på av växande ekonomier till exempel i Afrika som vill ut på nya marknader, och av unga människor som vill ha en ännu mer gränslös värld. Kanske fortsätter teknikutvecklingen att ta stora språng vilket ytterligare underlättar försäljningen av varor och framför allt tjänster över gränserna. I så fall kan decenniet mellan 2020 och 2030 bli en tid av ännu snabbare globalisering än den vi ser just nu.

Jarl Frijs-Madsen vid Copenhagen Institute för Future Studies menar att scenario 2 är mest sannolikt men att vi bör förbereda oss för mer än bara en möjlig framtid.

Vita Huset förbereder för en framtid med AI

Häromdagen släppte Obama-administrationen en rapport om artificiell intelligens (AI) och hur USA behöver investera i forskning, utveckling och utbildning för att dra nytta av utvecklingen inom AI.

ai-rapport

Man beskriver hur amerikanska flottan tagit fram digitala lärare (digital tutors) som tränar upp it-adminitratörer på några månader – en utbildning som tidigare tog åtminstone ett år. Dessa nya it-administratörer slår erfarna tekniker som jobbat i 7-10 år både i praktisk problemlösning och i teoretiska tester. De har använt motsvarande digitala lärare i arbetsmarknadsinsatser och sannolikheten för att ett välbetalt jobb ökar markant när man haft en digital lärare, jämför med traditionella arbetsmarknadsinsatser.

Men utvecklingen ställer också krav på samhället. Man skriver bl.a. att: ”An AI-enabled world demands a data-literate citizenry that is able to read, use, interpret, and communicate about data, and participate in policy debates about matters affected by AI.”
Länk:

Vad kan man lära av andra länders it-strategier?

Skolverket arbetar med att formulera en it-strategi för den svenska skolan. I det sammanhanget kan det vara bra att försöka lära av vad andra länder gjort. Jag har haft i uppdrag av Skolverket att undersöka hur några andra jämförbara länder bygger upp sina it-strategier och vad de innehåller. Jag har tittat på åtta länder (Australien, Danmark, Irland, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Singapore och USA).

Varför ska man bry sig om nationella it-strategier? Finns det någon forskning som visar att det har någon betydelse om ett land har en strategi eller inte? Detta är inget stort forskningsområde men Robert Kozma, som är en av de främsta internationella forskarna inom området skolans digitalisering, har i flera sammanhang lyft fram vikten av att it-satsningar i skolan inte görs isolerat utan att man får störst och mest långvarig effekt om dessa satsningar sker i nära anknytning till andra reformer eller strategier – det kan gälla både inom skolområdet eller i samhället i övrigt.

Utifrån det insamlade materialet tycker jag att det går att dra några slutsatser:

Strategiernas uppbyggnad

  • Tydlig pedagogisk teori ger vägledning – flera länder, däribland Australien, Singapore och Irland, bygger sin strategi på en uttalat pedagogisk teori som konstruktivistiskt lärande (Irland), TPACK (Australien) eller kollaborativt lärande och self-directed learning (Singapore). Den pedagogiska teorin är avsedd att genomsyra samtliga insatser.
  • Involvera aktörer utanför skolsektorn – flera länder betonar vikten av att göra skolans digitalisering och skolans utveckling till en angelägenhet för fler än bara skolfolk. Det kan vara föräldrar, lokalsamhället, näringslivet, etc. Ibland nämns även ideell sektor. Så i Australien, Irland och Nya Zealand,
  • Läroplaner och prov viktiga delar i strategin – många länder har med förändringar av läroplanerna och även bedömning eller prov, som delar i it-strategin. Läroplansförändringarna handlar vanligen om att få ett större inslag av ”framtidskompetenser” (21st century skills). För att ge utrymme för detta diskuterar flera länder behovet av att ta bort andra delar av lärostoffet – för att undvika ”stoffträngsel” (djuplärande i Ludvigsen-utvalget, Nederländerna och irländska forskare) (se också USA och Singapore). Provfrågan diskuteras dels som en följd av förändrade läroplaner och dels i termer av ett ökat inslag av digitala prov (USA och Irland).
  • Vanligt med statliga satsningar på utveckling av digitala lärresurser – Australien, Danmark, Nya Zealand, Singapore och USA har ett sådant element i strategin. Vissa länder, som Nederländerna (fram till för några år sedan) USA och i viss mån Norge med NDLA, satsar på OER. Andra, som Danmark, Australien och Singapore satsar mer på kommersiella resurser.
  • Vissa länder har en tydlig FoU-komponent i strategin – länder som Singapore, Nya Zealand och i viss mån Irland.
  • Ovanligt med utvärdering som del av strategin – det är inte så många länder som har genomfört utvärderingar och de som gör det tycks utvärdera delar av strategin. Så t.ex. Danmark som utvärderat sin läromedelssatsning och Nya Zealand som utvärderade kompetensutvecklingsinsatserna.

Tekniska frågor

  • Ytan spelar roll – länder som har stor yta och är glest befolkade måste ofta lägga betydande summor på bredbandsutbyggnaden. Ett sätt att göra fördela dessa kostnader på flera aktörer är att, som i Nya Zealand, låta skolorna bli lokala bredbandsnav som småföretag och hushåll i närheten kan dra nytta av. Kanada hade en likartad strategi på 1990-talet.
  • Det nationella intresset för 1:1 minskar och ersätts med ökat intresse för bredband till skolorna – flera länder, bland annat Australien och Danmark, som haft ambitiösa mål att lägga statliga pengar på att skapa 1:1-situationer för hela årskullar i hela landet, har övergått till att satsa på att skolorna har god nätkapacitet och kan hantera BYOD. Samtidigt konstateras i det amerikanska utbildningsdepartementets internationella översikt från 2011 att 20 av 21 undersökta länder satsar på ökad nätkapacitet för skolor. Vissa länder sätter mål för hur mycket bredband varje elev ska ha – USA har tagit fram rekommendationer som säger att 2014 bör varje elev ha 0,5 Mbit/s och detta bör öka till 2 Mbit/s 2018. En grupp chefer på delstatsnivå i USA tycker nivån borde vara 10 Mbit/s år 2018 och en grupp irländska forskare håller med. Frågan om hur många och vilka datorer eller surfplattor etc. som eleverna ska ha tycks allt oftare hanteras på lokal nivå.
  • Det tekniska landskapet förändras snabbt – det sägs uttryckligen i en av de australiensiska utvärderingarna, att nationella program eller strategier måste vara flexibla och öppna för snabba tekniska förändringar. Det gäller med andra ord att undvika att specificera vilka tekniska lösningar skolor ska använda. Det kan gälla användarenheter, lagringsformer, molntjänster med mera.
  • Internationell forskning visar ett tydligt samband mellan graden av tekniskt support och användningsgraden i klassrummet – länder som i internationella undersökningar (som SITES 2006 och ESSIE) har mest teknisk support, redovisar också högst användning av it i klassrummen.

Kompetensutvecklingsinsatser

  • Stort lokalt inflytande över innehåll och utformning av kompetensutveckling är viktigt – det framgår inte minst av det kompetensutvecklingsprogram som genomfördes under många år i Nya Zealand att en viktig framgångsfaktor var det lokala inflytandet inom fastställda ramar.
  • Kollegialt lärande – det är lärarna som är experterna och dessutom ger kompetensutvecklingsinsatser som genomförs med kollegor, och vanligen också i den gena skolmiljön, bättre utfall än att skicka personal på kurser. Kollektiva insatser snarare än individuella, är en annan del.
  • Skolledarna en viktig del i en nationell strategi – det framgår av sammanställningen av de olika nationella strategierna att i stort sett samtliga länder inkluderar skolledarna i något eller flera avseenden.

10 Mbps till varje elev rekommenderas

Som ett led i framtagandet av en ny nationell it-strategi för skolan i Irland har en grupp forskare gjort en mycket ambitiös litteraturgenomgång av olika frågor. En av dessa är hur snabbt bredband som behövs i skolan. Man utgår dels från ett whitepaper som CISCO tagit fram åt amerikanska myndigheter och dels en rapport som en sammanslutning för teknikchefer inom utbildningsområdet på delstatsnivå, kallad State Educational Technology Directors Association (SETDA).

CISCO menar att i dagsläget behövs minst 0,5 Mbps per elev och att detta bör öka till 2 Mbps och elev till 2018. Delstatscheferna menar att dessa rekommendationer är för låga. De menar att 2015 bör skolor erbjuda 10 Mbps till varje elev.

Rekommendationerna kan tyckas höga men man menar att detta krävs eftersom tätheten av enheter och användare per ytenhet i en skola är bland de högsta som finns i alla arbetsmiljöer. Dessutom, säger man, när man betänker de typiska bredbandshastigheter som krävs för smidig användning av en rad online-aktiviteter i skolor, är uppenbart att det är nödvändigt för denna nivå av anslutningsmöjligheter. Och de irländska forskarna instämmer. Man utgår från följande tabell över vad olika typer av online-aktiviteter kräver för bandbredd.

bredband

Man kan ju undra hur det står till med bandbredden i våra svenska skolor – därom vet vi ingenting!

Källor:

CISCO (Computer Information System Company). (2013). A white paper outlining CISCO’s
recommendations on how to modernize the existing E-rate program to put high-speed
broadband into the hands of every student in America.

Fox, C., Waters, J., Fletcher, G., & Levin, D. (2012). The broadband imperative: Recommendations to address K-12 education infrastructure needs. Washington DC: State Educational Technology Directors Association {SETDA}.

Majoriteten tror att dagens barn får det sämre än sina föräldrar

I en nyligen publicerad undersökning från det oberoende amerikanska undersökningsföretaget Pew Research ställdes bland annat frågan om man tror att dagens barn kommer att få det bättre eller sämre ställt än sina föräldrar. I Västländerna är pessimismen utbredd – i genomsnitt är det i genomsnitt 65 procent av de tillfrågade som tror att barnen får det sämre än sina föräldrar, medan 28 procent tror på att de får det bättre. Bland de tio Västländerna (Sverige är tyvärr inte med i undersökningen) finns också skillnader. Mest pessimistiska är fransmännen där 86 procent tror att barnen får det sämre, följda av Japan, Italien och Storbritannien. De tillfrågade i dessa länder är mer pessimistiska än folk i Grekland och Spanien  som ju drabbats hårdare av den ekonomiska krisen och där ungdomsarbetslösheten är skyhög. Även i USA är andelen  pessimistiska högre än i Spanien.

worse off

I Vietnam och Kina är optimismen störst där är det runt 90 procent som tror att barnen får det bättre ställt än föräldrarna och i många utvecklingsländer är optimismen påtaglig.

better off

Medan man i utvecklingsländer eller så kallade ”emerging economies” genomgående uppfattar utbildning som en nyckelfaktor för framgång, så är de tillfrågade i Västländerna mer delade i sin uppfattning. Intressant nog sticker Frankrike ut även i denna fråga. På en skala från 0 (inte viktigt alls) till 10 (mycket viktigt) är det enbart 34 procent av fransmännen som svarar att utbildning är mycket viktigt (en 9:a eller 10:a). I Italien är det 51 procent som svarar på samma sätt, följda av Grekland (53 procent) och Polen (54 procent). I Storbritannien är det 65 procent och i USA 70 procent.

Det är svårt att dra några direkta slutsatser av undersökningen, men den väcker många funderingar. En är hur det påverkar ett samhälle där en klar majoritet tror att det uppväxande släktet får det sämre än man själv har det. Riskerar inte politiken att bli oerhört konservativ och ovillig till förändring? Åstadkommer inte ett sådant samhälle genom sin inställning precis det resultat som det befarar?

En annan fundering är hur det påverkar ett utbildningssystem att inte uppfattas som en möjlighet, som en stege till ett bättre liv. En sådan inställning borde vara förödande för motivationen både hos elever och lärare som arbetar i skolan och för ansvariga politiker.

Låt oss hoppas att den svenska allmänheten fortfarande tror att våra barn kommer att få det bättre än vi och att utbildning är en viktig faktor för att nå dit!

Andra digitaliseringsvågen hotar 53 % av jobben i Sverige

Vi lever mitt i den andra digitaliseringsvågen. Den första bröts när it-bubblan sprack i början av 00-talet. Konsekvenserna av den snabba digitaliseringen börjar nu märkas inom allt fler samhällsområden och ekonomin påverkas kraftigt.

Jag har tidigare skrivit om en amerikansk rapport om digitaliseringens följder där man räknar med att ca 47 procent av de amerikanska jobben kan komma att försvinna inom en tjugoårsperiod. Nu har Stiftelsen för strategisk forskning gjort motsvarande analys och menar att en ännu större andel, eller 53 procent, av de svenska jobben hotas.

vartannat jobbTvå svenska forskare säger i rapporten ”Diginomics – nya ekonomiska drivkrafter” att Sverige påverkas mer än många andra industriländer av teknikskiftet, eftersom vi har hög digital mognad, stor utbyggnad av trådlöst och bredbandsbaserat internet och ganska stora investeringar i den digitala sektorn. Det som antas försvinna är framför allt rutinjobb inom handel och administration samtidigt som programmerare redan är det vanligaste jobbet i Stockholmsregionen, enligt rapporten. Forskarna tror också att digitaliseringen kan vara en av orsakerna till den låga inflationen i Sverige.

Hur ska man då möta utmaningen att hälften av jobben kan försvinna på 20 år? Det krävs innovationer för att skapa nya jobb samt utbildningssatsningar, både för de breda lagren och för spetskompetens. Man tror också att det blir viktigt med arbetskraftsinvandring av personer med spetskompetens.

Ska vi som samhälle kunna möta denna formidabla utmaning så måste skolan förbereda våra ungdomar på det digitala samhälle som växer fram!

Digitala prov – ett självklart och viktigt utvecklingssteg

Skolverket har fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för att digitalisera de nationella proven. Frågan möter ibland motstånd från personer som oroas över att proven ska bli enkla flersvarsfrågor där eleverna ska klicka i rätt svar. Glöm det! De nya digitala prov som växer fram i andra länder är minst lika avancerade som pappersbaserade prov – ibland mer.

USA kommer att läsåret 2014/15 gå över till digitala nationella prov. Mottot är ”eAssessment of learning and for learning”. Se här en rapport där man redogör för skälen till detta. I korthet anges tre skäl till skiftet:

  • Digitala prov är enklare och billigare att administrera och att rätta
  • De är rättvisare och mer rättssäkra eftersom rättningen blir lika för alla elever
  • I de digitala proven kan man testa kunskaper som man inte kunnat testa i pappersbaserade prov. Ett forskarlag skriver i en rapport att man i de digitala proven kan upptäcka mönster i elevernas kunskaper som det mänskliga ögat inte kan se i pappersbaserade prov.

Ytterligare en aspekt är att det finns forskningsrapporter som visar att eleverna blir mer motiverade att arbeta med testerna när de är digitala – den allmänna motivationseffekt som det är väl belagt att it har, tycks alltså följa med även in i provsammanhangen.

Den amerikanska myndigheten Educational Testing Service har tagit fram en lång rad mycket intressanta forskningsrapporter om förutsättningarna för digitala prov inom olika ämnen och kunskapsområden. Du hittar dem här.

Det pågår ett omfattande och ytterst vitalt FoU-arbete inom området digital kunskapsvärdering. Det är bara att hoppas att Skolverket fångar upp dessa utvecklingstendenser och skapar ett provsystem – av lärande och för lärande.

Vartannat jobb hotas av datorer!

Nästan hälften, eller 47 procent, av alla jobb på den amerikanska arbetsmarknaden är i riskzonen för att tas över av datorer och robotar inom de närmaste tio-tjugo åren. Den som jobbar med transport, logistik eller administrativt stöd löper stor risk att förlora jobbet, medan vårdpersonal, förhandlare, personalledare och komiker sannolikt kan känna sig lugnare.

Det säger två Oxford-forskare som gått igenom den senaste litteraturen inom artificiell intelligens, robotik och liknande. Utifrån antaganden om hur datorer och robotar kommer att utvecklas både tekniskt och ekonomiskt, går de igenom 702 olika yrkeskategorier utifrån hur utsatta de är för risken att tas över av datorer och datorstyrda robotar.

Finska forskare har nyligen publicerat en liknande studie där de menar att ca en tredjedel av de finska jobben är hotade av samma skäl.

Tidigare diskussioner om olika arbetens ”tekniska utsatthet” har baserats på en uppdelning av arbeten i manuella respektive kognitiva (eller kunskapsbaserade) samt huruvida jobbet är regelstyrt och rutinmässigt eller icke-rutinmässigt.

Fram till nyligen är det de rutin- och regelstyrda yrkena som har kunnat automatiseras och datoriseras. Det har gällt manuellt industriarbete (2) och rutinmässiga kognitiva uppgifter som t.ex. post- och bankkassörskornas arbete (1). Det som nu sker är att de icke rutinmässigt baserade yrkena (3 och 4) börjar tas över av datorer. Bakgrunden till detta är framför allt utvecklingen inom big data, dvs. möjligheten att samla in, lagra och inte minst analysera och se mönster i enorma mängder data. Detta har t.ex. resulterat i att Google har lanserat en förarlös bil och Amazon testar drönare som paketutdelare. Forskarna menar därför att arbeten inom transport och logistik är i högriskzonen. Möjligheten att t.ex. med hjälp av sensorer känna av omgivningen och kunna processa enorma mängder data oerhört snabbt i kombination med allt bättre och billigare robotar styr denna utveckling.

Vidare menar de att eftersom datorer numera gör snabbare och bättre sammanställningar och sammanfattningar av stora siffer- och textmängder så kommer jobb inom kontorssektorn att hotas. Det finns exempel på datorer som tävlat och vunnit över sportjournalister i att skriva textreferat av basebollmatcher.

Även en del serviceyrken som haft god tillväxt anses hotade. Allt fler villaägare har robotgräsklippare – snart kan vi ha dammsugare som på motsvarande sätt tar hand om en del av städningen. Även svenska sjukhus köper in robotar för att frakta saker (ännu inte människor) mellan olika avdelningar. Vi har redan sett hur självbetjäningskassor gör allt fler kassörskor överflödiga. Genom att börja prefabricera allt fler byggdelar i fabriker kan jobbet tas över av robotar. Delarna monteras sedan på plats av byggarbetare – men i betydligt färre antal. Reparatörer och installatörer lever säkrare. Där lyckas datorerna ännu inte ersätta människan eftersom både uppgifterna och omgivningarna skiftar från gång till gång.

Följande bild sammanfattar forskarnas resultat:

Det som gör att vissa yrken är mindre utsatta för risken att tas över av datorer och robotar är tre faktorer:

  • Perception och fingerfärdighet – betydande utmaningar kvarstår för datorerna ifråga om mer komplexa perceptionsuppgifter, som att identifiera föremål och deras egenskaper i ett rörigt synfält (t.ex. ett hem).
  • Uppgifter som kräver kreativitet – att skriva poesi eller musik, att skapa vetenskapliga teorier, att skämta eller skapa matlagningsrecept klarar datorerna ännu inte. Utmaningen här är att hitta tillförlitliga medel för att komma fram till kombinationer som känns “vettiga”.
  • Uppgifter som kräver social intelligens – uppgifter som exempelvis innebär förhandlingar, övertalning och omsorg.

Det är yrken som på olika sätt domineras av dessa uppgifter som återfinns i den vänstra halvan av diagrammet ovan, tillsammans med yrken som kräver en hög utbildningsnivå. Genomgående menar forskarna, hotas låglönejobb mer än jobb som kräver högre utbildning och som ger högre lön.

Vad är slutsatsen av dessa hissnande resonemang som både fascinerar och skrämmer? Det finns alltid personer som av olika skäl gärna målar upp mer eller mindre realistiska mardrömsscenarier och dystopier. Finns det något skäl att fästa tilltro till Oxfordforskarnas teorier?

Själv är jag inte ekonom och kan därför inte följa och verifiera alla deras beräkningar, men antagandena är öppet redovisade och baseras på offentlig statistik liksom på bedömningar om den tekniska utvecklingen som inte kommer från dem själva, utan som görs av tekniska forskare. Det verkar oklokt att enkelt avfärda dem. Däremot kan både omfattningen av jobbdöden och takten i utvecklingen sägas vara osäker. Britterna kommer fram till att ca hälften av de amerikanska jobben är hotade, de finska forskarna menar att ca en tredjedel av de finska jobben hänger på en skör tråd. Det räcker för att konstatera att det är stora omvälvningar att vänta även om den exakta omfattningen är svår att förutse.

Takten i utvecklingen är också osäker. Givetvis kan lagstiftning försena t.ex. introduktionen av förarlösa bilar i stor skala. Det finns redan exempel på ett par amerikanska delstater som förbjudit förarlösa bilar i allmän trafik. Men det är nog mer en tidsfråga – det ändrar inte utvecklingsriktningen.

Det svåra i detta läge är att varken blunda för faran eller bara acceptera att den är opåverkbar. Teknikdeterminism är sällan en hållbar politisk strategi. Två saker man kan göra är att fokusera på dem som ser ut att löpa störst risk att förlora jobbet. Hittills har våra marknadsekonomier förmått skapa nya jobb till de allra flesta, men det kan krävas stora omställningar, inte minst vidareutbildning, för den enskilde. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken behöver återigen börja att samarbeta intimt med utbildningssektorn.

Och slutligen, skolan måste fokusera betydligt mer på kreativitet och social intelligens och att locka fler till längre utbildningar.